SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NEURO- näv1ro- l. nä͡ɯ1ro-, l. -rå- l. -rω- (nevrå- Dalin).
Ordformer
(äv. nevro-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. neuro-, fr. neuro-, névro-; ytterst av gr. νευρο-, ssgsform av νεῦρον (se NEURON). — Jfr NEUR-]
ss. förled i ssgr: nerv-.
Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.]: NEURO-FIBRILL1004. anat. var o. en av de trådar i nervcellernas protoplasma som anses utgöra det ledande elementet för nervimpulserna. FörhLäkS 1904, s. 144.
-GLIA -gli3a2 l. —40, r. l. f.; best. -an. [av t. neuroglia, bildat 1853 av den tyske läkaren R. Virchow till gr. γλία, lim, rotbesläktat med kli] anat. stödjande vävnad vari nervcellerna ligga inbäddade, nervkitt. UpsLäkF 1895—96, s. 233.
-KIRURG1004. (i sht i fackspr.) jfr -kirurgi. SvD(A) 1934, nr 288, s. 5.
-KIRURGI10104. (i sht i fackspr.) nervkirurgi. SvD(A) 1932, nr 230, s. 7.
-KIRURGISK10040. (i sht i fackspr.) adj. till -kirurgi (o. -kirurg). Neurokirurgiska fall. SFS 1939, s. 1121.
-LOG104, m.||ig. [till -log I 2 a] med. person som ägnar sig åt neurologi; nervspecialist. Retzius BrFlorman 107 (1838).
-LOGI 1004. [till -logi 2 a] med. lära(n) l. vetenskap(en) om nervsystemet. Bergklint MSam. 1: 110 (1781).
-LOGISK1040. adj. till -logi (o. -log). Neurologiska undersökningar. LittT 1797, s. 179.
-PAT -pa4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er. [till -pati] med. person som lider av nervsjukdom; särsk. om neurasteniker. Strindberg TjqvS 5: 172 (1886, 1909).
-PATI -pati4, r. l. f.; best. -n l. -en. [jfr allopati] med. nervsjukdom, nervlidande; särsk. om neurasteni. Hygiea 1845, s. 203. BonnierKL (1926; äv. om neurasteni).
-PATISK -pa4tisk. med. adj. till -pati (o. -pat); jfr nerv-sjuk. TLäk. 1833, s. 297.
-PATOLOGI101004. med. lära(n) l. vetenskap(en) om nervsjukdomar. NF (1887).
-PLASMA1040. anat. cellplasma vari neurofibrillerna ligga. Broman Männ. 1: 117 (1925).
-TOXIN1004. biol. o. kem. gift som invärkar på nervsystemet. FoFl. 1914, s. 235.
Spoiler title