SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MED, prep. o. adv. ssgr (forts.):
(I 9) MED-LUT, r. l. f. l. n. lutning nedför i den riktning som ngn l. ngt har l. rör sig; jfr lut, sbst.3 Fredenberg Sågtimm. 5 (1892).
(I 9) -LUTANDE, p. adj. som lutar nedför i den riktning som ngn l. ngt har l. rör sig. LBÄ 44—50: 250 (1801).
(I 9) -LUTNING. = med-lut. Schröder Skid. 38 (1900).
(I 4) -LYDING. [jfr med-ljud] (†) medljud, konsonant. Swedberg Schibb. 7 (1716). Cavallin (1876).
(I 4) -LYDNING. (†) medljud. Swedberg Schibb. 7 (1716). SHof i SvMerc. IV. 1: 52 (1758).
(I 10 b) -LÅTA. (†) medgiva, tillåta; äv. oeg., om sak: räcka till för (ngt), icke utgöra hinder. BtFinlH 4: 86 (1562). Skulle Herr Archiaterns tid medlåta, så (osv.). ELaxmann (1770) hos Linné Bref I. 8: 193.
(I 4) -LÅTARE. [jfr t. mitlauter, ävensom med-ljud] (†) medljud, konsonant. Columbus Ordesk. 61 (1678; uppl. 1908).
(I 6 c) -LÄRARE. om lärare i förh. till kollega; i sht förr särsk. om underordnad lärare i förh. till rektor o. d. Leopold 6: 193 (1786). En skolemästare .. biträdd af trenne .. medlärare. Karlson ÖrebroSkolH 1: XXX (1871).
(I 6 c) -LÄRARINNA. jfr med-lärare. SvTyHlex. (1851).
(I 6 c) -LÄRJUNGE~020 l. ~200. Schroderus Os. 2: 585 (1635). Bernardino Pinturicchio, Raphaels ungdomsvän och medlärjunge hos den gamle Pietro Perugino. Atterbom Minn. 396 (1818). särsk. i fråga om Jesus' lärjungar. Bælter JesuH 6: 172 (1760). Billing Betr. 272 (1906).
(I 6 c) -LÖFTESMAN~002. (i sht i fackspr.) medborgensman. Linc. R 2 b (1640). Sommarin EkonL 1: 166 (1915).
(I 3) -LÖPA, v., -ning. äv. bildl.; numera företrädesvis i p. pr. o. ss. vbalsbst. Schroderus Os. 2: 614 (1635; bildl.).
(I 3) -LÖPARE, m.||ig., om sak r. l. m. särsk.
1) [jfr d. medløber] (nedsättande) om person som på ett mer l. mindre passivt l. osjälvständigt sätt följer ngn l. ansluter sig till en meningsriktning, en rörelse, ett parti, en grupp o. d.; stundom: sympatisör. VL 1908, nr 108, s. 2. Hvad ej blott utländska makter utan äfven deras svenska medlöpare vilja påtvinga oss. SvD(A) 1917, nr 62, s. 7. Kommunismen och dess medlöpare. Därs. 1931, nr 320, s. 6.
2) tekn. i fråga om textilprocedur varvid ett tygstycke av valsar o. d. föres fram en viss bana för att undergå viss behandling (t. ex. färgning): extra duk som löper med tygstycket för att hindra att detta utsättes för icke önskad effekt; äv. om duk som sys fast vid en tygräckas ända o. då denna färdigbehandlats lämnas kvar i maskinen för att fastsys vid nästa tygräcka. HantvB I. 8. 2: 258 (1940).
Ssg (till -löpare 2): medlöpar(e)-duk. tekn. HantvB I. 8. 2: 160 (1940).
(I 3) -LÖPERI1004 l. 01—. särsk. nedsättande; jfr med-löpare 1. VL 1908, nr 134, s. 4. Mitt i allt tomt medlöperi bjöd dock även Dittersdorf något ursprungligt och nationellt (i sin musik). NoK 124: 88 (1935).
Spoiler title
Spoiler content