SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MOCKASIN mok1asi4n, r. l. m.; best. -en; pl. -er ((†) -s HeimdFolkskr. 28: 26 (1895)); förr äv. MOCKASON, r. l. m.
Ordformer
(moca- 18571868. mocca- 18561930. mocka- 1853 osv. moka- 18821904. -sin (-ss-) 1853 osv. -son 1856)
Etymologi
[jfr t. mokassin, eng. moccasin, fr. mocasin; ytterst av algonkinspråkets makasin]
urspr. o. eg. om av indianerna (i sht förr) använd kängliknande, klacklös sko av hjortskinn (med sula o. ovanläder i ett stycke); vanl. i utvidgad anv., om (lätta) skodon (i sht tofflor o. d. för innebruk) av liknande beskaffenhet (med mjuk sula o. d.). Bremer NVerld. 2: 343 (1853; i bild). Westberg Longfellow Hiaw. 186 (1856). Strindberg Hafsb. 202 (1890; om ett slags tofflor). På fötterna .. (buro möjaborna vid sina vinterresor till Norrbotten) ”själtossor”, rymliga, ludna mockasiner av ogarvat sälskinn. Fatab. 1929, s. 142.
Ssgr: MOCKASIN-KLÄDD, p. adj. försedd med mockasiner ss. fotbeklädnad. Tamm SammansOrd 77 (1900).
-MODELL. Dam-filttoffel i mockasinmodell. KatalOscaria 1927, s. 57.
-TOFFEL. toffel i mockasinmodell.
Spoiler title
Spoiler content