SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MJUKA mjɯ3ka2, v. -ade, förr äv. -er, -te, -t (pr. sg. -ar Spegel GW 204 (1685) osv.; -er BOlavi 143 a (1578). — ipf. -ade Wallquist EcclSaml. 5—8: 139 (1643) osv.; -te HH XIII. 1: 127 (1564). — sup. -at Bliberg Acerra 294 (1737) osv.; -t RP 6: 448 (1636). — p. pf. -ad VDAkt. 1693, nr 253. CIHallman 165 (1776: mjukat, n.). -at VDAkt. 1710, nr 175). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(miuck- 1564c. 1635. mjuk- (miuk-, mivk-) 1578 osv. mjuch- 1636)
Etymologi
[fsv. miuka (ipf. -te o. -adhe); jfr isl. mýkja, mýkva; avledn. av MJUK. — Jfr MÖKA]
1) (numera föga br.; jfr dock b) motsv. MJUK 1: göra (ngt hårt) mjukt (l. mjukare), uppmjuka; jfr FÖRMJUKA. Mestermannen .. förskaffadhe .. Simon ett stycke flesk, ther medh han smordhe och miuckte sine händer, så att han fick them vtur handkloffwerne. HH XIII. 1: 127 (1564). Oljan af bökollon är god at mjuka hårda svulster. Trozelius Rosensten 28 (1752). (Järnet) kunde gjöras hårdt, det kunde lättlig mjukas. Livin Kyrk. 41 (1781). Alté-örten har en mjukande och lindrande kraft. Regnér Begr. 274 (1803). Strindberg Hafsb. 154 (1890). — särsk.
a) (†) med avs. på hård mage: göra lös. Confectio de Nepitha .. miuker then hårda buken. BOlavi 143 a (1578).
b) (i fackspr., fullt br.) motsv. MJUK 1 c: behandla (konstsilke) så att det får det äkta silkets glans, fyllighet o. mjukhet; nästan bl. ss. vbalsbst. -ning. SvUppslB Tilläggsb. (1937).
c) motsv. MJUK 1 c α: göra (underlag) mjukt gm att belägga det med mjuka föremål. Ytterstommen (av fågelboet) af kvistar och små pinnar madrasseras med torrt gräs och mjukas med hår och ullsuddar. Ericson Fågelkås. 2: 45 (1907).
2) (numera bl. ngn gg i poesi) motsv. MJUK 2: mildra (ngns) natur l. sinnesart l. beteende; göra (ngn) blid; göra (ngn) medgörlig l. foglig l. spak. Taghe sigh .. til wara alle Föräldrar, at the icke äro alt för blödighe emoot Barnen, medhan the ännu miukas kunna. L. Paulinus Gothus Com. 152 (1613). Gud omwände honom och miuke hans hårda hierta! VDAkt. 1714, nr 327. Lagerbring 1Hist. 4: 348 (1783). Den som är av sorgen mjukad. Sjöberg Minn. 21 (1910).
3) (†) intr., motsv. MJUK 1: bli mjuk, mjukna, uppmjukas. Benet blef väl läkt, men det satte sig ingen knyl kring om brottet och efter några månader mjukade hela benet ifrån kneet til fotleden. SvMerc. 1: 109 (1755).
Särsk. förb.: MJUKA UPP10 4, äv. OPP4. jfr uppmjuka.
1) till 1: göra mjuk(are); äv. bildl. Mjuka upp lederna med gymnastik. (Salvan) miukar opp (den sjuka häst-)Hofwen. Rålamb 13: 134 (1690). Känslan (kunde hos G. Myhrman) någon gång mjuka upp språket och göra det böjligt till meter och rim. Wrangel Räm. 304 (1917). särsk. bildl.: göra (ngt strängt l. svårt) milt l. mildare l. mindre strängt, mildra. DN(A) 1929, nr 190, s. 3. Turkiet ville mjuka upp klausulen. SvD(A) 1933, nr 173, s. 22. Vore det då ej bättre att .. en smula mjuka upp den strama kreditpolitik, som kännetecknat bankerna under krisåren? Därs. nr 219, s. 4.
2) till 2: göra (ngn) blid l. foglig o. d. Hagberg Shaksp. 2: 227 (1847). Gud signe dig och mjuke upp ditt hjerta. Därs. 5: 191 (1848).
3) i fråga om former, konturer, kontraster o. d.: göra mindre skarp l. stel; avrunda; äv. bildl. med avs. på övergång från ett tillstånd till ett annat; jfr mjuk 5. Enkla .. kapitäl förekomma .. på några smala kolonner, vilkas uppgift är att .. mjuka upp de vassa hörnen. Munthe IslamK 140 (1929). Mjuka upp övergången från den gamla ordningen till den nya. SvD(A) 1933, nr 106, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content