SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NEVÖ nevø4, äv. med fr. uttal, m.; best. -n, stundom -en; pl. -er.
Ordformer
(neveu 17911837. nevö 1853 osv.)
Etymologi
[av fr. neveu, av lat. nepos (se NEPOT)]
(i fråga om svenska förh. numera företrädesvis i vissa kretsar) (ngns) brorsson l. systerson. PT 1791, nr 58, s. 2. Jag får väl lof att skrifva till gubben (dvs. farbrodern), annars blir han knottrig och klagar öfver brist på uppmärksamhet hos sin nevö. Benzon Lundag. 17 (1888). Granqvist Grev. 1: 118 (1931).
Spoiler title