SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MUDDER mud4er, n. (PH 9: 884 (1772) osv.), äv. r. l. m. l. f. (SvSaml. 3—6: 318 (1762), WoH (1904)); best. muddret resp. muddern ((†) muddert Hjärne DagDrabbn. 22 (i handl. fr. 1803)).
Ordformer
(modder 17851789. mudder 1734 (: mudderacktige) osv. muder 1711 (: Muderwerket)1788 (: Muderskopa). mådder 1772)
Etymologi
[jfr d. mudder; av mnt. modder, gyttja, motsv. t. modder, moder, dy, gyttja, av germ. muðra o. besläktat med MODD, sbst.]
slam(jord) l. dy l. gyttja, i sht i flod- o. sjöbottnar; uppmuddrad bottenmassa; modd. König Mec. 133 (1752). (Vi kände) genom en lindrig stöt, att .. (fregatten) fastnat i muddret på ett grundt ställe. Andersson Verldsoms. 3: 212 (1854). Snön på gatorna (i Petersburg) var sönderbråkad till ett mudder. Tavaststjerna Inföd. 220 (1887). Muddret (från Hammarbyleden) skall tömmas i Saltsjön. SvD(A) 1925, nr 153, s. 8. — särsk. mer l. mindre bildl. De fjättrar, / Hvarmed det tunga Vettet / Dig fängsla vill i muddret, / Och oförmågans dy. Kellgren (SVS) 2: 190 (1783). KKD 5: IX (1909).
Ssgr (i sht i fackspr. Anm. Vissa här anförda ssgr äro äv. l. snarast att hänföra till muddra): MUDDER-ARBETE~020. (numera knappast br.) muddringsarbete. Carlberg SthmArchitCont. E 3 a (1740). NerAlleh. 1886, nr 58, s. 1.
-AVGIFT~20 l. ~02. (förr) hamnavgift som användes för hamnens uppmuddring. Gynther Förf. 5: 676 (1858). SFS 1827, SärskBl. s. 110.
-BANK; pl. -ar. bank l. rev l. vall l. grund som består av mudder. SvSaml. 3—6: 338 (1762).
-BOTTEN. (numera mindre br.) dybotten, gyttjebotten. CAEhrensvärd Brev 2: 33 (1795). Wilhelm Tall. 142 (1919).
-BÅT. (mera tillf.) för transport av mudder; äv. om muddervärk; jfr -pråm. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Hammar (1936).
-DJUP, n. (mindre br.) muddringsdjup. Största mudderdjupet (för muddervärket) är 8 m. SD(L) 1897, nr 310, s. 2.
-ELEVATOR. anordning för att från mudderpråm uppfordra mudder till en viss höjd, varifrån det i en lutande ränna föres ut över en avstjälpningsplats på land. GHT 1895, nr 202 A, s. 2.
-FARTYG~20 l. ~02. större ång- l. motordrivet muddervärk. TByggn. 1859, s. 190.
-FLACK, n. (knappast br.) jfr flack, sbst.1 1 a. VetAH 1776, s. 126.
-FLOTTE. flotte som användes vid muddring för hand. 2NF (1913).
-GRUND, r. l. m. [jfr t. muddergrund] botten bestående av mudder. Montan Segl. 26 (1787). Rosenius SvFågl. 4: 103 (1931).
-KASSA. (förr) kassa av influtna hamnavgifter som användes för uppmuddring av hamnen. Herlitz Stadsförv. 1830 289 (1924; om förh. c. 1825).
-KVARN. [jfr d. muddermølle] (†) muddervärk med grävskoporna fastgjorda på ett stort hjul. Wikforss 2: 163 (1804). Heinrich (1814).
-LERA. (föga br.) gyttjig l. lös lera. SFS 1915, s. 1556.
-MASKIN. (numera knappast br.) muddervärk. Palmstedt Res. 128 (1780). Han .. snarkade som en muddermaskin. Lundquist Jensen HimmH 88 (1907).
-MASSA, r. l. f. LB 1: 269 (1901).
-MÄSTARE. arbetsförman på ett muddervärk. BtRiksdP 1895, I. 2: nr 29, s. 10.
-PRÅM. pråm med (enklare) muddervärk; numera vanl.: pråm för transport av uppmuddrad bottenmassa. Carlberg SthmArchitCont. B 3 b (1740). SvD(A) 1934, nr 249, s. 17.
-PUMP. på sugmuddervärk: pump som suger upp sand o. gyttja från bottnen. SAOL (1923).
-PÄNNINGAR, pl. (†) = -avgift. TByggn. 1859, s. 186.
-SJÖ. (†) sjö med gyttjebotten. Stuxberg Fisk. 493 (1895).
-SKOPA. skopformigt värktyg för upptagning av mudder för hand l. med maskin. Björkegren (1784; under drague). 3NF (1931).
-SKOVEL. jfr -skopa. Weste (1807).
-SLAM, n. uppmuddrat slam. MosskT 1888, s. 301.
-STRAND. (numera knappast br.) dyig l. gyttjig strand. VetAH 1776, s. 127.
-VÄRK, n. (pråm l. fartyg med) maskin för upptagning av bottenmassa från bottnen i hav l. sjö l. vattendrag. Block Pest. 105 (1711). 2UB 9: 379 (1905). särsk. (tillf., skämts.) bildl. Min klocka, ett gammalt mudderverk förresten, visade 10,15. Stenfelt Skepp. 81 (1903).
-VÄRKTYG~20 l. ~02. TT 1900, Allm. s. 247.
-ÅNGARE. (mera tillf.) jfr -fartyg. Rosen Kap 205 (1912).
Avledn.: MUDDERAKTIG, adj. (†) gyttjig, dyig, slammig. Triewald Konst. 73 (1734). Modderagtige vatn-pussar. Thunberg Resa 2: 320 (1789).
MUDDRA, v., se d. o.
MUDDRIG, adj. (mudderig 1742. muddrig 1794 osv.) [jfr t. modderig, mod(e)rig] som består av l. innehåller l. är full av mudder, dyig, gyttjig, slammig; förr äv. om gata: moddig. VetAH 1742, s. 186 (om vatten). Gatorne (i Sthm) äro oändel. muddrige för fotgångare. Calonius Bref 23 (1794). Sjöar med muddrig botten. Lundequist Landtbr. 356 (1840). Östergren (1932).
Spoiler title
Spoiler content