SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1948  
NÄPPELIGEN näp3eli2gen, äv. 3002, äv. (emfatiskt l. känslobetonat) 30~20 l. 32 32, äv. (numera bl. ngn gg i poesi) NÄPPELIG302 l. NÄPPELIGT näp3e-lik2t, förr äv. NÄPPLIGEN l. NÄPPLIGA l. NAPPLIGEN l. NÄMPLIGEN, adv.; superl. (†) -ligast (BtÅboH I. 2: 39 (1619), CGTessin (1761) hos Gadd ÅmVetA 1770, s. 72), -ligest (G1R 3: 31 (1526: nepligesth), BtÅboH I. 7: 48 (1635: som näpligeste)), -ligst (Tegel G1 2: 182 (1622)).
Ordformer
(nap- 15361561. neppe- 15461853. nämp- 1609. näp- (nep-) 15221830. näpe- (nepe-) c. 15401729. näpp- (nepp-) 15261854. näppe- 1544 osv. — -lich 1579. -lig(h) 15531931. -lig(h)a 15251753. -ligan 1633. -lige 15221561. -lig(h)en(n) 1523 osv. -ligit 1619. -lign c. 1712 (i vers). -ligt 1927. -lij 1674. -lin 1684 (i vers)1722 (i vers). -lingen 1738)
Etymologi
[fsv. näplika(n); jfr d. næppelig, neppelig, isl. hneppiliga; avledn. av NÄPP, adj.; med avs. på formen napp- jfr NAPP, adj.; formen nämp- är sannol. påvärkad av NÄMLIGEN]
1) (†) i inskränkande anv.: nästan icke, närapå icke; äv.: knappast ens; äv. närmande sig l. övergående i bet.: rentav icke, faktiskt icke, icke; stundom svårt att skilja från 2. Presten .. lääsz och siunger (vid mässan) j jtt fremmende tungomåål thz han näpliga sielffuer förståår. OPetri PEliæ c 4 a (1527). Watnet .. är et ibland dhe förnämste som gör et Bärgwärk swårt och kostbart till at drifwa, så at malmen offta näpligen lönar sig. Hiärne Berghl. 443 (1687; rättat efter hskr.). När våra egna .. Kiöpmän näpligen förtiena sitt uppehälle, så blifva de utländske .. rike och förmögne. Nordencrantz Arc. 49 (1730). Saker, dem man .. / .. näpplig tror. Bellman Gell. 2 (1793; möjl. till a). jfr: Den ogudachtig' syns / Ey mera vara till, hans rum och neplig fins (dvs. är praktiskt taget l. helt utplånat). Rosenfeldt Vitt. 90 (c. 1690). — särsk.
a) övergående i bet.: ogärna, ovilligt. PPGothus Und. F 5 b (1590). (Lapparna) länte näpligen öronen til den Sanna Lära, hvilken de intil våra dagar icke mangrant antagit. Dalin Hist. 2: 103 (1750). Åsninnorne .. låta .. näppligen drifva sig dit man vill. Ödmann StrFörs. 1: 113 (1799; möjl. till huvudmom. l. b).
b) övergående i bet.: med svårighet; endast l. icke ens med uppbjudande av alla krafter o. d. Schmedeman Just. 111 (1597). Näpliga kunna hålla sigh för löije. Linc. (1640; under ægre). (Tord Bonde) gjorde ett så hårdt anfall mot .. (norrmännen), att de näppeligen kunde stå deremot. Fryxell Ber. 2: 182 (1826). LbFolksk. 46 (1890).
c) övergående i bet.: i sista stunden, med nöd o. näppe, nätt o. jämnt. G1R 3: 31 (1526). Feltmarschalk Steinaw sielf kom neppeligen med flykten undan. KKD 10: 362 (1703). särsk. i uttr. som näppligast(e), med knapp nöd, med nöd o. näppe; jfr KNAPPAST 5, NÄPPAST 5. PrivSvStäd. 3: 26 (1561). Medan de med altijdeligh pumpningh som näpligeste skep, godz och sitt eget lijf hafue salvera kunnat. BtÅboH I. 7: 48 (1635).
d) ss. direkt bestämning till en l. någon o. d., i sådana uttr. som näppeligen en, näppeligen någon, knappast en, knappast någon; äv.: icke en, icke någon; jfr 3. Betroo napliga enom ibland twsende. Syr. 6: 6 (öv. 1536). Öfw. Knoblock .. (förde) neppelig een eendaste med sig tilbaka igen .., som ikke war sargad och blesserad. Spegel Dagb. 106 (1680).
e) närmande sig bet.: blott, endast, knappast mer än, knappast ännu. Raseriet och Förtviflan tycktes hafva förtorkat .. (tårarnas) kiälla, så at nepligen några få runno på Kindbenen. Ehrenadler Tel. 255 (1723). At et land väl trifves, .. där den (ungdomliga) klokhet, som näppeligast karten knutit (dvs. blivit kart), väntar på mognad. CGTessin (1761) hos Gadd ÅmVetA 1770, s. 72.
2) i fråga om ngt varom man icke kan uttala sig med (absolut) visshet, markerande en förmodan l. tvekan: troligen icke, nog icke, säkerligen icke, svårligen; äv. närmande sig bet.: rimligtvis icke; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 1. Han kan näppeligen vara framme än. Regeringen kan näppeligen ha varit medveten om vilka konsekvenser beslutet skulle få. G1R 1: 123 (1523). (Även om prästerna hade läst upp brevet) hade almogen naplige stält ther någen tro till. Svart G1 166 (1561). Öppenhet och frimodighet äro klädsamma egenskaper hos en fri man men kunna näppeligen fordras av en slav. Richert Irl. 97 (1925). En .. mera erfaren polisman skulle .. i dessa dokument .. näppeligen ha sett giltig orsak till .. häktning. Bergman JoH 266 (1926). — särsk.
a) ss. omedelbar bestämning till sådana verb som tro l. anse åtföljda av att-sats. (Lantmarskalken:) Jag troor nepligen att Fröiken (Kristina) som är ett barn skall dett kunna giöra (som adeln begär). RARP 2: 9 (1633). Bennet Lin. E 3 b (1738).
b) (†) pleonastiskt i nekande sats. Ingen neppligen weet, hwart thet (dvs. de erlagda gärderna osv.) är taghit wägen. Chesnecopherus Skäl Ii 4 b (1607).
3) [specialanv. av 1] (†) ss. (omedelbar) bestämning till grad-, storleks- l. måttsuttr.: icke fullt, knappt (så pass l. så mycket som); äv. i uttr. icke mer än näppligast, på sin höjd; jfr 1 d. SvTr. 4: 30 (1522). The yngsta barnen som näpligha en span long äro. Klag. 2: 20 (Bib. 1541). Läfde .. (den dödssjuke) icke mehr än nepligast een tijma. BtÅboH I. 2: 39 (1619). Spegel Dagb. 28 (1680). S. Catharinæ di Siena kammare .., hwarest näplig hälften är qwar af dörarna. SvBrIt. 1: 30 (c. 1700; möjl. till 2).
4) [utgående från l. specialanv. av 1 c] (†) i sammanhang som innebära att, just som ngt skett, ngt annat omedelbart äger rum (i samband med l. ss. följd av det förra); ofta motsv. knapp(as)t i förb. knapp(as)t — förrän (l. l. innan) o. d.); jfr KNAPPAST 4. PErici Musæus 2: 26 b (1582). När .. jag näppeligen var kommen i Kammaren, kom Otte Kruse och berättade migh (att osv.). Loenbom SvArch. 2: 94 (1625). Näppeligen såg Lotta .. sig ensam, innan hennes länge hämmade tårar gåfvo sig fritt lopp. Zeipel Set. 1—2: 189 (1847).
Spoiler title