SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1944  
MENAGERI men1aʃeri4 l. me1- l. 01—, n.; best. -et l. -t; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -ie)
Etymologi
[jfr d. menageri, t. menagerie; av fr. ménagerie, eg. om samling av för ett lanthushåll behövliga fyrfotadjur o. fjäderfän, ladugård, hönsgård, samling av (utländska) djur, (ambulerande) menageri; till ménage (se MENAGE)]
byggnad l. tält l. trädgårds- l. (särskilt parti av) trädgårds- l. parkanläggning där ovanliga (exotiska) djur hållas fångna; ofta med tanke företrädesvis l. enbart på djuren; numera nästan bl. (i sht i fråga om ä. förh.) om tält med djursamling som föres omkring o. visas (särsk. vid marknader o. d.). KFÅb. 1912, s. 395 (1703). De präktiga Menagerier, uti hvilka lefvande djur och foglar bevaras. Linné MusReg. XIV (1754). Kringresande menagerier. Lundquist Jensen HimmH 152 (1907). — särsk. (skämts.) bildl., om samling av människor med underligt l. påfallande utseende. SD(L) 1904, nr 296, s. 1. Cederschiöld Artist. 38 (1915).
Ssgr: MENAGERI-BUR. jfr bur, sbst.1 4.
-DJUR.
-LEJON.
-LUKT. viss lukt som är karakteristisk för menagerier. Knöppel Barb. 110 (1916).
-STANK. jfr -lukt.
-TÄLT.
-VAGN. särsk. om täckt vagn för transport av tillbehör (djur osv.) till ett menageri. WoH (1904).
-ÄGARE.
Spoiler title