SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MONOGRAM mon1ogram4 l. 1- l. 1-, l. -nå- l. -nω-, n.; best. -grammet; pl. = l. -grammer. Anm. Förr användes äv. den lat. formen monogramma. BrefvTalLärdVet. 1759, s. 15.
Ordformer
(förr äv. skrivet -gramm)
Etymologi
[jfr t. monogramm, eng. monogram, fr. monogramme, senlat. monogramma; av gr. μόνος, en, ensam, o. -GRAM]
figur bestående av två l. flera bokstäver o. d., ofta hopslingrade i varandra o. mer l. mindre utsirade, utgörande begynnelsebokstäverna till en persons för- o. tillnamn; äv. om figur bestående av en enda (utsirad) bokstav; ofta använd ss. ägarmärke o. d.; i sht förr äv. om dylik figur använd ss. förkortning överhuvud; jfr CHIFFER 4, SIGNATUR. Korset, Christi monogram och flera dylike figurer intogo offerredskapernes, åskeviggarnes och treuddarnes ställen (på mynten). 2VittAH 2: 95 (1787, 1791). Alla hans näsdukar .. buro monogram med krona öfver. Hedenstierna Svenssons 81 (1903). Fatab. 1937, s. 12. — jfr KRISTUS-, SPEGEL-MONOGRAM. — särsk. om visst slags sammansatt tecken i stenografi. 2UB 10: 145 (1906).
Ssgr: MONOGRAM-BROSCH. brosch som framställer ett monogram. SmålAlleh. 1883, nr 146, s. 1.
-PRYDD, p. adj. —
-STÄMPEL.
Avledn.: MONOGRAMMATISK10040, adj. som har karaktären av ett monogram. Den .. monogrammatiska förkortningen: a. M., uti Frankfurt a. M. PedT 1899, s. 241.
Spoiler title
Spoiler content