publicerad: 1948
NÄRVARO nä3r~va2rω l. næ3r~, r. l. f.; best. -n; förr äv. NÄRVARA, r. l. f.; best. -an; pl. -er (SkrGbgJub. 6: 307 (1593)) l. -or (Crusenstolpe 1720 414 (1837)).
Ordformer
(förr äv. skrivet ne(h)r-, nähr-. -vara (-ffua-, -ua-) 1523 (: i neruara), c. 1635 (nom.)—1899 (: närvaras, gen. sg.). -vare (-ffua-, -ua-, -arre), oblik form 1521 (: j .. nerwar[e])—1596. -uaris 1530 (: i neruaris). -varo (-ffua-, -ua-, -ru) 1525 (: i .. næruaru), 1637 (nom.) osv. -uere 1555 (: vdi .. näruere). -väre (-uärhe), oblik form 1587—1597. neua 1554)
Etymologi
1) förhållandet att vara närvarande (vid ngt visst); förhållandet l. omständigheten att en angiven person är närvarande (vid ngt visst); motsatt: frånvaro; jfr 2. I ngns närvaro l. i närvaro av ngn. Lova ngt i vittnens närvaro. Hans närvaro var icke önskvärd. Förhandlingarna fordra l. kräva l. påkalla hans (personliga) närvaro. Anmodas att med Eder närvaro hedra min avlidne make N. N:s begravningsakt i (osv.; begravningsinbjudan). SthmSkotteb. 3: 191 (1521). Anno 1587 thenn 14 nouembris höltes rådstuffue wdij K. M:tz befalningsmans närvaro, Erich Axelson wppå Elffborrigh slotth. SkrGbgJub. 6: 81 (1587). J förgåår bleffue här (i Sthm) promoverade sex Doctores Theologiæ j hennes K. M:tz nährwaru. AOxenstierna Bref 4: 447 (1648). Nu får Landtmätaren sjelf, utan Häradshöfdingens närvaro, Rå och Rör nedsätta. LandtmFörordn. 11 (1765). Stats-Ministern för Utrikes Ärenderne tilhör, at dessa mål inför Konungen föredraga och anmäla, i närvaro af Hof-Cantzleren (osv.). RF 1809, § 11. Jag, husets herrskarinna, hedrar folkets dans med min närvaro. Strindberg Julie 9 (1888). Han visste redan mitt namn, ehuru mrs Billing icke nämnt det i min närvaro. Hallström Händ. 40 (1927). — särsk.
a) (†) i uttr. i närvaro ngns l. ngn, i ngns närvaro. Wij Göstaff .. hafwe .. i Nærware förscrifne erlige herrers Lypsce sendningeboth (osv.). G1R 1: 93 (1523). Höltes allmenneligh Rådstugu Dagh med Gemene mann aff Staden, i Nähr Wahro Befalningzmann Niels Monson bruse. EkenäsDomb. 1: 129 (1649).
b) (i religiöst spr.) i fråga om Guds (l. Kristi l. den helige Andes) uppträdande (ss. ett alltid o. överallt tillstädesvarande andligt väsen) i den timliga världen, vanl. med tanke på ett enskilt tillfälle, särsk. då denna Guds närvaro är mer l. mindre tydligt förnimbar för en enskild person l. en grupp personer; ofta med tanke tillika på den hjälp l. tröst som denna Guds närvaro innebär; äv. med mer l. mindre tydlig anslutning till 2 l. 3; jfr 3 a, ävensom NÄRVARELSE 2 a. Denna Förnuftets inre oändlighet är .. hvad man rätteligen kan kalla Guds närvaro och allnärvaro, men icke Hans allestädesnärvarelse, då Han ej såsom de sinnliga tingen bestämmes af rummet. Boström Propæd. 30 (c. 1865). jfr ALL-, ALLESTÄDES-NÄRVARO.
c) (†) i pl., om närvaro av flera personer l. ngns närvaro vid skilda tillfällen. Tennd 10 octobris [1593] sampthall hölls wthi borgemestere Hindrich Skippingh, Biörnn Perssonn[s] neruarer. SkrGbgJub. 6: 307 (1593). När .. den högre sfèren ej sällan får sina samqväms glans ökad genom närvaror, som förr ansågos öfverstiga äfven de djerfvaste förhoppningar. Crusenstolpe 1720 414 (1837).
d) (†) konkretare, övergående i bet.: person(er) som är(o) närvarande vid ngt. När .. Herr Petter Lindeman, Med .. Christina Livin, Uti Bijwistan af en Hög och Förnäm Närwaro den 23. Julii 1695 .. en ouplöslig Äkta Förmäling ingik. SkrVSocLd 20: 37 (1695). Då det mig tillåtes att inför denna höga närvaro yttra några ord (osv.). KyrkohÅ 1925, s. 211 (1832).
2) handlingen l. förhållandet att (vid ett visst tillfälle) vistas l. uppehålla sig på en viss plats l. hos ngn o. d.; förr stundom liktydigt med: besök; motsatt: bortovaro; ofta utan bestämd avgränsning från 1. Så väl uthi h. k. M:tz förresande och ifrånvarelse, som närvaro. RA I. 2: 29 (1561). Drottningens närvara vid arméen. Salander Åsled 151 (1811). (Polismästaren möttes) av ett telegram: Oroligheter i staden .. din närvaro önskad. Hellström Malmros 36 (1931). — särsk. (mera tillf.) om vistelse hos l. liv i gemenskap med o. i närheten av ngn; jfr 1. Mången jordisk herre låter uppfostra främmande barn .., men de äro skilde från hans närvaro. Franzén Pred. 2: 78 (1842). När .. fadrens dagliga närvaro icke lade de sonliga pligterna så öppet för honom (dvs. sonen). Strindberg NRik. 55 (1882).
3) (numera mindre br.) (ngts) förekomst l. förefintlighet (i ngt, särsk. tillika med ngt annat); äv.: (reell) existens (i den timliga världen). Biberg 3: 115 (c. 1823). Den rena patriotismen, är icke blott .. en frånvaro af afund: den är tillika en närvaro af kärlek. Atterbom Minnest. 2: 402 (1826). Det absoluta subjektet (nedstiger) i det ändliga och blir i det full närvaro. Ljunggren Est. 2: 142 (1860). Rikedomen på insjöar och närvaron af kanaler har utvecklat en särskild landskapstyp (i Östergötl.). Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 53 (1901). Närvaro av organismer i rent vatten. Auerbach (1913). — särsk.
a) (i religiöst spr.) i fråga om den religiösa föreställningen att Kristus är lekamligen närvarande i nattvarden; jfr 1 b. Hammar (1936).
b) (enst., †) övergående i bet.: förefintlighet i närheten. Vid Compassens nyttjande acktas för Järns närvaro, Nordsken .., Solvärma (osv.). LandtmFörordn. 20 (1765).
4) (†) nuvarande tid l. stund l. förhållanden l. tillvaro, det närvarande, nu(et). Atterbom LÖ 2: 356 (1827). Den lott, / Att röna hvar Närvaro fylld af oro. Därs. 327 (1854).
Ssgr: A (†): (1) NÄRVARE-MAN, m. [fsv. närvaru man] man som är närvarande vid ngt ss. vittne därtill. 3SthmTb. 1: 32 (1592). Därs. 213 (1594).
B: (1) NÄRVARO-FÖRTECKNING~020. konkret; särsk. (hist.): förteckning över personer som närvarit vid visst (utskotts)sammanträde. Reuterskiöld Grundlag. 490 (1925). SvRiksd. II. 11: 400 (1934). —
(3) -HYPOTES. genet. i uttr. när- och frånvarohypotesen. Enligt denna uppfattning, som är känd under namnet ”när- och frånvarohypotesen” .., beror alltså varje ärftlig, efter korsning mendlande olikhet mellan två organismer därpå att den ena äger ett anlag, som den andra saknar. Hofsten Ärftl. 1: 116 (1927). —
(1) -INTYG~02 l. ~20. intyg om att man varit närvarande vid l. deltagit i ngt visst. —
(1) -RULLA, r. l. f. förteckning över personer som äro l. varit närvarande vid ngt visst. SvScoutförbBibl. 28: 103 (1944).
Spoiler title
Spoiler content