SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1946  
NAGGIG nag3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr sv. dial. naggog, naggad, ojämn; sannol. dels (i bet. 1) utvidgning av sv. dial. nagg, adj. (se NAGGVÄRJA), dels (i bet. 2) ombildning av naggad (se NAGGA, v. 2 a) l. avledn. av NAGG, sbst.1]
1) (knappast br.) om hår l. gräs o. d.: tunn o. ojämn. Heidenstam Col 24 (1888; om en kvinnas hår). Sparsamt naggigt gräs spirade vid vägkanterna. Lindhé Ragnh. 59 (1896).
2) (mindre br.) naggad, ojämn (i kanten). Lundell (1893; bet. oviss). TurÅ 1914, s. 89. Det regnade utan uppehåll över de mörka, naggiga granskogarna. Lundberg-Nyblom Fyrisån 311 (1931). Östergren (1932). särsk. (tillf.) om klädesplagg: sliten, illa medfaren. Rösiö Revolt 1: 14 (1904).
Spoiler title
Spoiler content