SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1944  
METAN meta4n, n.; best. -et; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. methan, eng. methan(e), fr. méthane; av (första stavelsen i) METYL o. det i kemiska benämningar vanliga ordslutet -AN]
kem. gruvgas, sumpgas. Blomstrand OrgKemi 16 (1877). NoK 44: 14 (1925).
Ssgr (kem.): METAN-GAS. = metan. Ymer 1918, s. 327.
-JÄSNING. jäsning varvid kolsyra o. metan bildas ur cellulosa under invärkan av bakterier utan lufttillträde. LAHT 1901, s. 102.
-SERIE. serie av kolväteföreningar som härledas från metan gm att en väteatom utbytes mot en kolväteradikal o. där vart o. ett av de följande kolvätena innehåller en kolatom o. två väteatomer mer än det närmast föregående. Widman OrgKemi 9 (1895). Den s. k. metanserien .. utgör huvudbeståndsdelen av bergoljan. NoK 44: 15 (1925).
Spoiler title