SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1943  
MEDEL, adj. -dle, -dla; komp. -dlare (RP 9: 472 (1642: medlere), HdlCollMed. 8/6 1748) l. -dler (Stiernhielm Arch. I 2 a (1644: thet Medler Stället)); superl. medelst l. medlest l. medlerst (se MELLRE); numera bl. ss. första led i ssgr MEDEL- me3del~.
Ordformer
(meddel(l) 15401583. medel(l) 15431896. med(h)el(l)- (i ssgr) 1526 (: medhelwäghen) osv. meddil 1548. medil(l) 15481549. medla, sg. best. o. pl. 16851741. med(h)le, sg. best. o. pl. 15731708. middel(l) 15461644 (: Middelt, n.). middel- (i ssgr) 1526 (: middelbalken)1733 (: middelsort). middill 1582. midel(l) 15581567. midel- (i ssgr) 1550 (: midelmäligt, n.)1670 (: midel mätigh). midla, sg. best. 1687. midle, sg. best. o. pl. 15881626. Se vidare EMELLERTID o. MEDELMÅTTA med avledn.)
Etymologi
[fsv. midhal-, midhil-, medhel- (i ssgr), midhlaster, midhelster, superl. (jfr MELLRE), motsv. isl. meðal- (i ssgr), meðal, prep., mnt. middel (varav d. middel), fht. metal, mittil, t. mittel, feng. middel, eng. middle, adj.; till en germ. stam með-, föreliggande bl. a. i fsv. miþer, som befinner sig i mitten l. bildar mittpartiet av ngt (jfr MED, prep., MID-, MIDJA, MITT, r. l. m. o. adv.); besläktat med lat. medius, adj. (jfr MEDIUM) o. gr. μέσος. — Jfr EMELLERTID, MEDEL, sbst.]
I. (†) ss. självständigt ord.
1) som befinner sig i mitten av ngt l. (mitt) emellan ett par föremål o. d.; mellerst.
a) med lokal bet. Synnerligen wele wij, att på thett medle torn, som starckest och besth är föruaret, skall bliffue opsatt een spitz. HB 2: 212 (1573). Mare Mediterraneum, Thet är thet store Midle Haffuet j Werlden. Lælius Bünting Res. 1: 4 (1588). J Stufwun i medle wåningen. BoupptSthm 31/10 1671, Bil. Af then medla Hedniska delen (av kyrkan i Gamla Uppsala) .. synes på norra sidan twå hwälfda portar. Peringskiöld MonUpl. 207 (1710). Et (sår) i regione epigastrica träffar magens medlare del, dess öfre mund. Acrel Sår 157 (1745). HdlCollMed. 8/6 1748. Anm. Hit ansluter sig ett sannol. efter ä. nysv. i midler tid (se EMELLERTID) bildat uttr. uti midler väg, under färden, på vägen. Och förmodeligit är, Att hwad breff Germund Swensson her Ture Trolle tilscreffuit haffuer, äre vdj midler wäg vptagne, och budhen niderlagde. G1R 14: 84 (1542).
b) i fråga om tid l. levnadslopp.
α) i uttr. (ut)i midhel(l) tid o. d., se EMELLERTID.
β) i uttr. den medle åldern, medelåldern. (Ett lyckligt äktenskap kan kallas) Then medle åldrens Roo. Brobergen 44 (1696, 1708).
c) i annan anv. Vtöfwer thetta Concilij Canones eller Stadgar äre tree åtskillige Versioner förhanden ... Wij wele vthi thetta wårt wärk ord ifrån ord införa then medle eller then andre Versionen. Schroderus Os. 1: 239 (1635). Sahl. Hustruns dåtter Maria Erichz dåtter, som hon medh den midla Mann besökaren Erich Erichsson sammanafladt hafwer. BoupptSthm 12/7 1687.
2) som i fråga om storlek, grad, kvalitet l. värde o. d. intager en mellanställning, medelstor, medelgod o. d. Aries gott tekn .. Taurus ondt .. Cancer midel. Ps. 1567, Kal. s. B 5 b. Medel höäring. Hembygden(Hfors) 1910, s. 133 (c. 1853). Han var .. omkring 40 år gammal, af medel kroppsstorlek. FinT 1896, 2: 160. — särsk. i uttr. angivande en vara ss. medelstor l. medelgod l. medelfin o. d. Vthualde Looskin .. Meddell Looskin .. Ringe Looskin. SkinnkamRSthm 1540, s. 5. 1. lodh perlor af medel Sort. BoupptSthm 5/12 1671. Det gröfre (linet bör sorteras) för sig, medel för sig och den finsta sorten för sig. Bennet Lin. B 3 b (1738). En i dessa dagar från Norge ankommen laddning, bestående af stor och medel Köpmans Fetsill. LdVBl. 1844, nr 51, s. 3.
II. [möjl. delvis utgående från MEDEL, sbst.] ss. första led i ssgr.
1) för att angiva läge i mitten av ngt l. mellan ett par föremål o. dyl. l. mellan de yttersta delarna av ngt.
a) med lokal bet.; jfr I 1 a; se MEDEL-DEL 1, -EUROPEISK, -GÅRD, -HAV, -HÖJD 1, -PRICK, -PUNKT, -SVENSK 1, -VÅNING, -VÄG, sbst.2 1, m. fl. särsk. i ssgr betecknande ngt som skiljer ngt från ngt annat l. avdelar ngt på mitten; se MEDEL-BALK, -BAST, -LINJE 1, -NÄT, -PLAN m. fl.
b) i fråga om tid l. levnadslopp l. historisk utveckling o. d.; jfr I 1 b; se MEDEL-HISTORIA, -TID, -ÅLDER, -ÅR 1 m. fl. särsk. språkv. i ssgr med bet.: (som tillhör osv.) visst, i allm. (företrädesvis) till medeltiden hörande skede i ett språks utveckling mellan den äldsta o. den nyare tiden i dess historia; se MEDEL-DANSKA, -ENGELSK, -ENGELSKA, -HÖGTYSK, -HÖGTYSKA, -ISLÄNDSKA m. fl.
c) i annan anv.; särsk. i fråga om plats i viss ordningsföljd; jfr I 1 c; se MEDEL-KULL, -LAG(EN), -RIM, -STAVELSE.
2) för att angiva att ngn l. ngt i fråga om allmän beskaffenhet resp. storlek l. intensitet l. social l. ekonomisk ställning, rang o. d. intager en mellanställning l. utgör ett mellanliggande led (med förmedlande funktion) i en viss relation; jfr I 2; se MEDEL-ART, -FORM, -KLASS, -LJUD, -LÄNK, -RUM 3, -SALT, -SKEPPARE, -STYRMAN, -STÅND 1, -TERM, -TILLSTÅND m. fl. — särsk. med tanke på att ngt i fråga om sin beskaffenhet l. storlek osv. befinner sig mellan två ytterligheter l. motsatser l. representerar det ordinära l. normala; stundom svårt att skilja från 3; se MEDEL-AVSTÅND 1, -BRED, -BRÄND, -DISTANS 1, -DJUP, adj., -FIN, -GOD, -GROV, -HÅRD, -HÖG, -JÄRN, -LÅNG, -LÄNGD 1, -NÅL, -SEN, -SKOG, -SPIK, -SPÄNNING, -STARK, adj.2, -STOR, -STYV, -SVÅR, -TJOCK, -TÄT, -VÄG, sbst.2 2, -VÄRME 1, -ÖL m. fl.
3) för att angiva ett visst tal ss. befintligt mellan det största o. det minsta i ett givet antal dylika; vanl. om aritmetiskt medium o. d. resp. i utvidgad l. allmännare anv., om ngt som kvantitativt representerar ett aritmetiskt medium l. som fixerats på grundval av medeltalsberäkning; genomsnittlig, genomsnitts-, medeltals-, i medeltal; se MEDEL-ANTAL, -AVKASTNING, -AVSTÅND 2, -BREDD, -DISTANS 2, -DJUP, sbst., -FART, -FEL, -FÖRBRUKNING, -HASTIGHET, -HÖJD 3, -INKOMST, -KOSTNAD, -LIVSLÄNGD, -LÄNGD 2, -NEDERBÖRD, -PRIS, -PROPORTIONAL, -RESULTAT, -SOL, -STORLEK 2, -STYRKA, -TAL, -TEMPERATUR, -VATTENSTÅND, -VÄRDE, -VÄRME 2 m. fl.
4) för att angiva ngt ss. enhetligt inom ett område; se MEDEL-PORTO.
Ssgr: A [ofta efter l. med motsvarigheter i dan. o. t.] (i sht i fackspr.; jfr MEDEL, sbst. ssgr A): (II 3) MEDEL-ANOMALI. astr. vinkel som en rät linje som tänkes dragen från solen till en planet skulle bilda med planetbanans storaxel, om planeten rörde sig med likformig hastighet i en cirkelbana med en diameter lika med den värkliga planetbanans storaxel. Melanderhjelm Astr. 2: 206 (1795). SvUppslB 1: 1178 (1929).
(II 3) -ANTAL~02. genomsnittligt antal. Medelantalet remonter under 5 år får icke öfverstiga 9 proc. af häststyrkan vid ett reg:te. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 108 (1882).
(II 2) -ART. (†) art som befinner sig mellan l. bildar en övergångsform mellan andra arter; äv. allmännare: mellanting (mellan olika företeelser). Martin Bensj. 328 (1782). Det bekanta håret hos Slefmusslan (barba byssina Pinnæ rudis) kan anses såsom en medelart imellan Ull och Silke. Modeer PVetA 1788, s. 6. (Salix candida W.) är en medelart mellan S. Lapponum och Bandpilarne. Fries BotUtfl. 3: 286 (1859, 1864).
(II 3) -AVKASTNING~020. genomsnittlig avkastning (se d. o. 4 c). Holmbergsson Sartorius 179 (1800). En medelafkastning (av sockerbetor) af 47,150 kg pr hektar. TLandtm. 1897, s. 62.
(II 3) -AVRINNING~020. genomsnittlig avrinning av vatten från ett område l. i ett vattendrag. SvLoF 1: 26 (1915). Medelafrinningen under 60 år (i Niagara) har varit 5,900 m3/sek. 2NF 37: 747 (1925).
-AVSTÅND~02 l. ~20.
1) till II 2 slutet; jfr -distans 1. Balck Idr. 2: 491 (1887). Med svenska geväret (m/67) kunna afstånden intill 300—350 m. betraktas såsom korta, afstånden mellan 350 och 600 m. såsom medelafstånd samt afstånden deröfver såsom långa. Tingsten FormTakt. 22 (1889).
2) till II 3: genomsnittligt avstånd (mellan ett antal föremål); ofta astr. i fråga om himlakroppar. Vassenius Alm. 1738, s. 17. Man (kan) från observation af satelliternas omloppstid och medelafstånd från hufvudplaneten .. kalkulera dennes massa. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 42. Medelafståndet mellan träden (i ett trädbestånd). Kinman Guttenberg 49 (1890).
(II 1 a slutet) -BALK. (†) skiljevägg; ofta bildl.: skiljemur. (Kristus) är wår fridh .. (som) vthaff bådhom haffuer giordt it, och haffuer nedherbrutit middelbalken. Ef. 2: 14 (NT 1526). Midt igenom bänkeraden, på hvardera sidan om stora gången (i kyrkan), .. gjordes en medelbalk, så at sju personer kunna rymmas på hvar sidan om honom. Lenæus Delsbo 247 (1764). Wallin Vitt. 1: 87 (c. 1820; bildl.).
(II 2 slutet) -BAN, m. l. f. (†) medelväg. (Han) Geck Dygdens medelbahn, ok wiste Hennes mått / Hölt intet gått för ont, ey heller ondt för gått. Lucidor (SVS) 271 (1672). Brask Pufendorf Hist. 345 (1680).
(II 1 a) -BARK. (†) (bark av) barklager mellan inner- o. ytterbarken, mellanbark. BOlavi 185 a (1578). Dahlman Humleg. 52 (1748).
(II 3) -BAROMETERSTÅND~10102 l. ~10200. genomsnittligt barometerstånd under viss tid på viss plats. Edlund ÅrsbVetA 1849, s. 175.
(II 1 a slutet) -BAST. (†) mellangärde; jfr bast, sbst.1 II 1. Lindestolpe Matk. 35 (1714).
(II 3) -BETYG. pedag. PedT 1867, s. 293. Medeltalet av alla under genomgången kurs i land eller ombord erhållna månadsbetyg utgör kadetts medelbetyg för uppförande. SFS 1915, s. 946.
(II 2 slutet) -BRED. Schulthess (1885). Den ”subnordiska” underrasen, kännetecknad av medelbred skalle, kantigt ansikte. Nordenstreng EurMänRas. 188 (1917).
(II 3) -BREDD. genomsnittlig bredd. Lefrén Förel. 2: 228 (1817). Vattendrag med en medelbredd av minst 15 meter. SFS 1920, s. 890.
(II 2 slutet) -BRÄND, p. adj. tekn. om tegel l. stål. Rinman Jernförädl. 249 (1772). Vanligt murtegel blir alltefter bränningsgraden lösbrändt, medelbrändt eller hårdbrändt. 2NF 28: 634 (1918).
(II 2 slutet) -BÄRG. (föga br.) geogr. mellanbärg. Bergman Jordkl. 2: 371 (1774). Vogeserna, Schwarzwald, Türingerwald, Erzgebirge, Taunus, Hunsrück, m. fl. ”medelberg”. Ramsay GeolGr. 2: 7 (1913).
(II 3) -DAGJÄMNINGSPUNKT~0102. astr. till medelpolen svarande fingerad dagjämningspunkt. Gyldén Astr. 256 (1874).
(II 1 b slutet) -DANSKA, r. l. f. språkv. danska språket under tidsperioden från omkr. 1350 till omkr. 1500. Noreen NordSpr. 42 (1903).
(II 3) -DEKLINATION. astr. medelvärdet av en himlakropps deklination. Melanderhjelm Astr. 2: 417 (1795). Bergstrand Astr. 120 (1925).
-DEL. (medel- 16231823. medle- 16831708) (†) mittdel l. mittparti, mellersta del.
1) till II 1 a. Medeldelen af Hären (i kriget mellan filosofien o. kärleken) bestod af Moraliske Kämpar: högre flygeln af Mathematiske, och den vänstra af Physiske. Dalin Vitt. 5: 329 (c. 1750). Medeldelen eller kroppen (på amfibierna) är ofta bred och flat. Florman Anat. 1: 278 (1823).
2) till II 1 b. Aristoteles fordrar i den poetiska totalhändelsen, för läsaren eller åskådaren, en början, et slut och en medeldel. LittT 1797, s. 87.
3) till II 1 c. L. Paulinus Gothus Pest. 84 b (1623).
-DISTANS.
1) idrott. till II 2 slutet: medellång distans. Löpning å 1 engelsk mil, en medeldistans som fordrar både snabbhet .. och uthållighet. NTIdr. 1902, Julnr s. 34.
Ssg (till -distans 1): medeldistans-löpning. idrott. Frostell IdrB 87 (1914).
(II 3) -DJUP, n. genomsnittligt djup (i sht hos ett vatten). Åns medeldjup är 4 til 6 fot. Bergman Jordkl. 342 (1766). SvGeogrÅb. 1932, s. 27.
(II 2 slutet) -DJUP, adj. särsk. lant. om öga hos potatis: som ligger på ett djup av ordinär storlek. LB 2: 471 (1901).
(II 3) -DJUPGÅENDE~0200, n. sjöt. aritmetiska mediet av ett fartygs djupgående vid för o. akter. KrigVAH 1881, s. 241.
(II 3) -EKVATOR. astr. till medelpolen svarande fingerad himmelsekvator. NF 4: 621 (1881).
(II 3) -EKVINOKTIUM. astr. = -dagjämningspunkt. Gyldén Astr. 256 (1874). Bergstrand Astr. 119 (1925).
(II 1 b slutet) -ENGELSK. språkv. jfr -engelska. SpråkvSällskUpsF 1882—85, s. 137.
(II 1 b slutet) -ENGELSKA, r. l. f. språkv. engelska språket under perioden från omkr. 1100 till omkr. 1500. SpråkvSällskUpsF 1882—85, s. 136. De i medelengelskan inmängda franska lånorden. Vising FrSprEngl. 3: 19 (1902).
(II 1 a) -EUROPEISK.
1) (numera föga br.) mellaneuropeisk. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, Anf. 1, s. 9. De medeleuropeiska lågberg, som i forntiden sammanfattades under namn af de Herkyniska bergen. Svensén Jord. 356 (1886).
2) (i fackspr.) i uttr. medeleuropeisk tid, medelsoltiden för den meridian som har en timmes östlig längd från Greenwich; gällande i Sv. fr. o. m. 1900. 2NF (1912).
(II 1 a) -FALLS-HJUL. (i sht förr) tekn. vattenhjul där vattnet tillföres i jämnhöjd med axeln, bröstfallshjul; motsatt: överfallshjul o. underfallshjul. JernkA 1834, s. 234. 2NF 31: 853 (1920).
(II 3) -FART. jfr -hastighet. Under tre timmars oafbruten gång kunde en medelfart af 18 knop vidmagthållas. KrigVAH 1883, s. 347.
(II 3) -FEL, n. (i fackspr.) i fråga om problem inom fysiken, astronomien, statistiken m. m. vid vilka sökta storheter bestämmas gm experiment l. observation: beräknat uttryck för medelstorleken av de tillfälliga fel l. osystematiska avvikelser som vidlåda det erhållna resultatet. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 23. Ymer 1936, s. 276.
(II 2 slutet) -FET. om ost l. grädde o. d. Walin Födoämn. 14 (1906).
(II 3) -FETTHALT~02 l. ~20. genomsnittlig fetthalt (hos mjölk). Medelfetthalten hos komjölk torde något öfverstiga 3,0 %. TLandtm. 1897, s. 17.
(II 2 slutet) -FIN, adj. jfr fin, adj. I 1 (a), II 1, 2. PH 3: 1760 (1741). Filar .. indelas .. uti 1) grofhuggne .. 2) Medelfina .. samt 3) fina. Almroth Karmarsch 309 (1839). Sanden (i sjön Dettern) är i allmänhet fin eller medelfin. LAHT 1908, s. 93.
Avledn.: medelfinhet, r. l. f. Dalin (1853).
(II 1 a) -FINGER. (†) långfinger. PJGothus Melisander A 4 a (1601). Florman Anat. 1: 427 (1823).
(II 3) -FOLKMÄNGD~02. genomsnittlig folkmängd. BtRiksdP 1881, I. 1: nr 15, s. 7.
(II 2) -FORM; pl. -er. (numera föga br.) mellanform. Några medelformer imellan Palæotherier och nu lefvande arter. Stiernstolpe Cuv. 94 (1821). BotN 1840, s. 163.
(II 3) -FORMKLASS~02. skogsv. om den genomsnittliga avsmalningen hos ett antal träd (det genomsnittliga förhållandet mellan trädens diameter mitt emellan brösthöjd o. topp o. deras brösthöjdsdiameter). SkogsvT 1911, Fackupps. s. 318.
(II 3) -FORMTAL~02. skogsv. om den genomsnittliga formen hos ett antal träd (beräknad efter förhållandet mellan det enskilda trädets värkliga kubikmassa o. kubikmassan hos en cylinder med samma grundyta o. samma höjd som trädet). Kinman Guttenberg 34 (1890).
(II 3) -FÅNGST. mängd djur (i sht fisk) som i medeltal fångats under viss tid och på viss plats. SPF 1828, s. 269. LAHT 1907, s. 57.
(II 2 (slutet)) -FÄRG, förr äv. -FÄRGA, r. l. f. färgnyans på mitten av en viss färgs skala av starkare o. svagare nyanser; mellanfärg; förr äv. om blandfärg. Forsius Min. 99 (c. 1613). Alle medelfärgor skee af the enkla färgors blandning. Lindestolpe Färg. 39 (1720). Man har tre hufvudfärger (på cigarrer): maduro, mörka, colorado, medelfärg, och claro, ljusa. 2NF 5: 310 (1906).
(II 3) -FÖRBRUKNING. genomsnittlig förbrukning. Fahlbeck JordbrAfk. 29 (1893). Om medelförbrukningen (av ris) per huvud och år sättes till 136 kg, .. vore (osv.). SvGeogrÅb. 1928, s. 164.
(II 3) -GENLIKHET. (†) medelproportional. Swedenborg Reg. 122 (1718).
(II 2 slutet) -GOD. jfr god 1. OxBr. 11: 713 (1637). Ett medelgodt år gifver på saltsjöfisket en inkomst af omkr. 160,000 kr. NF 6: 559 (1882). Medelgod skogsmark. Hellström NorrlJordbr. 101 (1917).
Avledn.: medelgodhet, r. l. f. WoJ (1891).
(II 2) -GRAD.
1) om tjänstegrad mellan högre o. lägre tjänsteman; jfr grad, sbst.1 4. LBÄ 36—38: 130 (1800). SvD(A) 1933, nr 347, s. 14.
2) i fråga om storlek l. intensitet o. d.: mellangrad; jfr grad, sbst.1 2. Liksom andra uttrycksrörelser är skrattet egnadt att i sina medelgrader af intensitet förstärka de motsvarande känslorna. 2NF 25: 1189 (1917).
(II 2 slutet) -GRANN. (†) medelfin. VNådFruOpbörd 1553—54, s. 40. Medel grant lärefftt. TullbSthm 23/9 1560.
(II 2 slutet) -GROV. jfr grov 1, 2, 4. En Swart Kappa medellgrofft Kläde. BoupptSthm 30/7 1659. Medelgrofva arbetshästar. Juhlin-Dannfelt 19 (1886). Medelgroft pulver. SvFarm. 228 (1901). I medelgrov sjö. IdrBibl. 12: 55 (1919).
(II 3) -GROVLEK~02 l. ~20. genomsnittlig grovlek (hos trädstammar o. d.). Skogvakt. 1893, s. 133.
(II 1 a) -GÅNG. (†)
1) mittelgång (i kyrka). HSH 31: 65 (1661).
2) mellanvåning? Een dör war på höghro sidhonne mitt på Husena, så at man vpgick genom en windsteen vp j then medhelgången, och jfrå medhelgången vp til then tridie. 1Kon. 6: 8 (Bib. 1541; Luther: Mittelgang; Vulg.: medium coenaculum; öv. 1788: medlersta Galleriet; Bib. 1917: mellersta våningen).
(II 1 a) -GÅRD. (†) mellersta delen av förgård (till tämpel). Medhelgården som war för Herrans Hws. 1Kon. 8: 64 (Bib. 1541). 2Krön. 7: 7 (Därs.).
-HALT, r. l. m.
1) (†) till II 2 slutet: medelmåttig l. ordinär kvalitet o. d.; jfr halt, sbst.1 2. Store män på jorden äro rara, / Men folk af medelhalt gör ut den största skara. Celsius GVasa 44 (1774).
2) till II 3: halt (av ngt) som i medeltal finnes hos ngt; jfr halt, sbst.1 1. Rinman 2: 502 (1789). Att kornens medelhalt af kärna är 75 % och skalens medelhalt af fosforsyra 0,07 procent. LAHT 1901, s. 22.
(II 3) -HASTIGHET~102 l. ~200. genomsnittlig hastighet. Melanderhjelm Astr. 1: 375 (1795). Sträckan London-Brighton tillryggalägges (med snälltåg) med en medelhastighet af 82 km. i timmen. 2UB 9: 268 (1905).
(II 2 slutet) -HATT. (†) hatt av medelfin kvalitet. OxBr. 11: 809 (1645).
(II 1 a) -HAV. [jfr d. middelhav, t. mittelmeer] eg.: hav i mitten av ett område.
1) i sg. best. ss. egennamn, om innanhavet mellan Europa o. Afrika. Schroderus Comenius c 7 a (1639). Italien är wäl ett nääs, men ligger uthi medelhafwet. Rudbeck Atl. 1: 151 (1679).
2) i utvidgad anv.
a) geogr. mellan kontinenter liggande bihav, som är förenat med en ocean gm ett trångt sund l. avgränsat mot en sådan gm ögrupp(er) o. relativt grunda trösklar. Palmblad LbGeogr. 21 (1835). Medelhav äro bl. a. N. Ishavet .., Östersjön .., Röda havet .., Medelhavet med Svarta havet .., Västindiska havet. SvUppslB 12: 780 (1932).
b) (i poesi l. vitter stil, mera tillf.) om större sjö i mitten av ett område. Göthas medelhaf. Tegnér (WB) 6: 99 (1827; om Vättern). Sjön Åsnen, som en gång varit stammens (dvs. virdarnas) medelhaf. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 65 (1863).
Ssgr (till -hav 1): medelhavs-feber. med. undulantfeber (endemisk i medelhavsländerna). Tholander Ordl. 13 (c. 1875).
-flora. medelhavsländernas växtvärld; jfr flora 3. Wikström ÅrsbVetA 1829, s. 89.
-hamn. belägen vid Medelhavet. En fransk medelhafshamn. Wieselgren Samt. 202 (1880).
-ras(en). antropol. 1) (†) kaukasisk(a) ras(en). NF 8: 532 (1884). Ekbohrn (1904). 2) (den) människoras som har sin största utbredning i området kring Medelhavet, (den) mediterran(a) ras(en). Nordenstreng EurMänRas. 133 (1917).
(II 1 a) -HINNA, r. l. f. (†)
1) mellangärde. Hoorn Jordg. 1: 87 (1697). Heinrich (1828).
2) tarmkäx, mesenterium. Spegel 508 (1712).
(II 1 b) -HISTORIA. (†) medeltidshistoria. Botin Utk. 427 (1764). Heinrich (1828).
(II 2 slutet) -HÅRD. jfr hård 1. Medelhårdt och vekt (stål). Rinman Jernförädl. 335 (1772). I en frisk mun bör tandborsten vara medelhård. Hylin Munn. 2: 307 (1933).
(II 1 a) -HÄR, r. l. m. (†) mellersta delen av en här, center. Medelhärens Anförare (i kriget mellan filosofien o. kärleken). Dalin Vitt. 5: 329 (c. 1750).
(II 2 slutet) -HÖG, adj. jfr hög, adj. 1, 7. Fryxell Ber. 3: 183 (1828). En kärra av trä på två medelhöga hjul. Hedin Pol 1: 383 (1911).
(II 1 b slutet) -HÖGTYSK~02. språkv. jfr -högtyska. NF 1: 370 (1875).
(II 1 b slutet) -HÖGTYSKA~020, r. l. f. språkv. högtyska språket under perioden från omkr. 1100 till omkr. 1500. NF 1: 370 (1875).
-HÖJD, r. l. f.
1) (†) till II 1 a: höjd vid mitten, mitthöjd; jfr höjd 1, 2. Medelstollar .. få sin början, eller ingång, ungefär vid medelhöjden af berget. Rinman 2: 844 (1789). VetAH 1815, s. 218.
2) (i vitter stil) till II 1 b, i uttr. livets medelhöjd, livets middagshöjd. Den .. franska lärda och konstnärsvärlden, som hunnit lifvets medelhöjd. Ahrenberg Männ. 3: 166 (1908).
3) till II 3: genomsnittlig höjd; jfr höjd 1, 2. Vattuytans medelhöjd. SP 1792, nr 183, s. 3. Landets medelhöjd öfver vattnet. Svensén Jord. 11 (1884). Att taga medeltalet af samtliga profstammarnas höjder såsom medelhöjd för beståndet, var icke lämpligt. SkogsvT 1911, Fackupps. s. 380. särsk. (numera föga br.) i fråga om barometer- l. termometerstånd. VetAH 1742, s. 178. Cronstrand ÅrsbVetA 1833, s. 22.
(II 3) -INKOMST~02 l. ~20. genomsnittlig inkomst. Medelinkomsten för fria arbetare och handtverkare m. m. Samtiden 1873, s. 433.
(II 1 b slutet) -ISLÄNDSKA~020. språkv. isländska språket från omkr. 1350 fram till reformationen. Noreen NordSpr. 15 (1903).
(II 2 slutet) -JÄRN. (†) järn av medelgod kvalitet. BoupptSthm 4/12 1669. Rinman (1789).
(II 3) -KALORI. fys. hundradel(en) av den värmemängd som åtgår att uppvärma 1 gram vatten från 0° till 100° C. AB(L) 1895, nr 279, s. 2. 2NF 6: 1434 (1907).
(II 1 a) -KAMMARE. (†) kammare i mellanvåning. Rwmet j the nedhra och medhel kamranar war icke stoort. Hes. 42: 5 (Bib. 1541).
(II 2 (slutet)) -KLASS. samhällsklass som bildar ett mellanskikt mellan de socialt (l. ekonomiskt) högst ställda o. de breda lagren; förr stundom i pl., om de befolkningslager som bilda denna klass; jfr -stånd 1 d. Tillhöra den högre, lägre medelklassen. Den bildade medelklassen. SP 1792, nr 275, s. 3 (i fråga om t. förh.). (K. XII) var .. af Medelclassen och den arbetande hopen tilbeden under sin lefnad och begråten länge efter sin död. AdP 1800, s. 680. Detta århundrade (dvs. 1900-talet) började med medelklassen som tongivande (politisk) faktor i alla Västeuropas stater. GHT 1937, nr 18, s. 3. särsk. (vard., tillf.) övergående i bet.: ”medelklassare”. Min far var ju en gång en rik medelklass som höll hus och såg godt folk. Strindberg Fagerv. 288 (1902).
Ssgr: medelklass-familj. Burgna medelklassfamiljer. Lundin NSthm 675 (1890).
-liv. Skildringar ur engelskt medelklasslif i småstäderna och på landet. 2NF 5: 908 (1906).
-KLASSARE, m.||ig. [avledn. av -klass] (vard.) person som tillhör medelklassen. SvD(B) 1927, nr 190, s. 6. Den mest typiska medelklassaren är detaljhandlaren. GHT 1937, nr 18, s. 3.
-KLASSIG. [avledn. av -klass] (mera tillf.) som är typisk för medelklassen. En högst alldaglig och medelklassig sängkammare. SvD 23/3 1924, Söndagsbil. s. 1.
(II 2 slutet) -KORNIG. (i fackspr.) om bärgart, sand m. m.; motsatt: finkornig o. grovkornig. NF 3: 1334 (1880). Röd, medelkornig Växjögranit. Flodström Naturförh. 50 (1918).
(II 3) -KOSTNAD. genomsnittlig kostnad (för ngt). Johansson Noraskog 2: 45 (1881). SFS 1920, s. 223.
(II 1 a) -KRABB, r. l. m. skeppsb. linje som vid byggnad av träfartyg uppdrages mitt på kölens överkant, så att ett genom linjen gående vertikalplan delar fartyget i två lika stora delar (en styrbords- o. en babordsdel). Rajalin Skiepzb. 102 (1730).
(II 1 a slutet) -KRETS. (†) ekvator. Comenius OrbPict. 212 (1683). Ekblad 4 (1764).
(II 3) -KROPPSLÄNGD~02 l. ~20. Svenskarnas medelkroppslängd utgör för hela Sverige 170,88 cm. 2NF 27: 1033 (1918).
(II 1 a) -KULBANA~020. mil. tänkt kulbana liggande i mitten av samtliga kulbanor vid en serie skott från ett eldvapen med en o. samma uppsättning. Billmanson Vap. 161 (1880). 2NF 30: 155 (1919).
(II 1 c) -KULL, m. (†) mellersta kullen av tre barnkullar. OPetri Tb. 114 (1526; uppl. 1929).
(II 3) -KÖLD. jfr -värme 2. Bergman Jordkl. 2: 127 (1774). Medelvärmen (i Tiflis) om sommaren är 21 grader, medelkölden om vintern en grad. PT 1903, nr 78 A, s. 3.
(II 1 c) -LAG(EN), r. l. f. l. m. [jfr y. fsv. medelste lag(en)] hist. eg.: mellersta lagen; i vissa handskrifter förekommande variant av Magnus Erikssons landslag, som i arvsordningen upptagit Upplandslagens stadganden om istadarätt o. låtit dem ersätta den egentliga landslagens helt olika bestämmelser; förr ofta missuppfattat ss. benämning på Magnus Erikssons landslag. Den gamble lagen, som elljest kallas Medellagen. RP 3: 84 (1633). 3SAH 4: 286 (1889).
-LINJE, förr äv. -LINEA.
1) till II 1 a (slutet): linje mitt igenom ngt; linje som delar ngt i två lika stora delar; mittlinje; förr stundom: diameter. Swedenborg Reg. 4 (1718). (Gevärspipan undersökes) Om kornet sitter på pipans medellinia. SFS 1830, s. 824. Man strävar i allmänhet efter att sitta mitt över hästens medellinje. Hamilton Ridn. 33 (1923). särsk. (†): ekvator. Linc. (1640; under amphiscij). Passera Medel-Linien. Bliberg Acerra 382 (1737).
2) (†) till II 2 slutet: medelväg (se -väg, sbst.2 2). Utan att vilja föra behagsjukans och grannlåtssotens talan, kan man påstå, att det ges en æsthetisk medellinea i frågan om klädseln, under hvilken ett fruntimmer ej kan stå. Törneros Bref 2: 123 (1826). Frey 1846, s. 550.
(II 3) -LIVSLÄNGD~02. genomsnittlig livslängd för en viss kategori av varelser l., i utvidgad anv., för en kategori av bruksföremål o. d.; äv. (i fackspr.) i uttr. återstående medellivslängd, den tid som det i medeltal återstår att leva för varelser i viss levnadsålder. Medellifslängden i Sverige har .. under loppet af ett århundrade stigit från 32 till 38 2/3 år. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 127 (1859). Två (glöd-)lampor konstruerade för samma effekt och samma medellivslängd. LAHT 1929, s. 932.
(II 3) -LIVSTID~02. = -livslängd. Björkman (1889).
(II 2) -LJUD. (†) mellanljud. Ett anceps eller medelliudh. Hiärne Orth. 138 (1717). Ett medelliud .. emellan a och e. Hof Skrifs. 77 (1753). Liffman Petersen 115 (1837).
(II 1 a) -LOFT. (†) mellersta luftlagret; jfr -rum 1. I samma Medel-Loft är Tordön som så ramlar / Och giör at thet i Skoog och hola Bergen skramlar. Spegel GW 69 (1685).
(II 3) -LUFTTRYCK~02. genomsnittligt lufttryck ngnstädes under viss tid. Hildebrandsson Buchan 240 (1874).
(II 1 b slutet) -LÅGTYSK~02. språkv. jfr -lågtyska. Tamm AvlÄndAdj. 3 (1899).
(II 1 b slutet) -LÅGTYSKA~020. språkv. lågtyska språket under tiden från omkr. 1100 till omkr. 1500. Tamm TyÄnd. 33 (1880).
(II 2 slutet) -LÅNG. jfr lång 1. Landshöfdingen var en medellång, särdeles mager man. Zedritz 2: 160 (1857). Som löpning på medellånga distanser räknas löpningar från 800 till omkr. 2,000 meter. 2NF 17: 282 (1912).
-LÄGE.
1) till II 2: mellanläge. Ett medelläge (för fotleden) mellan sträckt och böjd ställning. Hallin Hels. 2: 753 (1885).
2) till II 3: (ort l. punkt representerande) genomsnittligt läge (för ngt). De två linierna på kartan kunna anses utvisa icke blott de oftast förekommande riktningar, hvaruti stormarna röra sig, utan äfven medelläget för dessa banor. Hildebrandsson Buchan 185 (1874). På ungefär 14 månader fullbordar (nord-)polen i genomsnitt en .. vandring omkring sitt medelläge. Bergstrand Newcomb 94 (1909).
(II 1 a) -LÄNDSK l. -LÄNDISK. (-ländisk 16821737. -län(d)sk 16791847) [efter t. mittelländisch] (†) i uttr. medelländ(i)ska havet l. sjön, Medelhavet; medelländsk hamn, kust o. d., hamn osv. vid Medelhavet. Heela medellenske hafwet. Rudbeck Atl. 1: 669 (1679). På Medelländiske Siön. RelCur. 124 (1682). Meurman (1847).
-LÄNGD.
1) till II 2 slutet: längd av den för en kategori av varelser l. föremål vanliga storleken, ordinär längd; jfr längd 1. Vara över, under medellängd. Ett fruntimmer af medellängd. Topelius Fält. 2: 258 (1856). Hedberg Räkn. 7 (1932). särsk. (numera bl. tillf.) i fråga om stavelse o. d.; jfr längd 5 b. Med ännu större säkerhet nyttjar den lyriske skalden alla stafvelser af medellängd .. äfven såsom långstafviga. Phosph. 1810, s. 92.
2) till II 3: genomsnittlig längd; jfr längd 1. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 256. Sågat virke med lång medellängd. HbSkogstekn. 247 (1922). särsk. i fråga om tid; jfr längd 5. Soldygnens medellängd. Berlin Lrb. 169 (1852).
(II 2) -LÄNK. (†) bildl.: förmedlande länk, mellanlänk. En (i beviskedjan) otillbörligen inskjuten medellänk. Biberg 2: 36 (c. 1820). Menniskan — denna medellänk ”mellan ideerna och naturtingen”. Böttiger 5: 303 (1871, 1874).
(II 3) -LÖN. genomsnittlig lön. SkomFackT 1889, Profnr 1, s. 2.
(II 3) -MARKEGÅNG~102. genomsnittlig markegång. Medelmarkegången för de sednaste 20 åren. KrigVAT 1851, s. 66.
(II 3) -MARKEGÅNGSPRIS~1002. jfr -markegång. KrigVAT 1844, s. 547. 20 års medelmarkegångspris. 2NF 25: 927 (1917).
(II 1 a) -MERIDIAN. meridian genom mitten av ett visst område. Lindhagen Astr. 228 (1858).
(II 3) -MIDDAG. astr. medelsolmiddag. Gyldén Astr. 49 (1874). Bergstrand Astr. 62 (1925).
(II 3) -MJÖLKAVKASTNING~1020. lant. genomsnittlig mjölkavkastning. Enligt profmjölkningsjournalen lemnade korna .. en medelmjölkafkastning af 750,75 kannor pr djur. LAHT 1883, s. 8.
-MODIGHET, se medelmåttig avledn.
(II 2 slutet) -MÅLIG l. -MÄLIG. (-målig 1640. -mälig 1550) (†) av medelgod kvalitet, medelmåttig. Aller honde engelst midelmäligt och ringt cläde. G1R 21: 26 (1550). Medelmålige hattar. OxBr. 11: 739 (1640).
-MÅTT, -MÅTTA, sbst. o. adj., -MÅTTAN, se medelmåtta, sbst. (med avledn.). —
-MÅTTIG, se d. o. —
-MÅTTLIG, se medelmåtta, sbst. avledn.
(II 3) -MÄKTIGHET~102. i fråga om bärg- l. jordlager: genomsnittlig mäktighet. BtRiksdP 1898, I. 1: nr 46, s. 10. Medelmäktigheten för öfre flötsen (är) endast 58 cm. SvGeolU Ca 6: 224 (1915).
-MÄLIG, se -målig.
(II 2 slutet) -MÄTIG, adj.; adv. = (Bolinus). [efter t. mittelmässig] (†) = medelmåttig 1. Och ther hosz (borde vara) vpteknet, hwilke the bäste medelmätige eller ringeste giäld wåre. G1R 16: 54 (1544). Nykiöpingh är en midel mätigh stoor stadh. Bolinus Dagb. 51 (1670).
(II 3) -NEDERBÖRD~102, äv. ~200. genomsnittlig nederbörd. Hela årets medel-nederbörd (på Malta) är 18 tum. BotN 1855, s. 157.
(II 1 b slutet) -NEDERLÄNDSK~102, äv. ~200. språkv. jfr -nederländska. ANF 9: 166 (1893).
(II 1 b slutet) -NEDERLÄNDSKA~1020. språkv. nederländska språket under tiden från omkr. 1200 till omkr. 1500. Noreen VS 1: 77 (1903).
(II 1 b slutet) -NEDERTYSK~102, äv. ~200. språkv. = -lågtysk. ANF 1: 211 (1883).
(II 1 b slutet) -NEDERTYSKA~1020. språkv. = -lågtyska. ANF 1: 211 (1883).
(II 1 a slutet) -NERV. bot. på blad: huvudnerv. Arrhenius Jordbr. 3: 133 (1861). LAHT 1923, s. 325.
(II 3) -NIVÅ.
1) genomsnittlig nivå hos en vattenyta. SvGeolU C 219: 182 (1909). Flodström Naturförh. 125 (1918).
2) bildl., om genomsnittlig nivå med avs. på mängd, kvalitet, duglighet o. d. GHT 1895, nr 239 A, s. 3. Två månader ha .. djuren behöft för att anpassa sig efter torrfodringen, innan de .. förmå ånyo höja mjölkmängden till dess medelnivå. LAHT 1906, s. 158. Swensson Willén 141 (1937).
(II 1 b slutet) -NORSKA, r. l. f. språkv. yngre fornnorska (från omkr. 1350). Noreen NordSpr. 22 (1903).
(II 2 slutet) -NÅL. (†) medelstor nål. 2 1/2 duss(in) oförtente medelnåhlar. BoupptSthm 29/1 1674.
(II 1 a slutet) -NÄT. (†) mellangärde, diafragma. Thesse öffre Inelfwer skilias ifrån Buken genom Medelnätet. Schroderus Comenius 276 (1643). Weste (1807).
(II 2) -ORD. (†) språkv. particip (ss. mellanting mellan verb o. adjektiv). Tiällmann Gr. 217 (1696). Pettersson HebrGr. 126 (1829).
-ORT.
1) (†) till II 1 a: central ort. Vthi samma Tract (som Syrien osv.) är Palæstina, såsom ett Meditullium, och een Central och medelohrt. Sylvius Mornay 128 (1674).
2) astr. till II 3: en himlakropps sanna ort korrigerad för nutationen. Gyldén Astr. 256 (1874). Bergstrand Astr. 119 (1925).
-PADER, -PADING, -PADSK(A), se d. o. —
(II 2 slutet) -PAPPER. (†) medelgott papper. Ambrosiani DokumPprsbr. 4 (i handl. fr. 1612). PH 6: 4245 (1756).
(II 1 a o. b) -PART. (†) mellersta del(en) av ngt (t. ex. ett land l. ett händelseförlopp). Herlicius Alm. 1641, s. 41. The Spanier hafwa icke heela Americam inne, vthan just medelparten ther aff. Brask Pufendorf Hist. 78 (1680).
(II 1 a) -PELARE. (†) pelare som befinner sig i mitten l. som är mellerst. The twå medhelpelare på huilka hwset hengde. Dom. 16: 29 (Bib. 1541).
(II 1 a slutet) -PLAN, n. (i fackspr.) plan som delar ngt (i sht längsefter) i två hälfter. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 142. Nilsson Skeppsb. 36 (1932).
(II 3) -POL. astr. fingerad himmelspol kring vilken den värkliga (på grund av nutation) rör sig i en liten ellips. Melanderhjelm Astr. 1: 86 (1795). SvUppslB 21: 1172 (1934).
(II 4) -PORTO. (i fråga om ä. förh.) postv. porto som utan avs. på avståndet erlades med ett o. samma belopp för försändelse av viss vikt. BtRStP 1850—51, V. 2: nr 2, s. 1. SFS 1855, nr 23, s. 1. Därs. 1872, nr 81, s. 14.
(II 3) -POÄNG. i fråga om värdesättning av tävlingsresultat l. varor o. d. efter poäng: medeltalet av uppnådda poäng. Lundin NSthm 730 (1890). IdrIMar. 1935, s. 25.
(II 1 a) -PRICK. (†) medelpunkt; centrum; utgångspunkt. Hwad som från Himlen haer sin ophooffs Root ok Stemma, / Går til sin medel prik, fast Döden thet syns skemma. Lucidor (SVS) 200 (1672). Ljuset, som jag såg, var länadt af Solen, som satt i medelpricken af detta jordklotet. Roman Holbg 11 (1746). Heinrich (1828).
(II 3) -PRIS, n. genomsnittspris. PH 5: 3462 (1752). Om svingödningen hufvudsakligen baseras på kraftfoder, blir medelpriset pr kg. kornvärde ofta 12 à 13 öre. LAHT 1911, s. 511.
(II 3) -PROCENT. genomsnittlig procent. Fahlbeck NatFörm. 110 (1890).
(II 3) -PROPORTIONAL. mat. om storhet (x) i förhållande till två andra storheter (a o. b) av vilka den ena förhåller sig till storheten i fråga som denna till den andra (a : x = x : b); särsk. i fråga om geometriska storheter. Palmquist Alg. 1: 13 (1745). Höjden i en rätvinklig triangel är medelproportional till hypotenusans delar. NoK 102: 104 (1930).
(II 3) -PROV. kontroll av beskaffenheten (renheten, konsistensen) av vissa varor (frön, mjölk, sprit m. m.) gm undersökning av olika, mindre kvantiteter av varumängden; ofta konkret, om sammanfattningen av de undersökta kvantiteterna. TT 1877, s. 209, (På laboratoriet) utföres .. en undersökning .. på ett medelprof af mjölken. Detta vinnes derigenom, att ett prof af noggrant 10 cc. uttages från hvarje mjölksort, som skall undersökas, 3 ggr. i månaden. LAHT 1900, s. 310. SFS 1914, s. 532.
(II 1 a) -PUNKT.
1) punkt l., allmännare, område l. parti o. d. som ligger i mitten av ngt, mittpunkt, centrum o. d. Schroderus Comenius 767 (1639). En Fästningz innere och närmare åth thesz centrum och middelpunct belägne wärck. Wärnskiöld Fortif. D 1 b (1673). Vid jordens medelpunkt försvinner all tyngd och vigt. De Rogier Euler 1: 199 (1786). Enligt .. (det medeltida åskådningssättet) är jorden världsalltets medelpunkt. NoK 116: 113 (1933). särsk.
a) mat. i fråga om vissa kurvor (cirkel, ellips, hyperbel) o. ytor (sfär, ellipsoid, hyperboloid): punkt som halverar alla genom densamma gående kordor. Schroderus Comenius 758 (1639). Tag A för medelpunkt och rita en Cirkel DCB. Strömer Eucl. I. 1: 8 (1744). Hedström o. Rendahl Trigon. 21 (1911). jfr kröknings-medelpunkt.
b) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., om ngn l. ngt som intager en dominerande l. ledande ställning l. är den l. det varom allt annat ngnstädes l. i visst sammanhang är grupperat l. som tilldrager sig den största uppmärksamheten ngnstädes l. utgör samlingspunkten för olika strävanden o. dyl. l. är den drivande kraften i ngt. Torg äro likasom medelpuncter, hvarest folk ifrån alle kanter sig sambla, och vahror til salu hålla. Berch Hush. 116 (1747). Det nya universitetet i Kristiania blef landets andliga medelpunkt. Odhner Lb. 357 (1869). Liège, .. medelpunkt för järnindustrien (i Belgien). Roth 1Geogr. 137 (1881). (Harald Wieselgren) var en af (sällskapet) Iduns stiftare och har i 23 år varit ej blott dess sekreterare, utan ock dess medelpunkt och själ. AB(L) 1895, nr 257, s. 5. Jag kunde inte undgå att lägga märke till att han i hvarje sällskap alldeles naturligt blef medelpunkten. Söderberg AllvLek. 243 (1912).
2) fys.
a) på lins: punkt på huvudaxeln med ett sådant läge att varje ljusstråle som passerar den utgår ur linsen i samma riktning som den hade vid sitt inträde däri; särsk. i uttr. optisk medelpunkt. Duræus Naturk. 120 (1759). Moll Fys. 4: 69 (1901).
b) i fråga om ett system av parallella krafter: punkt så belägen att krafternas sammanlagda moment med avs. på punkten är noll; äv. om tyngdpunkt. Triewald Förel. 1: 106 (1728, 1735). Moll Fys. 1: 69 (1897). jfr attraktions-medelpunkt.
Ssgr (till -punkt 1): medelpunkts-ekvation. astr. skillnad(en) mellan den sanna anomalien o. medelanomalien i en banrörelse. NF (1886). SvUppslB (1934).
-vinkel. mat. vinkel mellan två radier i en cirkel. Hedström o. Rendahl Trigon. 45 (1911).
-PUNKTLIG. [avledn. av -punkt 1] (†) som står i mitten l. bildar centrum l. det väsentliga av ngt, central, väsentlig. Leopold 6: 207 (c. 1785). Den egentligen medelpunktliga åskådningen i denna text är (osv.). Frey 1848, s. 535.
(II 3) -RESULTAT. genomsnittligt resultat. Landell Bligh 49 (1795). Tabell 2 framvisar medelresultatet af de gjorda foderförändringarna. LAHT 1911, s. 685.
(II 3) -RIKTNING. genomsnittlig riktning. En anemometer, som angifver vindens medelriktning och medelstyrka under en gifven tid. Edlund ÅrsbVetA 1852, s. 159.
(II 1 c) -RIM. (†) inrim. Arvidi 168 (1651).
-RUM. (†)
1) till II 1 a, i uttr. luftens medelrum, mellersta luftlagret; jfr -loft, -sky, -stuga. När Watnet vpåth klifwer / Förandrad' vthi Wind aff Solen som thet drifwer / Til Lufftens medelrumm, ok ther aff Kiölden seen / Förandras vthi Snö. Lucidor (SVS) 372 (1674).
2) till II 1 a, i byggnad: rum i mitten l. mellan andra rum. Bijfogandes I .. Architechtens derpå (dvs. på biblioteksbyggnaden) giorde bekostnadts förslagh, efter hwilket till den andra Bibliotheksahlens sampt medelrummets och trappornes .. förfärdigande (m. m.) .. fodras sexton hundrade D. Smt. Annerstedt UUH Bih. 2: 382 (i handl. fr. 1691).
3) till II 2: plats som i fråga om sin beskaffenhet intager en mellanställning mellan två andra platser l. som bildar en genomgångsort. The Påfweske fara wilse .., hwilke ställa the Christnes späde Barn, som icke äre döpte bleffne, vthi itt Medelrum emillan Himmelen och Helfwetit, ther the förnimma hwarken gott eller ondt. Schroderus Os. 1: 678 (1635). (Valhall) var ett medel-rum för de Sälla, innan de kommo till Gudarnas boning Gimle. Botin Utk. 187 (1760).
(II 1 a) -RÅ, r. l. f. (†) råmärke som befinner sig mellan andra dylika (särsk. mellan det första o. sista råmärket på en viss gräns). BtFinlH 3: 24 (1533). Arnell Stadsl. 402 (1730).
(II 3) -RÖRELSE. astr. likformig rörelse hos himlakropp; särsk.: medelvärdet av vinkelrörelsen per tidsenhet i en banrörelse, erhållet gm division av 360° med omloppstiden. Melanderhjelm PVetA 1790, s. 14. At epicykelns medelpuncts rörelse skulle ordineras efter Solens medelrörelse. Dens. Astr. 1: 261 (1795). SvUppslB (1934).
(II 2) -SAK, sbst.2 (sbst.1 se sp. 598). (†) = -ting 2. Adiaphora eller Medelsaker, them en vthan sitt Samwetz Förkränckelse holla kan. Laurelius Alb. 576 (1663).
(II 2) -SALT, n. kem. äldre benämning på vissa neutrala salter som tänktes ligga mellan syra o. bas. Aken Reseap. 72 (1746). Det är väl sant, at viktril, alun, koksalt och saltpeter tillika med Salmiak och Boras äro medelsalter; det är, hvarken alkaliska eller sura, utan midt emellan. Wallerius Min. 185 (1747). 2NF 24: 515 (1916).
(II 3) -SAMMANSÄTTNING~1020. sammansättning som en vara i genomsnitt har; jfr -prov. SFS 1895, Bih. nr 31, s. 1. LAHT 1912, s. 281.
(II 2 slutet) -SEJ. handel. gråsej av mellanstorlek. GotlLT 1852, nr 16, s. 4. GHT 1895, nr 201 A, s. 2.
(II 2 slutet) -SEN. lant. o. trädg. i fråga om senhetsgraden hos växtslag; jfr -tidig, adj.2 LB 2: 472 (1901). Af .. (märgärterna) odlas både medelsena och sena sorter .. med fördel i Norrbottens kustland. Hellström NorrlJordbr. 444 (1917).
(II 3) -SIFFRA. (sifferuppgift angivande) medeltal. Mankell Krigsm. 1: 5 (1865). Annerstedt UUH II. 2: 30 (1909). Östergren (1932).
(II 2 slutet) -SILL. (numera knappast br.) medelstor sill. Dalin (1853).
(II 2 slutet) -SITSIG. [sannol. efter eng. middle-sized] (enst., †) medelstor. Hör på hvad flicka jag begär: / En medelsitsig växt med fri och hurtig gång, / Behag förutan konst, manerer utan tvång. Wallenberg (SVS) 1: 230 (1771).
(II 2) -SKALLE. antropol. (människa med) skalle som är ett mellanting mellan långskalle o. kortskalle. UpplFmT 23—25: 205 (1908).
(II 2) -SKEPPARE. (förr) vid flottan: underofficer i grad mellan ”överskeppare” o. ”underskeppare”; jfr -styrman. KlädkamRSthm 1667, s. 349. Därs. 344. LMil. 4: 895 (1696). jfr Wrangel SvFlBok 276 (1898).
(II 3) -SKILLNAD. medelvärdet av en varierande skillnad. Flera års Medel-skillnad imellan Födda och Döda. VetAH 1801, s. 57. SkogsvT 1910, Fackupps. s. 266.
(II 2 slutet) -SKOG. skogsv. motsatt: högskog o. lågskog. JernkA 1851, s. 368. Därs. 1896, s. 90.
(II 1 a) -SKY, r. l. m. (enst., †) jfr -loft, -rum 1. En alm till medel skyn sig höjer. Creutz i VFörsök 3: 59 (1755).
-SKÖRD. i sht lant. konkret.
1) till II 2 slutet: medelgod skörd. Siffrorna (i tabellen över skörderesultat) beteckna: 1 nära missväxt, 2 betydligt under medelmåtlig skörd, 3 medelskörd, 4 god skörd. Hellström NorrlJordbr. 344 (1917).
2) till II 3: medelstorlek(en) av skördarna under ett visst antal år. Sädesskördens mängd har (1899) .. varit nära 5 och potatisskördens öfver 7 millioner hektoliter mindre än medelskörden 1889—1898. TLandtm. 1900, s. 21.
(II 3) -SOL. astr. fingerad sol som tänkes röra sig längs himmelsekvatorn med jämn vinkelhastighet (motsvarande medelvärdet av den värkliga solens vinkelhastighet); antagen för erhållande av ett konstant soldygn. Den distance, som är imellan Solens rätta ascensio recta och medelsolen förd uppå æquator, kallar jag tidsæquations båge. Melanderhjelm Astr. 2: 133 (1795). Bergstrand Astr. 61 (1925).
(II 3) -SOLDAG~02 l. ~20. (numera mindre br.) astr. medelsoldygn. Melanderhjelm Astr. 2: 129 (1795). Ericsson Ur. 328 (1897).
(II 3) -SOLDYGN~02 l. ~20. astr. tiden mellan två på varandra följande kulminationer av medelsolen; medelvärdet av soldygnen under viss tid. Lindhagen Astr. 258 (1860). 3NF 6: 169 (1926).
(II 3) -SOLTID~02 l. ~20. tid normerad av medelsolens rörelse. Gyldén Astr. 48 (1874). Bergstrand Astr. 61 (1925).
(II 2 slutet) -SON ~son2, m. (vard., mindre br.) = -svensson. SvUppslB (1934).
Avledn.: medelsonsk, adj. (vard., mindre br.) ”medelsvenssonsk”. Men varför skulle man inte låta gott folk följa precis sitt eget tycke och välja till ögonfägnad just vad som verkligen fägnar det medelsonska ögat? Form 1932, s. 278.
(II 2) -SORT. mellansort. Stråle RörstrH 46 (i handl. fr. 1733). Av borrar bör man ha flera dimensioner, en fin, en av medelsort och en grov. Bergström Nickelsen Tusenk. 10 (1925).
(II 2 slutet) -SPIK. (†) koll.: medelstor spik. BoupptSthm 7/7 1673, Bil. 700 st stor bååtspijck 1900 Medellspijck. Därs. 27/10 1679, Bil.
(II 3) -SPRÅNG. skeppsb. medelvärdet av däckslinjens avstånd från kölen. SFS 1910, nr 47, s. 15. Öppen båt av klass I skall hava ett medelsprång, motsvarande minst 4 procent av längden. Därs. 1915, s. 1463.
(II 2 slutet) -SPÄNNING. el.-tekn. spänning av 1000—250 volt; motsatt: högspänning o. lågspänning. SFS 1904, nr 10, s. 8. Därs. 1916, s. 447.
Ssgr (el.-tekn.): medelspännings-anläggning. SFS 1902, nr 137, s. 11.
(II 3) -STAM. skogsv. fingerad stam som i avs. på höjd l. diameter l. kubikmassa representerar medeltalet hos ett antal träd. Kinman Guttenberg 34 (1890). Geete o. Grinndal 72 (1923).
(II 2 slutet) -STARK, adj.2 (adj.1 se sp. 598). om sak, t. ex. cigarrer, viner o. d. Vid reqvisitionen torde benäget uppgifvas huruvida cigarren skall vara stark, medelstark eller lätt. AB 1865, nr 258, s. 4. Medelstarkt, mycket läskande bordsvin. Bergström Vinb. 21 (1926).
(II 1 c) -STAVELSE. (†) mellanstavelse. 3Saml. 7: 88 (1670). Tiällmann Gr. 107 (1696).
(II 2 slutet) -STOR. En medelstor stad. 2 stora linor och en meddel stor. SkeppsgR 1541. Haglen voro till omfång som medelstor potatis. SvT 1852, nr 182, s. 2. En medelstor gäddhona. Skogvakt. 1894, s. 304. Ett medelstort handelsfartyg. SvD(B) 1942, nr 307, s. 3.
-STORLEK~02 l. ~20.
1) till II 2 slutet; jfr -stor. Lindfors (1824). Till en mila af medelstorlek, t. ex. 13 käpp, åtgår 6 kbm (kolved). Skogvakt. 1891, s. 222.
2) till II 3: genomsnittlig storlek. Järta 2: 433 (1828). Rotfruktsprofven skulle .. vara uttagna så, att de sända rötterna kunna anses motsvara medelstorleken hos den skörd de representera. LAHT 1904, s. 45.
(II 2 slutet) -STRÅT. (†) medelväg. Så stoort platz (dvs. svårighet) är finna och hålla medhelstråten. LPetri ChrPina G 8 a (1572). Leopold 3: 80 (1802, 1816).
(II 1 a) -STUGA. (†) i uttr. luftens medelstuga, det mellersta luftlagret; jfr -rum 1. Dock werkar Soolen så i Luftens Medelstuga / At ofta kan it Regn wäl tje Kappor truga. Spegel GW 68 (1685).
(II 3) -STYRKA, r. l. f. om aritmetiska mediet av varierande styrka (i olika bet.); särsk.
a) i fråga om intensitet l. hållfasthet l. värkningsgrad o. d. JernkA 1821, s. 291. Medelstyrkan af hvarje garn i tross-slaget tågverke .. (är) större i de smäckrare och mindre i de gröfre trossarne. Frick o. Trolle 27 (1872). LAHT 1895, s. 164.
b) mil. i fråga om numerär i truppenhet. Mankell Fältsl. 51 (1857). SFS 1909, Bih. nr 72, s. 3.
(II 2) -STYRMAN. (förr) vid flottan: styrman av viss grad (mellan överstyrman o. lårstyrman); jfr -skeppare. KlädkamRSthm 1667, s. 350. SFS 1833, s. 397. jfr VFl. 1918, s. 27.
(II 2 slutet) -STYV. i sht lant. om jord. Medelstyf lerjord. TLandtm. 1897, s. 337. LAHT 1912, s. 122.
-STÅND. [jfr d. middelstand, t. mittelstand]
1) (†) till II 2: mellanställning; mellantillstånd. KyrkohÅ 1908, s. 197 (c. 1780; i bet. mellantillstånd). (Stål intager en mellanställning mellan tackjärn o. stångjärn) Men hvaraf skole vi säga at detta medelstånd beror? VetAH 1787, s. 5.
2) (†) till II 2 slutet: ekonomisk l. social ställning som representerar en medelnivå. The, som i Medelstånd stadde äre, lefwa allment beqwemligare, än the mächtigste Monarker. Schroderus Os. 2: 466 (1635). Wellander föddes i et ringa stånd och af fattige föräldrar. Han upsteg ock aldrig til något lysande äreställe. Men vägen från det låga til et medelstånd är ofta längre och besvärligare, än från det höga til det högsta. Kellgren 3: 143 (1785). jfr (†): (Sigurd njöt på sin gård) i lifvets måttlighet / Det sälla medelstånd af ödets gifmildhet, / Der ej behofvet käns och lyckan ej förleder. JGOxenstierna 2: 128 (1796, 1806).
3) (†) till II 2: grupp av personer (stånd) som intar en mellanställning l. förmedlande ställning. Under detta namn (dvs. gentry) begripes alt ofrälse-folket i England, som äro såsom et medelstånd emellan adelen och de obesutna, och begripas derinunder. Serenius Y 4 b (1734). Föröfrigt gafs det äfven i Grekland ett medelstånd mellan prester och lekmän. Palmblad Fornk. 1: 426 (1844). Så att .. (rådet) under de Gustavianska konungarne blifvit ansedt som ett medelstånd emellan konungen och undersåtarne. Geijer I. 6: 452 (1846).
4) (numera föga br.) till II 2, = -klass. De ypperste lefde .. (under medeltiden) sämre, än man nu lefver i Medel-Ståndet. Dalin Hist. 2: 162 (1750). Här (dvs. i ett lantligt hem) lefde nu Annett i medelståndets trefnad. Leopold 2: 284 (1800, 1815). Församlingen består numera, icke ens på landet, af idel allmoge. Ett medelstånd med en medelbildning har öfver allt uppkommit. Tegnér (WB) 8: 193 (1837). Almquist VärldH II. 2: 284 (1931). jfr (†): (Tsaritsans sömmerskor) äre både giffte Hustror, Änker och Jomfrur, uthaf förnähme och medelståndz Hoffolck. Barckhusen Cotossichin 37 (1669).
5) (†; se dock a o. b) till II 3: ställning o. d. som ngt i genomsnitt l. normalt intager. Medelståndet för honom (dvs. stora kungsfisken) är 100 famnars djup. Nilsson Dagb. 211 (1816, 1879). särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) om medelvattenstånd. VetAH 1801, s. 297. Östergren (1932).
b) (numera föga br.) fys. om medelbarometerstånd, medellufttryck o. d. SvT 1852, nr 20, s. 3. LAHT 1913, s. 377.
Ssgr (till -stånd 4, föga br.): medelstånds-intresse. De för hvarje land mest ändamålsenliga åtgärderna till medelståndsintressenas främjande. 2NF 17: 1402 (1912).
-person. (numera knappast br.) Then som, anten aff högre eller Medelståndz Personer, hafwer (osv.). Schroderus Os. 2: 127 (1635).
-politik. jfr -rörelse. 2NF 17: 1401 (1912).
-rörelse. för främjande av medelklassens intressen. 2NF 17: 1401 (1912).
-SVENSK, adj. o. sbst. m.||ig.
I. adj.
1) till II 1 a: mellansvensk. Fries BotUtfl. 3: 173 (1856, 1864). Studier öfver de medelsvenska ändmoränerna. ArkKem. III. 29 (1910; titel). särsk. språkv. i fråga om dialekter: mellansvensk, centralsvensk. Lundell X (1893). De s. k. medelsvenska dialekterna. Uppl. 2: 550 (1908).
2) [med anslutning till -svensson] (vard.) till II 2 slutet: medelsvenssonsk. Vår medelsvenska släkt. Hellström Lekh. 489 (1927).
II. (vard.) sbst., motsv. I 2. Ni jävla medelsvenskar, som sitter här och pöser! Borgarkrafs! Moberg Rosell 382 (1932).
(II 1 b slutet) -SVENSKA, r. l. f. språkv. yngre fornsvenska. Enberg SvSpr. III (1836). SkrHVSamfU IX. 3: 42 (1904).
(II 2 slutet) -SVENSSON; pl. -svenssöner~020. (vard.) ss. skämts. (ofta ngt nedsättande) benämning på (i sht manlig) person som på ett typiskt sätt representerar (lägre) svensk medelklass; ofta med bibet. av: kälkborgare; äv. allmännare: genomsnittssvensk. SvD(A) 1927, nr 134, s. 24. Det gällde .. att lägga om hela sin åskådning, om man ville följa med sin tid. Och det vill varje andens medelsvensson, så länge han är ung. Hellström Malmros 147 (1931).
Avledn.: medelsvenssonsk, adj. Hellström Lekh. 492 (1927). Den medelsvensonske grosshandlartypen. SvTidskr. 1931, s. 35.
(II 2 slutet) -SVÅR.
1) i sht sjömil. om artilleri(pjäs): medeltung. Wrangel SvFlBok 104 (1897). De flesta af monitorerna (under världskriget 1914—18) voro bestyckade med medelsvårt och lätt artilleri. 2NF 37: 589 (1925).
2) i fråga om svårighetsgrad hos arbete o. d. En medelsvår etyd. Banorna (för skidlöpning) voro medelsvåra. PåSkid. 1928, s. 420.
(II 3) -TAL. visst tal som ligger mellan det högsta o. det lägsta i ett antal givna tal; i allmänt språkbruk nästan bl. om tal som erhålles, om summan av ett antal givna storheter divideras med antalet, aritmetiskt medium; jfr -värde. Medeltalet för sommarens middags-värma är 20—22, för nätterna 12—13, och för hela dygnen 16—17 gr. Bergman Jordkl. 2: 127 (1774). Fahlu grufvas afkastning hade nedgått från 20,000 till 5,791 Sk℔, som var medeltal för åren 1720—29. Malmström Hist. 2: 8 (1863). Hedström o. Rendahl Alg. 136 (1915). särsk. i uttr. i medeltal, förr äv. som ett medeltal, efter medeltalsberäkning, i genomsnitt. När alla (fabriks-)arbetare (i Sv. med Finl.) .. fördelas mellan fabriquerne, sysselsätter hvardera fabriquen som ett medeltal 22 personer. Fennia XVI. 3: 36 (1761). Under de sju sist förflutna åren .. (hava) 43 till döden dömde individer, i medeltal, årligen blifvit benådade. Oscar I Straff 11 (1840). Fahlbeck NatFörm. 105 (1890).
Ssgr: medeltals-beräkning. 2VittAH 23: 449 (1857, 1863). SFS 1922, s. 622.
-siffra. (sifferuppgift om) medeltal. LAHT 1901, s. 75. Om man sammanställer medeltalssiffrorna (för mjölkens fetthalt) för flera kor, som lämna sin mjölk under likartade förhållanden, så skall man snart finna att (osv.). Därs. 1906, s. 138.
(II 1 a) -TAND. (†) om viss framtand hos häst: mellantand. Rålamb 13: 120 (1690). VetAH 1811, s. 289.
(II 3) -TEMPERATUR. LittT 1795, s. 204. I januari är medeltemperaturen i vårt land, frånsett lokala avvikelser, 10° C högre än den medeltemperatur, som svarar mot breddgraden jorden runt. Flodström Naturförh. 5 (1918).
(II 2) -TERM. log. i fråga om slutledning: term gemensam för översats o. undersats. De Rogier Euler 2: 144 (1787). SkrVSocLd 8: 113 (1928).
-TID, -TIDA, se medeltid, sbst. (med avledn.). —
(II 2) -TIDIG, adj.1 (†) metr. om stavelse l. enstavigt ord: som kan brukas ss. både lång o. kort. Phosph. 1811, s. 532. Johansson HomIl. VII (1846).
(II 2 slutet) -TIDIG, adj.2 lant. o. trädg. i fråga om tidighetsgraden hos växtslag; jfr -sen. HbTrädg. 2: 65 (1872). De medeltidiga hafresorterna. Hellström NorrlJordbr. 392 (1917).
(II 2) -TIDING. [till -tidig, adj.1] (†) metr. stavelse o. d. som kan vara både lång o. kort. Phosph. 1811, s. 534. SvLitTidn. 1820, sp. 485.
-TIDISK, se medeltid, sbst. avledn.
(II 2) -TILLSTÅND~02 l. ~20. (numera knappast br.) tillstånd (mitt) emellan andra tillstånd, mellantillstånd. Af en myckenhet .. Rön kan .. slutas, at Stålet verkeligen innehafver et medeltilstånd imellan smidt järn och Tackjärn. VetAH 1787, s. 4. Grekisk-katholska kyrkan .. förkastar läran om skärselden, men tror ett straffande och renande medeltillstånd. Anjou Kyrkoh. 111 (1843). Ljunggren Est. 2: 140 (1860).
(II 3) -TILLVÄRKNING~020. genomsnittlig tillvärkning. SFS 1887, nr 44, s. 5. För de tre stora (socker-)fabrikerna i Trelleborg, Jordberga och Svedala uppgår medeltillverkningen för dygn sammanlagdt till 1,650,000 kilo. NerAlleh. 1896, nr 232, s. 2.
(II 3) -TILLVÄXT~02 l. ~20. genomsnittlig tillväxt (hos träd o. dyl. l. djur). Wikström ÅrsbVetA 1843—44, s. 549. SkogsvT 1907, s. 307.
(II 2) -TING. (†)
1) [fsv. midhalthing] om ngt som i fråga om sin beskaffenhet intager en mellanställning; mellanting. Thyselius Bidr. 78 (1640). Lärodikten .. är ett medelting af philosophi och poësi. Sjöberg (SVS) 2: 157 (1817). En stuga, som var ett medelting mellan uthus och boningsrum. Mellin Nov. 2: 37 (1834, 1867). Vallbössor eller vallgevär .. (äro) medelting mellan handgevär och kanon. UB 6: 44 (1874).
2) om handling som är indifferent i moraliskt avs. o. d., ”adiaforon”; jfr -sak, sbst.2, -tingest. Medelting, som äre the, som hwarken hafwa uttryckt påbud, at the skole hållas icke heller förbud, att the skulle brukas, såsom äre någre ceremonier, kyrkones åthäfwor, fastedagar, helgedagar etc. KyrkohÅ 1931, s. 241 (1540). (Hor sker) med dansar, dem djefvulen .. har predikat i hjertat på alla otrones barn, att det icke är någon synd, utan ett medelting, som efter behag kan låtas eller göras. Murbeck CatArb. 1: 412 (c. 1750). Nordforss (1805).
(II 2) -TINGEST. (†) = -ting 2. KyrkohÅ 1931, s. 241 (1540).
(II 2 slutet) -TJOCK. PriskurCronquist 1898, s. 51. Vi ha .. behandlat ej mindre än tre formtyper (av tall), förorsakade af tunn, medeltjock och tjock bark. SkogsvT 1911, Fackupps. s. 318.
-TRYCK.
1) till II 2 slutet: tryck som ligger mellan starkt o. svagt; särsk. tekn. i fråga om ångtryck; motsatt: högtryck o. lågtryck. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 24. Ackumulatorer för hög-, medel- eller lågtryck. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 527.
2) i sht tekn. till II 3: genomsnittligt tryck (särsk. ångtryck l. lufttryck) hos l. i ngt. Fries Krutlär. 138 (1869). 2NF 30: 90 (1919).
Ssgr (till -tryck 1; tekn.): medeltrycks-, stundom medeltryck-cylinder. motsatt: högtryckscylinder o. lågtryckscylinder. KatalIndUtstSthm 1897, s. 125.
-panna. motsatt: högtryckspanna o. lågtryckspanna. Wrangel SvFlBok 187 (1898).
(II 1 a) -TRÄFFPUNKT~02 l. ~20. mil. i fråga om spridning vid skjutning: mittpunkt i en träffbild (spridningsbild). Billmanson Vap. 181 (1880). FlygHb. 68 (1921).
(II 2 slutet) -TUNG. Grafström Kond. 186 (1892). Virket (av häggen) är gulrödt, medeltungt och mjukt. Haller o. Julius 103 (1908). särsk. mil. o. flygv. om artilleri(pjäs), flygplan m. m.; jfr -svår 1. Medeltunga bombplan. 2NF 34: Suppl. 307 (1922). Jungstedt Flygv. 211 (1925).
(II 2 slutet) -TÄT, adj. En gles fröträdsställning bör innehålla 25—75 fröträd per har, en medeltät 75—150 samt en tät 150—300 per har. Haller o. Julius 139 (1908).
(II 3) -TÄTHET~20 l. ~02. genomsnittlig täthet. Jordens medel-täthet. Cronstrand ÅrsbVetA 1822, s. 176. Bergstrand Astr. 301 (1925).
(II 2) -VARELSE. (†) varelse som i fråga om sitt väsen intager en mellanställning (mellan två andra varelser). Thorild (SVS) 1: 351 (c. 1780). Weste (1807).
(II 2 slutet) -VARM. VetAH 1811, s. 46. Den bästa (tobaken) växer i medelvarma klimater. Palmblad LbGeogr. 66 (1851). Puddingen gräddas i medelvarm ugn. Holm JordGer 18 (1916).
-VARMA, -VARME, se -värme.
(II 2 slutet) -VATTEN. motsatt: högvatten o. lågvatten; jfr -vattenstånd. Ramsay GeolGr. 164 (1909). Fyrlågans höjd öfver medelvatten är (i Vinga fyr) 46 m. 2NF 32: 671 (1921).
(II 2 slutet, 3) -VATTENMÄNGD~102. i vattendrag: vattenmängd som vid normalt vattenstånd i medeltal passerar på viss tidsenhet. 2NF 18: 1215 (1913).
(II 2 slutet, 3) -VATTENSTÅND~102. normalt l. genomsnittligt vattenstånd. Normalt medelvattenstånd, aritmetiska mediet av alla vattenstånd hos ett vatten. NF 3: 826 (1879). SvUppslB 29: 416 (1936).
(II 3) -VIKT. genomsnittlig vikt l. tyngd hos ngt. PH 6: 3660 (1755). Den i Norrland producerade spannmålens medelvikt (är) genomgående lägre än motsvarande sädesslags medelvikt i det öfriga landet. Hellström NorrlJordbr. 345 (1917).
(II 3) -VINDRIKTNING~020. meteor. genomsnittlig vindriktning. 2NF 18: 866 (1913).
(II 3) -VINDSTYRKA~020. meteor. genomsnittlig vindstyrka. Rubenson Meteor. 165 (1880).
(II 3) -VINKELHASTIGHET~10200. astr. genomsnittlig vinkelhastighet (i himlakropps rörelse). Tallqvist (1898). 2NF 17: 1400 (1912).
(II 1 a) -VÅNING. (†) mellanvåning. Risingh LandB 36 (1671). Isogæus Segersk. 188 (c. 1700).
-VÄG, sbst.2 (sbst.1 se sp. 598). (medel- 1526 osv. medle- 1642)
1) (†) till II 1 a: vägparti som befinner sig i mitten av en vägsträcka mellan ett par orter. (Att) the bleffve liggiendes på medell vägen emellenn Vijborg och Åbo. G1R 20: 42 (1549).
2) till II 2 slutet, bildl., om förfaringssätt l. beteende l. ståndpunkt o. d. som ligger mellan två ytterligheter l. innebär en kompromiss l. ett undvikande av ytterligheter. Finna, föreslå, gå, söka, välja en medelväg. Gå l. hålla l. träffa (rätta) medelvägen. Den gyllene medelvägen, se gyllene, adj. 2 b. Förspr1-3Joh. (NT 1526). Medelwägen är altijdh säkrast. Grubb 558 (1665). Stora snillens egenskap är at uti intet kunna hålla medelvägen. Höpken 1: 243 (1771). I sin egen vältalighet går C(i-cero) en medelväg mellan den alltför blomstrande ”asiatiska” stilen och den knappa, koncisa ”attiska”. NoK 112: 91 (1931).
3) (†) till II 3, i uttr. i medelväg, i stort sett, över huvud taget. (Sv.) I medelväg, (fr.) l'un portant l'autre. Weste (1807).
Ssgr (till -väg, sbst.2 2): medelvägs-förslag. (numera föga br.) avseende en medelväg l. kompromiss. Klockhoff ESkr. 117 (1865). Förslaget var alltså ett medelvägsförslag och tillfredsställde icke de egentliga partimännen å någondera sidan. Malmström Hist. 3: 107 (1870).
-man ~man2. (mera tillf.) jfr medelvägs-människa. Frey 1844, s. 120. Böök Stridsm. 47 (1910).
-människa. (mera tillf.) Medelvägsmenniskorna, alla desse beskedlige älskare af halfheter, hvilka tro sig finna sanningen midt emellan lögnen och — sanningen. Claëson 2: 8 (1857).
(II 1 a slutet) -VÄGG. (†) mellanvägg. ConsAcAboP 2: 36 (1655). VDAkt. 1675, Syneprot. nr 225.
(II 2) -VÄLDE. (†) (De falska lärarna) vpdichta .. itt Medelwälde imellan Gudz Alzmächtigheet och alle andre Creaturs Macht och Wälde, som skal wara Christo gifwin effter hans Mandom, igenom Vphöyelsen. Schroderus Os. III. 2: 229 (1635).
(II 3) -VÄRDE. mat. = -tal. Aritmetiskt, geometriskt medelvärde, aritmetiskt resp. geometriskt medium. Effektivt l. kvadratiskt medelvärde (mat. o. tekn.), särsk. inom växelströmsläran använt begrepp angivande medelvärde som utgöres av kvadratroten ur aritmetiska mediet av ett antal tals kvadrater. VetAH 1773, s. 52. (Då) yttemperaturen (av havsvattnet) vintern 1881—1882 utanför Norges kust var 0.8° C. öfver medelvärdet. Ymer 1898, s. 247. För solen är horisontalparallaxens medelvärde endast omkring 8”,8. Bergstrand Astr. 114 (1925).
-VÄRME, förr äv. -VÄRMA l. -VARMA l. -VARME.
1) till II 2 slutet: medelmåttig värme. VetAH 1775, s. 11. Vänd om bladet med makronerna i hagelsocker .. och baka af i medelvärme. Grafström Kond. 286 (1892).
2) till II 3: medelvärdet av varierande värme, genomsnittlig värme. VetAH 1789, s. 190. PT 1903, nr 78 A, s. 3 (se under -köld).
(II 2) -VÄSEN l. -VÄSENDE. (†) väsen som i fråga om sin natur står mitt emellan andra väsen; mellanform, mellanting. SvMerc. 1764, s. 169. Nymferne ansåg man i fabeln såsom medelväsenden emellan Gudar och Menniskor. Norrmann Eschenbg 2: 66 (1818). Romanen .. med sin obundna form är ett slags medelväsende mellan prosa och poesi. BEMalmström 7: 335 (1844).
(II 2 slutet) -VÄXT, p. adj. (†) om människa: medelstor. Björner Thorst. 19 (1737).
-ZON. (†)
1) till II 1 a: zon i mitten, den mellersta av ett antal zoner. Vid morgonrådnans stränder brann Sappho af det himmelska qvalet: i medel-zonens nejd, du Julias Älskare, min Rousseau: och här i Nordens isiga Klyftor ropar jag Hildur! Thorild (SVS) 1: 88 (c. 1785).
2) till II 2 slutet: tempererad zon. Holmberg 2: 873 (1795).
(II 1 a) -ÅDER l. -ÅDRA, r. l. f. (†) om portåder. Ty .. (magen) kan koka braf, så framt ej Maten tryter, / Och giör ther af een Saft then sedan sachta flyter / I medel-Ådran bort, som Bloden artigt silar / At then Subtilaste som aldrig länge hwjlar / Til Lefran hinna kan. Spegel GW 254 (1685).
-ÅLDER, -ÅLDRIG, -ÅLDRING, se medelålder (med avledn.). —
-ÅR.
1) (†) till II 1 b.
a) år i mitten av en tidsperiod. Medelåren af sagde decennium. Ilmoni Sjukd. 2: 38 (1849). (Agardh o.) Ljungberg 4: 201 (1863).
b) i människoliv, i pl.: de år som tillsammans utgöra medelåldern. Straxt sågo vi framför oss stå / En man i medel-åren. Stiernstolpe Blumauer 1: 53 (1813). särsk. i uttr. medelårs folk, medelålders folk. Posten 1769, s. 918.
2) till II 2 slutet, i fråga om skörd: medelgott år. I Medelår föder Bostället 1. Häst och 12. Nötkreatur. VDAkt. 1845, nr 310.
(II 2 slutet) -ÖL. (förr) ett slags medelstarkt öl. SthmStadsord. 1: 77 (1640). VetAH 1763, s. 47. Därs. 1770, s. 267. jfr Lundin (o. Strindberg) GSthm 473 (1881).
B (†): MEDLE-DEL, -VÄG, se A.
-ÅLDER, se medelålder.
Spoiler title
Spoiler content