SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1948  
NÖTNING nø3tniŋ2, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[till NÖTA, v.2]
förhållandet att ngt nötes l. handlingen l. värksamheten att nöta; äv. konkretare, om skada o. d. som ngt lidit gm att nötas, förslitning; särsk. tekn. i fråga om maskin l. maskindel; äv. bildl.; jfr NÖTA, v.2 3. Linc. (1640). Detta .. (uppfordringsvärk har) giordt tienst öfver 30 åhr med föga nötning. Polhem Invent. 12 (1729). Om hafsvatnets nötning varit orsak til alla runda stenars yttre släthet, borde (osv.). VetAH 1769, s. 179. Under nötningen mot de ursprungliga folkspråken förenklades .. (latinets) formlära. NF 5: 269 (1881). JernkA 1930, s. 551. — jfr IN-, IS-, SJÄLV-, UR-, ÅLDERS-NÖTNING. — särsk. lant. om (klöver)frös befriande från hylsor i en nötningsmaskin. LAHT 1893, s. 41.
Ssgr: NÖTNINGS-FÖRSÖK. tekn. = -prov. JernkA 1930, s. 572. —
-GRAD. i sht tekn. grad av nötning (hos föremål, t. ex. klädesplagg). HantvB I. 8. 2: 198 (1940). —
-HÅLLFASTHET~102 l. ~200. tekn. om (ngts, vanl. en metalls) hållfasthet mot nötning (beräknad enl. vissa principer o. uttryckt på visst sätt). JernkA 1930, s. 559. —
-KRIG. krig karakteriserat av endera l. båda parternas försök att småningom utmatta motståndaren; utmattningskrig; äv. om ställningskrig. För år 1917 skulle nötningskriget på västfronten överlåtas till engelsmännen. 3NF 2: 1179 (1924). VFl. 1928, s. 93. —
-MARKER, pl. (†) kam. o. bärgv. för (vid järnvägning använda) vikter tillåten övervikt avsedd att kompensera en småningom skeende tyngdminskning gm nötning; jfr slitnings-marker. Rinman (1789). Alm(Sthm) 1821, s. 39. —
-MASKIN.
1) tekn. maskin använd vid utförande av nötningsprov. JernkA 1930, s. 558.
2) lant. maskin vari (företrädesvis klöver)frö nötes. SD(L) 1894, nr 280, s. 3. jfr frö-, klöver-nötningsmaskin. —
-MOTSTÅND~02 l. ~20. tekn. ett materials motstånd mot nötning. 2NF 17: 1241 (1912). —
-MÅN, r. l. m. (†) kam. o. bärgv. = -marker. Sundbaum MåttMålVigt 20 (1837). —
-PROV. tekn. prov för fastställande av nötningsmotstånd. GHT 1897, nr 283 B, s. 1. —
-STÅNGJÄRN. (†) bärgv. stångjärn som är motståndskraftigt mot nötning. Altså bör Öfvermasmästaren derstädes så inrätta malmrostningen och beskickningarne, at .. i almänhet godt och välartadt tackjern, som til ingen del hyser den skadeliga kallbräckta arten, utan hvaraf smidigt, segt och starkt nötningsstångjern må kunna erhållas, varder tilverkadt. Bergv. 2: 644 (1753). —
-TAL. tekn. tal som uttrycker i hur hög grad ett material påvärkas av nötning. JernkA 1930, s. 552. —
-YTA. tekn. för nötning utsatt yta (på maskindel o. d.). Hwasser HbLokF 25 (1865). Hammar (1936).
Spoiler title
Spoiler content