SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MESENTERIUM mes1ente4rium l. me1-, l. 10302, n.; best. -iet; pl. -ier.
Etymologi
[jfr t. mesenterium; av mlat. mesenterium, av gr. μεσεντέριον, av μέσος, befintlig i mitten (se MESO-), o. ἒντερον l. ἒντερα, pl., inälvor; jfr MESARAISK]
anat. tarmkäx. Rosenstein Comp. 320 (1738). LbKir. 1: 475 (1920).
Avledn. (anat. o. med.): MESENTERIAL10104, adj. [jfr t. mesenterial] som har avseende på l. är lokaliserad i mesenteriet. Ekbohrn (1868, 1904).
Ssgr: mesenterial-körtel. lymfkörtel i mesenteriet. Huss Typhus 6 (1855).
-körteltuberkulos. tuberkulos i lymfkörtlarna i mesenteriet. Hygiea 1926, s. 727.
-tuberkulos. mesenterialkörteltuberkulos. FörhLäkS 1912, s. 670.
MESENTERISK, adj. [jfr t. mesenterisch] (†) mesenterial. Vid mesenteriska, nerveusa och senfärdiga Febrar. Haartman SvarVetA 8 (1770). Sundström Huxley 76 (1874).
Spoiler title
Spoiler content