SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1946  
NAGGANDE nag3ande2, oböjl. adv.
Etymologi
[jfr sv. dial. naggane, naggene, ganska; möjl. p. pr. till NAGGA, v.]
(ngt vard.) i förstärkande anv., i uttr. naggande god, utmärkt, ”prima”. Liten, men naggande god (särsk. om människa). Pastoratet var väl icke stort; men hvad man säger naggande godt. CFDahlgren 5: 3 (1832). En naggande god ankare rom. Högberg Jim 62 (1909). (Museets) samlingar äro få men naggande goda. Boberg Ind. 189 (1928).
Spoiler title
Spoiler content