SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NEUTRALITET nä͡ɯ1tralite4t l. ne1ɯtral1-, ngn gg n͡öɯ1t- l. nöj1t-, r. l. f. (OxBr. 6: 10 (1626) osv.) ((†) n. OxBr. 5: 375 (1625), RARP V. 1: 116 (1652)); best. -en (ss. n. -et); pl. (tillf.) -er.
Ordformer
(-ité 1865. -itet (-eet) 1612 osv. -ittett 1626)
Etymologi
[jfr t. neutralität, eng. neutrality, fr. neutralité; av mlat. neutralitas (gen. -tātis); avledn. av NEUTRAL]
egenskapen att vara neutral; äv. om tillstånd som kännetecknas av denna egenskap.
1) till NEUTRAL I 2; i sht förr stundom övergående i bet.: likgiltighet, liknöjdhet; förr äv. i uttr. observera neutraliteten, intaga en neutral hållning. KKD 2: 247 (1718: observera). Liumhet och neutralitet finner intet rum uti min (dvs. Jesu) Schola. Bælter JesuH 4: 487 (1757). Tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter. BtRiksdP 1931, IX. 2: nr 31, s. 19. — särsk.
a) i fråga om förh. under krig (jfr b); särsk. om den hållning som en stat enl. folkrätten bör intaga i krigstid för att anses icke taga parti för någondera av de krigförande; jfr NEUTRAL I 2 a. Iakttaga l. upprätthålla, förr äv. hålla (sig i en) l. (för)bliva vid (en) (sträng l. obrottslig, förr äv. opartisk) neutralitet. Övergiva, stundom äv. bryta neutraliteten; i sht förr äv. uppsäga neutraliteten, förklara sig icke längre (ämna) vara neutral. Kränka en stats neutralitet. Tegel E14 165 (1612: hålla). De Königsberger hava upsaght neutraliteten. OxBr. 6: 52 (1629). RARP 4: 235 (1649: brutit). Blifwa wid en opartisk Neutralitet. HC11H 5: 134 (c. 1676). Därs. 3: 150 (1678: hålla sig .. i). Under en låtsad neutralitet, gynnade .. (de italienska småstaterna) fransmännen. Tegnér Armfelt 2: 123 (1884). Neutralitets upprätthållande vid krig mellan främmande makter. Reuterskiöld Grundlag. 24 (1924). — särsk.
α) (†) i uttr. (stå i l. underhålla o. d.) neutralitet(en) med (en stat o. d.), (upprätthålla osv.) neutralitet i förh. till (en stat osv.). OxBr. 1: 321 (1626: underholla). PH 6: 3763 (1755).
β) [i allm. med direkta motsvarigheter i t., eng. o. fr.] med vissa bestämningar uttryckande olika modifikationer av neutralitet; särsk. dels (i fackspr. bl. om ä. förh.) i uttr. välvillig, äv. vänskaplig neutralitet, om neutralitet i förh. till en stat som innebär ett gynnande av dennas intressen, dels övergående i b, i sådana uttr. som ständig l. permanent l. deklarerad l. garanterad o. d., stundom äv. bunden neutralitet, om neutralitet tillkommande en stat som förpliktat sig att i krig alltid vara neutral o. som fått sin permanent neutrala ställning erkänd o. garanterad av andra stater; äv. bildl. Geijer I. 2: 291 (1845: vänskapliga; bildl.). Mången har menat att alla de olägenheter, som en så kallad fri eller frivillig neutralitet medför, skulle kunna undvikas genom den bundna eller garanterade neutraliteten. KrigVAH 1889, s. 166. Ej heller får numera en s. k. ”välvillig” neutralitet förekomma. 2NF 19: 846 (1913). Försvarsfrågan 137 (1913: deklarerad). 3NF 14: 917 (1931: ständiga). särsk. i uttr. väpnad, förr äv. beväpnad neutralitet (jfr γ), neutralitet som skyddas med vapenmakt; äv. bildl.; särsk. o. vanl. (i fråga om ä. förh.) om neutralitet varvid neutrala handelsfartyg på öppna havet skyddades med konvojer av örlogsfartyg mot övergrepp. Murberg FörslSAOB (1793). Geijer I. 2: 291 (1845; bildl.). (K. XI) närmade sig .. Danmark och ingick .. ett fördrag med denna makt om väpnad neutralitet, det första i sitt slag i historien (mars 1691). SvH 6: 209 (1905).
γ) i utvidgad anv., om överenskommelse l. fördrag l. deklaration om neutralitet; äv. om neutralitetsförbund; särsk. o. numera bl. (om ä. förh.) i uttr. väpnad, förr äv. beväpnad neutralitet (jfr β slutet), om fördrag mellan neutrala stater ang. ömsesidig hjälp till upprätthållande av väpnad neutralitet (i bet. β slutet) l. om förbund grundat på dylikt fördrag. En part mehna .., att K. M:t behagade wara omtänkt om ett neutralitet för wåra skepp. RARP V. 1: 116 (1652). Bergklint MSam. 2: 144 (1784: beväpnad Neutralitet; om överenskommelse). Det förbund, som slöts mellan Sverige, Danmark och Ryssland 1780 (”första väpnade neutraliteten”). 3NF 20: 877 (1934).
b) i sht i fråga om område o. d., stundom äv. i fråga om sjukvårdsinrättning l. sjukvårdspersonal o. d.: egenskapen att vara neutral (se d. o. I 2 b) l. neutraliserad; förr äv. dels i uttr. bejaka neutraliteten på (ett område o. d.), erkänna (ett områdes osv.) neutralitet, dels i uttr. förskaffa (ett område o. d.) neutraliteten hos (en stat o. d.), åstadkomma dylikt erkännande (för ett område osv.) från (en stats osv. sida); förr äv. övergående i bet.: zon som enl. överenskommelse icke får begagnas för krigshandlingar, fridlyst område. Att neutraliteten blifuer af honom bejaket på heele Pryssen. OxBr. 1: 321 (1626). Göra een neutraliteet på någre mijler, att Legati kunna mötas åt sig emellan. RP 8: 536 (1641). Brask Pufendorf Hist. 87 (1680: förskaffat). På grund af konventionen i Genève den 22. augusti 1864 äro under krig alla vid fältsjukvården anställda personer .. tillförsäkrade neutralitet. Tingsten o. Hasselrot 80 (1902). Territoriell neutralitet föreligger .., när viss del af en eljest möjlig krigsskådeplats fridlysts. 2NF 19: 844 (1913).
2) (tillf., i fackspr.) till NEUTRAL I 3. TVeterLandth. 1875, s. 72. — särsk. (†)
a) kem. till NEUTRAL I 3 a: egenskapen att vara varken sur l. basisk. Berzelius Kemi 1: 399 (1808). Dens. Själfbiogr. 48 (c. 1845).
b) fys. till NEUTRAL I 3 b: egenskapen att vara elektriskt oladdad. Ehrenheim Phys. 1: 173 (1822).
Ssgr (i allm. till 1 a): (1 a, b) NEUTRALITETS-AKT. = -fördrag; särsk. o. numera nästan bl. (mera tillf.) konkret, om urkund l. dokument som innehåller bestämmelserna i ett dylikt fördrag. Nordberg C12 2: 149 (1740). Hedin Tal 2: 53 (1899; konkret).
(1 a, b) -ARMÉ. (numera bl. tillf.) armé med uppgift att skydda ett neutralt land l. område. Nordberg C12 2: 90 (1740).
-BETECKNING. särsk. om större, målade (nattetid belysta) märken i nationalflaggans färger (på sidorna o. på luckpresenningar på däck o. d.) på fartyg, tillkännagivande att fartyget tillhör neutral stat. VFl. 1915, s. 78.
(1) -BETYG. (†) betygande av neutralitet; jfr betyg I 1. GT 1788, nr 97, s. 2.
-BROTT. handling som innebär åsidosättande av neutraliteten; särsk. dels om en neutral stats brott mot neutralitetsregler o. d., dels om en krigförande stats kränkning av en annans neutralitet. Loenbom Stenbock 4: 94 (1765). (Tysklands) neutralitetsbrott mot Belgien (1914). Laurin 4Minn. 466 (1932).
-ESKADER. (om ä. förh., mera tillf.) eskader (se d. o. 2) avsedd ss. neutralitetsvakt o. d.; särsk. om eskader med uppgift att konvojera handelsfartyg vid väpnad neutralitet; jfr neutralitet 1 a β slutet. Odhner G3 2: 177 (1896; om förh. 1781). VFl. 1929, s. 141 (om förh. 1885).
-FÖRBUND. (förr) förbund mellan neutrala stater för upprätthållande av neutralitet; ofta i uttr. väpnat, förr äv. beväpnat neutralitetsförbund; jfr neutralitet 1 a γ. IllSvH 5: 364 (1879: beväpnadt). 3SAH 6: 169 (1891: väpnadt).
(1 a, b) -FÖRDRAG. angående (en stats l. ett områdes) neutralitet (i krig). 2VittAH 27: 216 (1876). Ett områdes neutralisering genom neutralitetsfördrag. 2NF 26: 1109 (1917).
-FÖRKLARING. [jfr t. neutralitätserklärung] (vid krigsutbrott) av en stat avgivet officiellt meddelande att den ämnar iakttaga neutralitet. SP 1792, nr 252, s. 3.
-FÖRSVAR. äv. konkret; jfr försvar 4 (b) o. -vakt. Försvarsfrågan 71 (1913; konkret).
-HANDEL. (†) om förhandlingar ang. (en stats) neutralitet; jfr handel, sbst.2 9. OxBr. 1: 272 (1625).
-INRÄTTNING. (†) överenskommelse l. avtal mellan två l. flera stater om neutralitetspolitik; jfr inrättning, sbst.2 5 o. -system. Wikforss (1804; under neutralitätssystem). Heinrich (1828).
-KONVENTION. (numera bl. tillf.) jfr -fördrag. PT 1758, nr 85, s. 3.
-KRÄNKNING. kränkning av (en stats) neutralitet; jfr -brott. 2NF 17: 1176 (1912).
-POLITIK. [jfr t. neutralitätspolitik] politik som innebär neutralitet. 3SAH 6: 188 (1891).
-REGEL; pl. -regler. regel ang. vad som (enl. folkrätten) skall anses förenligt l. oförenligt med upprätthållande (l. respekterande) av en stats neutralitet; i sht i pl.; äv. om speciellare dylika regler utfärdade av o. gällande för viss neutral stat. Strängare svenska neutralitetsregler utfärdades (1916). 2NF 27: 1242 (1918). 3NF 14: 918 (1931).
-RÄTT, r. l. m. (numera bl. tillf.)
1) rätt(ighet) att vara neutral. Boëthius Naturr. 236 (1799).
2) sammanfattande, om folkrättsliga neutralitetsregler. 1LUÅ XXII. 4: 143 (1691).
-RÄTTIGHET~002 l. ~200. (numera bl. tillf.) rättighet som tillkommer neutral stat (l. neutralt fartyg o. d.); nästan bl. i pl. LittT 1795, s. 55.
-RÄTTSLIG. som beror av l. har avseende på folkrättsliga neutralitetsregler. Neutralitetsrättsligt hinder. Steffen Krig 4: 230 (1917).
-SYSTEM. [jfr t. neutralitätssystem] (†) om (form av) neutralitetspolitik; äv. om överenskommelse mellan två l. flera stater ang. upprätthållande av neutralitet; äv. i uttr. beväpnat neutralitetssystem, väpnad neutralitet (se d. o. 1 a γ). Höpken 2: 619 (1760). Det under Amerikanska kriget af Ryssland .. anlaggda beväpnade Neutralitets systemet. LittT 1795, s. 56. Gynther ConvHlex. 259 (1847; om överenskommelse). AB 1848, nr 130, s. 3.
(1 a, b) -TECKEN. särsk. till 1 a: om neutralitetsbeteckning på fartyg. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-TERM. [jfr sådana fr. uttr. som être en bons termes avec qn, stå på god fot med ngn] (†) eg.: förhållande som kännetecknas av neutralitet; i uttr. vara stadd uti neutralitetstermer med (en stat), vara neutral l. upprätthålla neutralitet i förh. till (en stat). Zachrisson SvUnderhNeutr. 74 (i handl. fr. 1780).
-TRAKTAT. neutralitetsfördrag; förr äv. i uttr. beväpnad neutralitetstraktat, fördrag om väpnad neutralitet. PT 1758, nr 35, s. 2. Porthan BrCalonius 373 (1797: beväpnade).
-VAKT. om gränsbevakning, eskortering av handelsfartyg o. dylik värksamhet för upprätthållande av (en stats) neutralitet under krig; tjänstgöring som består i dylik värksamhet; äv. konkret, om militär styrka avsedd för dylika uppgifter. VFl. 1915, s. 91. 2NF 37: 821 (1925; om tjänstgöring). SFS 1939, s. 1657 (konkret).
-VIDRIG. stridande mot neutralitetsreglerna. 2NF 16: 1072 (1912).
Spoiler title
Spoiler content