SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1946  
NATURALISM nat1ɯralis4m l. -u-, r. l. m.; best. -en. Anm. I ä. tid förekom äv. den nylat. formen naturalismus, stundom med lat. böjning. Wallquist EcclSaml. 5—8: 630 (1768: Naturalismum, ack.). Posten 1769, s. 1010.
Etymologi
[jfr d. naturalisme, t. naturalismus, naturalism, eng. naturalism, fr. naturalisme, nylat. naturalismus; bildat till lat. naturalis (se NATURAL-)]
1) filos. o. teol. benämning på åsikter som gå ut på att naturen är den enda sanna värkligheten l. att människan till sitt väsen helt o. hållet är en naturvarelse (så att värden, ideal o. ändamål äro produkter av det blint värkande naturförloppet); jfr MATERIALISM 1; i ä. tid särsk. ss. beteckning för åsikten att naturen icke skapats av Gud, utan har sin grund i sig själv, l. att Gud o. naturen äro identiska l. att Gud icke ingriper i världsordningen l. att ngn gudsuppenbarelse o. ngt över tiden höjt gudsrike icke äro möjliga: deism, panteism, (förtäckt) ateism; motsatt: supranaturalism. Det är en allmän klagan, att ju mera prænotionsskrifter utkommit, dess mer har irreligionismen, naturalismen och nya socinianismen tillvuxit. KyrkohÅ 1908, s. 203 (c. 1780). Wulf Köppen 1: XV (1799). Vidare är ock den sensualistiska realismen .. naturalism i vidsträckt bemärkelse, såvida den betraktar naturen sjelf såsom det gudomliga. Boström 2: 212 (1840). Det är naturalism: vi göra naturlagen till moralbud. Larsson Spinoza 32 (1931).
2) estet. inom konst o. litteratur förekommande riktning som karakteriseras av ett medvetet studium av o. noggrant återgivande av värkligheten utan all idealisering l. försköning (ibland med dragning till det fula, tillfälliga l. råa); äv.: naturalistiskt framställningssätt; stundom: idélös naturimitation; jfr REALISM. Estlander KonstH 48 (1867; om idélös naturimitation). Den moderna rigtning (inom konsten), som kallats naturalism, emedan den anses ega sin basis i naturen, innebär en förvridning och ett misstag. 2SAH 61: 8 (1884). Naturalismens hemland var Frankrike, där Emile Zola bäst företrädde dess egendomligheter. Mjöberg Lb. 471 (1910). VFl. 1937, s. 199. Brandes hade .. gentemot den regelrätta danska tragedien prisat Shakespeares naturalism. 3SAH 50: 71 (1940).
Spoiler title
Spoiler content