SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MED, prep. o. adv. ssgr (forts.):
(I 6 c) MED-ORSAK~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) medvärkande l. bidragande orsak. Linc. Q 4 a (1640). Atterbom Siare 2: 326 (1843).
(I 6 c) -PART. i sht jur. om person som jämte ngn annan är part i ngt (särsk. i rättegångsmål). G1R 8: 234 (1533).
(I 6 c) -PARTICIPANT. (†) meddelägare, bolagsman. RP 1: 86 (1628). KrigVAH 1841, s. 80.
(I 6 c) -PASSAGERARE. Agrell Maroco 1: 3 (1789, 1796).
(I 6 c) -REDAKTÖR. NF 1: 1128 (1876).
(I 6 c) -REDARE. [jfr t. mitreeder] meddelägare i ett rederi. HSH 1: 31 (1527). Hernberg Rättsh. 474 (1922).
(I 6 c) -REGEMENTE. (†) medregentskap. Lagerbring 1Hist. 3: 781 (1776).
(I 6 c) -REGENT. hist. person som jämte ngn annan har regeringsmakten i ett rike o. d. (stundom ss. bl. biträdande regent, icke fullt jämställd med huvudregenten); jfr med-kejsare, -konung. Schroderus Os. 1: 442 (1635). Rydberg Ath. 367 (1859).
Avledn.: medregentskap, n. hist. förhållandet att vara l. ställningen ss. medregent. SvMag. 1766, s. 61. 2SAH 55: 85 (1878).
(I 6 c) -REGERANDE, p. adj. hist. äv. i substantivisk anv. Swedberg Lefv. 590 (1729).
(I 6 c) -REGERARE. (†) = med-regent. Swedberg Lefv. 590 (1729).
(I 3) -RESA, v. företrädesvis i p. pr., p. pf. o. ss. vbalsbst. Östergren (1932).
(I 3, 6 c) -RESANDE, p. adj. i substantivisk anv. (ngns) ressällskap, reskamrat. Möller (1790). I vår kupé funnos utom gubbarne och jag endast tvänne medresande. Ödman VårD 2: 144 (1888).
(I 3, 6 c) -RESARE. (†) medresande. PErici Musæus 5: 275 b (1582; bildl.). Almqvist Smar. 460 (1845).
(I 3, 6 c) -RESENÄR. (mera tillf.) medresande. Lundström Sjöfr. 71 (1929).
Spoiler title
Spoiler content