SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1943  
MED, prep. o. adv. ssgr (forts.):
MED-BORGERSKA, se medborgare avledn.
-BORGESMAN, se medborgensman.
-BORGLIG, se medborgerlig.
-BORGSMAN, se medborgare ssgr.
(I 5) -BRINGA, v. [jfr t. mitbringen]
1) (i utpräglat skriftspr.) = -föra 1; förr äv. i uttr. medbringa ngn ngt, medföra ngt åt ngn. HSH 30: 16 (1634). Posten af i dag har medbrakt mig bref från min Far. JGOxenstierna Dagb. 178 (1771). En kurir från Stedingk medbringar underrättelse om utgången af subsidie-historien. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 64 (1807). Resandes medbragte, redan begagnade, kläder äro tullfrie. SPF 1852, s. 262. särsk.
b) (†) i p. pr. med pass. bet.: medförd, åtföljande. Tullkammarens Pass på de medbringande varor. PH 6: 3641 (1755).
c) (†) bringa underrättelse, meddela. RP 8: 655 (1641). Skånska posten medbragte, att contractsprosten Brandt i Örtofta nyligen dödt. HH XXV. 2: 32 (1809).
2) (†) bildl., = -föra 2. Svart Ähr. 54 (1560). (Mångläseri) medbringar en själens bedöfning .. som (osv.). Atterbom Siare 5: 389 (1849). särsk.
a) i p. pr. med pass. bet.: åtföljande; jfr 1 b. Et bevis af (dykeri- o. bärgnings-)verkens ricktighet och medbringande nytta. Triewald Konst. Dedik. 3 (1734).
b) = -föra 2 b. Baazius Posse 119 (1677). Det femte decenniets början medbragte öfver hela Norden en svår hungersnöd. Ilmoni Sjukd. 1: 263 (1846).
c) i uttr. medbringa till ngt, bidraga till ngt. VetAH 1746, s. 21.
(I 5) -BRINGARE, r. l. m. [jfr d. medbringer; vbalsbst. till -bringa 1] tekn.
1) på transportband, keratt l. liknande transportredskap: mekanism (ribba, skopa, vagn o. d.) med uppgift att fatta o. under transporten fasthålla transportgodset på transportbandet osv.; jfr keratt-vagn. TT 1900, Allm. s. 161.
2) på maskin, svarv o. d.: mekanism (utstående metalldel o. d.) med uppgift att överföra (särsk. roterande) rörelse hos en maskindel o. d. till en annan närliggande maskindel l. ett arbetsstycke o. d. TT 1880, s. 134 (på ångmaskin). HufvudkatalSonesson 1920, 5: 138 (på mätapparat).
Ssgr (till -bringare 2; tekn.): medbringar(e)-bult. Nerén BilB 1: 235 (1928). Medbringarebult, de korta runda stålstänger, vilka förbinda svänghjulet med tryckplåten i en lamellkoppling. Dens. (1930).
-ring. Medbringarering, den tjocka plåtskiva, som sitter mellan svänghjulet och lamellerna och i vilken medbringarebultarna äro fästade. Nerén (1930).
(I 6 c) -BRODER. [fsv. mädhbrodhir; jfr d. medbroder, t. mitbruder, ävensom mlat. confrater] (i sht i vitter stil) om person i förh. till annan person med vilken han har viss gemenskap, ss. yrkesgemenskap, gemensam värksamhet, likartade levnadsförhållanden, trosgemenskap, gemensamma upplevelser o. d. (stundom med särskild tanke på ett broderligt l. kamratligt förhållande dememellan); ofta liktydigt med: broder (se d. o. 5), yrkes- l. ämbetsbroder, kamrat, kollega. G1R 1: 37 (1522). Latom oss göra gott emoot hwar man, men aldramest emoot them som wåra medhbrödhra äro j troona. Gal. 6: 10 (NT 1526). Dhet lijsar mycket, at hafwa medbrödher i Olyckan. Grubb 784 (1665). HA XXIV. 1. 7: 15 (1914).
Avledn. (i vitter stil, numera bl. mera tillf.): medbroderlig, adj. broderlig, kamratlig, kollegial. Adlerbeth Ant. 1: 253 (c. 1792).
medbroderskap, n. broderskap, kamratskap, kollegialt förhållande. Björkegren 568 (1784). Hallström LevDikt 147 (1914).
(I 6 c) -BROTTSLIG. delaktig i begåendet av visst brott (i sht ss. hjälp åt den som bär huvudansvaret för o. huvudsakligen utfört brottet); äv. i substantivisk anv. Gustaf II Adolf 47 (c. 1620). Kolmodin Liv. 3: 61 (1832). Alla Athanasianer äro medbrottsliga i detta mord. Rydberg Ath. 134 (1859).
Avledn.: medbrottslighet, r. l. f. PH 12: 198 (1781).
(I 6 c) -BROTTSLING. jfr -brottslig. Nordforss (1805). Anklagades .. hustrun såsom sin mans medbrottsling, skulle (osv.). Nordström Samh. 2: 98 (1840).
Avledn.: medbrottslingskap, n. (mera tillf.) medbrottslighet. Engström 5Bok 63 (1910; oeg.).
-BÄRA, -ning, äv. -ing.
1) (mera tillf.) till I 5: bära med sig, medföra. Brask Pufendorf Hist. 229 (1680).
2) (†) till I 12, i p. pf. i adjektivisk anv.: medfödd. LBÄ 2—3: 162 (1797). Leopold 6: 129 (1806).
(I 4) -BÖN. (†) handlingen att bedja med i en bön. LPetri ChrPred. F 8 a (1561).
(I 9) -BÖR. [jfr dan. o. nor. medbør] (†) medvind; äv. bildl. Lyckonnes medbörd. Gustaf II Adolf 77 (c. 1620). Schenberg (1739).
(I 11 e) -DANSARE. (numera bl. tillf.) moatjé l. partner i dans. Lagerbring 1Hist. 1: 444 (1769).
(I 11 e) -DANSERSKA. (numera bl. tillf.) jfr -dansare. JournLTh. 1812, nr 173, s. 2.
(I 11 e) -DANSÖR. (numera bl. tillf.) = -dansare. Kullberg SBer. I. 1: 27 (1847).
Spoiler title
Spoiler content