SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MJÄLTBRAND mjäl3t~bran2d, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr d. miltbrand, t. milzbrand; av MJÄLTE o. BRAND, sbst.1 I 4 b]
veter. o. med. hastigt förlöpande infektionssjukdom med hög dödlighetsprocent, medförande bl. a. hög feber o. stark ansvällning av mjälten, vanl. uppträdande hos de större däggdjuren (bland husdjuren i sht hos nötkreatur o. får), men äv. gm smittoöverföring hos människan, blodsjuka, sibirisk pest; jfr BACKBRÄNNA, sbst.2 Florman Hushållsdj. 266 (1834; hos svin). Vaccin mot mjältbranden. Tigerstedt MedUtv. 2: 145 (1923). Wirgin Häls. 2: 8 (1931). — jfr HUD-, LUNG-, TARM-MJÄLTBRAND.
Ssgr (i sht veter. resp. med.): MJÄLTBRANDS-, stundom MJÄLTBRAND-APOPLEXI. mjältbrand med ytterst häftigt förlopp, slagartad mjältbrand. Lundberg HusdjSj. 78 (1868).
-BACILL. BotN 1883, s. 107. —
-BAKTERIE. Fries Växtr. 307 (1884).
-BÖLD. elakartad, brandig böld på människor som smittats av djur som dött i mjältbrand. Collin Ordl. (1847).
-DISTRIKT. [jfr t. milzbranddistrikt] trakt där jord l. vatten inficierats av mjältbrandsbaciller, varigm sjukdomen där blivit stationär. TVeterMed. 1864, s. 136. —
-EMFYSEM. frasbrand, svartbrand (som förr ansågs identisk med mjältbrand). NF (1887). LAHT 1903, s. 395. —
-EPIZOOTI. Hygiea 1847, s. 103. —
-FEBER. Tidén Bosk. 81 (1841). Bohm Husdj. 158 (1902).
-INFEKTION. (-brand-) Ilmoni Sjukd. 3: 257 (1853).
-KADAVER. kadaver av djur som dött i mjältbrand. Pettersson Bakt. 172 (1926).
-KARBUNKEL. [jfr t. milzbrandkarbunkel] brandig svulst som förekommer vid vissa fall av mjältbrand (i sht hos svin); äv. om karbunkel hos människor som uppstår, då mjältbrand överförts från djur gm smitta; äv. (i pl.) ss. benämning på en av de tre former varunder mjältbrand uppträder, karbunkelsjuka. TVeterMed. 1864, s. 94. Lundberg HusdjSj. 84 (1868). Wretlind Läk. 1: 126 (1893).
-KOPPA, r. l. f. (†) = -pustel; jfr koppa, sbst.2 1. TVeterMed. 1864, s. 131. —
-KULTUR. bakter. kultur av mjältbrandsbaciller; jfr kultur 4. LAHT 1900, s. 293. —
-LIK, n. jfr -kadaver. Pettersson Bakt. 172 (1926).
-PUSTEL. Sundberg Mikroorg. 10 (1895).
-ROS, r. l. f. = -utslag. Lundberg HusdjSj. 90 (1868).
-SERUM. 2NF 38: 824 (1926).
-SJUK, adj. Lundberg HusdjSj. 72 (1868). Ett mjeltbrandssjukt djur får under inga förhållanden nedslagtas. LAHT 1899, s. 116. —
-SJUKA. (-brand-) mjältbrand. Juhlin-Dannfelt 386 (1886).
-SMITTA, r. l. f. 2NF 37: 335 (1925).
-SMITTAD, p. adj. 2NF 37: 1056 (1925).
-SPOR. (-brand- 1894. -brands- 1926 osv.) bakter. spor (med hög motståndskraft) som bildas i mjältbrandsbaciller utanför djurkroppen. Almquist Häls. 25 (1894).
-STAV. bakter. (stavformig) mjältbrandsbakterie. Sundberg Mikroorg. 13 (1895).
-SVAMP. (†) = -spor. NF 4: 598 (1881).
-TRAKT. veter. = -distrikt. Juhlin-Dannfelt 269 (1886).
-UTSLAG~02. hudutslag vid mjältbrand. TVeterMed. 1864, s. 65. —
-VACCIN. Wirgin Häls. 3: 59 (1933).
-ÄMNE. (†) mjältbrandens smittoämne. TVeterMed. 1864, s. 73. Lundberg HusdjSj. 71 (1868).
-ÖDEM. platt varietet av mjältbrandskarbunkel. Lundberg HusdjSj. 84 (1868).
Spoiler title