SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1946  
NATURALIST nat1ɯralis4t l. -u-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. naturalist, fr. naturaliste; bildat till lat. naturalis (se NATURAL-)]
1) (†) naturforskare, naturvetenskapsman, naturhistoriker. Lärda Naturalister. Hiärne 2Anl. 370 (1706). Dalin (1853; med hänv. till naturforskare). Ericson Fågelkås. 2: 106 (1907).
2) filos. o. teol. motsv. NATURALISM 1: anhängare av naturalismen; i ä. tid vanlig benämning på deister, panteister, (förtäckta) ateister o. d. Tu hårdnackade Atheist eller Naturalist. Voigt Alm. 1683, s. 11. Schück (o. Warburg) LittH 1: 311 (1896).
3) estet. motsv. NATURALISM 2: anhängare av naturalismen, naturalistisk konstnär l. författare. SvLittFT 1835, sp. 182. 2SvKulturb. 1—2: 132 (1934).
Avledn.: NATURALISTERI, n. (†) jfr naturalism 1. Annerstedt UUH Bih. 3: 417 (i handl. fr. 1749). Naturalisteri .. (dvs.) Den villfarelsen, att Naturen är sin egen upphofsman, eller tillkommit af sig sjelf. Murberg FörslSAOB (1793).
NATURALISTISK, adj. som hyllar naturalismen l. karakteriseras av naturalism.
1) filos. o. teol. till 2; i ä. tid ofta: deistisk, panteistisk, (förtäckt) ateistisk o. d. Naturalistiska och Deistiska tankar. SvMerc. 2: 663 (1757). Således gies Fritänckeri af flere slag .. (bl. a.) Det Naturalistiska, som förkastar Guds ord, men låds yrcka på en förnuftig moral. BtVLand 5: 211 (1764). Deistiska Prästen Williams uprättade för en 10 År sedan, genom Subscription, en aldeles Naturalistisk Gudstjenst i London. Lanærus Försök 79 (1788). Den moderna naturalistiska etiken. Norström NMänn. 16 (1906).
2) estet. till 3. Ljunggren Est. 2: 289 (1860). Den naturalistiska romanen. 3SAH 50: 8 (1940).
Spoiler title
Spoiler content