SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NÅDIG 3dig2, adj. -are; superl. -ast (-est, -ist) (UpplDomb. 3: 81 (1526) osv.) l. (numera bl. arkaiserande l. i kanslispr.) -st (UpplDomb. 3: 82 (1526) osv.). Anm. Ordet förekommer oböjt i obetonad ställning i sådana uttr. som nådig frun, nådig herre (se 3 c). adv. -T. Anm. Ngn gg förekom förr den adverbiala formen nådig(e)ste. OxBr. 12: 136 (1647: nådhigste haffver bevilliat). RARP 7: 7 (1660: nådigeste .. wärdigat).
Ordformer
(nad(h)- 15211588. nod- 15251535. nåd(h)- 1526 osv. -ig 1521 osv. -og, -ug (-wkh) 1521c. 1600)
Etymologi
[fsv. naþogher, sv. dial. nådig, motsv. d. naadig, isl. náðugr, t. gnädig; avledn. av NÅD, sbst.2]
1) (i religiöst spr.) motsv. NÅD, sbst.2 3, om Gud: som bevisar nåd (mot människorna), rik på nåd, barmhärtig; äv. om Guds egenskaper, handlingssätt o. d.: som vittnar om l. är fylld av nåd. 2Saml. 9: 157 (1569). Igenom Gudz thens alrehögstes nådige hielp och bistånd. RA I. 3: 89 (1593). Gudz gode och nådige Willie skeer wäl wåra Böön förutan. Swebilius Cat. 1: a 6 a (1689; Cat. 1567: Gudz gode wilie). Gud var äfven så nådig, att han lät hennes ögon stå bi. Almqvist Grimst. 33 (1839). En nådig försyn ville, att (osv.). Taube Inte 145 (1918). Att hava en nådig Gud. Engeström Förlåt. 15 (1938). — särsk.
a) i uttr. vara ngn nådig, i sht i böner. Gud ware osz arma och vsla syndare nådig, i Jesu namn, Amen! Swedberg Schibb. 457 (1716). Herren upplyse sitt ansigte öfver eder, och vare eder nådig. Hb. 1811, s. 34; jfr 4Mos. 6: 25 (Bib. 1541: nådelig; Bib. 1917: nådig). Gud, var mig nådig, efter din godhet. Melin HelSkr. Psalt. 51: 3 (1861; äv. i Bib. 1917).
b) (†) i överförd anv.: benådad. (Jesusbarnet) war ett nådigt och i alla motto welsignat barn. Swedberg SabbRo 435 (1688, 1710).
c) i utvidgad anv.; jfr NÅD, sbst.2 3 e. Lindahl MenlöshT 10 (1749). Tack Er, I Magter! / som nådigt vakat / öfver den Gamle. Geijer Skald. 31 (1811, 1835). ”Du nådiga sol, hvad du gassar min rygg” — sa' tiggarn, när brödpåsen brann på hans rygg. Holmström Sa' han 23 (1876).
2) (numera bl. i högre stil) motsv. NÅD, sbst.2 4: barmhärtig, mild. Doch war K(onung) G(ustav) honom (dvs. Peder Sunnanväder) så nådig att han icke togh honom widh halsen. Svart G1 75 (1561). Det är ej nog att vara dum; / Man bör ock nådig vara. Leopold 6: 376 (1795). Vi hava hört att konungarna av Israels hus äro nådiga konungar. 1Kon. 20: 31 (Bib. 1917; Bib. 1541: barmhertighe Konungar). — särsk. (†) om dom, straff o. d.: mild, skonsam; lindrig. Ett nådigt fängelse skolen I bekomma. Carl IX Rimchr. 37 (c. 1600). En nådig dom. Nordforss (1805). Nådigt straff. Lindfors (1824).
3) motsv. NÅD, sbst.2 5: som visar l. vittnar om gunst l. bevågenhet, gunstig, välbevågen; särsk. om konungen ss. rikets högsta styresman o. hans handhavande av rikets styrelse; äv. (i sht förr) om person av hög rang o. d. Vij Gustaff .. tilbiude edher, osz elskelige våre trogne undersåter .. vår gunst och nådige vilije. G1R 28: 72 (1558). Wij (G. II A.) förordne .. här hoos och nådigest tillåthe, att (osv.). RARP 1: 2 (1626). Jag hoppas .., att Ers Excellens nådigst ursäktar att jag ingalunda kan afstå från min föresats att söka Fellingsbro. Tegnér (WB) 2: 450 (1815). Samzelius SkogJägarl. 21 (1894; om ä. förh.). — jfr HÖG-, O-NÅDIG samt ALLER-NÅDIGST. — särsk.
a) (i sht i kanslispr.) i uttr. som beteckna av konungen (K. M:t) utfärdade handlingar l. vidtagna åtgärder.
α) nådigt avsked, om avsked som beviljas ngn av konungen på egen begäran l. vid uppnådd pensionsålder l. (i fråga om högsta domstolens l. regeringsrättens ledamöter) efter anmälan av riksdagen. (Landshövdingen) erhölt .. på sin vnderdånige begiäran ett nådigt afsked. Peringskiöld MonUpl. 110 (1710). RF 1809, § 103. SFS 1909, nr 33, s. 23.
β) på nådig l. nådigaste (nådigste) befallning. Samling Utaf Kongl. Bref. .. Uppå Hans Kongl. Maj:ts Nådigesta Befallning Giord af And. Anton von Stiernman. (1747; i boktitel). Lilla Bror .. (hade) i sina remisser till Kollegierne ej underskrifvit: ”På nådigste befallning.” Liljecrona RiksdKul. 133 (1840). Reuterskiöld Grundlag. 61 (1924).
γ) nådigt brev, nådig förordning, kungörelse, resolution o. d. K. M:ts nådiga tågordning, se TÅGORDNING. H. K. May. Nådige Resolution Och Förklaring på the beswär (osv.). (1627; i titeln). Kongl. May.tz Nådige Förordningh .. 18. Augusti. (1668; i titeln). Uti Nådigt Circulaire-Bref af den 17. April förledit år, har Eder Kongl. Maj:t täckts i Nåder förordna. Femårsber. 1822, SthmL s. 3. Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående kontroll å .. till riket infört kött. SFS 1919, s. 17. — särsk. i uttr. den nådiga luntan o. d., se LUNTA, sbst.2 2 a.
b) (numera bl. i ålderdomligt spr.) ss. epitet i sht till konungen, men äv. till andra medlemmar av det kungliga huset; ofta i superl., i sht i formen nådigst [jfr motsv. anv. av t. gnädigst]. Vor nadoge herre. G1R 1: 1 (1521). Konungar för folkit hafua sigh som herrar öffuer them, och the som mactena haffua öffuer them, kallas nådughe herrar. Luk. 22: 25 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Wår nådigste och kiäreste Herre Kung Gustaf. UpplDomb. 3: 82 (1526). Mijn Nådigeste Frw och Drotning. BOlavi A 2 a (1578). Nådigste Konung. Dalin Arg. 1: 23 (1733, 1754).
c) ss. epitet till adliga personer (i högre ställning); i senare tid äv. allmännare, ss. epitet till personer av borgerlig härkomst som inneha en högre samhällsställning l. som äro husbönder l. i artigt tilltal till äldre familje- l. släktmedlemmar l. över huvud taget ss. hövlighetsuttr. (i sht i brev); äv. i sådana uttr. som min nådiga (nådigaste) fru, min nådiga (nådigaste); numera bl. i ngt ålderdomligt o. sirligt spr. l. ngt skämtsamt l. i fråga om ä. l. utländska förh. Nåde[g]e fruge, / förlåter oss tenne saack. Visb. 1: 23 (1572; sagt till en grevinna). Mine nådige Herrar och befodrare. Verelius Herv. Tillegn. (1672; till förmyndarregeringen). Klang! min nådiga, drick och stäm nu in i vårt skrål. Bellman (BellmS) 2: 24 (1785, 1791). Jag anhåller om min ödmjuka vördnads anmälan til Nådig Moster och Cousinerna. UrFinlH 329 (1790). Min Nådiga Bror! Kellgren (SVS) 6: 332 (1793; i början av brev till biskop Lindblom). Nådiga Fru. Leopold (SVS) II. 2: 257 (1795; i början av brev till fru Lenngren). Här kommer nådig Patron. Envallsson Förm. 15 (1799). HT 1918, s. 204 (1809; i brev). Nådig' Fröknarna täcks vara så goda och tala litet tystare, ty det hörs. Cederborgh OT 2: 10 (1810). Min nådigaste Fru Grefvinna! Atterbom Minn. 667 (1819; i början av ett brev). Der (i ett rum på herrgården) satt nådig frun och gäspade. Rydberg Vigg 13 (1875). God afton, god afton, mitt nådiga herrskap, pustade lille Gustaf Blomgren. Hedenstierna FruW 31 (1890). Aktiv journalistik, min nådiga. Siwertz JoDr. 277 (1928). — särsk. ironiskt l. skämts. Weste (1807). (Värdshusvärdinnan till sin fosterdotter:) Nåå! Hur länge ska' man vänta på nådig mamselln? Jolin Barnhusb. 5 (1849).
d) i fråga om det sätt varpå en person i högre ställning, i sht kunglig person, i sitt umgänge med en person i lägre ställning visar sin välvilja l. sitt välbehag: nedlåtande (se d. o. 1); vänlig. Mora, hwaräst .. Hans Maj:t har wist i alla måtto sig nådig .. ja så lustig, at Hans Maj:t sjelf har dantsat Dale-dantsen, med Dale-Kullorne. HC11H 9: 8 (1673). Emot all förväntan visade sig .. kronprinsen denna afton särdeles nådig emot mig. De Geer Minn. 1: 95 (1847, 1892).
e) i utvidgad anv., i fråga om det sätt varpå person som anser sig av en l. annan anledning förmer än viss annan person l. av denne anses vara det (på ett mer l. mindre nedlåtande sätt) visar sin välvilja mot denne: vänlig (på ett nedlåtande sätt), välvillig. Ack, kasta nådigst detta flor tillbaka. Sturzen-Becker III. 6: 95 (1868). Då hennes man hade förklarat henne sin kärlek och hon nådigt gifvit honom sitt ja. Strindberg RödaR 44 (1879). Baronen hälsade med en nådig handrörelse. Bergman Jag 267 (1923). Kritikens blickar blevo .. med ett undantag ganska nådiga (mot B. E. Malmströms Ariadne). 3SAH 51: 126 (1940). — särsk. (vard.) i klandrande anv. om person: nedlåtande (se d. o. 2). Han var så förbaskadt nådig. Björkman (1889).
f) (numera knappast br.) i försvagad bet., i uttr. vara (så) nådig (och), vara så vänlig l. god (och osv.); jfr GUNSTIG 1 a γ. Hans Excellence Riks-Rådet Cronhielm har ändtel. varit så nådig och öfversändt mig Fullmacht på adjuncturen. Fürst Stobæus 126 (i handl. fr. 1729). Var så nådig, Hr Archiater, och hjelp min okunnighet, med en liten beskrifning om detta Ophir. JJBjörnståhl (c. 1769) hos Linné Bref I. 3: 235. Hammar (1936).
4) [utvecklat ur bet.: gunstig, välvillig] allmännare; motsatt: hård, sträng o. d.; numera vanl. i negerande uttr.
a) om person: blid, vänlig, god (på ngn); ss. adv.: välvilligt, med välvilja; äv. om ngns tal o. d. Han upptog förslaget mycket nådigt. Börjar .. (husfrun) hålla mig (dvs. tjänsteflickan) för skral, så blir hon aldrig för nådig. Almqvist Lad. 17 (1840). Nådig var jag icke, då vi råkades, men fick blott hån och skratt till svar på min ilska. Möllersvärd Jägarl. 96 (1926). Detta något oförblommerade yttrande upptogs icke nådigt av värdinnan. Lindström Blåst. 131 (1928).
b) om sak: god; fördelaktig; blid; förr äv.: godartad, lindrig. Det som bäst är, att .. (kungen) är utan all fara, i det .. (kopporna) ha slagit ut och ä mycket nådige. Ekeblad Bref 2: 402 (1663). Jag märker att midsommardagen ej varit på långt när så nådig ute på ditt land (där det rägnat), som här på Torp. MoB 2: 1 (1790). Trots det icke vidare nådiga vädret. UNT 1932, nr 11225, s. 5. — särsk. (ngt vard.) i uttr. det är inte nådigt att osv., det är inte lätt att osv., det är mycket obehagligt att osv. Det (var) icke .. nådigt att äta ur stadsfogdens hand. Wägner NattS 109 (1926).
Avledn.: NÅDIGHET, r. l. f. (föga br.) till 2: egenskap(en) att vara mild o. nådig. SvD(A) 1932, nr 300, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content