SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1946  
NABO na3~2, i vissa trakter, bygdemålsfärgat, äv. nab3ω2 l. 3~2, förr äv. NÅBO, m.||ig.; best. -n (JB 7: 1 (Lag 1734) osv.), l. (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) -en (RARP 1: 56 (1627), Fjelner TypText. 114 (1929)); pl. -r (G1R 1: 50 (1523) osv.) l. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -ar (SNilsson (1824) hos Berzelius Brev 14: 26, osv.) ((†) -er Svart Gensw. K 7 b (1558), Rääf Ydre 1: 45 (1856)); förr äv. NABOER l. NABOR l. NÅBOR, m.||ig.; best. -n (BoupptSthm 14/10 1668) l. -en (RP 7: 413 (1639)); pl. -er.
Ordformer
(nabo (naa-, -boo(h)) 1523 (: naabor, pl.), 1556 osv. naboe 15971740. naboer, sg. 1615c. 1630. nabo(o)(h)r, sg. 1612 (: Naborwänligen)1737. nabore, sg. 1524. naborer, pl. 1627. nabuere, pl. 1534. naburer, pl. 1635. nåbo(o) 1528c. 1700. nåboe 16171638. nåbor, sg. 1631. Se äv. nedan under avledn.)
Etymologi
[fsv. nābōe, nābō, motsv. ä. d. na(a)bo, d. nabo, isl. nábúi; av nā- (se NÅGRANNE), o. BO, sbst.2 Med avs. på växlingen na-: nå- jfr Kock Akc. 2: 331 f. (1885). Med avs. på formerna nabor, nåbor o. d. jfr fsv. nabor, ä. d. nabor, nabur; av mnt. nābūr, nāgebūr, naber; jfr t. nachbar]
(numera i allm. dels arkaiserande, dels i folkligt spr.; se dock b) granne (se d. o. 1). VarRerV 12 (1538). Ty seer man at haat / gemenligen fins, / emillan Nabor och Fränder. Wivallius Dikt. 102 (c. 1635). På andras välstånd man med sneda ögon ser, / Vid Nabons feta ko blir andre Nabon mager. Lohman Vitt. 392 (1725). Nilsson HistFärs 45 (1940). särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. En god nåboo hielper gerne sin granness fää vtaff dyen. G1R 11: 163 (1536). Thet är better ath haffue en god Nåboo, en Frende i annen by. Därs. Napper (dvs. njugg) naboo neekar, dhet man i nöd påpeekar. Törning 112 (1677).
b) jur. om ägare av fastighet i stad i förh. till ägare av fastighet som gränsar omedelbart intill den förra. FörarbSvLag 4: 198 (1695). Schrevelius CivR 2: 308 (1847).
c) i utvidgad anv., om samhälle o. dyl. l. land l. folk (l. dess överhuvud) i förh. till angränsande samhälle osv. G1R 1: 48 (1523). Det förbund, som Vi hafve med Våra Naboer. Nordberg C12 1: 76 (1740). Almquist VärldH 5: 636 (1933).
d) (†) om person l. folk i förh. till ett naturföremål o. d. som är beläget i närheten av hans (dess) hemvist. Burtneckiske siöns Naboer i Lifland. Block MotalaStr. Dedik. 8 (1708).
Ssgr (i allm. dels arkaiserande, dels i folkligt spr.): (c) NABO-BY. grannby. Saxén Dikt 44 (1902).
-FOLK.
1) = grann-folk 1. Auerbach (1913).
2) till c: grannlandsfolk; jfr grann-folk 2. HH XXVII. 2: 217 (1810). Form 1937, s. 62.
-FRID. grannsämja. Högberg Frib. 11 (1910).
-FÖRHÅLLANDE. (så l. så beskaffat) förhållande mellan grannar; särsk. till c. Atterbom VittH 46 (1845). Laurin 4Minn. 528 (cit. fr. 1918).
(c) -GÅRD. jfr -by. Landsm. VIII. 1: 42 (1887).
-HAT. (mera tillf.) hat mellan grannar; särsk. till c. Nabohatet, mellan Sverige och Dannemark. Murberg FörslSAOB (1793).
(c) -KONUNG. konung i grannland. HSH 9: 121 (c. 1800).
-KVINNA. (i folkligt spr.) grannhustru. Hedborn Minne 22 (1835).
-LAG, n.
1) (numera knappast br.) förhållandet att vara grannar l. att ha ngn till granne; särsk. till c; äv. = -förhållande. At Sverje lät .. försäkra Czaren om alt vän- och fredligt Nabo-lag. Nordberg C12 1: 126 (1740). Verd. 1889, s. 83.
2) närmast omgivande trakt, grannskap. Sturzen-Becker 4: 92 (1862). Till arbetshjälp voro drängar och pigor i nabolaget uppbådade. Kulturen 1940, s. 28.
3) i utvidgad anv., om dem som bo i grannskapet, grannar(na). Vid alla upkommande Eldsvådor .. (måste) hela Nabolaget (m. fl.) .. strax utsläcka deras Eld. PH 4: 2775 (1748).
(c) -LAND. grannland. Svea 1: 34 (1824). SvD(B) 1927, nr 190, s. 5.
(b) -LÖSEN. (numera knappast br.) jur. = naborätts-lösen. Backman Lags. 1—2: 122 (cit. fr. 1799). Minnesskr1734Lag 2: 324 (1934).
(c) -MAKT. (tillf.) grannstat. Atterbom PoesH 2: 41 (1848).
(c) -RIKE. grannrike. HH XXVII. 2: 63 (1809).
(b) -RÄTT, r. l. m. jur. om inbegreppet av de rättigheter som tillkomma ngn gentemot annan i egenskap av dennes granne; särsk. om rätt till inlösning i vissa fall av grannes tomt. Naborätt vill een njuta till at köpa itt huus. RP 6: 690 (1636). Naborätt (hava) the, som .. in til (ett hus o. en tomt i staden) bo. JB 7: 2 (Lag 1734). Körner JurRådg. 135 (1888).
Ssgr (numera föga br., jur.): naborätts-lösen. inlösning av grannes fastighet med stöd av naborätt. Abrahamsson 207 (1726). Minnesskr1734-Lag 2: 327 (1934).
-tvist. tvist angående naborätt. Sthm 1: 245 (1897; om förh. 1768).
(c) -STAD. grannstad. Sylvius Curtius 125 (1682).
(c) -STAT. grannstat. Berndtson (1880).
-SÄMJA, r. l. f. grannsämja. Murberg FörslSAOB (1793). särsk. till c. 2VittAH 10: 169 (1811, 1816).
-VINKEL. (†) mat. supplementvinkel. Bergroth Geom. 13 (1876).
(c) -VÄNLIG. (†) vänlig såsom det anstår en god granne. Widekindi G2A 118 (cit. fr. 1612). PT 1791, nr 16, s. 2.
-VÄNSKAP. (mera tillf.) vänskap som finnes l. bör finnas grannar emellan; äv. till c. Murberg FörslSAOB (1793). Afzelius Sag. VIII. 2: 279 (1857).
Avledn.: NABOELIG, se nabolig.
NABOERIG, adj. (†) till c, om land o. d.: angränsande, närgränsande. Schroderus Urs. F 1 b (1626).
NABOERSKA l. NABORSKA, f. (naboerscha 1642. naborska 16211658. nåbuerska 1553) [jfr ä. d. naborske, naberske, d. naboerske, mnt. nabersche] (†) grannkvinna, grannhustru. BtFinlH 2: 117 (1553). AvvittrSthm 26/4 1658.
NABOLIG, adj.; adv. -en (†, Tegel G1 2: 80 (1622)). (na(h)bo- 1558 osv. naboe- 1556. naboer- 1671. nabo(o)r- 15561686. nåbo- 15321626. nåboe- 16261633. nåboer- 15561619. nåbor- 1532c. 1700. nåbur- 1557. -liget, n. sg. 1556. -ligit, n. sg. 15321644) [jfr ä. d. nabo(r)lig, d. nabo(e)lig; jfr äv. mnt. naberlik, t. nachbarlich]
1) (†) angränsande, närgränsande. Ekblad 400 (1764). särsk. till c, om land o. d. Stiernman Com. 1: 946 (1626).
2) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) som är utmärkande för grannar l. grannskap; som sammanhänger med grannskap; ofta övergående i bet.: som är utmärkande för l. anstår en (god o. vänligt sinnad) granne; förr äv. ss. adv. -en, på ett sätt som är utmärkande för l. anstår en god granne; särsk. till c. Huar wij kunne och måge ider nåboligit wenskap wilie och kerlig bewisa. G1R 8: 137 (1532). (I juni 1536) skreeff Konungh Christian aff Roskildh, Konungh Gustaff Naboorligen och Wänligen til. Tegel G1 2: 80 (1622). Sundén (1887; föga br.).
Avledn.: nabolighet, r. l. f. (†) till nabolig 1: grannskap. Ekblad 449 (1764).
NABORSKA, se naboerska.
NABOSKAP, n. (G1R 1: 165 (1523) osv.) ((†) r. l. m. G1R 1: 286 (1524), Isogæus Segersk. 114 (c. 1700)). (nabo- (-oo-) 1524 osv. nabo(h)e- 16171657. naboer- 16281631. nabor- (naa-) 15231695. nabuer- 1547. nabuere- 1534. nabur- (naa-, -vr-) 15231544. nåbo- 16401652. nåboe- 15591634. nåbor- 1529 c. 1700. -schafft(t) 1561. -schap c. 15851661. -schapp c. 1640. -skap (-sc-) 1523 osv. -skop 1547) [y. fsv. naborskap; jfr d. naboskab, mnt. naburschop, naberschop]
1) (numera knappast br.) förhållandet att vara grannar l. att ha ngn till granne, grannskap (se d. o. 1). Fordom hafwer .. (ryssens) nära naboeskap skadat oss. Gustaf II Adolf 178 (1617); jfr nabo c. Naboskapet gör, att de alltid äro oense. Murberg FörslSAOB (1793). Bååth EgilS 241 (1883).
2) (numera knappast br.) (vänskapligt l. fientligt) förhållande mellan grannar, grannsämja; särsk. till c. At .. bætre naabwrskap worte i framtiden i millan swerige oc Danmarc. G1R 1: 142 (1523). OSPT 1687, nr 6, s. 8. Bibehålla godt naboskap i Jämtland med de Danske och Norske. Hallenberg Hist. 2: 636 (1790; efter handl. fr. 1613).
3) (numera i sht arkaiserande l., i vissa trakter, bygdemålsfärgat) nära kringliggande l. omgivande trakt, omnejd, grannskap (se d. o. 3). RP 4: 97 (1634). Ej vet han, hvad som händt i naboskapet. Slotte SvagStack. 91 (1914). särsk.
a) (†) grannland. RP 2: 301 (1631). Naborskapet Rysslandh. HSH 31: 513 (1662).
b) (†) övergående i bet.: (kringliggande) område l. bygd. The förste Republicquer (ha) warit mächta små, the ther intet wijdare sträckte sigh, än öfwer en medelmåttigh district och Nabooskap. Brask Pufendorf Hist. 3 (1680; t. orig.: Gegend und Nachbarschafft).
4) (numera i sht arkaiserande l., i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i utvidgad anv., om dem som bo i ngns närhet, grannar(na). Sylvius Curtius 429 (1682); jfr nabo c. Palmblad Nov. 4: 2 (1851). Östergren (1932).
Spoiler title
Spoiler content