SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1944  
MINUS mi4nus, adv. o. sbst. n.; ss. sbst. best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr t. o. eng. minus; av lat. minus, n. sg. av minor, mindre (se MINORIT). Ordets användning i nyare spr. har ingen motsvarighet i det klassiska latinet, utan torde ha uppkommit i det medeltida handelsspråket]
motsatt: plus.
I. adv.
1) mat. i prepositionell anv., för att uttrycka det förhållande att ett efterföljande tal l. uttryck för mängd o. d. skall dragas från ett föregående: med avdrag av, minskat med; förr äv. efterställt det tal som drages ifrån. Fem minus ett är fyra. Wij haffue vndfongit .. xxxix löduge marc sölff minus viij lodh. G1R 6: 335 (1529). vj (dvs. sex) decker farskin eth minus. Därs. 11: 317 (1537). (Spelhusägaren vann) 260 dollars, minus vad korten kostade. PatiensB 70 (1917). — särsk. bildl. Hvad är förnuft minus förstånd? Leopold 4: 39 (c. 1820). Ofnir betyder .. samma sak (som Viðofnir), minus det förstärkande tillägget Við-. Schück LittRelH 2: 132 (1904).
2) (i sht i fackspr.) ss. beteckning för en negativ talstorhet l. för ngt som betraktas ss. negativt; äv. efterställt övergående i substantivisk anv. Resultatet (av räkneoperationen) blev minus åtta (—8). Prosten (stod) i minus sextitre (i kortspelet). Månsson Rättf. 2: 325 (1916). — särsk.
a) ss. beteckning för viss del av en skala. (Han vred) militärkikarens högra tub två streck minus. Essén Vap. 84 (1917). särsk. ss. beteckning för grad under nollstrecket på termometer (köldgrad på Celsius' termometer). Det är minus tre grader l. tre grader minus. Berlin Lsb. 348 (1852). Det var fyrtio grader minus. Lo-Johansson Zig. 49 (1929).
b) ss. beteckning för negativ lins (spridningslins). Jag har minus två dioptrier i mina glasögon.
3) (i skolspr.) efter ett med bokstav (l. siffra) betecknat betyg, för att ange att lärjungens kunskaper osv. icke helt motsvara detta betyg. B minus, vanl. skrivet B —. Han fick B — (Ba —, AB —) på sin uppsats.
4) i adjektivisk anv.
a) (i fackspr.) ss. beteckning för negativ elektricitet; i sht ss. första led i ssgr. Jonen är minus (dvs. laddad med negativ elektricitet). Ehrenheim Phys. 1: 173 (1822).
b) (mera tillf.) elliptiskt för: minusskott. Än var skottet minus, än plus, men lika ofta slog det ned mitt i graven. Hedin KrRyssl. 418 (1915).
II. sbst. (jfr I 2).
1) mat. om subtraktionstecknet (—). Han hade satt minus i stället för plus. Palmquist Alg. 1: 9 (1745). HågkLivsintr. 10: 251 (1929).
2) om ngt negativt. — särsk.
a) om underskott (i en kassa, av en värksamhet o. d.). Ett minus i kassan på 15 kr. Han stod på ett stort minus (vid spelpartiets slut). Sundén (1887). Teatrarna i Köpenhamn gåvo endast minus. SvD(A) 1924, nr 89, s. 10 (1889).
b) om köldgrad: jfr I 2 b. Termometern står på l. visar på minus.
3) bildl., om ngt som bör dras ifrån, ngt negativt, en brist o. d. Geijer I. 4: 188 (1822). Den dag skall komma, .. när hvarje förspilld timme blir ett minus i lifvets räkenskaper. Topelius 23: 140 (1877). Att en person är utlänning betyder ett minus i den rättsliga status, som medborgarrätten innebär. Malmgren Förf. 1: 31 (1929). Fetma är icke blott obehövlig, den är ett fel, ett minus (för en operaartist). SvD(A) 1930, nr 255, s. 6. — särsk. (vard.) i uttr. det betyder minus, det betyder l. gör mindre l. ingenting, inte ett ”spår”. NNisse 1892, nr 30, s. 1. Att nyckelbenet är af, betyder minus. Hedenstierna Jönsson 241 (1894). SD 1906, nr 8, s. 10.
Ssgr: (I 2) MINUS-DISTANS. (i fackspr.) förhållandet att bordet skjuter fram (så l. så mycket) över sitsen i en skolbänk. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 255. Ekman Skolhyg. 168 (1942).
(I 2 a) -GRAD. köldgrad. Vi hade ett par minusgrader i natt.
(I 4 a) -JON. fys. o. kem. negativt laddad jon. —
(I 2) -MÅTT. (i fackspr.) toleransmått som är något mindre än det avsedda måttet; äv. abstr., om det undre gränsvärde som tolereras för det avsedda måttet. 2NF 19: 228 (1913). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 206 (abstr.).
(I 4 a) -POL. fys. negativ pol. FKM 3: 264 (1810).
(I 2) -SIDA(N). om sida i räkenskapsbok, där utgifter, skulder o. d. antecknas; äv. bildl. SAOL (1900). HandInd. 749 (1927).
(jfr I 4 b) -SKOTT. mil. skott vars krevad inträffar mellan skjutvapnet o. målet (o. som i protokollet betecknas med tecknet —). Billmanson Vap. 254 (1882).
(jfr II 1) -TECKEN. mat. subtraktionstecken. Björling Alg. 1: 8 (1861).
Spoiler title