SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MOT, prep. o. adv. ssgr (forts.): (I 13 d) MOT-VAPEN. avsett till bekämpande av ett annat vapen. VFl. 1917, s. 80.
(I 15 b) -VARA, r. l. f. (†) vara som erhålles i utbyte mot annan vara, bytesvara. G1R 21: 43, 50 (1550).
(I 1) -VECK.
1) sömn. på klädesplagg o. d.: par av två mot varandra lagda veck; äv. om det veck som vid dylik veckning bildas på motsatt sida av plagget osv. Lägga i motveck. Cederborgh OT 3: 49 (1814). Slät kjol med motveck fram. Husmodern 1944, nr 51, s. 34.
2) (enst., †) om veck i pannan på en person. Djupa motveck i din panna. Lenngren (SVS) 2: 234 (1799). Avledn. (till -veck 1): motveckad, p. adj. sömn. försedd med l. lagd i motveck. SthmModeJ 1854, s. 9. —
-VED. [jfr nor. motved] (i fackspr.)
1) till I 2, = mot-trä 1. HbPedSnick. 91 (1890).
2) till I 13 a, = mot-trä 2. Bergström HbJagtv. 104 (1872).
(I 15 a β) -VEV. tekn. på lokomotiv: vev utanför drivtappen för drivande av slidrörelsen. TT 1894, M. s. 15.
(I 15 a β) -VIKT.
1) tyngd anbragt på l. förbunden med ett föremål på så sätt att den motvärkar l. helt upphäver värkan av en annan kraft (särsk. annan tyngd l. föremålets egen tyngd) som utövar dragning l. tryck på föremålet i viss riktning. VetAH 1741, s. 157. En .. apparat (för mätning av vattenhöjden i ångpannor), uti hvilken flötet var fästadt vid ena ändan af en häfstång, hvars andra var lastad med en motvigt. Pasch ÅrsbVetA 1837, s. 5. Motvikten skall .. utbalansera hisskorgen och en del av lasten för minskning av kraftåtgången. NoK 14: 120 (1922). särsk.
a) (numera bl. tillf.) om vikt (viktkropp) till balansvåg. VetAH 1743, s. 242. Fock 1Fys. 51 (1853).
b) (†) abstraktare, i uttr. hålla motvikt (mot ngt), hålla jämvikt (med ngt), uppväga ngt. Möller 1: 369 (1745). Duræus Naturk. 43 (1759).
2) el.-tekn. ett över markytan utspänt, isolerat trådsystem varmed radioantenn under vissa förhållanden sammankopplas i stället för att förbindas med jorden. 2NF 28: 748 (1918).
3) bildl., om ngt som motvärkar l. neutraliserar l. dämpar l. uppväger l. upphäver värkan av ngt annat (i sht av ngt skadligt l. icke önskligt, särsk. med det resultatet att ett visst jämviktsläge mellan de olika krafterna uppkommer). Motvikt till l. mot (förr äv. för l. av) ngt. Tjäna som l. utgöra l. bilda (förr äv. göra l. giva) motvikt. Ågren Gell. 89 (1757: göra motvigt emot). I gemen är det just Ståndens olika interesse, som uppehåller Samhälls bygnaden, och gifver en nyttig motvigt mot väld och oförstånd, och mot Democratisk anarchie. Schönberg Bref 1: XXXVII (1809). Bildningen .. utgör den verksammaste motvigt emot fördomar och misstroende. Oscar i Straff 84 (1840). Ett stort nordiskt förbund, som skulle tillvägabringas under Frankrikes ledning till motvigt mot Ryssland och England. Malmström Hist. 3: 174 (1870). Som motvikt mot vänstergrupperna bildade sig i Bayern (1923) väpnade organisationer. Almquist VärldH 9: 181 (1934). särsk. (†) i uttr. sätta ngt i motvikt av ngt, sätta ngt ngt till motvikt, sätta l. lägga en motvikt mot ngt, sätta ngt som motvikt mot ngt; låta ngt uppvägas av ngt; äv. övergående i bet.: sätta upp ngt mot ngt (till jämförelse o. d.). Kempe Graanen 110 (1675). Sätta en tillräcklig motvigt emot de rikes makt. Meurman (1847). Ssg (till -vikt 1): motvikts-lina. i hiss: lina för uppbärande av den motvikt varmed hisskorgen balanseras. TT 1886, s. 81.
Spoiler title