SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MORGON mor3gon2 l. (vanl.) mor3on2, r. l. m.; best. -en (Joh. 21: 4 (NT 1526) osv.), vard. (utom i södra Sv.) äv. = ((†) morgnen HH 20: 64 (c. 1580)); pl. morgnar mor3gnar2 l. (vanl.) 3rnar2 l. mor3nar2 (Aurivillius Gr. 44 (1684) osv.) l. mornar (ConsEcclAboP 236 (1658: mornana, pl. best.), Ekman Siönödzl. 490 (1680) osv.) ((†) morgonar Lindh Huuszapot. 152 (1675), Broocman Hush. 3: 19 (1736); morgoner BOlavi 137 b (1578); morgor Roberg Beynon 10 (1697, 1727: morgorna, pl. best.), SthmStadsord. 2: 176 (1703: Måndagz Mårgorne); morner Wrangel TegnKärlekss. 130 (i handl. fr. 1799); mornor Rålamb 13: 35 (1690), Barchæus LandthHall. 61 (1773); mörnor HovförtärSthm 1693 A, s. 1826; morgon Palmchron SundhSp. 353 (1642: alla Morghon), Hiärne Underr. 52 (1702: några mårgon)); l. (i bet. 1 a β, 5 a, vard.) MORN mor4n, r. l. m.
Ordformer
(moran c. 1620. morgan 15241562. morg(h)en(n) 15231843. morgienn 1589. morgionn 1590. morgon (-gh-, -nn) 1526 osv. morgån 1632. morn 19001932. moron 16781916. morron (mårron, mårrån) 1629 osv. måra- i ssg 1764 (: mårafisen). måran c. 16571703. måren 1708. mårgen 16151698. mårgon(n) 15261820. måron c. 16781889. mårran 1708. mårren 1582. mörghen- i ssg c. 1620 (: Mörghen .. visa). mörgonar, pl. 1682. mörnar, pl. 16421730)
Etymologi
[fsv. morghon, -in, -an, motsv. isl. morginn, -unn, myrginn, d. morgen, got. maúrgins, fsax. o. fht. morgan (t. morgen), feng. morgen, mergen (eng. morning), av germ. murȝina, -ana, -una; av ovisst urspr.]
1) den del av dygnet som bildar övergång från natt till dag, som ligger mellan (den vanliga) tiden för nattvilans slut o. förmiddagen; början av dagen; äv. om tiden från midnatt till förmiddagen; ofta om följande dags morgon. Thå nw morghonen wart, stoodh Jesus vppå strandena. Joh. 21: 4 (NT 1526). Och wardt .. affton och morghon förste daghen. 1Mos. 1: 5 (Bib. 1541). Ung kontorsdam, med mornar och kvällar disponibla. SvD(A) 1934, nr 117, s. 24. — jfr APRIL-, HÖST-, JUL-, JULDAGS-, MÅNDAGS-, PÅSKDAGS-, SOMMAR-, SÖNDAGS-, VINTER-, VÅR-MORGON m. fl. — särsk.
a) i hälsningsformler.
α) (†) i uttr. önska l. hälsa ngn en god morgon. (Han) önskadhe honom en godan morgon. Balck Es. 180 (1603). OxBr. 5: 441 (1627).
β) i uttr. god morgon (go morron, vard. äv. morn) 032 resp. 04, vard. äv. enbart morron l. morn, ss. hälsningsformel, använd (eg. på morgonen) i sht då man möter l. träffar ngn, men äv. då man tar avsked. Hälsa, säga god morgon. Go morron (l. morn) på dig (er) resp. (endast ss. avskedshälsning) med dig (er) (vard.). Helsingius M 7 b (1587). ”God morgon, min gud!” — sa' skeppar Lärka, tog supen på sängen. Schultz Ordstäf 15 (c. 1865). God morgon skulle hälsas på föräldrarna, när man kom upp till frukosten. De Geer Minn. 1: 7 (1892). God morgon på dig! Strindberg TrOtr. 4: 69 (1897). ”Morron, sheriff”, säger doktorn. Cederschiöld Manh. 185 (1916). Anm. Ss. starkt vard. hälsningsformel förekommer ordet mors l. moss; äv. upprepat; äv. i uttr. mors (moss) på dig (er) resp. (endast ss. avskedshälsning) med dig (er). Landsm. XVIII. 8: 29 (1900; skolpojksuttr. fr. Upps.). Mors på er, grabbar .. Mors, mors! Väring Raymond Flod. 32 (1941). SDS 1943, nr 277, s. 9 (: moss).
b) i adverbiella tidsbestämningar (jfr c); äv. med föregående l. efterföljande beteckning för klockslag. (Tidigt) en morgon (i förra veckan) kom han. Härom morgonen. Emot l. mot l. inemot morgonen. Han kommer varje morgon klockan 8. Tidigt följande morgon. Herrans .. barmhertigheet .. är hwar morghon nyy. Klag. 3: 23 (Bib. 1541). Thenna dryck skal then siwke åtminsto dricka tree mårgoner åt slag. BOlavi 137 b (1578). Hercules arla stod vpp, en Morgon, i första sin Vngdom. Stiernhielm Herc. 1 (1648, 1668). Roffoglar, .. för hwilke alle Mörnar kastas vth små Kiöttbijtar. Rålamb Resa 76 (1658, 1679). Från morgon till qväll. Sturzen-Becker 1: 40 (1845, 1861). (Lektorn) återkom först samma morgon, som skolan åter skulle börja. Hellström Malmros 22 (1931). — särsk.
α) i uttr. l. om morgonen, stundom äv. vid morgonen, förr äv. i morgonen, i bet. β' äv. l. om morgnarna, om morgon och afton l. om morgnar och aftnar o. d.
α') om tidpunkten för en enskild (bestämd) tilldragelse. I går satt han och arbetade till långt fram på morgonen. Festen varade ända till klockan 3 på morgonen. Himmelrikit är lijct enom husbonda som gick vth bittidha om morghonen, till ath leya sigh arbetara j sin wingårdh. Mat. 20: 1 (NT 1526). Vår Dumbom lade sig en afton / Helt frisk och sund til själ och kropp; / Men steg om morgon stendöd opp. Kellgren (SVS) 2: 329 (1790). Hembygden(Hfors) 1912, s. 138 (1867: I morgon). På morgonen den 6 november 1632 låg en tät dimma utbredd öfver slätten vid Lützen. Odhner LbFädH 94 (1870). För mig var du en ljus-gestalt i nattens tid upprunnen, / vid morgonen försvunnen. Fröding Stänk 138 (1896).
β') om tidpunkten för (regelbundet) upprepade l. återkommande tilldragelser o. d. Josua pläghadhe wara bittijdha vppe om morghonen. Jos. 6: 12 (Bib. 1541). Drucken man är om aftonen som en biörn, om morgonen som en örn. SvOrds. A 5 a (1604). Thet man loffuar om afftonen skal man holla om morgonen. Därs. C 7 a. Ligga länge om mornorna. Barchæus LandthHall. 61 (1773). Jag måste passa och stjäla mig till stunder, om qvällar, mornar eller nätter, för att sköta mitt. Almqvist Grimst. 14 (1839). Aldrig kommer ni hem som folk. Half tre på morron slår ni i dörrar. Ullman FlickÄra 40 (1909). särsk. (vard.) ironiskt i uttr. om mor(g)narna, ss. uttryck för tvivel på att ngt kommer att bli värklighet; äv. i uttr. jo, om mor(g)narna!; jfr 5 a δ. SöndN 1864, nr 41, s. 3. ”Om mornarna!” — sa' blåportens Annette. Holmström Sa' han 65 (1876). ”Jag går hvart du vill”. ”Ja, om morgnarne gör du! ..”. Nordensvan Pens. 45 (1883). Tigerschiöld Sherman AndrKläd. 75 (1924).
β) i sg. best. utan prep. l. föreg. bestämning, men med omedelbart följande bestämning, förr äv. utan dylik bestämning. Morgonen innan l. förut l. därefter l. därpå; förr äv. morgon(en) bittida (se BITTIDA I 2 a). Morgonen den 1 februari kom han hem. Dermed togz afsched att dhe morgonen wid dubbeltt straff schole sigh instella. RARP 2: 77 (1634). Effter .. hans wärd, mårgon dher effter, skulle taga sin resa åth Stockholm. ConsAcAboP 5: 52 (1680).
γ) i sg. l. pl. obest. utan förb. med artikel l. prep., i sådana uttr. som (på) måndag osv. morgon, stundom äv. i går, i måndags osv. morgon, samt i förb. morgon och afton l. morgon, middag och kväll l. morgnar och kvällar o. d. (om mer l. mindre regelbundet återkommande l. upprepade tilldragelser o. d.). SkrGbgJub. 6: 207 (1590). Göra Böner och Tacksäyelser afftnar och mornar. Ekman Siönödzl. 490 (1680). I måndags mårgon seglade Danska flåttan från redden. Carl XII Bref 35 (1700). Jag har .. sökt honom regulierement måron, middag och afton, men altid förgäfves. Kellgren (SVS) 6: 80 (1778). I går morgon. Rosenstein 3: 274 (1787). Han reser fredag morgon. Hammar (1936). — särsk. i numera obr. uttr. (Han) solde öleth .. borth om måndages morgen. SkrGbgJub. 6: 52 (1587). Om lögerdags morgen hafwa wij ärnat fortsättia resan. KKD 6: 178 (1709). Torsdags morgon marcherade Hans Maj:t med Drabanterne in i Staden (Narva). Nordberg C12 1: 134 (1740).
δ) (†) i uttr. (göra ngt) morgons, på morgonen. Sådan Slupdrunck, som deras stallbröder om Pingesdaga dag fingo morgons supa. Tegel E14 252 (1612; i bild).
c) med bestämning som karakteriserar ifrågavarande morgon med hänsyn till vad som händer l. hänt under densamma l. med hänsyn till hur den ter sig. En stilla, klar, mulen, ruskig morgon. En händelserik morgon. Mijn lära lyser så wijdha såsom then liwse morgon. Syr. 24: 32 (öv. 1536). Mulen morgon gör en klar dag. Rhodin Ordspr. 96 (1807). För alla ljusa mornar / och alla mulna mornar / jag gick direkt från dansen / till åker och till äng! Karlfeldt FlBell. 99 (1918); jfr b. — jfr SOL-MORGON.
d) ss. förled i ssgr betecknande ngt som brukar förekomma l. inträffa l. användas l. utföras resp. utföra ngt l. förtäras o. d. om morgnarna.
2) (moress 1637. morges (mår-) c. 16031810. morg(h)ons (mår-) 15411872. morgos (mår-) 16721704. morgse c. 18751889. morgses 1844. moros 17481807. morres (må-) 17031796. morros 17451790. morse 1786 osv. morses (mår-) 17771828. måres 16601703. måros 16781790) [fsv. i morghons; jfr d. i morges, ä. d. i morgens; bildat (med tillägg av ett analogiskt -s) ss. motsvarighet till uttr. i morgon (om följande dags morgon) (se 5); jfr för övr. AFTON 1 e, f] i uttr. i morse l. (numera bl. ngn gg i överdrivet korrekt spr.) i morgse, förr äv. i morgons m. fl. former (se ovan), förr ngn gg enbart morses (utan prep. i), med syftning bakåt i tiden: på morgonen i dag (resp. i går, i söndags osv.). Tidigt i morse, förr äv. i morgons bittida (se BITTIDA I 2 a β). Klockan 6 i morse l. i morse klockan 6. I går morse, i söndags (osv.) morse, i vissa trakter äv. (vard.) i dag morse. (Hon) haffuer ståndet sedhan j morghons in til nu. Rut 2: 7 (Bib. 1541). I går Morgons klåckan half 9. Schück VittA 3: 117 (i handl. fr. 1688). I torsdags mårgos. Carl XII Bref 265 (1704). Jag har setat allt sen kl. 6 i mårses tills nu och arbetat. CIHallman 114 (1777). Sedan mårses har jag emottagit underrättelsen om min Fars död. Söderhjelm Runebg 1: 174 (cit. fr. 1828). Det har kommit en stor fullriggare in i da morse. Hellström Malmros 229 (1931).
3) (i högre stil) bildl., om början l. den första tiden av ngt som kan jämföras med en dag. Lucidor (SVS) 306 (1673). Lifvets morgon. Lidner (SVS) 3: 366 (c. 1785). Med det sextonde seklets morgon grydde ett nytt tidehvarf. Oscar II 3: 281 (1868, 1889). En mäktig glaciär, som i tidernas morgon skulpterat landskapet. Fridner Ensam 35 (1929). Med renässansen inbryter morgonen till en ny tid. Hammar (1936).
4) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] det väderstreck där solen står på morgonen, öster(n); numera nästan bl. (i vitter stil) i uttr. morgonens land o. d., landet i öster; österlandet, orienten. Från söder in til norr, från morgon in til väster. TRudeen Vitt. 167 (1702). Jag kommer från Morgonens land. Atterbom 1: 55 (1824). Underrättelser om huru det egentligen förhöll sig där borta i morgonens länder (dvs. Japan och Korea). Ahrenberg Männ. 5: 238 (1910).
5) [jfr d. i morgen, isl. í l. á morgin, got. in maúrgin, t. morgen, eng. to morrow; utvecklat ur bet.: påföljande dags morgon; jfr 1] ss. beteckning för dagen närmast efter den innevarande, (under) morgondagen.
a) i uttr. i morgon l. i morron, vard. äv. i morn, förr äv. i morgonen l. om morgon, förr äv. utan prep. Biljetten gäller till l. från (och med) i morgon. Kan du dina läxor till i morgon? I morgon åtta l. fjorton dagar (dar) l. i morgon (om) en vecka, (på den dag som infaller) en vecka resp. två veckor efter morgondagen. Apg. 23: 15 (NT 1526). Han skall haffua sinn drengh till stedis i morgionn 8 dagie. SkrGbgJub. 6: 220 (1590). Morgon wij wille til Hoff gånga. Forsius Fosz 310 (1621). Alldenstundh wij om morgon will Gudh motte oss företaga att igenomlööpa constitutionerne. Annerstedt UUH Bih. 2: 15 (i handl. fr. 1655). Så måste Wijgningen skee j jnstundande weeka jnnan Mårgon 8:tte dagar. VDAkt. 1718, nr 54. Jag har ej tid i dag .. men i morgonen skal jag .. komma hit. Chenon Heywood 2—3: 153 (1773). Tänk ut en sats, min herre, / Som gör mig för i morgon sjufallt värre, / Men hjelper mig i dag på mina ben! Runeberg 2: 112 (1846). I morgon är också en dag. SvOrdspråksb. 46 (1865); jfr: Det är en god dag i morgon. Dalin 1: 304 (1851) [jfr d. i morgen er der og en dag, t. es kommt doch morgen auch ein tag]. ”I morgon” är en skälm. Strindberg TrOtr. 2: 128 (1884, 1890). Vi reser i morron. Hellström Malmros 342 (1931). — jfr ÖVER-MORGON. särsk.
α) i förb. med bestämning som betecknar tidpunkt under l. del av morgondagen. I morgon bittida, förmiddag, middag, eftermiddag, afton, kväll. Tidigt i morgon. I morgon klockan 8 l. klockan 8 i morgon. Innan morgan afftan. G1R 1: 189 (1524). Klockan Otta i mårgen. RARP 3: 197 (1642). I morgon natt. Kolmodin QvSp. 1: 655 (1732). Innan morgon bittida. Gadelius Tro 1: 260 (i handl. fr. 1791). I morgon bitti. Strindberg Hems. 137 (1887).
β) emfatiskt, i uttr. i morgon dag, redan i morgon; särsk. i uttr. som innehålla en försäkran, ett löfte l. en hotelse o. d.; jfr MORGON-DAG 1 b. Kellgren (SVS) 6: 65 (1776). I morgon dag skal du härifrån. Björn FörfYngl. 84 (1792). Ett klargörande af denna sak, och det i morgon dag, vore kanske icke så olämpligt. VL 1897, nr 58, s. 2.
γ) (vard.) i uttr. till i morgon (bittida), för att beteckna ngt ss. mycket (l. odrägligt) långvarigt, att ngt ”aldrig vill ta slut”: hur länge som helst, i det oändliga. Skall du berätta allt, så får du hålla på med det till i morgon (bittida). Tänker du sitta kvar här till i morgon (bittida)?
δ) (vard.) ironiskt ss. uttryck för tvivel på att ngt kommer att bli värklighet: ”om morgnarna” (se 1 b α β' slutet); äv. i uttr. jo, i morgon (bittida)! Dalin Arg. 1: 306 (1733, 1754). Jo, i morgonbittida! Afzelius Sag. IX. 2: 122 (1860).
ε) allmännare, i framställning av förhållanden i förfluten tid (varvid berättaren sätter sig in i den andres tankegång): följande l. nästa dag; jfr DAG I 6 a. Från och med i morgon skulle han arbeta ordentligt. Tavaststjerna LKarl 160 (1897).
ζ) oeg., ss. beteckning för en obestämd tidpunkt: inom en snar framtid, ngn av de närmaste dagarna härefter; särsk. i motsättning till i dag, särsk. i uttr. som beteckna att ngt förändras från den ena stunden (eg. dagen) till den andra. Gräszit påå markenne, hwilkit .. j dagh står och j morghon kastas j vghnen. Mat. 6: 30 (NT 1526). J dagh en konning, j morghon dödh. Syr. 10: 10 (öv. 1536); jfr α'. Lät oss äta och dricka, wij moste doch j morghon döö. Jes. 22: 13 (Bib. 1541). Heel, i Dagh, och sund; frisk, lustigh, fager, och röder; / Morgon är kaller i Munn. Stiernhielm Herc. 66 (1648, 1668). Hvad hända skall i morgon dig ej må bry. Adlerbeth HorOd. 19 (1817). I dag synes hon gå såsom en ängel, i morgon framträder demonen i henne. Rudin OrdUngd. 2: 28 (1900). särsk.
α') i ordspr., se under DAG I 6 c γ.
β') i uttr. i dag eller i morgon, förr äv. i dag och i morgon, övergående i bet.: ngn av de närmaste dagarna, endera dagen, ”vilken dag som helst”. Vi skicke nu i dagh oc i morgen vort folk in til aaland. G1R 1: 115 (1523). Jak. 4: 13 (NT 1526). Att han i dagh heller mårgon, när den mannen affaller, kan succedera i biskopsstifftet. RP 8: 32 (1640).
γ') i uttr. som beteckna att ngn är långsam l. har benägenhet att uppskjuta till ngt senare tillfälle. Kommer iagh icke i dagh så kommer iag i morgon. Törning 95 (1677). Blir det ej i dag, så blir det väl i morgon. Auerbach (1911). Det vart ett steg i dag och ett i morgon. Nordström Sven 164 (1929).
b) (†) i uttr. till (ngn gg intill) morgons, ngn gg äv. till i morgons, till i morgon (eg.: till morgondagens morgon). Hwadh offuer är, thet läter bliffua, at thet warder förwarat in til morghons. 2Mos. 16: 23 (Bib. 1541). Måtte iagh doch leffua til morghons. Jes. 38: 13 (Därs.). (Adelns) grauamina .. skole reen skrifwes till i morgons. RARP 2: 19 (1633). At han måtte .. tillåta at jag til morgons toge mig ett annat qvarter. Humbla Landcr. 158 (1740). Serenius (1741).
c) (†) i uttr. morgons (utan föreg. prep.), i morgon. I dag fast mången braskar, / Som mårgons död förraskar. Tiällmann Profvis. B 1 b (1692); jfr a ζ.
Ssgr (i allm. till 1 d): A: MORGON-AMPLITUD. astr. UB 7: 452 (1875; se under afton-amplitud).
-ANDAKT~02 l. ~20. jfr andakt 4. Förrätta (sin) morgonandakt. Swedberg Ungd. 160 (1709). Hvarje dag före första lästimmen ägnas femton minuter åt gemensam morgonandakt, med sång, bön och bibelläsning jämte kort förklaring. SFS 1906, nr 29, s. 4. (Han) skruvade .. på morgonandakten (i radio). Hellström Malmros 269 (1931).
-ARBETE~020. ofta om hushållsbestyr. Sparre Frisegl. 3: 513 (1832).
-AVISA. (vard.) morgontidning. PedT 1904, s. 388.
-BAD. PoetK 1817, 1: 109 (bildl.). VFl. 1911, s. 134.
-BELYSNING. särsk. i fråga om dagsljuset på morgonen; särsk. mål.; äv. bildl.; jfr kvälls-belysning 1. Ett landskap i morgonbelysning. Bremer GVerld. 5: 237 (1862). I förhoppningarnas rosenröda morgonbelysning. Jolin Ber. 4: 8 (1877).
-BESK, r. l. m. (vard.) jfr besk, sbst. VexjöBl. 1831, nr 43, s. 1.
-BESKUS. (vard., skämts., †) = -besk. Löwstädt BrLustig 4 (1826).
-BESTYR. jfr bestyr 3. Backman Dickens Pickw. 2: 213 (1871).
-BESÖK. Kommen på morgonbesök. Atterbom SDikt. 1: 181 (1808, 1837).
-BETRAKTELSE. jfr betraktelse 1 d γ. Hummel Fruarne 9 (1797).
-BIT. [sv. dial. mårenbit (Lönqvist Bara 4 (1775)); jfr d. morgenbid] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr -mål. Tidigt i ottan, innan arbetet begynte intogs en s. k. ”Morgonbit”, bestående af bjuggbröd och smör, eller af kall gröt. Hofberg Skogsbyggarl. 25 (1881).
-BLAD. morgontidning; särsk. i sg. best. i l. ss. namn på tidning. Svenska morgonbladet, namn på en tidning som utkommer i Sthm sedan 1890. Et Bref .. infördt i et af våra Morgonblad. EP 1792, nr 33, s. 4.
-BLEK, adj. Spårvagnen var full af morgonbleka .. arbetsmänniskor. Wägner Norrt. 4 (1908).
-BLUND. (numera bl. tillf.) jfr blund 3. PoetK 1816, 1: 157. —
-BRAND. (i vitter stil) om morgonrodnad; jfr brand, sbst.1 I 1 c β. Wecksell SDikt. 221 (1861). Ung och skön, i morgonbranden / Kom en herde gångande. Hedberg Hel. 20 (1865).
-BREV. (†) morgongåvobrev. RP 16: 696 (1656). Palmfelt Molière 40 (1738).
-BRIS. Östergren Dikt. 177 (1871).
-BRYN. (enst.; i poesi) gryning; bildl. Står jag vid min stilla / Barndoms morgonbryn? Atterbom Minn. 603 (1819).
-BRÄCKNING. (i vitter stil) gryning, dagbräckning. Framåt morgonbräckningen. Atterbom Minn. 451 (1818).
-BRÄNNVIN. (förr) Drängen Magnus Sturk .. (har) i rättan tid åtniutit sitt morgonbränvin, frukost, middag och nattvard af huusmanskost. VRP 21/3 1739.
-BRÖD. (†) om första frukost; äv. bildl. PErici Musæus 2: 153 b (1582; bildl.). Stugan reddes, morgonbrödet frambars. Runeberg 2: 18 (1835).
-BULLETIN.
-BÄGARE. (tillf.) Prins Olof frukost åt i Alles höga borg, / Och tappert morgonbägarn tömde. Stagnelius (SVS) 3: 180 (1822).
-BÖN.
1) bön till Gud som bedes (l. är avsedd att bedjas) på morgonen; jfr bön, sbst.1 2 (b). Läsa en, sin morgonbön. Ps. 1572, s. 107 b. KOF 1: 391 (c. 1618). Sielfwa Predikan (vid ottesången) begynnes med Morgonbönen och Fader wår. Kyrkol. 2: 4 (1686).
2) (offentlig) morgonandakt; särsk. i skola; jfr bön, sbst.1 2 a β. Hålla, förrätta, förr äv. göra morgonbön. När som morgon-böön war medh all andacht giord. Spegel TPar. 141 (1705). Linder Tid. 217 (1924).
-BÖNESTUND. (†) = -bön 2. Lind (1749; under mette). Han gick .. i kyrckan at bivista morgon- och afton-bönestunder. Höpken 1: 19 (c. 1752). BerRevElLärov. 1843, s. 27.
-CHOKLAD. jfr choklad 2. Wallin Bref 207 (1849).
(5) -DAG. [fsv. morghondagher; jfr mnt. morgendach, t. morgentag]
1) om dagen efter den innevarande dagen l. i morgon; nästan bl. i sg. best. Du skall få svar under morgondagens lopp. Du har hela morgondagen på dig att ordna saken. Nu måste du gå till vila; det blir en ansträngande morgondag. RARP 2: 22 (1633). Morgondagens sammanträde. Cannelin (1921). särsk.
a) (†) i sg. best. i adverbiell anv.: i morgon. RARP 2: 25 (1633). CFDahlgren 1: 222 (1826).
b) (numera bl. i Finl.) i uttr. i morgondag, förr äv. i morgondagen, i morgon (dag); jfr morgon 5 a β. Lannerstierna Vitt. 15 (1777). Jag ärnar vara gift med er i morgondagen. Remmer Theat. 1: 11 (1814). Hvad säger han om att genast i morgondag resa till Stockholm? Topelius Fält. 4: 341 (1864).
2) (i sht i vitter stil) allmännare, om varje följande dag i förh. till den närmast föregående; äv. bildl., om längre l. kortare tidsskede (närmast) efter det innevarande, framtid(en); jfr morgon 5 a ζ. Sörier icke .. för morghondaghen, Ty morghondaghen haffuer sielff sina vmsorgh medh sigh. Mat. 6: 34 (NT 1526). Lördags förmiddagen användes till mediterande öfver morgondagens predikan. CFDahlgren 5: 6 (1832). O hur sorg för morgondagen fostrar lumpenhet och kif. Rydberg Dikt. 1: 39 (1876, 1882). Morgondagen är en skälm. DN(A) 1934, nr 307, s. 2.
Ssgr: morgondags-konung. (†) till -dag 1, 2. Såsom .. (Sigismund) nästan i alla saker upsköt sine resolutioners verkställighet til morgondagen, .. kallades han fördenskul Rex crastinus eller morgondags-Konung. Schützercrantz Olyksöden 97 (1775). SKL (1848).
-människa. (†) till -dag 1, 2: person som uppskjuter till morgondagen. Morgondagsmenniskan gör sällan storverk, och kommer oftast försent till sitt arbete. Afzelius Sag. VIII. 1: 27 (1856).
-väder. till -dag 1, 2. CFDahlgren 2: 77 (1839). Förutsäga morgondagsvädret. LAHT 1913, s. 388.
-DAGER. jfr -belysning. Tegnér (WB) 5: 73 (1825). Den ljusgråa morgondagern faller in genom den öppna dörren. Eichhorn Stud. 2: 144 (1872).
-DAGG. [jfr isl. morgindǫgg] jfr dagg, sbst.1 1. SalWijs. 11: 22 (öv. 1536).
-DAGGIG. Morgondaggiga ängar. Bergman TrAllt 186 (1931).
-DIMMA. Swedberg SabbRo 1539 (1688, 1712).
-DIS. jfr dis, sbst.2 1. Tavaststjerna Marin 12 (1890). (Bärgen) skymta i blått morgondis. TurÅ 1912, s. 197.
-DISA. sjöt. = -dis. Wrangel SvFlBok 363 (1898).
-DISIG. [avledn. av -dis(a)] Snart bar oss ångfärjan ut på det morgondisiga havet. Key-Åberg SerbArn. 17 (1916).
-DOFT. Blommans morgondoft. PoetK 1814, 2: 83. —
-DOPP. (vard.) hastigt morgonbad. Ta sig ett morgondopp. TurÅ 1904, s. 227.
-DRICK. (†) = -dryck. CFDahlgren 2: 223 (1842).
-DRYCK. [jfr isl. morgindrykkia] dryck som förtäres på morgonen. Lind (1749; under früh-trunck).
-DRÄKT. (lättare) dräkt avsedd för innebruk på morgonen (omedelbart efter uppstigandet); särsk. om kvinnodräkt; jfr deshabiljé, negligé samt -klänning, -rock. Möller (1790). En ung Herre i sin morgondrägt. MagKonst 1832, s. 48. Sömnadsb. 374 (1915).
-DRÖM. äv. (i vitter stil) bildl. Sommarprom. 1799, s. 69. Af lifvets morgondrömmar / han byggde en vimplad slup. Rydberg Dikt. 1: 1 (1882). En morgondröm. Fröding Stänk 101 (1896; titel på dikt).
-DUNKEL, n. äv. bildl. ASScF VIII. 2: 5 (1863, 1867; bildl.). (Orrtupparna) läto de hvita stjärtfjädrarne blänka i morgondunklet. Öman Ungd. 122 (1889).
-DUS, n. (†) bakrus dagen efter; jfr dus, sbst.1 3. HushBibl. 1755, s. 388.
-DUSK, n. (mindre br.) jfr dusk, sbst.1 I. Hemberg ObanStig. 8 (1896).
-DÅSIGHET. Tavaststjerna Barnd. 1: 7 (1886).
-DÄVEN. (tillf.) Morgondäfna mullen. Levertin Salomo 19 (1905).
-EXERCIS. mil. KrigVAT 1845, s. 420.
-FJÄSK, sbst.1, m.||ig. (vard., numera knappast br.) person som stiger upp (onödigt) tidigt om morgnarna. Braun Calle 82 (1843). Dalin (1853). Vi .. voro såsom alla nattsölare inga morgonfjäskar. Högberg JesuBr. 2: 73 (1915).
-FJÄSK, sbst.2, n. (vard., numera knappast br.) (onödigt) tidig uppstigning om morgnarna. Ingen vän af morgonfjesk. Björkman (1889). Auerbach (1911).
-FLYG. jfr -tåg. (Posten sändes) med nattåget .. till Malmö för att vidarebefordras (till utlandet) med morgonflyget. SvD(A) 1934, nr 181, s. 12.
-FLÄKT. (i sht i vitter stil) jfr fläkt, sbst.1 II 1. PoetK 1812, 1: 37. Wulff Värsb. 3 (1896; bildl.).
-FODER. lant. jfr foder, sbst.1 1, 3. Hushålsgrep 7 (1740). Åt de vuxna djuren fördelas fodringen .. lämpligen på 2 mål om dagen, morgon- och eftermiddagsfoder. 2NF 31: 102 (1920).
-FRACK. (†) (manlig) morgonrock. MagKonst 1833, s. 7. En buteljgrön morgonfrack. Solnedg. 4: 127 (1847).
-FRID.
-FRISK.
1) frisk (utvilad, med friska krafter) på morgonen; äv. om föremål, luft, natursceneri o. d.: präglad av den friskhet som är vanlig om morgnarna; äv. bildl. Phosph. 1811, s. 172. Vid kaffebordet återsågo vi qvinnor och barn, blomstrande och morgonfriska. Feilitzen Wern. 38 (1874).
2) som (gärna) stiger upp tidigt om morgnarna, morgontidig. Samtiden 1874, s. 700.
Avledn.: morgonfriskhet, r. l. f. särsk. till -frisk 1. Thorild (SVS) 1: 167 (c. 1785). Daggryningens morgonfriskhet. Castrén Creutz 156 (1917).
-FROSSA, r. l. f. Topelius Ljung 214 (1886, 1889). Hon skakade av morgonfrossa. Ek Gräns. 184 (1918).
-FROST. G1R 17: 115 (1545). När solen åter morgonfrosten smält. Phosph. 1811, s. 202.
-FROSTIG. Gubben hade halkat på det morgonfrostiga däcket och gått öfverbord. Engström 2Bok 85 (1909).
-FRUSEN, p. adj. som fryser l. känner sig frusen på morgonen. Morgonfrusna myggor. Lundh Ljungh. 14 (1905).
-FÅGEL.
1) fågel som sjunger tidigt på morgonen. LBÄ 25—26: 5 (1799).
2) (vard.) om morgontidig person. Asping var en morgonfågel, han var säkerligen uppstigen. Moberg Rosell 342 (1932).
-GIFT, r. l. f. [fsv. morghongipt] (†) morgongåva. Spegel ÖPar. 45 (1705).
-GIRIG. (numera föga br.) morgontidig (se d. o. 2). VexjöBl. 1845, nr 10, s. 3. VL 1908, nr 171, s. 5.
-GLAD, adj. jfr -frisk 1, -pigg. Runeberg 3: 294 (1837). Muntra som morgonglada barn. Lagerlöf Drottn. 18 (1899).
-GLANS. (i sht i vitter stil) om morgonljusets l. morgonsolens glans; äv. bildl. Morgon-glans och käringe-dans vara intet til qvällen. Rhodin Ordspr. 96 (1807). 2SAH 12: 529 (1827; bildl.).
-GLÖD. (i vitter stil) morgonrodnadens glöd; äv. bildl. Franzén Skald. 1: 99 (1810, 1824). Ps. 1937, 531: 7 (bildl.).
-GLÖGG. (tillf.) Karlfeldt FridVis. 38 (1898).
-GNAT. Har du nu laddat ur dig ditt morgongnat? Strindberg TrOtr. 4: 65 (1897).
-GODS. (†) morgongåvogods. BtFinlH 4: 62 (1562).
-GRY, n. (i vitter stil) morgongryning. Wennerberg 1: 144 (1881). Så skyggt som drömmen far för morgongry. Larsson Vandr. 53 (1909).
-GRYNING. äv. (i vitter stil) bildl. NorrlS 1—6: 47 (c. 1770). Norden kan hoppas en ny morgongryning af ett .. kraftigt skaldskap. SKN 1841, s. 162. I den tidiga morgongryningen. Nilsson FestdVard. 112 (1925).
-GRÅ, n.; best. -et. (i vissa trakter) om den grå morgondagern. I morgongrået, när dimman lättar. Hemberg Kola 137 (1902).
-GRÅ, adj. I morgongrå belysning. SDS 1905, nr 68 A, s. 2. —
-GRÄL. Strindberg TrOtr. 4: 62 (1897).
-GUDSTJÄNST~20 l. ~02. Reuterdahl SKH 4: 359 (1866).
-GYMNASTIK. Siwertz JoDr. 298 (1928).
(4) -GÅNG; pl. -ar. (†) bärgv. från öster till väster strykande mineralgång; jfr middags-gång. Hiärne Berghl. 435 (1687). Rinman 2: 857 (1789).
-GÅVA. (morgon- 1525 osv. morgone- 1628) [fsv. morghongava, morgongiäf; jfr isl. morgingáva, morgingiǫf, mnt. morgengave; jfr morganatisk]
1) gåva som mannen i ä. tid gav sin hustru morgonen efter bröllopsnatten o. som blev hennes enskilda egendom; äv. (mera tillf.) om nutida förh., om present av mannen till hustrun dagen efter bröllopet. G1R 2: 194 (1525). Konung Birger (gav) sinne förstinne i morghongåffuo Eneköpungs stadh (m. m.). OPetri Kr. 100 (c. 1540). Kan fördenskul nu ingen .. förmena .. hennes effterblefne dotter .. ärfwa sins sal. moders rätta mårghongåfwor. BtÅboH I. 2: 39 (1624). Morgongåfwan ligger i waggan. Törning 112 (1677). Morgongåfva utgår endast till hustru, som öfverlefver mannen och icke har barn efter honom. Aldén Medb. 3: 11 (1885). Morgongåva skall ej utgå efter make, som dör, sedan denna lag (dvs. giftermålsbalkens promulgationsförordning) trätt i kraft. SFS 1920, s. 993. särsk. bildl. Phrygius HimLif. 80 (1615). Det medfödda vett, den takt, som naturen roat sig att .. gifva i morgongåfva åt den fransyska qvinnan. Almqvist GMim. 2: 141 (1842).
2) (i ä. bibelspr.) betalning som vid giftermålet erlades av brudgummen till brudens föräldrar l. släkt. Om någhor lockar een jungfru .., han skal giffua henne hennes morghongåffuor, och haffua henne til hustru. 2Mos. 22: 16 (Bib. 1541).
Ssgr (till -gåva 1; förr): morgongåvo-brev. (-gåve- 15521794. -gåvo- 1619 osv.) [fsv. morghongavo bref] jfr brev 2. G1R 23: 70 (1552). SFS 1894, nr 66, s. 21. Därs. 1921, s. 2237.
-förbättring. jfr förbättring a α slutet. Hagström Herdam. 2: 37 (1898).
-gift, f. (†) skänkande av morgongåva. RARP 3: 88 (1638). Därs. 281 (1642).
-gods. (-gåve- 17901908. -gåvo- 1726 osv.) (jorda)gods som ngn fått i morgongåva. Abrahamsson 179 (1726). På sin Drottnings Alvildas Mårgongåfve-gods, grundade .. (Sverker) Alvastra kloster. Botin Hist. 2: 47 (c. 1790). Fatab. 1933, s. 94.
-institut. (äv. -gåve-) jfr institut 2. 2NF 18: 1107 (1913). Morgongåveinstitutet har utmönstrats i samband därmed att arvsrätt tillerkänts efterlevande make för det fall att bröstarvingar saknas. Minnesskr1734Lag 1: 214 (1934).
-rätt, r. l. m. rätt till morgongåva. Nu fins ej fast gods efter mansens död; tå äger hustrun sin morgongåfvorätt uti lösöron. FörarbSvLag 6: 8 (1723). 2NF 18: 1106 (1913).
-GÄSP.
-GÄSPNING.
-GÖROMÅL~102 l. ~200. särsk. om hushållsbestyr. Wikforss (1804; under morgengeschäft).
-HALVA. (i vissa trakter, vard., numera knappast br.) ”kaffehalva” förtärd på morgonen. Bremer Fad. 178 (1858).
-HATT. (förr) kvinnlig huvudbonad avsedd att bäras om morgnarna. JournLTh. 1810, s. 992. MagKonst 1825, s. 47.
-HES. En morgonhes punschröst. Engström 2Bok 40 (1909).
-HIMMEL. (i vitter stil) om himmeln sådan den ter sig på morgonen. Bremer FamH 2: 84 (1831). Är morgonhimlen röd bådar den regn innan aftonen. Lovén Folkl. 178 (1847).
-HUMÖR. Öberg Makt. 1: 121 (1906). (Hon) öste .. ur sig sitt dåliga morgonhumör över främlingen. Grimberg VärldH 6: 317 (1935).
-HUS. (†) om den del av himmeln där en himlakropp befinner sig på morgonen; jfr hus 11. Ur sitt morgonhus sitt upbrott solen gör. URudenschöld Vitt. 358 (1727).
-HUVA. jfr -hatt. Franzén Skald. 1: 8 (1793, 1824). Sömnadsb. 322 (1915).
-HYMN. (i vitter stil) Böttiger 2: 233 (1857). Hellerström Liturg. 218 (1932).
-HÄLSNING. Schultze Ordb. 1872 (c. 1755).
-ILSKEN. Hans gamle antagonist .. gick förbi honom, morgonilsken och inåtvänd, utan att hälsa. Blomberg Överg. 9 (1915).
-KAFFE. kaffe (med bröd) som förtäres på morgonen. Bremer GVerld. 6: 273 (1862).
-KALL, adj. Hemberg Kola 207 (1902). Jag .. rusade in i det morgonkalla köket. SvD(A) 1934, nr 77, s. 3.
(1) -KANT. (ngt vard.) i uttr. på morgonkanten o. d., fram mot morgonen; jfr kant 4 c. Blomberg Överg. 53 (1915).
-KARTA. meteor. meteorologisk översiktskarta över väderleksförhållandena på morgonen. SvRike I. 1: 362 (1899).
-KASK. (vard., i sht förr) jfr kask, sbst.2 SthmFig. 1845, s. 287.
-KLAR. om luft, belysning, solljus l. dager: klar ss. på morgonen. PoetK 1822, s. 245.
-KLARA, f. (†) morgonklarhet; bildl. Den man en Morgon-klara åt min Kiärleks Upgång sport, / Är numer en Afton-stiärna till min Lifs-Tiids Ända giord. Dahlstierna (SVS) 285 (c. 1696).
-KLARHET. jfr -klar.
-KLOCKA. för klockringning på morgonen. Möller (1785; under morgenglocke). Då morgonklockan ringde i domkyrkan vid 4-tiden. Annerstedt UUH II. 2: 452 (1909).
-KLÄDD, p. adj. klädd i morgondräkt. Björn Carol. 21 (1794).
-KLÄDER, pl. (numera knappast br.) morgondräkt. Fréville Söderh. 1: 251 (1776). Hedborn 2: 236 (1843; i bild).
-KLÄDSEL. (numera knappast br.)
1) abstr.: påklädning på morgonen, morgontoalett. Hon hade just slutat sin morgonklädsel. Zeipel Set. 1: 140 (1847).
2) konkret: morgondräkt. VeckoskrFrunt. 1824, s. 392. Knorring Förh. 3: 117 (1843).
-KLÄNNING. kvinnlig morgondräkt. BoupptVäxjö (1802).
-KNARRIG. Morgonknarriga herrar och damer. Lundegård LaMouche 113 (1891).
-KNÄPP. (vard.) jfr knäpp 3. Topelius Vint. II. 2: 201 (1882). Ibland hade pastorn före resan till kyrkan tagit sig en morgonknäpp. Lagergren Minn. 233 (1922).
-KOFTA. jfr -dräkt. SthmModeJ 1851, s. 64.
-KOLLEGA. om morgontidning i förh. till andra tidningar. SvD(A) 1930, nr 327, s. 13.
-KOPP. (större) kopp avsedd för morgondryck (kaffe, te o. d.); jfr frukost-kopp. Weste (1807).
-KORUM.
-KOST. [jfr fsv. morghonkoster, kost för morgondagen] (numera bl. tillf.) = -mat. Lenngren (SVS) 2: 273 (c. 1810).
-KRUT. (†) jfr måra-fis (se sp. 1383) samt -krydda. Hoo döör aff hoot honom skal man ringa effter medh morghon kruth. SvOrds. B 1 a (1604) [jfr mnt. dede van drouwent steruet, den schal me myt vorthen luden]. —
-KRY. jfr -pigg. Zedritz 3: 260 (1855).
-KRYDDA, f. (†) jfr -krut. Hoot dräper ingen .. (dvs.) Dhen som döör aff hoot, skal man böötha igen medh morgonkrydder. Grubb 331 (1665).
-KRÖK. (vard.)
1) till 1: morgon; i sht i uttr. l. mot morgonkröken, på l. mot morgonen. GHT 1896, nr 244, s. 3. Framemot morgonkröken. Lindqvist Dagsl. 1: 85 (1898). Tidigt på morgonkröken. Hellström Malmros 227 (1931).
2) (tillf.) till 1 d: morgonsup; jfr krök 2. Sandberg GHusH 9 (1897).
(1) -KULA. (vard.) i uttr. på morgonkulan, tidigt på morgonen. Sehlstedt 4: 202 (1871).
-KULEN. (mera tillf.) morgonfrusen. (Pojken) stod hungrig och morgonkulen och såg sig om åt alla håll (i gryningen). Lagerlöf Holg. 1: 178 (1906).
-KVIST. jfr afton-, natt-kvist.
1) (enst.) trädgren där fåglar sitta på morgonen. På nattkvist kraxa de, / På morgonkvist flaxa de. Strindberg Fagerv. 92 (1902; om kråkor).
2) (vard.) morgon; i sht i uttr. l. mot morgonkvisten. Då tilldrog sig en morgonqvist, att (osv.). Topelius Fält. 1: 202 (1853). Det är kallt på morgonqvisten. Wetterbergh GNord 28 (1862). Att börja en sammankomst kl. 7 på morgonkvisten förefaller som en orimlighet. VästerbKur. 1926, nr 259, s. 2.
-KVITTER. fågelkvitter på morgonen. PoetK 1821, 1: 226. —
-KYLA, r. l. f. Serenius EngÅkerm. 266 (1727).
-KYLIG. Den friska, morgonkyliga luften. Oterdahl Borgarh. 232 (1913).
-KYSS. särsk. (i vitter stil) bildl., om de första solstrålarna på morgonen. Atterbom SDikt. 1: 67 (1811, 1837).
-KÖLD. Atterbom FB 132 (c. 1855).
(4) -LAND, sbst.1 [efter t. morgenland] (numera bl. ngn gg i vitter stil) österlandet, östern, orienten. Ingen efter Liuset frågar, till dess de Wijse uthur Morgenländerne komma. Kempe Krigzpersp. 154 (1664). Procopé Vers 120 (1909). särsk. bildl. Lyckans Morgon-Land. Frese VerldslD 38 (1716, 1726). Undrens morgonland. Wirsén Vis. 36 (1899).
-LAND, sbst.2 [efter motsv. anv. av t. morgen] (†) åkerland av viss areal (eg.: ett så stort åkerstycke som kan plöjas med ett spann på morgonen). Itt halfft morgonland. Linc. (1640; under semijugerum).
-LANDSKAP. landskap sådant det ter sig på morgonen; särsk. mål. Almqvist Kap. 8 (1838). NF 6: 1427 (1883).
-LEKTION. Svedelius Lif 475 (1887).
-LEMONAD. (enst.) jfr -dryck. Bellman SkrNS 2: 239 (1792).
-LIV. om det liv som leves på morgnarna; äv. (i vitter stil) bildl. Atterbom SDikt. 1: 156 (1807, 1837; bildl.). Morgonlifvet bland arbetshjonen. Lundin o. Strindberg GSthm 257 (1881).
-LJUS, n. [fsv. morghonlius] jfr -dager. OPetri Sacr. 30 b (1528). (Slatte satt) i en lång sal .. belyst af morgonljuset från takfönstren. Rydberg Vap. 317 (1891). särsk. bildl. Rogberg Pred. 2: 201 (1827). Varför ville han inte inför sig själv uppriktigt erkänna, att han efteråt hade skapat detta morgonljus över barndom och ungdom? Moberg Sedebetyg 89 (1935).
-LJUS, adj. 2Sam. 17: 22 (Bib. 1541). Ett .. morgonljust landskap. Benedictsson FruM 25 (1887). särsk. bildl. Runeberg 1: 287 (1841). Från tider av morgonljus bekymmerslöshet och frisk ungdom. Berg LittBild. 1: 33 (1912).
-LJUSNING. gryning, dagning; gryningsljus; äv. (i vitter stil) bildl. Wallin Vitt. 2: 229 (c. 1805; bildl.). När de i morgonljusningen plockade fisken ur garnen. Reuter Sydv. 44 (1922).
-LUFT. Bruno Gumm. 86 (1762). Jag ryckte upp dörren, och den friska morgonluften strömmande in. Bremer Pres. 401 (1834). särsk. [efter t. morgenluft wittern; jfr eng. methinks, I scent the morning's air (Shakspeare Hamlet 1: 5)] bildl., i uttr. vädra morgonluft, ana nya möjligheter för politisk l. ekonomisk värksamhet (i sht av tvivelaktig art); ”vädra rov”. GMP 1929, nr 70, s. 6. Ungerns nazister vädra morgonluft. NTid 1938, nr 69, s. 4.
-LUND. (enst.) En oas, der, mellan morgonlundar, / Står oförhärjadt ungdomens Palmyra. Atterbom SDikt. 1: 285 (1810, 1837).
-LUR. (ngt vard.) jfr lur, sbst.5 Kalle Utter .. tog sig ytterligare en timmas morgonlur. Blanche Bild. 1: 164 (1863).
-LYSNING. (morgon- 15411873. morgons- c. 1585) (†) gryning, dagning; morgonrodnad. Alt jfrå morghonlyszningen in til middagh. Neh. 8: 3 (Bib. 1541). LPetri Jes. 58: 8 (1568). LoF 1873, s. 47.
-LÅGA, r. l. f. (i vitter stil, föga br.) om morgonrodnad; äv. bildl. Ett återsken af lifvets morgonlåga. Phosph. 1810, s. 156. Berg och våg af morgonlågor flamma. Wirsén NDikt. 92 (1880).
(4) -LÄNDSK, äv. -LÄNDISK. (-ländisk 1699. -ländsk 1857) [jfr t. morgenländisch; avledn. av -land, sbst.1] (†) österländsk, orientalisk. Cellarius 228 (1699). Böttiger 2: 48 (1857).
-LÖJE. glättighet l. skratt på morgonen; i ordspr.: Morgonlöye, är offta afftongrååth. Grubb 532 (1665); jfr: Af morgonlöje blir aftongråt. Svahn LbMuntlFöredr. 111 (1903).
-MAT. [jfr isl. morginmatr] (vard.) (första) frukost. Mor hon sysslar med morgonmat: / salt strömming och stenhårdt bröd. Reuter NSång. 122 (1888).
-MIST. i sht sjöt. morgondimma. Morgonmisten låg ännu öfver hafvet. Rydberg Frib. 356 (1857).
-MJÖLK. mjölkad på morgonen; äv. om mjölk som förtäres på morgonen. Rålamb 13: 59 (1690). Han är söt som bara morgon-mjölken. Rhodin Ordspr. 59 (1807). Morgonmjölken är underlägsen aftonmjölken i afseende på fetthalt. LAHT 1887, s. 41.
-MJÖLKA. (i vissa trakter) mjölka (ko o. d.) på morgonen. Väring Frost. 178 (1926).
-MJÖLKNING. Grotenfelt Mejerih. 29 (1881).
-MOLN. [fsv. morghons molin] Hos. 6: 4 (Bib. 1541). Runeberg 5: 173 (1863).
-MÅL. första måltiden på dagen, (första) frukost. PErici Musæus 1: 261 b (1582; bildl.). Intaga sina morgon- och aftonmål. RiksdRevStatsv. 1896, s. 475.
-MÅLTID~20 l. ~02. (i sht i skriftspr.) KOF II. 2: 372 (c. 1655).
-MÄSSA, r. l. f. (om katolska förh.) (Birgitta) afled under morgonmässan d. 23 Juli 1373. NF 2: 560 (1877).
-MÖRKER. Jul-ottan, då kyrkan i morgonmörkret står upplyst. GotlLT 1852, nr 52, s. 1.
-MÖSSA. (i sht förr) kvinnlig huvudbonad avsedd att bäras inomhus på morgnarna. MagKonst 1826, s. 79. Sömnadsb. 322 (1915).
(5) -NATT. (†) i sg. best.: natten till morgondagen. Han wil ock betjena sig något af morgonnatten på sin resa. SvMerc. V. 4: 26 (1675).
-NEGLIGÉ. (föga br.) kvinnlig morgondräkt, negligé. SthmModeJ 1843, nr 1, s. 7.
-NUMMER. (nummer av) morgonupplaga av tidning. AB 1865, nr 222, s. 3. Tidningar med skilda morgon- och aftonnummer. Sylwan ModPress. 131 (1906).
-NYHETER~020, pl. särsk. om nyheter som förmedlas på morgonen gm radio. Morgonnyheter från TT (Tidningarnas telegrambyrå). Han skruvade på radion för att höra morgonnyheterna.
-NYSANDE, n. (tillf.) nysning på morgonen. Morgon-niusandet är mäst för olyckligit räknat. Isogæus Segersk. 1090 (c. 1700).
-NYTER. Solen (stod) åter klar, nyss uppstigen och morgonnyter. Nordlund Jäg. 20 (1914).
-OBSERVATION. meteor. Ehrenheim PVetA 1823, s. 28. Det är endast morgonobservationerna (ang. väderleken) som publiceras i de dagliga tidningarna. Timberg Meteor. 143 (1908).
-OFFER. Kolmodin Rök. 36 (1728). Vâyu går före alla de andra gudarne till somadrycken vid morgonoffren. Rydberg Myt. 2: 30 (1889).
-ORM. (†) (Lat.) Aurora. Coluber scutis abdominalibus 179, squamis caudalibus 37. (Sv.) Huggorm med 179 tvärband, 37 stjärtfiäll. morgonorm. Linné MusReg. 25 (1754).
-PANACÉ. (†) jfr -halva. Han uppå jakten sväljde ur / Sin morgonpanacé. Bellman SkrNS 2: 150 (1788).
-PIGG, adj. pigg på morgonen; äv.: som gärna stiger upp tidigt om morgnarna, morgontidig. Morgonpigg och hvisslande trädde kapten Brost ut på sin gård. SvD(A) 1908, nr 340, s. 11. Om vi skulle bestämma, att ni är riktigt morgonpigga och träffas kl. 9? Essén Prim. 219 (1919).
-PIPA, r. l. f. pipa tobak som rökes på morgonen. Medan jag röker min morgonpipa. Kling Spect. Mm 3 b (1735).
-POST. post(försändelse) som kommer på morgonen; äv. i namn på morgontidningar. Morgonposten, namn på tidning i Gbg 18961906, därefter med namnet Göteborgs morgonpost. PT 1791, nr 35, s. 3. (Han) bröt upp morgonposten. Tavaststjerna Inföd. 56 (1887).
-PREDIKAN. RA II. 1: 28 (1611).
-PROMENAD. DA 1793, nr 184, s. 1.
-PSALM. avsedd att sjungas om morgnarna. HH 20: 325 (c. 1640). Ps. 1673, s. 150 (i rubrik). (Ottesången skall) börias med en morgonPsalm. Kyrkol. 2: 4 (1686). Skaldens morgonpsalm. Tegnér (WB) 2: 129 (1813; titel på dikt).
(4) -PUNKT. astr. den östliga skärningspunkten mellan horisonten o. himmelsekvatorn, östpunkt. 3NF 1: 251 (1923).
-PURPUR. (i vitter stil) morgonrodnad(ens purpurfärg). Sjöberg (SVS) 1: 238 (1820). Nyss i klara morgonpurpurn jag Vesuvius besteg. Snoilsky 1: 243 (1865, 1878).
(1) -RAND. (i vitter stil) morgonrodnadens rand; äv. bildl. Columbus BiblW A 4 b (1674; bildl.). En lycklig mårgonrand från Öster ändtlig lyste. Kolmodin QvSp. 2: 214 (1750). O! du (Gustav Vasa) .., / Hvars snille var dess (dvs. nordens) frihets morgonrand. Ingelman 8 (1836, 1843).
-RANDNING. (†) gryning (då morgonen randas); bildl. Dikt är de högre verldars morgonrandning. Tegnér (WB) 9: 136 (1841).
-RAPPORT. Morgonrapport från väderlekstjänsten (i radio). särsk. mil. PH 5: 3164 (1751). Innan morgon-rapporten aflemnas, visiterar befälhafvaren sin vakt. TjReglArm. 1858, 2: 102. —
-RISP. (vard.) frukostrisp (se d. o. 2). Mattsson VSkr. 1: 8 (1898).
-RITT. jfr -promenad. Atterbom 2: 124 (1827). En och annan .. tager sig en liten morgonridt. Lundin NSthm 132 (1888).
-RO, r. l. f. Bremer Pres. 238 (1834). Där aldrig en manande tupp / skall störa din morgonro. Karlfeldt FlBell. 32 (1918).
-ROB. (†) jfr -dräkt. SthmModeJ 1843, nr 1, s. 7.
-ROCK. jfr -dräkt. Kellgren (SVS) 6: 355 (1795). En lantpräst, som .. alla vardagar gick omkring i .. grå morgonrock. Hellström Malmros 206 (1931). DN(A) 1935, nr 295, s. 1.
-RODA l. -RODE. (-råd c. 1700) (†) morgonrodnad; äv. i personifikation. Morghonrodhen vthbredher sigh offuer berghen. Joel 2: 2 (Bib. 1541). Morghonrodhans ögnabrun. Job 3: 9 (Därs.). Ach morgonroda, tu ädla fru, / Hui skyndar tu tigh så fort? Asteropherus 48 (1609). Nordberg C12 1: 419 (1740). särsk. bildl. Afzelius Sag. XI. 1: 53 (i handl. fr. c. 1700). Kolmodin QvSp. 1: 11 (1732).
-RODNA, r. l. f., l. -RODNE, r. l. m.; jfr -rodnad. (†) morgonrodnad. Jes. 58: 8 (Bib. 1541). Gå up som en morgon-rådna och falla ned som en skinnpäls. Rhodin Ordspr. 57 (1807). Atterbom Siare 1: 93 (1841). särsk. bildl. HC11H 6: 97 (c. 1700). (Johannes döparen) var allenast den mårgon-rådna, som skulle bebåda Solenes upgång. Bælter JesuH 1: 48 (1755). Kullberg Dikt. 261 (1850).
-RODNA, v. (i vitter stil) om solen: gå upp röd på morgonen; om landskap o. d.: framträda i morgonrodnad; äv. bildl.; särsk. i p. pr. Wallin Vitt. 1: 11 (1805). Herrligt morgonrodnar korsets tröst. Stagnelius (SVS) 2: 203 (c. 1820). Wirsén Vint. 8 (1890: morgonrodnande, p. pr.).
-RODNAD; best. -en l. (i sht i poesi o. vard.) -rodnan (i äldre ex. äv. att hänföra till -rodna, sbst.). (-rodnad 1738 osv. -rodnan, sg. best. 1536 osv.) rodnad som visar sig på himmeln vid soluppgången (med liknande färgskiftningar som vid aftonrodnaden, men i omvänd ordning); i (i sht äldre) poetiskt spr. ofta i personifikation; jfr aurora 1. Morghonrodnans wingar. Psalt. 139: 9 (öv. 1536); jfr Ps. 1819, 11: 3. (Leviatans) öghon äro såsom morghonrodhnans öghnahwarff. Job 41: 9 (Bib. 1541). Dahlstierna (SVS) 110 (1698). En vid rand af morgonrodnad tecknade sig rundt kring fästet. Geijerstam Lillebr. 273 (1900). särsk.
a) i ordspr. Aftonrodnad har intet att sätta; men morgonrodnad ger en våter hätta. Wigström Folkd. 1: 127 (1880). Morgonrodnad slask i hatt, aftonrodnad vacker natt. Hembygden(Hfors) 1916, s. 109.
b) (i sht i vitter stil) i best. form, ss. tidsbeteckning: daggryningen. Voigt Alm. 1672, s. 7. Vaknad vid första morgonrodnan öfverskådade Hercules sin hjord. Kolmodin Liv. 1: 24 (1831).
c) bildl.; särsk.
α) (i äldre poetiskt spr.) om rodnad på kinderna. Tegnér (WB) 5: 8 (1822). Morgonrodnader på kinden jaga. Nybom SDikt. 1: 362 (1861, 1880).
β) (i vitter stil) om ngt som förebådar ngt l. utgör första början av ngt. Lidner (SVS) 1: 262 (1781). Skaldekonsten i Sverge hade sin morgonrodnad med Stjernhjelm. Fryxell Ber. 14: 148 (1846). 3SAH 17: 27 (1902).
γ) (enst., †) det bästa av ngt, kvintessensen. Änkans nådåhr, var intet iag mechtigh, henne affskära, aff huilket D(omproste)n Lundeli(us) väll togh morgonrodnan, ty spannemålen aff bägge församblingerna behölt han allena. VDAkt. 1679, nr 363.
Ssgr (i poetiskt spr.): morgonrodnads-land. Atterbom 1: 202 (1824).
-ljuv. Allt som morgonrodnadsljufvast glöder. Fröding Reconval. 27 (c. 1908).
-stund. Lifvets morgonrodnadsstund. Rydberg Dikt. 1: 150 (1882); jfr -rodnad c β. —
-ROND, förr äv. -RUND, r. särsk. om läkares rond på sjukhus. SFS 1878, Bih. nr 44, s. 6. Därs. 1907, nr 56, s. 4.
-ROS, r. l. f. på morgonen nyutsprungen ros. Skogekär Bärgbo Wen. 14 (c. 1635). Frisk som en morgonros. Stiernstolpe Wieland Ob. 162 (1816).
-RUFSIG. (mera tillf.) När jag sticker upp mitt morgonrufsiga .. huvud ur kappluckan. Barthel Sill 47 (1929).
-RUGGIG. Morgonruggiga .. passagerare. Vallentin London 254 (1912).
-RUND, se -rond.
-RUSK, n. Öberg Makt. 1: 121 (1906).
-RUSKIG. Han känner sig morgonruskig och hes. Moberg Rosell 341 (1932).
Avledn.: morgonruskighet, r. l. f. GHT 1895, nr 270, s. 3.
-RYKT. ryktning (av hästar) på morgonen. TjReglArm. 1858, 2: 187. —
-RÅD, se -roda.
-RÄGN. jfr arlarägn. Gudh .. sender idher nedher morghonregn och afftonregn såsom tilförenna. Joel 2: 23 (Bib. 1541).
-RÖD, adj. färgad av morgonrodnaden. Wallin Vitt. 1: 34 (1808). Djupa skogen vardt morgonröd. Mellin Nov. 2: 57 (1834, 1867).
-RÖDA, äv. -RÖD, r. l. f. [jfr d. morgenrøde, t. morgenröthe] (†) morgonrodnad. Gyldenhielm Capt. 200 (1649). Den gyllne morgonröda sin himmel skönt bekläder, / Ok leer med purpurmunn. Columbus Ordesk. 111 (1678; uppl. 1908). Juslenius 1 (1745). särsk. bildl. Lät tin Andes Morgonröda, / Skijna i wår mörcka Siäl. Ps. 1673, s. 224. Kolmodin Dufv. 108 (1734).
-RÖDNA, f. (†) morgonrodnad. MorgonRödna liuger icke, / Een bukot Pijga bedrager osz icke. Bondepract. C 2 a (1662). Märken til rägn och nederbörd. .. När starck morgonrödna går för solen. Hofcal. 1739, s. 46.
-RÖTT, n. [efter d. morgenrødt] (enst.) gryning; jfr -rodnad. Nästa morgonrödt. Hallström LegDr. 55 (1908).
-SAMTAL~02 l. ~20. 2SAH 52: 345 (1876). särsk. telef. om telefonsamtal som under viss tid på morgonen expedieras mot nedsatt avgift. RtKatal. 1923, 1: XI. —
-SEN, adj. som (vanl.) stiger upp sent på morgonen. (De) voro morgonsena af sig. Grebst Grängesbg 158 (1908).
(1) -SIDA. om övergången till l. början av morgonen; i sht i uttr. l. mot morgonsidan. Almqvist Amor. 288 (1822, 1839). Fram på morgonsidan. Hedenstierna FruW 133 (1890). Strindberg Inf. 3 (1897).
-SIGNELSE. (†) jfr -bön 1. Carl IX Cat. Z 4 b (1604). Christelige Själs dagelige Morgon-, Middags och Afton-Signelse. Fritsch (1774; boktitel). Thomander 2: 153 (1831).
-SJUK. (†) som är sjuk på morgonen; särsk. bildl. Morgonsiuk Sol gifver klar dag. Quensel Alm. 1723, s. 32. Morgonsjuk morgon gör en klar dag. Morgonsjuk qvinna har ett s(atan)s lag. Granlund Ordspr. (c. 1880).
-SKEN. (numera bl. ngn gg i vitter stil) morgonrodnad(ens sken); äv. bildl. Linc. (1640; under matuta). Nådens morgonsken. Fahlcrantz 1: 77 (1846, 1863). Snoilsky 2: 205 (1881).
-SKIMMER. (i vitter stil) morgonrodnad(ens skimmer). PoetK 1812, 2: 6. —
-SKO, r. l. m. [jfr d. morgensko] (numera i sht i södra Sv.) = -toffel. Broderade morgonskor. MagKonst 1832, s. 16. SvD(A) 1921, nr 342 A, s. 12. —
-SKOTT. (†) sjömil. dagskott. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Morgonskott .. är utpurrningssignal från flaggskeppet i en ankrad eskader. Smith (1917).
-SKRUD. (i vitter stil) vanl. bildl. Lidner (SVS) 2: 365 (1784). Stockholm i morgonskrud. Lundin NSthm 2 (1887).
-SKY, r. l. f. Dalin Arg. 1: 40 (1733, 1754). Silfverstolpe Vard. 79 (1926).
-SKYMNING. (skymning strax före dag)gryning. VetAH 1752, s. 170. Slädfarten .. (till julottan) i morgonskymningen. Bremer NVerld. 2: 510 (1853).
-SLUMMER. Stiernstolpe Blumauer 1: 70 (1813).
-SOL. [jfr isl. morginsól] om solen vid l. strax efter soluppgången; solsken på morgonen; äv. bildl. Reenhielm OTryggw. 46 (1691). Vår flottas morgonsol blef dränkt i blod. Oscar II I. 1: 9 (1858, 1885). Det ena (rummet) hade morgonsol. Lagerkvist EvigLeend. 44 (1920).
-SOLIG. belyst av morgonsolen. Ett majfriskt, morgonsoligt landskapsstycke. Sturzen-Becker 6: 80 (1868).
-SOLSKEN. solsken på morgonen; äv. bildl. En ny tids morgonsolsken. NF 2: 386 (1877). Morgonsolsken faller på en ljusgrön björkidyll. Vetterlund StDikt. 150 (1901).
-SOPPA, r. l. f. (förr) jfr -dryck. VinkällRSthm 1580. Lät 4. eller 5. droppar Enebärs Olio, vthi en Morgonsuppa. L. Paulinus Gothus Pest. 75 a (1623; mot pest).
-SPEL. om tjäderspel på morgonen. Nilsson Fauna II. 2. 1: 73 (1828).
-SPIS. (numera föga br.) = -mat. Gadd Landtsk. 3: 451 (1777). PoetK 1819, 2: 27. —
-STILLA, adj. Östergren (1932).
-STILLHET. Lagerlöf Holg. 2: 246 (1907).
-STJÄRNA. [fsv. morghonstiärna; jfr isl. morginstjarna, t. morgenstern]
1) stjärna som lyser l. är synlig på morgonen. Tå .. (översteprästen Simon) framgick vth for förhengslet, så lyyste han som een morgonstierna igenom molnskyn. Syr. 50: 6 (öv. 1536). Sothisstjärnans (Sirius') första framträdande som morgonstjärna. Almquist VärldH 1: 11 (1927). särsk. astr. om planeten Venus, då den är synlig på morgonen före soluppgången; särsk. i sg. best.; jfr fosfor 1, lucifer 1. VarRerV 3 (1538). Grimberg VärldH 2: 149 (1927).
2) (i sht i vitter stil) i bildl. anv. av 1. Thet daghas och morghas och morgonstiernan vpgår j idhart hierta. 2Petr. 1: 19 (NT 1526). Om .. (analyserna) just icke kunna anses för morgonstjernan til en ny dag för fysiologien, så (osv.). Berzelius Brev 9: 48 (1808). Dikten Nya skapelsen .. är den svenska romantikens morgonstjärna. Nilsson SvRomant. 76 (1916). särsk. (i religiöst spr.)
a) om Jesus. Upp. 22: 16 (NT 1526). Han är then morgon stierna, / som oss kan lysa och werna, / ifrå alt mörkers qwal. Ps. 1536, s. 71. Hell, morgonstjärna, mild och ren, / Guds nåds och sannings klara sken, / Som uppgått över jorden! NPs. 1921, 509: 1.
b) (enst.) om Johannes döparen ss. förebådare till Jesus. Melin JesuL 1: 32 (1842).
3) (förr) (urspr. schweizisk) stridsklubba bestående av en stång (för ryttare ett kortare skaft) i vars ena ända var fäst en med taggar av järn l. trä besatt kula (ofta försedd med en spjutspets), spikklubba; äv. använd ss. spira l. buren av brandvakter under nattronderna. Schroderus Comenius 713 (1639). (Allmogen i Västergötland) hade .. låtit göra sig klubbor och morgonstjärnor med spikar. Kurck Lefn. 185 (1705). De (upproriska) valde till och med en egen konung. Denne lät bära morgonstjernan såsom spira framför sig i tåget. Fryxell Ber. 10: 174 (1842). Jag fäktar icke med morgonstjernor som brandvakten. Hagberg Shaksp. 6: 274 (1849). Dalin (1853). Levander FattFolk 153 (1934).
4) bot. ss. namn på vissa stjärnblommiga växter; numera dels (i sg. l. pl.) om växten Ornithogalum umbellatum Lin., dels (numera föga br.) om Gagea lutea (Lin.) Ker, vårlök. Rudbeck HortBot. 52, 82 (1685). Krok o. Almquist Fl. 1: 137 (1883). HågkLivsintr. 10: 243 (1929; om vårlök).
-STRIMMA. (i vitter stil) (strimma av) morgonrodnad; särsk. bildl. Känslans morgonstrimma. Atterbom SDikt. 1: 194 (1809, 1837). Morgonstrimman brinner / På bergets högsta rand. Sätherberg Dikt. 1: 217 (1854, 1862). Fröding Stänk 170 (1896).
-STRÅLE. (i vitter stil) stråle av morgonsolen; äv. bildl. Möller (1785; under morgenstral). (Barnets) blick är ju morgonstrålen till en ny dag. Bergman GotlSkildr. 381 (1882). Snoilsky 3: 141 (1883).
-STRÄV. En skrakes morgonsträva röst. Tegengren Vänt. 72 (1925).
(1) -STUND. [fsv. morghonstund; jfr t. morgenstunde] (†)
1) (kort) stund på morgonen; vanl. allmännare, ss. beteckning för (den tidiga) morgonen. J morghonstundene när solen vpgåår. Dom. 9: 33 (Bib. 1541). Glad, såsom fågeln i morgonstunden, / Helsar jag Våren i friska naturn. Sätherberg Blom. 1: 27 (1841). Bästa fisketiden är arla morgonstunden. Hammarström Sportfiske 317 (1925). särsk.
a) [efter t. morgenstunde hat gold im munde] i ordspråket morgonstund har guld i mun(d). Grubb 532 (1665: i Munn). Fatab. 1910, s. 2 (: i mund).
b) (†) i det adverbiella uttr. om (en) morgonstund l. om morgonstunden l. enbart morgonstunden, på morgonen. Om en morgonstundh han kom till henne. Hund E14 388 (1605). När Jöns den ganska natten dricker / Så är han utj låfwen rund, / Men alt är glömt om Morgen stund. ÖB 68 (c. 1712). PH 6: 4737 (1757: om morgonstunden). Då jag morgonstunden kom i land, fann jag (osv.). Landell Bligh 171 (1795).
c) (i vitter stil) bildl. Kolmodin QvSp. 1: 216 (1732). Re'n i livets morgonstund / Tog Du mig i ditt förbund. NPs. 1921, 624: 6.
2) (†) morgontimme; lektionstimme på morgonen. På the första twå morgonstunderna om Lögerdagen skola alla Lecsor repeteras. LPetri KO 89 b (1571). MoB 2: 85 (1792).
-STYRKANDE, p. adj. (tillf.) som ger styrka på morgonen. Een Mårgonstyrkiande Mixtur. CollMedP 20/11 1684.
-STÄDNING. Topelius Läsn. 7: 204 (1891).
-STÄMNING. särsk. konst. (Målaren Jan Boths) solnedgångar och morgonstämningar. NF 2: 969 (1878).
-STÖVEL. [jfr d. morgenstøvle] (i sht förr) jfr -sko. Blanche Tafl. 3: 73 (1857). Ett par morgonstövlar med vida skaft, som småflickorna broderat i tapisseri till prostfar. Bendz Landsv. 47 (1916).
-SUP. (i sht förr) Hiorter Alm. 1748, s. 31. Sedan bränvinet kom rätt i bruk, har morgonsupen räknats för en oundvikelig nödvändighet. Lönqvist Bara 5 (1775). Runeberg 1: 26 (1832).
-SUR. om person, humör o. d. Lundegård DrMarg. 2: 17 (1906). Medan jag .. luftar mitt morgonsura humör. Andersson Drak. 113 (1926).
-SUS. Topelius NBlad 216 (1860, 1870). Morgonsuset i en landsvägspil / bär goda tidender från barndomsåren. Österling Idyll. 6 (1917).
-SVAJ. (tillf.) Morgonsvajet i studentskans kjol. Österling Idyll. 55 (1917).
-SVAL. Den morgonsvala böljan. Topelius 1: 121 (1844).
-SVALKA, r. l. f. Sylvius Curtius 512 (1682).
-SYSSLA, r. l. f. i sht i pl.; jfr -göromål. PoetK 1819, 1: 43. —
-SÅNG.
1) sång (sjungande) på morgonen; äv. konkret. Affton sång medh dryck, morgon sång medh hosto. SvOrds. A 2 a (1604). Vid tusen Foglars morgonsång. Bellman (BellmS) 2: 140 (1791). 3SAH 15: 222 (1900).
2) (†) offentlig morgonandakt, ottesång, morgonbön (se d. o. 2); anträffat bl. i ssgn morgonsångs-predikan. ConsAcAboP 7: 214 (1692).
-SÖMN. Schultze Ordb. 4718 (c. 1755). Det lata Stockholm ligger i sina kvafva iden och snarkar sin djupa morgonsömn. Lundin NSthm 731 (1890).
-SÖMNIG. som är (l. brukar vara) sömnig på morgonen. CVAStrandberg 4: 138 (1857). Föreläsningarna höllos klockan åtta, en obarmhärtig tid för de morgonsömniga. Andræ NSöderblom 218 (1931).
-TE, n. jfr -kaffe. Topelius 24: 306 (1862).
-TEMPERATUR. om temperaturen (äv. kroppstemperatur) på morgonen. ASScF 10: 173 (1871, 1875).
(1) -TID. [fsv. morghons tidh; jfr t. morgenzeit] (†) morgon; äv. adverbiellt; jfr -timme. 2SthmTb. 3: 200 (1557). The gamble helige brukadhe morghon tidhen til måltijdhz. PErici Musæus 5: 67 a (1582). Dernere du hvilar, grön och vid, / morgontid, / min hembygd! Hansson Nott. 82 (1885).
-TIDA, adv. (enst.) tidigt på morgonen. Norlander Rännstensung. 258 (1924).
-TIDIG.
1) (mera tillf.) som försiggår l. användes tidigt på morgonen. Ekblad 212 (1764). De morgontidiga .. sammanträden, som utskottet .. annonserade. SvD(A) 1930, nr 98, s. 4.
2) som stiger upp (o. börjar sin värksamhet) tidigt om morgnarna. SvT 1852, nr 175, s. 3. Idrottsmännen äro mera morgontidiga af sig än publiken. SD(A) 1916, nr 183, s. 6.
-TIDNING. Han läste sin morgontidning på sängen. Morgontidningen Socialdemokraten, namn på en tidning i Sthm från 1944. Två här utkommande morgontidningar. AB 1865, nr 222, s. 2.
(1) -TIMME, äv. -TIMMA. [fsv. morghontime; jfr isl. morgintími] Kellgren (SVS) 2: 319 (c. 1792). Alla sofva i enslig gård / godt intill morgontimma. Rydberg Dikt. 1: 144 (1882). En tidig morgontimme .. (hade) de sista dryckeskämparna fösts ut. Hellström Malmros 165 (1931). särsk.
a) lektionstimme på morgonen. Kan du läxorna till morgontimmarna?
b) (i vitter stil) bildl. Valerius 1: 39 (1804). I skapelsens morgontimma. Hagberg Pred. 5: 133 (1819).
-TJÄNST. (mera tillf.) morgongudstjänst. Peringskiöld Hkr. 1: 435 (1697). Reuterdahl SKH II. 2: 333 (1850).
-TOALETT.
1) abstr. Göra morgontoalett.
2) (föga br.) konkret: morgondräkt. MagKonst 1835, s. 48.
-TOFFEL. (i sht i vissa trakter) avsedd för innebruk i sht på morgonen, innan man är färdigklädd, toffel. NJournD 1854, s. 6. (Han) fumlade sig in i morgontofflorna. Hellström Malmros 324 (1931).
-TRAJ. (föga br.) jäg. om harens sista spårserie, innan han sätter sig i daglegan. Kolthoff DjurL 389 (1900).
-TRUMMA, r. l. f. (förr) mil. (trumma varmed man gav) trumsignal på morgonen. Morgontrumman går. Weste (1807). Dalin (1853).
-TRÖJA. jfr -dräkt. NJournD 1856, s. 14.
-TRÖTT.
-TRÖTTHET. Svenson Sinnessj. 106 (1907).
-TUNG. (i sht i Finl.) trött o. sömnig på morgonen. Topelius Läsn. 7: 20 (1888, 1891). Aftonsömnig å morgontung, å mitt på dagen en liten stund. Hembygden- (Hfors) 1913, s. 90.
-TUPP.
1) (tillf.) tupp som gal på morgonen. Ge mig en sup, — gutår! — så kan jag bättre tala / Och som en morgon-tupp på Bacchi tunna gala. Bellman (BellmS) 4: 88 (1769).
2) (vard.) om förhållandet att rösten slår över i ett galande läte vid tal l. sång på morgonen, särskilt efter nattsudd. Wadman Saml. 2: 65 (1835). Tholander Ordl. (c. 1875).
-TUR. [jfr d. morgentur] (i vissa trakter) morgonpromenad (l. -ritt). —
-TVÄTT. = -tvättning. Ödman UngdM 2: 11 (1876, 1881).
-TVÄTTNING.
-TYST. Wallin Bref 109 (1847). Allt är morgontyst och stilla. Segerstedt Händ. 102 (1926).
-TÅG. (järnvägs)tåg som ankommer l. avgår på morgonen. ReglTjSJ 1858, s. 60. Jag hade nu beslutit resa med första morgontåget. Ödman UngdM 1: 164 (1877, 1881). Klockan ett och femton anländer morgontåget från Wadköping. Bergman JoH 138 (1926).
-TÄNDNING. gryning. Kråkornas kraxande i morgontändningen. Rosenius SvFågl. 2: 406 (1926).
-TÖCKEN, förr äv. -TÖCKNA. (numera bl. i vitter stil) morgondimma; äv. bildl. Schroderus Liv. 762 (1626). Sagans morgontöcken börjar skingras af historiens sol. Anholm Norm. 12 (1898).
-TÖRST. Afftondryck giör morgon torst. Grubb 408 (1665).
-UPPKÖP~02 l. ~20. Wägner NattS 105 (1926). Hushållerskan .. (hade) varit nere i magasinet för sina morgonuppköp. Hellström Malmros 349 (1931).
-UPPLAGA~020. av tidning. SvT 1852, nr 14, s. 1.
-UPPVAKTNING~020. NF 3: 922 (1879). Till de första nyheter, som .. (G. III) införde i sitt hof, hörde s. k. lever eller morgonuppvaktning vid konungens påklädning. SvH 8: 42 (1904).
-VAKT. (†) sjöt. vakt ombord på fartyg mellan kl. 4 o. 8 på morgonen, dagvakt. Möller (1785; under morgenwache). Ombord på briggen rådde sjölifvets enformiga tystnad under morgonvakten. Topelius Fält. 1: 152 (1853).
-VANA. vanl. i pl. Den nyaste personvågen .. hör också till våra morgonvanor numera. Lundin NSthm 8 (1887).
-VANDRARE. Östergren (1932).
-VANDRING. (numera mindre br.) morgonpromenad. Atterbom Minn. 281 (1818). Bremer NVerld. 2: 84 (1853).
-VARD. [fsv. morghonvardher] (numera nästan bl. i bygdemålsfärgad l. arkaiserande framställning) frukost. LPetri Luther Nattw. G 2 a (1558). Morgonvard spisades mellan kl. 9 och 10. UpplFmT 7: 264 (1916). Ahlberg TreKonDrottn. 371 (1942).
-VILA, r. l. f. jfr -sömn. Möller (1785; under morgenruhe).
-VIND. vind på morgonen; särsk. meteor. om en på morgnarna i sht vid havskuster l. i dalsluttningar rådande vind; jfr dag-vind. Phosph. 1810, s. 201. Frisk som morgonvind. Tegnér (WB) 4: 40 (1822). NF 3: 754 (1879).
-VISA, r. l. f. (numera bl. ngn gg arkaiserande) morgonpsalm, morgonsång; jfr dag-visa. En skön Mörghen och Afthen visa at siunga vti nödh och Farlighet. Visb. 1: 120 (c. 1620). Andaktsfull han söng sin morgonvisa. Ps. 1819, 167: 5. —
-VISIT. SC 1: 680 (1820).
-VISITATION. i sht mil. Quennerstedt Torneå 2: 264 (i handl. fr. 1809). På utsatt tid förrättas morgonvisitation af kasernbefälet. Spak HbFältartill. 50 (1873).
-VÄCKARE, r. l. m. (†) morgonsup. SoS 1906, s. 96.
-VÄKT.
1) (numera bl. arkaiserande) den tidiga morgonen; dagning, gryning. J fråå morghon wächtenne, thet är, j fråå bittidha om morghonen, och in till nattena. OPetri MenFall O 2 b (1526). Hvarje morgonväkt med ljuset / Goda gåfvor till oss gå. Ps. 1819, 407: 2. Arla i morgonväkten. Sparre Fyrmäst. 72 (1920). särsk. (i vitter stil) bildl.: begynnelse; ”morgon”. Bremer Hem. 1: 293 (1839). I tidernas morgonväkt. Östergren (1932).
2) (enst., †) morgonsång. När lärkan stämmer opp sin morgonväkt! PoetK 1818, 1: 7. —
-VÄLLING. jfr -dryck. Sandström NatArb. 2: 110 (1910).
-VÄRME. Atterbom Minn. 659 (1821). Ängarnas vattendrag glänsa heta af morgonvärme. Angered-Strandberg NVärld. 79 (1898).
-ÖDE, adj. Vi tågade fram med den döde genom de morgonöde gatorna. Hellström Malmros 169 (1931).
-ÖDSLIG. Han .. återvände genom de ännu morgonödsliga gatorna. Serner YussufKh. 20 (1916).
B (†): MORGONE-GÅVA, se A.
C (†): MORGONS-LYSNING, se A.
D (†): MÅRA-FIS. jfr fis, sbst.2 1. Efter att mårafisen var afbrunnen, gispade och sträckte (pigan) sig. Wallenberg (SVS) 2: 92 (1764).
Avledn. (till 1): MORGAS, v. dep. (†) opers.: det blir morgon, dagas. Thet daghas och morghas. 2Petr. 1: 19 (NT 1526).
MORGNA(S), se morna, v.1
MORGONLIG, adj.; adv. -t. (numera bl. ngn gg tillf.) morgon-; ss. adv.: på morgonen. JGOxenstierna 4: 299 (1815). Cedern, som kransar Libanons fjäll, och den tårade sippan, / Morgonligt drömd af en vaknande vår. Stagnelius (SVS) 2: 118 (c. 1820). På .. (min) morgonliga promenad. SDS 1943, nr 75, s. 6.
MORNA(S), se morna, v.1
Spoiler title