SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MAYA maj4a, sbst.2, m.||ig.; best. -an; pl. -s.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. maya; av indianskt urspr.]
etnogr. (person tillhörande) det i Mellanamerika boende mayafolket; i pl. äv. om mayafolket. Bergström Rougemont 729 (1846). Tillstånd att få införa åtskilliga mayas såsom plantagearbetare. Klercker Cuba 137 (1898). Grimberg VärldH 8: 204 (1938).
Ssgr (etnogr.): MAYA-FOLK. särsk. i sg. (l. pl.) best. ss. sammanfattande benämning på ett antal sinsemellan nära besläktade indianfolk i Mellanamerika. Hildebrand Hellwald 1: 344 (1877). Ymer 1923, s. 323.
-HIEROGLYF. [jfr t. mayahieroglyph] om mayafolkets skrivtecken. Ymer 1924, s. 374.
-INDIAN. Hildebrand Hellwald 1: 390 (1877).
-KULTUR(EN). jfr kultur 8. Ymer 1919, s. 4.
-SPRÅK. om de språk som talas av mayafolken. Thomée Berghaus 1: 247 (1849).
Spoiler title
Spoiler content