SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MONOM monå4m, n. (Lindman Alg. 10 (1875) osv.) l. r. l. m. (Björling Alg. 1: 12 (1832) osv.); best. -et l. -en; pl. = l. (ss. r. l. m. alltid) -er.
Etymologi
[jfr t. monom (o. monomium), eng. monome, fr. monôme; bildat av gr. μόνος, en, ensam, o. senare leden i BINOM]
(numera mindre br.) mat. algebraiskt uttryck som består av en enda term. Björling Alg. 1: 12 (1832). Hedström o. Rendahl Alg. 9 (1915).
Spoiler title
Spoiler content