SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
METAFYSIKER met1afy4siker l. me1-, m.||(ig.); best. -n; pl. =; äv. (i sht förr) METAFYSIKUS -kus, m.; pl. -fysici -fy4sisi (Grubbe FilosOrdl. (c. 1845)). Anm. I ä. tid förekommer ordet med lat. böjning. Rathe RegAncill. (1744; i titel: af the berömligaste Metaphysicis).
Ordformer
(-fysiker (-ph-) c. 1798 osv. -fysikus (-physicus) 17461904)
Etymologi
[jfr t. metaphysiker, eng. metaphysician, fr. métaphysicien; bildat till METAFYSIK liksom FYSIKER till FYSIK]
filos. person (vetenskapsman, tänkare) som är kunnig i l. bedriver studier i metafysik; äv. ngt nedsättande, om person som (till ingen l. föga nytta l. med ringa framgång) grubblar l. spekulerar över den översinnliga värkligheten. Roman Holbg 166 (1746). En metafysikus kan hafva stort snille, utan den ringaste talang. Leopold 6: 345 (c. 1820). Drake var ingen klyftig metaphysicus. Rydberg Frib. 460 (1857, 1866; uppl. 1877: metafysiker). JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 35.
Spoiler title
Spoiler content