SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MUNK muŋ4k, i bet. 1 m., i bet. 2, 3 r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er Phrygius HimLif. 55 (1615), Bolinus Dagb. 33 (1668)).
Ordformer
(monk 1741 (: Monklöken)c. 1795 (: Monklöss). munch 1562. munk (mw-, -nn-, -ck) 1521 osv. muncke 1563. muncker, sg. obest. 16211713. Se äv. under avledn.)
Etymologi
[fsv. munker; jfr d. munk, isl. munkr, mnt. mon(i)k, fht. munich, t. mönch, feng. mun(u)c, eng. monk; av lat. monachus, av gr. μοναχός, ensam, ss. sbst.: munk, avledn. av μόνος, en, ensam]
1) inom den romerska o. den ortodoxa kyrkan: man som lever ett efter vissa regler ordnat, världsförsakande, religiöst liv i ett kloster tillsammans med andra likasinnade, klosterbroder; jfr EREMIT 1. G1R 1: 28 (1521). Vi hafve .. tilstyrkt en fri Religions-öfning i Riket (för utlänningar), med .. förbehåll .. At Kloster ej måge inrättas och Munkar ej tillåtas eller admitteras. PH 11: 608 (1779). En fattig munk från Skara. Fröding Guit. 185 (1893). Nilsson FestdVard. 23 (1925). — jfr BARFOTA-, BENEDIKTIN(ER)-, BIRGITTIN(ER)-, CISTERCIENS(ER)-, DOMINIKAN(ER)-, FRANCISKAN(ER)-, GRÅ-, JESUIT-, PREDIKAR-, TIGGAR-MUNK m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Och bliffuer så thz oordspråket sant, Förtwiffuelsen gör en til munk. OPetri 1Post. 133 b (1528). När dhen onde siuknar, så wil han blij en Munck. Grubb 596 (1665).
b) i utvidgad anv., i fråga om vissa icke kristna religioner: man som lever ett från världen avskilt liv, liksom de kristna munkarna. En Dervich (Turkisk Munk). Hasselquist Resa 182 (1751). Buddhistiska munkar. Ymer 1903, s. 254. jfr Sef. 1: 4 (Bib. 1541).
c) bildl. (jfr 2), om deltagare i vissa lekar o. d.
α) i uttr. munken och nunnan, benämning på en lek. SvForns. 3: 243 (1842).
β) i vissa spel l. lekar: deltagare som förlorar under vissa förhållanden. LfF 1877, s. 109 (i pärk). Har man (i brädspel) spelat hem alla sina brickor och motspelaren ännu har någon bricka slagen, är han munk. Wilson Spelb. 276 (1888).
2) bildl., om ngt sakligt som ansetts i ngn mån erinra om l. likna en munk. — särsk.
a) kok. liten uppöst bulle av vetedeg, kokad i flottyr l. bakad i munkpanna; äv. om visst slags potatisplättar, i ssgn RAGG-MUNK. Schroderus Lex. 44 (1637). Lucidor (SVS) 219 (1672). Högstedt KokB 437 (1920). jfr BERLINER-, BOVETE-, DRÖM-, FINGERBORGS-, GRÄDD-, KRIKONS-, MANDEL-, POTATIS-, PÖS-, RAGG-, ÄGG-, ÄPPEL-MUNK.
b) [jfr d. dial. munk, tjockbukigt lerkärl för öl l. brännvin] (†) visst slags dryckeskärl(?). BtÅboH I. 4: 179 (1632).
c) (förr) överliggande taktegel vid täckning med ”munktegel” (se d. o. 2); jfr HANNE 4. Bergman GotlSkildr. 112 (1882).
d) (numera knappast br.) metall. vid formande av deglar: kägelformig kropp varmed den degformiga massan inpressas i en konkav kropp av motsvarande form (”nunnan”). Schultze Ordb. 3169 (c. 1755). TT 1899, K. s. 19.
e) [jfr t. mönch i motsv. anv.; den ljusa fläcken i trycket har möjl. jämförts med munkarnas tonsur] boktr. i ett tryckt ark: ställe med mattare färg än det övriga l. där färgen icke alls fastnat. Björkegren 1251 (1784). ProNovitate 2: 91 (1914).
f) (förr) visst slags kanon med kulor av omkr. 24 skålpunds vikt; jfr KVARTAN, sbst.3 ArkliR 1562, avd. 18. Strindberg SRidd. 122 (1908).
g) [jfr motsv. anv. i d.; se DaSt. 1921, s. 112 f.] i viss kastlek: kägla o. d. som uppställes ss. mål för kastning med käppar o. d.; särsk. i uttr. slå l. kasta munk(en); äv. ss. namn på denna lek. SthmFolkskLekserie 2: 83 (1903). NordKult. 24: 50 (1933).
h) fisk. anordning vid avloppet ur en fiskdamm, bestående av ett vågrätt avloppsrör genom dammvallen o. ett i förbindelse med detta stående lodrätt l. lutande rör i fiskdammen, försett med luckor medelst vilka avloppet kan regleras; äv. om motsv. anordning vid tilloppet till en damm. Nordqvist HbFisk. 132 (1902). BotN 1914, s. 182. SvUppslB 9: 594 (1932).
3) (vard.) elliptiskt för MUNK-LIKÖR. Hedenstierna FruW 195 (1890). Två glas munk. Essén Vap. 169 (1917).
Ssgr (i allm. till 1): A: (2 e) MUNK-ARK, n. boktr. jfr ark, sbst.2 a. Munk-ark äro bleka, eller på många ställen oläsliga ark. Täubel Boktr. 2: 45 (1823).
-ARTAD, p. adj. —
-BAND. (†) byggn. = -förband. Brunius SkK 411 (1850). Dens. Metr. 131 (1854).
-BOK; pl. -böcker. (munk- 16201904. munke- 16191932) (numera bl. arkaiserande) handskrift från medeltiden, skriven av munkar; särsk. om bok med katolskt innehåll. VDP 11/12 1619. Schück VittA 1: 3 (1932).
-BOKSTAV~02 l. ~20. (munk- 17621905. munke- 16711773) (numera föga br.) bokstav av det slag som förekommer i vissa medeltida handskrifter; jfr -skrift 1. Fornv. 1910, s. 161 (1671). Hasselquist Boktr. 65 (1905).
-BÄNK. (†) = -stol 1. Brunius Resa 1838 222 (1839). Wennerberg Bref 2: 7 (1851).
-CELL. (munk- 1851 osv. munka- 1635. munke- 1558)
1) klostercell använd ss. bostad för munk. Schroderus Os. 2: 78 (1635). särsk. (tillf.) bildl., nedsättande om mycket litet rum i en byggnad. G1R 28: 517 (1558).
2) (†) övergående i bet.: sammanslutning av munkar. Schroderus Os. 1: 849 (1635).
(2 a) -DEG. (munk- 17361892. munke- 16641730) kok. Salé 50 (1664).
-DIKT. (munk- c. 17901900. munke- 17121857)
1) (numera föga br.) (uppbygglig) medeltidsdikt författad av ngn munk. Dalin (1853). Rydberg Myt. 1: 625 (1886).
2) (lögnaktig) berättelse uppdiktad av munkar. Schück VittA 4: 49 (i handl. fr. 1712). Botin Hist. 2: 228 (c. 1790).
-DRÄKT. (munk- 1773 osv. munka- 1635. munke- 17341785) dräkt buren av o. föreskriven för munkar. Schroderus Os. 1: 774 (1635).
-DÖME. (munk- 1911 osv. munka- 1921. munke- 1764) munkväsen. SvMerc. 1764, s. 47. KyrkohÅ 1911, LittÖ. s. 193.
(3) -EXTRAKT. extrakt (se d. o. 2) för beredning av munklikör. VaruhbTulltaxa 1: 182 (1931).
-FABEL. (munk- 1800, 1807. munka- 1915) jfr -dikt 2. Agrell Maroco 2: 343 (1800, 1807).
-FANTASI. (munk- 1811 osv. munka- 1635) särsk. om munkars fantasifoster; jfr fantasi 3. Schroderus Os. 2: 291 (1635). Rydberg RomD 89 (1877).
(3) -FLASKA.
-FNAT l. -FNATT. (munk- 1870 osv. munke- 18651871. -fnat 1865 osv. -fnatt 1870) = -frat. Gosselman BlekFl. 40 (1865).
(2 a) -FORM. kok. jfr form II 1. AuktionsförtRArk. 1709.
-FRAT. växten Cynoglossum officinale Lin., hundtunga, munklöss. Fries Växtr. 139 (1884). SDS 1916, nr 239, s. 5.
-FÖRBAND. byggn. förband (se d. o. 2 a) i medeltida tegelbyggnad, kännetecknat av att två (stundom tre l. en) löpare omväxla(r) med en bindare i samma skift o. av att fogarna i vartannat skift stå mitt över varandra. UpplFmT 16—18: 175 (1895).
-GRÄL. (munk- 1790 osv. munke- 1785)
1) tvist l. kiv mellan munkar. SvKyrkH 2: 84 (1941).
2) (†) om pedantiska spetsfundigheter som munkarna sysselsatte sig med; jfr gräl, sbst.2 II. Möller 2: 411 (1785). Dalin (1853).
-HABIT. (munk- c. 1700. munke- 1671c. 1700) (†) munkdräkt. Widekindi KrijgH 221 (1671). SvBrIt. 1: 11 (c. 1700).
-HATT. (munk- 1762 osv. munka- 1870)
1) huvudbonad hörande till munkarnas dräkt. Schulthess (1885).
2) ss. namn på växter.
a) (numera knappast br.) Jasione montana Lin., monke. Fries Ordb. (c. 1870).
b) (numera knappast br.) Aconitum napellus Lin., stormhatt. Rothof 500 (1762). Sonesson HbTrädg. 748 (1926).
c) Arum maculatum Lin., arum. Schulthess (1885).
-HELGON. (munk- 1885 osv. munke- 1753) katolskt helgon som dyrkas av munkar; äv. om kanoniserad stiftare av en munkorden; i sht i ironisk anv. Borg Luther 1: 654 (1753). Verd. 1885, s. 109. särsk. om helgonbild. Fornv. 1933, s. 200.
-HELIGHET~200 l. ~002. (munk- 17551853. munka- 1635. munke- 1753) (numera föga br.) jfr helighet 2. Schroderus Os. 1: 285 (1635). Thomander 2: 357 (1853).
-HISTORIA.
1) historisk skildring av munkväsendet; jfr historia II 1. Reuterdahl SKH II. 2: 473 (1850).
2) om den utveckling munkväsendet genomgått; jfr historia II 4 slutet. GT 1788, nr 119, s. 2.
-HUVA. (munk- 18241921. munke- 1749) (föga br.) huvudbonad hörande till munkarnas dräkt. Lind (1749; under gugel). Cannelin (1921).
-HUVUD. (munk- 1755 osv. munke- 16381757) (i vissa trakter) bildl., om växten Taraxacum officinale (Web.) Marss., maskros. Franckenius Spec. B 4 a (1638). Bolin Åkerogräs. 88 (1926; fr. Dalsl.).
-HÄTTA. (munk- 1635 osv. munka- 1635. munke- 16351749)
1) huvudbonad hörande till munkarnas dräkt. Schroderus Os. 2: 569 (1635).
2) ss. namn på växter.
a) Aconitum cammarum Lin. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 512 (1901).
-INSKRIPTION. (munk- 1817. munke- 1720) (†) inskription med munkskrift. Fornv. 1931, s. 90 (1720). SvLitTidn. 1817, Bih. sp. 68.
-JOURNAL. = kloster-diarium. SvLittH 1: 132 (1918).
(2 a) -JÄRN. = -panna; jfr järn 5 b δ. BoupptVäxjö 1798.
-KAPITEL. (förr) domkapitel (se d. o. 1) bestående av munkar. Hildebrand Medelt. 3: 141 (1899). Brilioth SvKyrkKunsk. 311 (1933).
-KAPPA, r. l. f. (munk- 16851891. munka- 15821635. munke- 16191891)
1) om klädesplagg hörande till munkarnas dräkt. PErici Musæus 5: 244 b (1582).
2) (†) ss. namn på växter.
b) i uttr. brokig munkkappa, = -hätta 2 a. Rudbeck HortBot. 2 (1685).
-KARAKTÄR. (†) = -bokstav. SPF 1824, s. 353.
-KLOSTER. (munk- 1788 osv. munka- 16121711. munke- 15291893) [fsv. munka kloster] kloster för munkar. G1R 6: 43 (1529).
-KLÄDER, pl. (munk- c. 1755 osv. munka- 1528. munke- 15721835) [fsv. munka klädhe] om munkars dräkt. OPetri Clost. A 2 b (1528).
-KNEP. (munk- 17861853. munke- 1853, 1881) (vard.) jfr knep, sbst.1 II, o. -list. Björkegren (1786; under moinerie).
-KNOPP. (munknopp) (†) växten Centaurea scabiosa Lin., väddklint. Franckenius Spec. D 3 a (1638, 1659).
-KOJA. (munk- 17851847. munke- 17491807) (†) = -cell 1. Lind (1749). Meurman (1847).
-KONVENT. jfr konvent 1 a, 2. Reuterdahl SKH 4: 117 (1866). 2VittAH XXXII. 4: 17 (1895).
-KOR. (munk- 1903 osv. munke- 1751) (förr) kor (se kor, sbst.2 1) i domkyrka där domkapitlet bestod av munkar. Theologi höllo sina föreläsningar i Munkekoret (i Lunds domkyrka). Lagerbring Aschebg 253 (1751). NoK 87: 37 (1928).
-KYRKA. (munk- 19011935. munke- 1773) [fsv. munka kirkia]
1) (†) (mindre) kyrka (l. del av kyrka) i vilken gudstjänsten förrättades av munkar. De öfriga små Kyrkor (utom moderkyrkorna) äro nämnda Munkekyrkor, emedan kringstrykande Munkar, i Kyrko-Herrens frånvaro, där underhållet Messan. Fernow Värmel. 176 (1773). Hagström Herdam. 4: 392 (1901).
2) kyrka tillhörig ett munkkloster. Cornell Gotik. 99 (1935).
-KÅL. (munk- 17571902. munka- 15791640. munke- 16381749)
1) växten Menyanthes trifoliata Lin., vattenklöver, bläcken. Hiärne Suurbr. 112 (1680). särsk. om torkade blad av denna växt. Lindgren Läkem. (1902).
2) (†) växten Polygonum lapathifolium Lin. VarRerV 59 a (1579). Lind 1: 1220 (1749).
-KÅPA. (munk- 1734 osv. munke- 17381851) [fsv. munka kapa]
1) om klädesplagg hörande till munkarnas dräkt. Lind (1738).
2) (†) = -hatt 2 b. Serenius Kkkk 1 b (1734, 1757).
(2 a) -LAGG. jfr lagg, sbst.3 VaruhbTulltaxa 1: 398 (1931).
-LATIN. (munk- 1762 osv. munke- 17561769) sådant latin som talades o. skrevs av munkarna under medeltiden; felaktigt o. barbariskt latin; jfr köks-latin. Corylander LundDomk. 68 (1756). Rig 1935, s. 38.
-LEGEND. (munk- 1838 osv. munka- 1749. munke- 1769) jfr legend 1, 2. Wallquist EcclSaml. 5—8: 103 (1749). Rydberg Vap. 352 (1891).
-LEVERNE. (munk- 16811838. munka- 15281635. munke- 16671784) [fsv. munka liverne] (†) = -liv. OPetri Clost. A 2 a (1528). Reuterdahl SKH 1: 453 (1838).
-LEVNAD. (munk- 1734 osv. munka- 1610c. 1700. munke- 17491769) = -liv. Schroderus Sleid. 91 (1610).
-LIK, adj. (munk- 1795 osv. munke- 17491773) Lind (1749).
-LIKÖR. benediktinerlikör; förr äv.: chartrös. UB 5: 162 (1874). Ramsay Barnaår 3: 18 (1904). jfr Leufvenmark Vin. 1: 183 (1869: Benediktiner munklikör).
-LIST. (munk- 1916 osv. munke- 1760) list (se list, sbst.1 2) utmärkande för munkar. GbgMag. 1760, s. 356. Månsson Rättf. 2: 162 (1916).
-LIV. sådant liv som leves av munkar; jfr kloster-liv; äv. bildl. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 272 (1834). 3SAH XLVII. 2: 194 (1839; bildl.).
-LUS, r. l. f. (munk- 1755 osv. munke- 16381746) om de med hakar o. d. försedda frukterna av vissa växter; äv. om ifrågavarande växter; jfr lus 3 a.
1) i sg., koll., om frukterna av växten Cynoglossum officinale Lin.; jfr 2 b. Retzius FlOec. 204 (1806).
2) i pl.
a) (†) Xanthium spinosum Lin. l. X. strumarium Lin., guldfrö. IErici Colerus 1: 210 (c. 1645).
c) (†) Agrimonia eupatoria Lin., åkermönja. Kalm VgBah. 89 (1746).
-LUVA. (munk- 1853. munka- 1910) = -hätta 2 a; äv. ss. namn på släktet Aconitum Tourn. Afzelius Sag. 7: 235 (1853). Falköping 117 (1910).
-LÄKTARE. (förr) i kyrka: läktare avsedd för munkar. BtFinlNF 38: 119 (c. 1750).
-LÄRA, r. l. f. (munk- 1932. munke- 1753) (förr) sådan lära som munkarna förkunnade. Borg Luther 2: 208 (1753).
-LÖFTE. (munk- 1842 osv. munka- 1528) jfr kloster-löfte. OPetri Clost. A 3 a (1528).
-LÖK. (†) växten Allium ursinum Lin., ramslök. VetAH 1741, s. 191. Fischerström 1: 52 (1779).
-LÖSS, se -lus 2.
-MÄSSNE. (knappast br.) bot. = -hatt 2 c. Lyttkens Växtn. 1346 (1913). HantvB I. 3. 1: 204 (1935).
-MÖSSA. (munk- 1734 osv. munke- 16931745)
1) huvudbonad hörande till munkarnas dräkt. Branting TextilSkrud 115 (cit. fr. 1693).
2) ss. namn på växter.
a) Aconitum lycoctonum Lin. o. A. napellus Lin.; jfr -hatt 2 b. VetAH 1739, s. 43. Svensson Kulturv. 217 (1893).
b) = -hätta 2 a. Fries Ordb. (c. 1870).
-ORDEN. (munk- 1734 osv. munka- 16351680. munke- 16711755) samfund av munkar som leva efter gemensamma regler. Schroderus Os. 1: 59 (1635). IllRelH 278 (1924; inom buddismen).
(2 a) -PANNA. (munk- 1677 osv. munke- 1676c. 1780) panna att baka munkar i, av samma typ som en plättpanna, men med halvklotformiga fördjupningar. BoupptSthm 4/9 1676. RedNordM 1929, s. 15.
-PEPPAR. (munk- 16851921. munke- 16591739) namn på växter.
a) Sedum acre Lin., fetknopp. Lindestolpe FlWiksb. 35 (1716).
c) Vitex agnus castus Lin., kyskhetsträd; äv. om fröna. Franckenius Spec. E 1 b (1659). 2NF 32: 869 (1921; om fröna).
-PERGAMENT, förr äv. -PERMAN. (munk- c. 15501678. munke- 1673 (: munkepergamentzform)) (†) handskrift på pergament, skriven av ngn munk l. med munkskrift. Hagström Herdam. 1: 53 (i handl. fr. c. 1550). Columbus Ordesk. 4 (1678; uppl. 1908).
Ssg: munkpergaments-form. (†) bokomslag l. portfölj av pergament med munkskrift; jfr form II 8. BoupptSthm 1672, s. 706 a, Bil. (1673).
-PLÅT. = -panna. Eneström Gnosj. 121 (i handl. fr. 1813).
-PRÄNT. (munk- 1932. munka- 1878) om munkskrift. Strindberg MOlof 33 (1878).
-RABARBER. (munk- 1675 osv. munka- 1640. munke- 16381782) namn på växter.
a) Rumex alpinus Lin. (o. Rumex patientia Lin.). Franckenius Spec. C 3 b (1638). 2NF 23: 96 (1915).
b) Rheum undulatum Lin. Liljeblad Fl. 147 (1792).
c) Rheum rhaponticum Lin. Linné HortUps. 98 (1748).
-REGEL, förr äv. -REGLA, r. l. f. (munk- 1764 osv. munka- 15281635. munke- 1681)
1) regel l. föreskrift för munkarna i ett kloster l. i en viss munkorden; ofta i pl. Schroderus Os. 2: 78 (1635). Almquist VärldH II. 2: 492 (1931).
2) (†) övergående i bet.: munkorden. OPetri GudzOrdh C 4 a (1528).
-SAGA. (munk- 17611876. munke- 17641769) (numera mindre br.) jfr -fabel, -legend. Botin Utk. 5: 302 (1761). Rydberg Sing. 116 (1876).
-SAMFUND~02 l. ~20. munkorden. NF 3: 377 (1879).
-SKALLE. namn på växter.
a) Matricaria inodora Lin., baldersbrå. Lyttkens Växtn. 1614 (1914; fr. Jämtl.). Bolin Åkerogräs. 102 (1926).
b) Matricaria chamomilla Lin., sötblomster, sötkulla. VetAH 1814, s. 79 (fr. Jämtl.). Henriksson Hledn. 26 (1890; fr. Jämtl.).
c) Taraxacum officinale (Web.) Marss., maskros. Schroderus Comenius 134 (1639). Bolander ManNas. 37 (1925).
d) Aconitum napellus Lin. o. A. cammarum Lin.; jfr -hatt 2 b, -hätta 2 a. Fries BotUtfl. 3: 203 (1864; fr. Smål.).
-SKIFTE. (föga br.) byggn. = -förband. UpplFmT 20—22: 311 (1900).
-SKOLA, r. l. f. jfr kloster-skola. Strinnholm Vas. 2: 328 (1820).
-SKRIFT. (munk- c. 1600 osv. munke- 16301865)
1) sådan skrift som förekommer i urkunder o. andra handskrivna arbeten under senare medeltiden (i allm. skrivna av munkar) o. som efterbildades i tryck under boktryckarkonstens första tid, munkstil, gotisk minuskel. Schück VittA 4: 8 (i handl. fr. 1717). Ymer 1933, s. 233.
2) bok o. d. skriven av munk(ar) o. med munkskrift (se 1). Bureus Suml. 75 (c. 1600). FolklEtnSt. 5: 18 (1934).
-STEN. (munk- 1914 osv. munke- 1703) [jfr d. munkesten]
1) (föga br.) sten med inskription i munkskrift. HSH 7: 175 (1703). Hörlén GSed. 192 (1914).
2) tegelsten av sådant stort format som användes under medeltiden. Fogelqvist SöderkRom 90 (1924). SvUppslB (1934).
-STIL. (munk- 1681 osv. munke- 16651823) = -skrift 1; ofta om dylik skrift använd i inskrifter. Schück VittA 1: 261 (i handl. fr. 1665). En g(amma)l Sångbok medh Munckstyl. BoupptSthm 9/9 1681. Flodström SvFolk 237 (1918).
Ssgr: munkstils-handskrift. Liljegren Runl. 34 (1832).
-sten. (†) sten med munkstilsinskrift. Schück VittA 3: 145 (i handl. fr. c. 1673).
-STOL.
1) korstol (se kor, sbst.2 ssgr). Linné Sk. 166 (1751). SvUppslB (1934).
2) ett slags trekantig o. trebent stol med rygg- o. sidostöd. KultHFKonstslöjdutst. 1897, s. 15.
-STÅND. (munk- 17341853. munka- 1635. munke- 16601807) förhållandet att vara munk; munkarnas stånd. Schroderus Os. 1: 531 (1635). Dalin (1853).
-SVÄRM. (munk- 18801885. munke- c. 16161680) (numera föga br.) nedsättande, om hop av munkar. Messenius Christm. 246 (c. 1616). Berndtson (1880).
-SYRA, r. l. f. (munk- 1911. munke- 1685) (†) växten Rumex alpinus Lin.; jfr -rabarber a. Rudbeck HortBot. 62 (1685). Lyttkens Växtn. 1146 (1911).
-TAKTEGEL~020. = -tegel 2. AdrKalSthm 1918, s. 25.
-TEGEL.
2) (förr) taktegel bestående av två olika slags tegel, dels ”nunnor” l. ”honor”, som ha en fördjupning mellan kanterna, vilka vändas uppåt, dels ”munkar” l. ”hannar”, som ävenledes äro kupiga o. läggas över ”nunnornas” kanter; jfr munk 2 c. AntT 1: 133 (1864). Fornv. 1918, s. 140.
-TEGELPANNA~0020. (förr) jfr -tegel 2. HTSkån. 1: 367 (1903).
-TID. (munk- 17901885. munka- 1566c. 1750. munke- 1780)
1) om munkväsendets tid; katolsk(a) tid(en); nästan bl. i sg. best. Wettersten Forssa 82 (c. 1750). En melodi från munktiden. Böttiger 6: 29 (c. 1875).
2) (†) tidebön vars läsande var föreskrivet för munkarna. LPetri Kyrkiost. 36 b (1566).
-TRO, r. l. f. (munk- 18261888. munke- 17501755) nedsättande benämning på munkarnas tro. Kolmodin QvSp. 2: 16 (1750). Benedictsson Ber. 209 (1888).
-TROSS. (†) = -svärm. Pigault Lebrun Adèle 18 (1816).
(2 g) -VAKTARE. viss deltagare i leken ”slå munk”. SthmFolkskLekserie 2: 83 (1903).
-VERS. (munk- 18481861. munke- 1756) vers författad av ngn medeltida munk; sådan vers som förekommer i medeltida dikter författade av munkar. Botin Hem. 2: 21 (1756). 2VittAH 22: 227 (1861).
-VÄLDE. (munk- 1801 osv. munke- 17731776) jfr präst-välde. 1VittAH 2: 51 (1773, 1776).
-VÄSEN l. -VÄSENDE. (munk- 1796 osv. munka- 15581635. munke- 16801807) jfr kloster-väsen. Falck Und. 185 a (1558). Hildebrand Medelt. 3: 924 (1903). Schück MedeltKultH 32 (1907).
-ÄRT. = kapucin-ärt; anträffat bl. i pl. Lundström Trädg. 78 (1831). LfF 1838, s. 172.
B (utom i -bälte numera bl. arkaiserande l. bygdemålsfärgat): MUNKA-BASSE, r. l. m. [jfr basse, sbst.1 5] (†) växten Arum maculatum Lin.; jfr munke-pes. 2LinkBiblH 4: 64 (c. 1550).
-BÄLTE, ngn gg -BÄLT. (-bält 18881906. -bälte 1876 osv.) [anledningen till namnet oviss] vävn. vanl. fyrskaftad (allmoge)vävnad där två skaft brukas till bottnen o. två till mönstret, som bildas av över ytan löst liggande trådar o. består av figurer sammansatta av kvadrater o. rektanglar; äv. om vävnad i liknande mönster med nedbundna trådar. Bruzelius AllmogL 63 (1876). Väfnader i munkabält. Karlin KultM 25 (1888). HantvB I. 8. 2: 108 (1940).
Ssgr (vävn.): munkabältes-, äv. -bälts-bård. (-bälts-) RedNordM 1916, s. 8.
-täcke. (-bälts-) RedNordM 1926, s. 16.
-vävnad. abstr. o. konkret. QvinlHemsl. 33 (1880). SvKulturb. 7—8: 228 (1931).
-CELL, -DRÄKT, se A.
-DRÄNG. (munka- 1596. munke- 1548) (†) person som är (l. varit) tjänare i ett kloster l. vid ett klostergods; anträffat bl. ss. tillnamn. Lasse munkedreng. AntT XVI. 1: 147 (1548). ÄARäfst 136 (1596).
-DÖME, -FABEL, -FANTASI, se A.
-FUND. (munka- 1906. munke- 1863) (tillf., arkaiserande) jfr fund, sbst.1 3 slutet, 5 slutet. Hedberg Dagen 80 (1863). Strindberg NSvÖ 2: 45 (1906).
-HATT, -HELIGHET, se A.
-HUS. (munka- 1919. munke- 1722) (†) klosterbyggnad. HH XVIII. 4: 93 (1722). Fornv. 1919, s. 63 (efter ä. källa).
-HÄTTA, se A.
-KALL, n. (†) jfr kall, sbst.2 4. Forsius Fosz 244 (1621).
-KAPPA, se A.
-KIL. (†) = -basse. Linc. (1640; under aron).
-KJORTEL. (munka- 1635. munke- c. 1700) (†) jfr kjol 2 (a, b). Schroderus Os. 2: 237 (1635). Isogæus Segersk. 144 (c. 1700).
-KLOSTER, -KLÄDER, se A.
-KLÄPP, m. (†) barn till en munk; jfr kläpp, sbst.1 4. Forsius Fosz 342 (1621).
-KORN, se under -so.
-KRÖNIKA. (munka- 1900. munke- 1846) författad av en munk. Ilmoni Sjukd. 1: 131 (1846). Lindqvist Dagsl. 2: 70 (1900).
-KÅL, -LEGEND, -LEVERNE, -LEVNAD, -LUVA, -LÖFTE, se A.
-MOT, n. [fsv. munka mot] (†) sammankomst av munkar. OPetri Kr. 308 (c. 1540). Lagerbring 1Hist. 5: 15 (1783).
-MÅLNING. (munka- 1773. munke- 17291773) (†) konkret: medeltida målning (utförd av en munk l. av munkar). Fornv. 1932, s. 205 (1729). Fernow Värmel. 328 (1773).
-MÄSSA, r. l. f. (munka- 1635. munke- 1750) (†) mässa hållen av munk. BtÅboH I. 7: 15 (1635). Kolmodin QvSp. 2: 45 (1750).
-ORDEN, -PRÄNT, -RABARBER, -REGEL, se A.
-SKÄPPA. (munka- 15271941. munke- 15331554) (förr) andel i tionde vilken tillkom ett kloster. G1R 4: 358 (1527). SvKyrkH 2: 560 (1941).
-SO. (†) i ordspr. munkakorn, munkaso. Munka Korn, Munka Soo .. (dvs.) Taga aff säcken, och lappa säcken medh. Som man wille säya: Dhet hörer alt en Herre til. Och är fördhenskul .. intet borta, dhet man gieer sin grijs. Grubb 533 (1665).
-STÅND, -TID, se A.
-VANDEL. (munka- 1635. munke- 1635) (†) munklevnad. Schroderus Os. III. 2: 235 (1635).
-VÄSEN, se A.
-ÖVNING. (munka- 1635. munke- 1635) (†) om munkarnas fromhetsövningar. Schroderus Os. 1: 684 (1635).
C (numera bl. ngn gg arkaiserande): MUNKE-BISKOP. (†) katolsk biskop. Gyllenius Diar. 171 (c. 1660).
-BOK, -BOKSTAV, se A.
-BONAD. (†) munkdräkt. Brask Pufendorf Hist. 192 (1680). Dalin Hist. 2: 141 (1750).
-BREV. skrivet av munk. Dybeck Runa 1848, s. 16 (1673). AntT 1: 14 (1676).
-BUK. (†) övergående i anv. ss. nedsättande benämning på munk; jfr buk 2. Rudbeckius Luther Cat. 80 (1667).
-CELL, -DEG, se A.
-DEJA. [efter d. munkedeje] (förr) om kvinna som hushållade för (o. var älskarinna till) katolsk präst; jfr deja 4. Visb. 2: 128 (c. 1600). (Konung Albrekt) gaf .. (drottning Margareta) Spenamnet Munkedeja, för Abbotens skull i Sora. Botin Utk. 386 (1761). Lundegård DrMarg. 2: 22 (1906).
-DIKT, -DRÄKT, se A.
-DRÄNG, se B.
-DÖME, -FNAT, se A.
-FUND, se B.
-GRÄL, -HABIT, -HELGON, -HELIGHET, se A.
-HUS, se B.
-HUVA, -HUVUD, se A.
-HÅLA. (†) munkcell. Lind 1: 1156 (1749).
-HÄTTA, -INSKRIPTION, se A.
-JACKA. (†) om klädesplagg hörande till munkarnas dräkt. Lind (1749; under mönchs-kutte).
-KAPPA, se A.
-KARPUS. (-kapus) (†) kapuschong hörande till munkarnas dräkt; jfr karpus 1. Lind 1: 1347 (1749).
-KJORTEL, se B.
-KLADD. (†) koncept till räkenskaper för kloster l. kyrka. NorrlS 1—6: 61 (c. 1770).
-KLOSTER, -KLÄDER, -KNEP, -KOJA, -KOR, se A.
-KRÖNIKA, se B.
-KULA. (†) munkcell. Lind 1: 1156 (1749).
-KYFFE. (†) om munkkloster l. munkcell. Borg Luther 1: 30 (1753).
-KYRKA, -KÅL, -KÅPA, -LATIN, -LEGEND, -LEVERNE, -LEVNAD, -LIK, -LIST, -LUS, -LÄRA, se A.
-MÅLNING, -MÄSSA, se B.
-MÖSSA, se A.
-NÄSTE. (†) nedsättande, om munkkloster. Dalin Hist. 2: 235 (1750). NorrlS 1—6: 63 (c. 1770).
-ORDEN, -PANNA, -PEPPAR, -PERGAMENT, se A.
-PES. [jfr sv. dial. pes, penis] växten Arum maculatum Lin.; jfr munka-basse. Franckenius Spec. A 3 b (1659). Serenius Kkkk 2 b (1757).
-PRÄST. katolsk präst. Œdman Bahusl. 320 (1746). Ahrenberg StRätt 31 (1899).
-PÄRMA. (†) bokomslag l. portfölj av pergament med munkskrift; jfr munk-pergamentsform (se under A). Annerstedt UUH Bih. 2: 213 (i handl. fr. 1680). Schück VittA 2: 301 (i handl. fr. 1682).
-RABARBER, -REGEL, -SAGA, se A.
-SAMKVÄM. [jfr fsv. munka samqvämd] (†) sammanslutning av munkar, munkorden. Lagerbring 1Hist. 2: Föret. § 10 (1773).
-SKRIFT, se A.
-SKÄPPA, se B.
-STEN, se A.
-STIA. (-stiga) (†) nedsättande, om munkcell. Kolmodin QvSp. 1: 366 (1732).
-STIL, se A.
-STUT. (†) nedsättande benämning på munk. Kolmodin QvSp. 2: 422 (1750).
-STÅND, se A.
-SVANS. (†) = -pes. Franckenius Spec. A 3 b (1638). Serenius Kkkk 2 b (1757).
-SVÄRM, -SYRA, se A.
-SÅDOR, pl. (†) bildl., om osanna påståenden o. d. härrörande från munkar. Bergklint Vitt. 197 (1764).
-SÄTE. (†) = munk-stol 1. Corylander LundDomk. 79 (1756).
-TID, -TRO, se A.
-TYG. (†) = -pes. Tillandz A 4 b (1683).
-VANDEL, se B.
-VERS, -VÄLDE, -VÄSEN, se A.
-ÖRT. (†) växten Polygonum lapathifolium Lin.; jfr munk-kål 2. Rudbeck HortBot. 88 (1685). Serenius U 2 b (1734).
-ÖVNING, se B.
Avledn. (till 1): MUNKAKTIG, adj. som liknar munkar l. tillhör munkväsendet. Lind (1749).
Avledn.: munkaktighet, r. l. f.
MUNKERI, n. (mun(c)k- 15591857. mynk- 1536c. 1600) (†) munkväsen; munklevnad; munkaktighet. All speel .., / ther påwen .. / .. pläghar driffua, / med mynkerij / och mong partij. Ps. 1536, s. 84. Bureus Suml. 70 (c. 1600). Ahnfelt StudM 1: 97 (1857).
MUNKISK, adj. (†) munkaktig. Munkisk vantro. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 384 (1835).
MUNKLIG, adj. (föga br.) munkaktig. Kullberg Syskonb. 131 (1846). 3NF 15: 318 (1931).
Spoiler title
Spoiler content