SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NITTIOTAL nit3iω~ta2l l. (i sht i talspr.) NITTITAL nit3i~ta2l, äv. 40~1, n.; best. -et.
Ordformer
(nitti- 1844 osv. nittio- 1793 osv.)
Etymologi
[av NITTIO o. TAL]
1) antal av nittio l. (i sg. best.) talet nittio; äv. med obestämdare innebörd: antal av omkring nittio. Holmberg 2: 222 (1795; bet. oviss). Auerbach (1913). Under det nittiotal år, som förflutit sedan Commodus' död, hade riket haft åttio kejsare och motkejsare. Grimberg VärldH 5: 38 (1931).
2) i sg. best., om ålder av nittio år l. mellan nittio o. hundra år. Gå på nitti(o)talet, närma sig en ålder av nittio år. En gubbe på nittiotalet. Björkman (1889). En gammal lapp, som såg ut att vara uppåt nittiotalet. Didring Malm 1: 86 (1914).
3) om åren 90—99 av ett århundrade, särsk. av det senast förflutna; äv. konkretare, om en i stort sett med 1890-talet sammanfallande strömning i svensk kultur, särsk. i den svenska litteraturen; vanl. i sg. best. Det skedde på nittiotalet. Murberg FörslSAOB (1793). Svenska skalder från nittitalet. Berg (1906; boktitel). Nittiotalets individualism. 3SAH LIV. 2: 66 (1943).
Ssgr (till 3): NITTIOTALS-DIKTARE. Svea 1925, s. 13.
-FÖRFATTARE. Böök SvStud. 134 (1913).
-LITTERATUR. Strindbergs anfall på ”nittiotalslitteraturen”. 2NF 36: 323 (1924).
-ROMANTIK. (Strindberg) hade klart för sig, att det var nittiotalsromantiken, som ställt hans verk i skuggan. 3SAH LIII. 2: 363 (1942).
Avledn. (till 3): NITTI(O)TALISM, r. litt.-hist. om den med 1890-talet sammanfallande strömningen i svensk litteratur. 3SAH LIII. 2: 238 (1942).
NITTI(O)TALIST, m.||ig. litt.-hist. jfr nitti(o)-talism. NordText. 1: X (1934). 3SAH LIII. 2: 252 (1942).
Spoiler title