publicerad: 1944
MINERAL min1era4l l. mi1-, n. ((†) r. l. m. Serenius R 3 b (1734), VetAH 1775, s. 264); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. = (Sundén (1887) osv.) l. -er (Forsius Min. 58 (c. 1613) osv.) l. -ier (Chesnecopherus Skäl N 1 b (1607) osv.) ((†) -ia PrivBergsbr. 1649, Fullmacht s. A 3 a); förr äv. MINERALIE, r. l. m.; pl. -er (jfr ovan).
Ordformer
(-al c. 1613 osv. -alie 1807. -alier, pl. 1607 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. mineral, fr. minéral; av mlat. minerale, substantiverat n. av mineralis, adj. till minera, gruva, mineral, latinisering av ffr. minière, gruva, avledn. av ett icke anträffat kelt. (gallorom.) mina, meina, malm, gruva (jfr MINA, sbst.1)]
1) i sht geol. o. kem. om vart särskilt av de i naturen förekommande homogena, fasta l. flytande grundämnena l. kemiska föreningarna; i sht (o. förr alltid) om fasta dylika naturprodukter. Chesnecopherus Skäl N 1 b (1607). Schroderus Dict. 96 (c. 1635). Allehanda Mineralier, serdeles Swafwel, Alun, Victril och Saltpeter, som i Wårt Rike .. ännu tilfinnandes äro. Bergv. 1: 92 (1637). Drottningens härliga samling af mineralier, metaller, och hvad mera til Sten-Riket hörer. Tessin Bref 2: 295 (1755). Graniten, som är en bergart, består af mineralen fältspat, kvarts och glimmer. Hagman FysGeogr. 46 (1903). Gertz o. Grönwall Min. 7 (1923). — jfr ARSENIK-, FOSFAT-, GLIMMER-, GRANAT-, JÄRN-, KIS-, KOBOLT-, KONTAKT-, KOPPAR-, NICKEL-, SILVER-, SKARN-MINERAL m. fl. — särsk. (†) övergående i bet.: mineralförekomst. Finnes til något Hemman i Byen särskildte Lägenheter, såsom Mineralier, kalkstens brott, Qvarnar, Hollmar eller dylikt, som (osv.). LandtmFörordn. 199 (1762).
2) (†) viss naturprodukt som användes vid framställning av vissa färger. Fatab. 1907, s. 226 (c. 1800). Mineral begagnas till grönt på ylle och till beredning af indigokarmin. AHB 38: 59 (1869).
Ssgr (till 1; i fackspr., i sht geol. o. kem.): A: MINERAL-ALKALI. (†) natron. Berzelius Kemi 1: 248 (1808). Almström Handelsv. 159 (1845). jfr Rosenberg OorgKemi 385 (1888; om förh. på 1700-talet). —
-BAD. (i sht förr) med. medicinskt bad med tillsats av mineraliska ämnen (särsk. koksalt l. soda); bad vartill användes mineralvatten. Hiärne Suurbr. 84 (1679). TLäk. 1835, s. 354. Hallin Hels. 1: 112 (1885). —
-BISTER, n. (i sht förr) brun färg bestående av manganoxider; manganbister. SFS 1876, nr 8, s. 6. Kjellin (1927). —
-BLÅTT, n. tekn. sammanfattande benämning på vissa i naturen förekommande l. (o. numera vanl.) med konst framställda blå oorganiska färgämnen (t. ex. berlinerblått, bärgblått); förr äv. om mineral varav dylikt färgämne framställdes. DA 1808, nr 92, Bih. s. 3. (Kopparoxid) förekommer fossil, under namn af mineralblått eller kopparlasur. Berzelius Kemi 2: 323 (1812). VaruhbTulltaxa 1: 169 (1931). —
-FETMA, r. l. f. (†) enl. äldre uppfattning, om i naturen förekommande ämne som i ngt avseende ansågs erinra om ett fett; jfr fetma, sbst. 5. Wallerius Åkerbr. 257 (1761). Brander NatH 121 (1785). —
-FETT, n. i naturen förekommande ämnen med de fysikaliska egenskaper som utmärka ett (djur- l. växt)fett. TT 1898, K. s. 83. —
-FODER. i sht lant. sammanfattande benämning på salter som användas för att tillgodose husdjurens behov av mineralämnen. SvUppslB (1934). —
-FYSIK. den del av mineralogien som behandlar mineralens fysikaliska egenskaper. HSjögren Min. 1 (1880). —
-FÄRG. om målarfärger som förekomma i mineralriket l. utgöras av oorganiska föreningar. Lindestolpe Färg. 109 (1720). —
-GRÖN. (†) av sådan grön färg som erhålles av mineralgrönt, ärggrön; motsatt: klorofyllgrön. Mineral grön färg (på kläde). Rothof 656 (1762). Rent, mineralgrönt halfklart Glas. Rinman JärnH 324 (1782). TT 1877, s. 104. —
-GRÖNT, n. sammanfattande benämning på i naturen förekommande l. med konst framställda gröna oorganiska färgämnen (vanl. kopparsalter). Westring SvLafv. 1: 19 (1805). VaruhbTulltaxa 1: 144 (1931). —
-GÖDSEL. (i fackspr.) gödsel uppblandad med mineraliska ämnen; konstgödsel. Svanberg ÅrsbVetA 1847, s. 165. —
-HALT, r. l. m. —
-HANDEL. (mineral- 1837—1884. mineralie- 1897) (förr) handel med (värdefulla l. sällsynta) stenar o. d. Berzelius ÅrsbVetA 1837, s. 98. KatalIndUtstSthm 1897, s. 9. —
-HISTORIA. (†) (vetenskaplig beskrivning av) ett lands osv. mineralogiska förhållanden l. utveckling; jfr historia I. VetAH 1740, s. 198. Skandinaviens mineralhistora. BtRiksdP 1875, I. 1: nr 1, Bil. nr 7 b, s. 86. —
-JORD. humusfri l. humusfattig jordart; förr äv. om oorganiska salter. Salander Gårdzf. 133 (1727). SvGeogrÅb. 1931, s. 235. —
-KABINETT, se B. —
-KEMI. den del av mineralogien som omfattar mineralens kemiska egenskaper, bildning o. ombildning osv. Berzelius Brev 11: 209 (1839). —
-KERMES. [jfr nylat. chermes minerale] farm. kermes (se kermes, sbst.1 2). Berlin Farm. 2: 428 (1851). —
-KITT. kitt som består av oorganiska ämnen (t. ex. om blandningar av vattenglas o. krita). Rothstein Byggn. 105 (1856). —
-KROPP. (†) om en samlad mineralfyndighet; äv.: mineral. VetAH 1802, s. 66. Berzelius ÅrsbVetA 1824, s. 118 (om selen). NF 6: 105 (1882). —
-KÄLLA. källa med salthaltigt vatten; särsk. om dylik källa som användes i medicinskt syfte. Hiärne Suurbr. 1 (1679). —
-MOR, r. l. m. [jfr d. mineralmor, t. mineralischer mohr, ävensom nylat. æthiops mineralis; förleden åsyftar att pulvret var metallhaltigt; senare leden till folkslagsnamnet mor] (†) farm. svart svavelkvicksilver. Florman Hushållsdj. 104 (1834). Lindgren Läkem. (1902). —
-OLJA, r. l. f. sammanfattande benämning på sådana (av flytande kolväten bestående) oljor som erhållas ur bärgarter (t. ex. ur alunskiffer, petroleumförande lager). Åstrand (1855). —
-RIKE(T). om den del av naturen som innefattar mineralen; ”stenriket”; hela den oorganiska naturen. Wallerius Min. 318 (1747). —
-SAFT. (†) vätska l. fuktighet i jorden (särsk. med hänsyn till i vätskan osv. lösta mineralämnen). Wallerius Hydrol. 69 (1748). Lind (1749; under erd-safft). —
-SAMLARE, -SAMLING, se B. —
-SKÅP. (om ä. förh.) för förvaring av mineral. JernkA 1833, s. 547. Upmark Möbl. 67 (1913; om förh. 1774). —
-SMAK. (mineral- 1679 osv. mineralie- 1871) om sådan smak som vanl. förekommer hos mineralhaltigt vatten. Hiärne Suurbr. 99 (1679). Ymer 1937, s. 177. —
-SUR. (om ä. förh.)
a) i uttr. mineralsur rökning, om rökning (av boningsrum o. d.) med ngn mineralsyra (t. ex. svavelsyrlighet) ss. medel att förstöra smittämnen. Om Mineralsura rökningar. Munck af Rosenschöld (1806; i boktitel). SFS 1831, s. 208.
b) i uttr. mineralsura medel, om vissa av mineralsyror (l. av salter av sådana) bestående medel som användes till stillande av blödningar. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 140 (1837). —
-SYRA, r. l. f.
1) i sht kem. benämning på de starka oorganiska syrorna. Bergman Jordkl. 1: 347 (1773). Rökningar med Mineralsyror (till skydd mot farsoter). Alm(Sthm) 1816, s. 39. HantvB I. 1: 51 (1934).
2) (†) vatten med däri lösta ämnen (ofta med egenskap av syror) vilka upptagits ur jorden. Gadd Landtsk. 1: 121 (1773). Rinman JärnH 230 (1782). —
-TJÄRA, r. l. f. (†) bärgolja o. asfalt av tjärliknande färg o. konsistens; bärgtjära. SPF 1859, s. 412. (Ekenberg o.) Landin (1893). —
-VATTEN. (ss. medicinsk o. d. dryck använt) naturligt l. (o. numera vanl.) konstgjort vatten som innehåller större mängder salter än vanligt källvatten. Hiärne Suurbr. 8 (1679). At .. kunna .. genom konst tilreda de berömdaste mineral-vatten. Bergman Jordkl. 1: 348 (1773).
Ssgr: mineralvatten(s)-fabrik.
-VAX. (föga br.) ett mineral som liknar vax; bärgvax; jordvax; äv. om den gm rening av dylikt vax framställda produkten ceresin. TT 1877, s. 22 (efter t. källa). Ekenberg (o. Landin) 56 (1888). 2UB 7: 588 (1903; om ceresin). VaruhbTulltaxa 1: 118 (1931). —
-VÄRK, n. (†) (industriell) anläggning för bearbetning av vissa mineral. Bergv. 1: 561 (1705). Backman Lags. 1—2: 274 (1831). —
-ÅNGA, r. l. f. (†) dekompositionsprodukter (tänkta ss. gasformiga) som uppstiga från malmfyndigheter; jfr malm-os 1. Bromell Berg. 72 (1730). Bergman Jordkl. 178 (1766). —
-ÄMNE. ämne som utgöres av ett (l. flera) mineral. De uti jordvattnet upplösta mineralämnena. NF 1: 64 (1875).
B (numera bl. i -kabinett, -samlare, -samling): MINERALIE-HANDEL, se A. —
-KABINETT. (mineral- 1697—1909. mineralie- 1824 osv.) jfr kabinett I 2. Et Mineral Cabinett af allehanda i Swerige befintelige Malmarter och Mineralier. HC11H 13: 106 (1697). —
-SAMLARE. (mineral- 1810 osv. mineralie- 1891 osv.) person som systematiskt samlar mineral (för egna samlingar). FKM 3: 294 (1810). JernkA 1849, s. 239. FinBiogrHb. 1566 (1900; om förh. 1770). —
-SAMLING. (mineral- 1741 osv. mineralie- 1851 osv.) särsk. konkret. Kongl. Bergs-Collegii Malm ock Mineral Samling. VetAH 1741, s. 247. —
-SMAK, se A.
Spoiler title
Spoiler content