SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MUSSLA mus3la2, förr äv. MUSKLA, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (HH 1: 20 (1543) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. mussel, HH 2: 25 (1548), Carlberg SthmArchitCont. E 2 b (1740)); förr äv. MUSSEL, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -n; pl. musslar (KlädkamRSthm 1561—65 C, s. 10 a) l. mussler (se ovan).
Ordformer
(mosl-, mossel- 1539 (: mossel beltter)1643. mous(s)l- 17571782. muschel 16381818. muschl- 1697. musk(e)l- 17121786. mussl- (-s-, -sz-) 1548 osv. mutsl- (-ttz-) 1543c. 1747. mys(s)l- 15431819. mötzl- 1558. mussel 16701749. musselor, pl. c. 1710. -la 1543 osv. -le 1558)
Etymologi
[jfr d. mussel, musling; av mnt. mussel(e), muschel(e), motsv. mnl. mossele (holl. mossel), fht. muscula (t. muschel), feng. muscle (eng. mussel); av lat. musculus o. ety mologiskt identiskt med MUSKEL]
1) zool. blötdjur som tillhör ordningen Lamellibronchiata o. har ett skal bestående av tvenne sidohälfter som på ryggsidan äro rörligt förenade med varandra; i icke fackmässigt spr. samt kok. företrädesvis om mussla tillhörande släktet Mytilus Lin. o. särsk. om arten Mytilus edulis Lin., blåmussla. En burk musslor (konserverade o. utan skal). Helsingius (1587). Muslor, äre hwarken i Smak eller Krafft lijknandes moot Ostror. Palmchron SundhSp. 111 (1642). Ragoust af Muszlor. Rålamb 14: 95 (1690). Rendahl Brehm 21: 367 (1931). Musslorna äro .. ej mycket använda i vårt land, ehuru de nu börja falla i smaken. Hvar8Dag 34: nr 13, s. 15 (1932). — jfr ARK-, BLÅ-, BORR-, DADEL-, DAMM-, DY-, FLOD-, HAMMAR-, HJÄRT-, JÄTTE-, KAM-, KLOT-, KLÖV-, KUL-, MÅLAR-, PÄRL-, SJÖ-, SÖTVATTENS-, ÄRT-MUSSLA m. fl.
2) om musselskal; äv. (i fråga om äldre l. primitiva förh.) om dylikt skal använt ss. kärl, i sht dryckeskärl. 1 Beslagen Mussel öfwer bordet hängiandes vthj een Klåcksträngh. BoupptSthm 15/3 1670. Man ser på högsta .. klipporna at ther finnes hela trachten öfwer med musslor och sneckor. Swedenborg RebNat. 3: 315 (1718). Der harpan seger söng, när mjödets råga / Ur musslan dracks vid Selmas högtidsmål. Atterbom SDikt. 2: 289 (1816, 1838) [jfr motsv. anv. av eng. shell i Ossians sånger]. Östergren (1932).
3) om föremål (l. del av föremål) l. ornament i form av ett musselskal; äv. om kroppsdel. Eth lith[et] Belte .., medh .. 3 muttzlor aff gull. HH 1: 20 (1543). Skospännen med Musslor. BoupptVäxjö 1817. Hahr ArkitH 411 (1902). På utsidorna hade denna del (av rustningen, vid armvecket) utvidgningar(,) ”musslor”, som liknade små sköldar. Alm BlVap. 204 (1932). — jfr JÄRN-, SILVER-, SOLFJÄDERS-, STÅL-MUSSLA m. fl. — särsk.
a) om kaka bakad i musselskalsliknande form; förr äv. om kakformen. Koppar arbete .. 1 Dussin Musslor. HovförtärSthm 1732, s. 2227. ÅgerupArk. Bouppt. 1762. jfr MANDEL-MUSSLA.
b) [efter motsv. anv. av lat. concha, mussla]
α) anat. om vart o. ett av de tre från vardera sidan av näshålans yttervägg utgående utskotten som innesluta var sin krökta benskiva (”mussleben”). Sönnerberg Loder 43 (1799). jfr NÄS-MUSSLA.
β) om ytterörat. Sönnerberg Loder 355 (1799). Öronens musslor (voro) igenväxta med hår. Strindberg Hems. 102 (1887). jfr ÖRON-MUSSLA.
Ssgr (i allm. till 1): A: MUSSEL-ART. zool. Hisinger Ant. 4: 42 (1828).
-BANK; pl. -ar. (mussel- 1852 osv. mussle- 18281924) bank (se bank, sbst.1 I 1) med rik förekomst av musslor. Nilsson Fauna II. 2. 1: 329 (1828).
(2) -BLÅ. (i vitter stil) som har samma blå färgnyans som blåmusslans skal. Den musselblå himlaranden. Väring Frost. 258 (1926).
(2) -BÄDD. bädd (se d. o. 6 a) av musselskal. Wikforss (1804; under muschelbank).
(3) -BÄLTE. (†) besatt med musselskalsliknande beslag. TullbSthm 1539, s. 25 b.
-DJUR. zool. mussla; särsk. i pl., om ordningen Lamellibronchiata. Linc. (1640; under musimon). Thorell Zool. 2: 306 (1865).
-FISK. (mussel- 1702. mussle- 1734) [jfr ä. d. musselfisk, mussla, samt eng. shellfish] (†) mussla; äv. koll.: musslor (o. andra skaldjur). (Papegojfiskarna) lefwa utaf allehanda muszelfisk. Holm NSv. 187 (1702). Serenius (1734; under limping).
-FISKARE. (mussle-) Ymer 1931, s. 165.
-FISKE. Bergman ÖarFjärrÖst. 216 (1931).
-FORM; pl. (i bet. 2) -ar. (mussel- 1736 osv. mussle- 17551871)
1) till 1, 2: form av en mussla. Upmark Lübke 300 (1872).
2) (numera föga br.) till 3 a: musselskalsliknande kakform. HovförtärSthm 1736, s. 2823.
(1, 2) -FORMAD, p. adj.
(1, 2) -FORMIG. (mussel- 1789 osv. mussle- 18821933) Rinman 2: 23 (1789). Musselformiga ljusmanschetter (till ljuskrona). SvKyrk. Uppl. 4: 243 (1919).
(2) -FÄRG. [jfr t. muschelfarbe] (†) saftfärg (som urspr. förvarades i musselskal). PH 6: 3991 (1756). WoH (1904).
(2) -FÖRANDE, p. adj. (i fackspr.) om jordlager, bärgart o. d.: som innehåller fossila musselskal i avsevärd mängd. JernkA 1828, Bih. 1: 20.
(2) -GRUS. (mussel- 1831 osv. mussle- 1706) geol. musselförande grus, skalgrus. Hiärne 2Anl. 340 (1706).
(2) -GULD. (mussel- 1698 osv. mussle- 17201889) [jfr t. muschelgold] (i fackspr.) vattenfärg framställd av fint rivet bladguld o. d., urspr. förvarad i musselskal, äkta guldbrons; jfr -silver. ApotT 1698, s. 8. SFS 1922, s. 476.
(2) -HORN. (mussel- 1928. mussle- 1869) [av t. muschelhorn] om tritonsnäcka o. d., använd ss. horn (se d. o. 5). Vaggsång ibland fragga / Ljöd från musslehorn. Snoilsky 1: 84 (1869). Mörne Katz VitMän 246 (1928).
(2) -HUS. (†) fodral av musselskal. 1 Vhr uthi Mussel Huus. BoupptSthm 11/2 1676.
(2) -JORD. (mussel- 1773 osv. mussle- 1768) (i fackspr.) musselförande jord. Linné SystNat. 3: 206 (1768).
(1, 2) -KABINETT. (mussel- 1773. mussle- 1747) (†) naturaliekabinett för musslor. Linné Vg. 41 (1747). Björnståhl Resa 2: 54 (1773).
(2) -KALK.
1) (†) i musselskal befintlig kalk; äv.: kalk bränd av musselskal. VetAH 1760, s. 259. Rinman (1789).
2) geol. geologisk formation (triassystemets mellersta avdelning) som består av musselförande kalksten, märgel o. d.; särsk. om musselförande kalksten. Hisinger PVetA 1811, s. 20. SvUppslB (1934).
(2) -KALKSTEN~20 l. ~02. geol. = -kalk 2. Svea 1: 65 (1818).
-KRÄFTA. (mussel- 1865 osv. mussle- 18991901) zool. kräftdjur av ordningen Ostracoda, som liksom musslorna är omgivet av ett tvåklaffigt skal; i pl. äv. ss. namn på denna ordning. Thorell Zool. 2: 412 (1865). Stuxberg (o. Floderus) 2: 518 (1902).
(1, 2) -LIK, adj. Rinman 2: 248 (1789).
(1, 2) -LIKNANDE, p. adj.
(2) -MARMOR. musselförande marmor. SvMerc. IV. 2: 207 (1758).
(2) -MÄRGEL. musselförande märgel, snäckskalsmärgel. LAHT 1885, s. 178.
(2) -MÖNSTER. (mussel- 1904. mussle- 1885) konst. mönster för ornament o. d. som efterliknar musselskalens form. 1MinnNordM XI. 1: 3 (1885).
(2) -ORNAMENT. (mussel- 1897. mussle- 1912) konst. jfr -mönster. Wrangel Konststil. 35 (1897).
(1, 2) -SAMLING. om samling av musslor i ett museum o. d.; i sht förr äv. allmännare: anhopning av musselskal. Rinman 2: 174 (1789).
(2) -SANDSTEN~20 l. ~02. geol. musselförande sandsten. JernkA 1832, Bih. s. 246.
-SILKE. natursilke som erhålles av vissa i sht i Medelhavet förekommande musselarter. Synnerberg (1815). VaruhbTulltaxa 1: 279 (1931).
(2) -SILVER. (mussel- 1698 osv. mussle- 17201873) [jfr t. muschelsilber] (i fackspr.) vattenfärg framställd av fint rivet bladsilver o. d., urspr. förvarad i musselskal; jfr -guld. ApotT 1698, s. 8. SFS 1922, s. 476.
-SKAL. (mussel- 1642 osv. mussle- 16031864. mussler- 1675) SUFinlH 2: 66 (1603). särsk. bildl. (Hon var dömd) att bära en verld i sin barm och stängas in i ett musselskal. Topelius Planet. 2: 114 (1889).
(2) -SLID. (mussel- 1873 osv. mussle- 1890) [jfr t. muschelschieber] tekn. slid med en likt ett musselskal urholkad platta. UB 2: 586 (1873).
-SLÄKTE.
1) (†) om musslor l. skaldjur i allmänhet. Linné Sk. 87 (1751).
2) zool. släkte som hör till musslorna (ordningen Lamellibronchiata). Hisinger Ant. 6: 114 (1837).
-SOPPA, r. l. f. (förr) soppa på musslor. Warg 23 (1755).
-SÅS. kok. sås med musslor. Schulthess (1885). Högstedt KokB 265 (1920).
-TÅNG; pl. -tänger. för fångst av musslor. Ekman NorrlJakt 410 (1910).
(2) -VALV. byggn. valv l. halvkupol med räfflor (ss. i det inre av ett musselskal). NF 7: 136 (1883).
-VÄKTARE, m. l. r. zool. liten krabba av släktet Pinnoteres Latr., som lever i samliv med vissa musslor o. som förr ansågs varna musslan vid hotande fara, så att den i tid kunde tillsluta skalen. (Stuxberg o.) Floderus 3: 483 (1904). jfr Linné Bref I. 1: 29 (1761).
(1, 2) -VÄRK, n. konst. om dekorationsmönster med musslor. JournLTh. 1811, s. 452. Mot (rokoko-)stilens slut tilltager användningen af musselverk. Hahr ArkitH 454 (1902).
-ÄMNE. (mussel- 17301742. mussle- 1759) (†) om ägg l. foster av mussla. Bromell Berg. 52 (1730). VetAH 1759, s. 141.
B (numera mindre br.): MUSSLE-BANK, se A.
(3 b α) -BEN. anat. ben i näsmusslorna. Florman Anat. 1: 44 (1823). NF 10: 237 (1886). Wretlind Läk. 7: 3 (1899).
-FISK, -FISKARE, -FORM, -FORMIG, se A.
-FÄNGARE. (†) musselfiskare. Helsingius (1587). Schultze Ordb. 1032 (c. 1755).
-GRUS, -GULD, -HORN, -JORD, -KABINETT, -KRÄFTA, -MÖNSTER, -ORNAMENT, -SILVER, -SKAL, -SLID, -ÄMNE, se A.
C (†): MUSSLER-SKAL, se A.
Avledn.: MUSSLIG, adj. [liksom d. muslet av t. musch(e)lig, till muschel, mussla] (i fackspr.) till 2, i fråga om brottyta: böjd på samma sätt som ett musselskal. Slaggen var .. i brottet finkornigt musslig. JernkA 1829, s. 313. 2NF 34: Suppl. 262 (1922).
MUSSLING, r. l. m. [jfr d. musling]
1) (†) till 1: mussla av släktet Mytilus Lin. VetAH 1793, s. 181.
2) till 2, ss. senare led i ssgr, i namn på musselskalsliknande svampar. jfr kork-, skift-, vinter-mussling m. fl.
Spoiler title
Spoiler content