SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MIMERSBRUNN mi3mers~brun2, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[till MIMER (isl. Mímir), en fornvästnordisk mytisk gestalt vars vid en av asken Yggdrasils rötter belägna brunn, Mimersbrunnen, var fylld av vishet]
(i vitter stil) bildl.: vishetskälla; kunskapskälla (se d. o. 1). (Min moders ögon var) I äldre år den klara Mimersbrunn, / Hvarur jag vishet drack och råd bekom. Ridderstad SDikt. 1: 93 (1846, 1855). (Forskaren) söker släcka sin törst i sanningens mimersbrunn. TT 1880, s. 139. Nordenstreng Vik. IX (1915).
Spoiler title
Spoiler content