SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MUDDER mud4er, n. (PH 9: 884 (1772) osv.), äv. r. l. m. l. f. (SvSaml. 3—6: 318 (1762), WoH (1904)); best. muddret resp. muddern ((†) muddert Hjärne DagDrabbn. 22 (i handl. fr. 1803)).
Ordformer
(modder 17851789. mudder 1734 (: mudderacktige) osv. muder 1711 (: Muderwerket)1788 (: Muderskopa). mådder 1772)
Etymologi
[jfr d. mudder; av mnt. modder, gyttja, motsv. t. modder, moder, dy, gyttja, av germ. muðra o. besläktat med MODD, sbst.]
slam(jord) l. dy l. gyttja, i sht i flod- o. sjöbottnar; uppmuddrad bottenmassa; modd. König Mec. 133 (1752). (Vi kände) genom en lindrig stöt, att .. (fregatten) fastnat i muddret på ett grundt ställe. Andersson Verldsoms. 3: 212 (1854). Snön på gatorna (i Petersburg) var sönderbråkad till ett mudder. Tavaststjerna Inföd. 220 (1887). Muddret (från Hammarbyleden) skall tömmas i Saltsjön. SvD(A) 1925, nr 153, s. 8. — särsk. mer l. mindre bildl. De fjättrar, / Hvarmed det tunga Vettet / Dig fängsla vill i muddret, / Och oförmågans dy. Kellgren (SVS) 2: 190 (1783). KKD 5: IX (1909).
Ssgr (i sht i fackspr. Anm. Vissa här anförda ssgr äro äv. l. snarast att hänföra till muddra): MUDDER-ARBETE~020. (numera knappast br.) muddringsarbete. Carlberg SthmArchitCont. E 3 a (1740). NerAlleh. 1886, nr 58, s. 1. —
-AVGIFT~20 l. ~02. (förr) hamnavgift som användes för hamnens uppmuddring. Gynther Förf. 5: 676 (1858). SFS 1827, SärskBl. s. 110. —
-BANK; pl. -ar. bank l. rev l. vall l. grund som består av mudder. SvSaml. 3—6: 338 (1762).
-BOTTEN. (numera mindre br.) dybotten, gyttjebotten. CAEhrensvärd Brev 2: 33 (1795). Wilhelm Tall. 142 (1919).
-BÅT. (mera tillf.) för transport av mudder; äv. om muddervärk; jfr -pråm. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Hammar (1936).
-DJUP, n. (mindre br.) muddringsdjup. Största mudderdjupet (för muddervärket) är 8 m. SD(L) 1897, nr 310, s. 2. —
-ELEVATOR. anordning för att från mudderpråm uppfordra mudder till en viss höjd, varifrån det i en lutande ränna föres ut över en avstjälpningsplats på land. GHT 1895, nr 202 A, s. 2. —
-FARTYG~20 l. ~02. större ång- l. motordrivet muddervärk. TByggn. 1859, s. 190. —
-FLACK, n. (knappast br.) jfr flack, sbst.1 1 a. VetAH 1776, s. 126. —
-FLOTTE. flotte som användes vid muddring för hand. 2NF (1913).
-GRUND, r. l. m. [jfr t. muddergrund] botten bestående av mudder. Montan Segl. 26 (1787). Rosenius SvFågl. 4: 103 (1931).
-KASSA. (förr) kassa av influtna hamnavgifter som användes för uppmuddring av hamnen. Herlitz Stadsförv. 1830 289 (1924; om förh. c. 1825).
-KVARN. [jfr d. muddermølle] (†) muddervärk med grävskoporna fastgjorda på ett stort hjul. Wikforss 2: 163 (1804). Heinrich (1814).
-LERA. (föga br.) gyttjig l. lös lera. SFS 1915, s. 1556. —
-MASKIN. (numera knappast br.) muddervärk. Palmstedt Res. 128 (1780). Han .. snarkade som en muddermaskin. Lundquist Jensen HimmH 88 (1907).
-MASSA, r. l. f. LB 1: 269 (1901).
-MÄSTARE. arbetsförman på ett muddervärk. BtRiksdP 1895, I. 2: nr 29, s. 10. —
-PRÅM. pråm med (enklare) muddervärk; numera vanl.: pråm för transport av uppmuddrad bottenmassa. Carlberg SthmArchitCont. B 3 b (1740). SvD(A) 1934, nr 249, s. 17. —
-PUMP. på sugmuddervärk: pump som suger upp sand o. gyttja från bottnen. SAOL (1923).
-PÄNNINGAR, pl. (†) = -avgift. TByggn. 1859, s. 186. —
-SJÖ. (†) sjö med gyttjebotten. Stuxberg Fisk. 493 (1895).
-SKOPA. skopformigt värktyg för upptagning av mudder för hand l. med maskin. Björkegren (1784; under drague). 3NF (1931).
-SKOVEL. jfr -skopa. Weste (1807).
-SLAM, n. uppmuddrat slam. MosskT 1888, s. 301. —
-STRAND. (numera knappast br.) dyig l. gyttjig strand. VetAH 1776, s. 127. —
-VÄRK, n. (pråm l. fartyg med) maskin för upptagning av bottenmassa från bottnen i hav l. sjö l. vattendrag. Block Pest. 105 (1711). 2UB 9: 379 (1905). särsk. (tillf., skämts.) bildl. Min klocka, ett gammalt mudderverk förresten, visade 10,15. Stenfelt Skepp. 81 (1903).
-VÄRKTYG~20 l. ~02. TT 1900, Allm. s. 247. —
-ÅNGARE. (mera tillf.) jfr -fartyg. Rosen Kap 205 (1912).
Avledn.: MUDDERAKTIG, adj. (†) gyttjig, dyig, slammig. Triewald Konst. 73 (1734). Modderagtige vatn-pussar. Thunberg Resa 2: 320 (1789).
MUDDRA, v., se d. o. —
MUDDRIG, adj. (mudderig 1742. muddrig 1794 osv.) [jfr t. modderig, mod(e)rig] som består av l. innehåller l. är full av mudder, dyig, gyttjig, slammig; förr äv. om gata: moddig. VetAH 1742, s. 186 (om vatten). Gatorne (i Sthm) äro oändel. muddrige för fotgångare. Calonius Bref 23 (1794). Sjöar med muddrig botten. Lundequist Landtbr. 356 (1840). Östergren (1932).
Spoiler title