SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MERIT meri4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(merit 1746 osv. merite 16801771, 1798 (: Merite-år). meriter, pl. 1634)
Etymologi
[jfr d. merit, t. merite; av fr. mérite, av lat. meritum, p. pf. av merere, förtjäna. — Jfr EMERITUS, MERITERA]
1) berömvärt l. förtjänstfullt handlingssätt, förtjänstfull(t) arbete l. handling, bragd; numera bl. med anslutning till 2 b. (De tyska protestantiska staterna ha lovat) Sweriges Chrono Satisfaction för dess store kostnadh och meriter (under 30-åriga kriget) att förskaffa. RARP 2: 52 (1634). Det var ingen liten merit för en jägare att fånga den sinnrika, knepiga bävern. Många äro sägnerna därom. SvNat. 1922, s. 59. — särsk.
a) (†) i uttr. merit mot (ngn l. ngt), förtjänstfull handling mot (ngn l. ngt). HC11H 14: 18 (1660). Widekindi KrijgH 2Dedik. 1 a (1671).
b) ironiskt. En oförsökt Adelsman, en Krigs-Buss, .. stormade starkt om sin Tapperhet i supande, hvarutinnan de alla sina medtäflare kunnat omkullkasta (stora Meriter tänkte jag). Dalin Arg. 1: 132 (1733, 1754).
2) duglighet, framstående beskaffenhet o. d.
a) (†) egenskapen (hos en person) att vara duglig l. framstående l. förtjänstfull, duglighet, förmåga. Brask Pufendorf Hist. 280 (1680). Det folk som finnes ha merite, / En afvig tunga ej bör smäda. DA 1771, nr 18, s. 1. En Man, aktad i andra länder, och af rar merit. Thorild (SVS) 3: 52 (1791). Florman BrRetzius 26 (1827). särsk. i uttr. göra sig en merit av ngt, betrakta ngt som en förtjänst (jfr b). Så länge dessa Rikets fiender giöra sig en merit utaf, at .. på alt sätt söka at heldre behaga usla och dödeliga menniskior, än himmelens Gud. Oelreich 796 (1756).
b) konkretare, om sådant som räknas ngn till förtjänst o. ss. tecken l. bevis på duglighet; särsk. i fråga om sådant bevis på duglighet för statstjänst o. d. som förvärvats gm avlagda examina l. genomgångna prov l. förutgående tjänstgöring o. d.; förtjänst (se d. o. II 2 a α); ofta i pl. Ha stora meriter. Förvärva, samla meriter. Studentexamen är ju alltid en merit, även om den inte är angiven som kompetensvillkor. Det får räknas som en avgjord merit att (osv.). OxBr. 12: 107 (1644). Jag vet att jag, äfven som prest, endast kan räkna obetydliga meriter. Tegnér (WB) 2: 449 (1815). Jonas mente sig själv här ha .. skaffat sig tillräckliga meriter (för professuren). Siwertz JoDr. 112 (1928). Självfallet är .. doktorsgraden en merit vid sökande av tjänst. NoK 135: 196 (1937). jfr BETYGS-, LÄRDOMS-, PAPPERS-, PROFESSORS-, RIKSDAGS-, SKOL-, STUDIE-, TJÄNSTE-, TJÄNSTEÅRS-, ÄMBETS-MERIT. särsk.
α) (†) i pl., övergående i bet.: tjänsteår. Jag (anhåller) allerödmjukast .., at åtminstone få räkna enkla Meriter, om icke dubbla så väl kan tilläggas mig, som för detta afledne Herr Cantor Zschotzscher i Wexiö. VDAkt. 1781, nr 401.
β) (†) i pl., övergående i bet.: meritförteckning. Loenbom Stenbock 1: 20 (1757). PH 8: 55 (1765).
γ) (†) i uttr. tur och merit(er), tjänsteålder o. övriga förtjänster. Alopæus BorgåGymn. 402 (cit. fr. 1744). VDAkt. 1760, nr 430.
δ) (†) i vissa uttr., närmande sig bet. 1. Hans goda skickeligheet, giorda meriter och proff widh Academien. BraheBrevväxl. II. 1: 81 (1657). (Han behöver) nu wähl hiälp .., hwaraff han sig med sina, öffwer sina uthstandne meriter någodt gladia må. VDAkt. 1702, nr 194.
ε) ironiskt. Det är en lätt vunnen merit, att lägga armarna i kors och ej blanda sig i andras angelägenheter. 3SAH 7: 292 (c. 1880).
c) (†) i fråga om ngt sakligt: värdefull egenskap, utmärkt beskaffenhet. Uti Italien har Scipio Mafei på Italiensk vers öfversatt et stycke af Homeri Ilias, hvilket ock har sin stora merit. Lagerbring HistLit. 219 (1748). En Sculpture som i sig sjelf äger merit, behöfver icke låna någon ytterligare af ytans utprålande. EP 1792, nr 47, s. 1. Lundgren Res. 232 (1860).
Ssgr: A: (2 b) MERIT-BERÄKNING. beräkning av meriter (i o. för sökande av tjänst); tillgodoräknande av tidigare tjänstgöring m. m. för sökande av (högre) tjänst. Phosph. 1811, s. 14.
(2 a) -BILJETT. (förr) vid vissa undervisningsanstalter: visst slags belöningstecken för lärjunge; jfr -lapp. Gerelius BrittUppf. 91 (1820; i fråga om eng. förh.). Gynther Förf. 2: 119 (1852; efter handl. fr. 1823; vid sv. flottan, för skeppsgossar).
(2 b) -FÖRTECKNING. (i fackspr.) förteckning på tjänster som en tjänsteman innehaft jämte tiden för varje tjänst, ävensom på avlagda examina l. prov l. på utgivna skrifter m. m. Den härvid i djup ödmjukhet bifogade Merit-förteckning. VDAkt. 1784, nr 133. särsk.
a) (i Finl.) på ämbetsvärk förd förteckning över tjänstemännens tjänstgöring m. m. Biskopens dom må icke överklagas, ej heller antecknas i vederbörandes meritförteckning. FFS 1918, nr 185, s. 19.
b) ironiskt. Fången .. har alltid inom fängelset visat sig vara af ett oroligt och våldsamt lynne, något som nedanstående meritförteckning tydligt nog utvisar. SydsvD 1870, nr 1, s. 2.
(2 a) -LAPP, r. l. m. (förr) = -biljett. Svensson Vexelund. 57 (1823).
(2 b) -LISTA, r. l. f. (numera föga br.; se dock b) meritförteckning. Oelreich 724 (1756). Östergren (1932). särsk.
a) (†) = -förteckning a. PH 6: 4105 (1756). Annerstedt UUH Bih. 4: 149 (i handl. fr. 1761).
b) (fullt br.) bildl.; ofta ironiskt. En handlande, hvars Capital utgiorde största puncten uti hans Merit-Lista. Säfström Banquer. Uu 3 a (1754). Till förbrytaren T:s meritlista foga sig ännu flere brott. GHT 1895, nr 218, s. 3.
(2 a) -ORDEN. (†) förtjänstorden. JGOxenstierna 5: 535 (1813). VDAkt. 1827, nr 449 (1819).
(2 b) -SYSSLA, r. l. f. (†) syssla som tillsättes efter meriter (i motsats till förtroendesyssla l. hederspost). VDAkt. 1760, nr 126.
(2 a) -TAVLA. (förr) i vissa undervisningsanstalter: tavla varpå lärjungarnas framsteg o. flit markerades på visst sätt. Broocman TyUnd. 2: 57 (1808). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 226 (1899).
(2 b) -ÅR. (merit- 17601881. merits- 17511781) (†) tjänsteår (räknat ss. merit vid befordran). Mina Merits åhr äro .. ostridigt fiorton. VDAkt. 1751, nr 87. En regementspastor Linderholm .. räknade omkring 50 meritår. Ljunggren SmSkr. 3: 152 (1881).
B (†): MERITS-ÅR, se A.
Spoiler title
Spoiler content