SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NIVELLERA niv1äle4ra l. ni1-, l. -el-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(nivel- 18121880. nivell- 1745 osv. nivill- 18311858)
Etymologi
[jfr t. nivellieren; av fr. niveler, avledn. av ä. fr. nivel (se NIVÅ)]
1) (i fackspr.; jfr anm. nedan) om bestämning av höjdskillnaden mellan olika punkter: avväga (se AVVÄGA, v. 2); i sht ss. vbalsbst. -ing (äv. konkretare, dels om akt av avvägning, dels om avvägning ss. läro- l. examensämne). Höpken 1: 225 (1745). En kanals, bäcks eller ströms sluttning eller fall, d. v. s. skilnaden i höjd emellan ett ställe på densamma och ett annat, finnes genom den så kallade nivelleringen eller afvägningen. JernkA 1829, Bih. s. 92. Globen 1924, s. 20. — jfr PRECISIONS-NIVELLERING. Anm. I denna anv. föredrages numera vanl. verbet avväga.
2) (i fackspr., föga br.) inställa (ett instrument, kamera, magnetometer o. d.) i horisontalt läge. NF (1887). 2NF 13: 145 (1910).
3) bringa de olika delarna av (en markyta) att ligga i samma (horisontala) plan, befria (en markyta) från upphöjningar o. fördjupningar; i sht geol. med saksubj., i fråga om utjämnande erosion; jfr JÄMNA, v. 2 a. SKN 1845, s. 31. Den verkan, som vattnet utöfvar på jordytan, är i allmänhet jemnande eller nivellerande. Bergstrand Geol. 27 (1868). Den tertiära veckningszonen, .. där denudationen mindre än i andra trakter hunnit att nivellera terrängen. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 169.
4) bildl.: utplåna l. utjämna (olikheter); utplåna l. utjämna skillnaden mellan (olika ting) l. motsättningarna l. olikheterna inom l. med avs. på (ngt); göra (allt) lika; ofta klandrande; jfr JÄMNA, v. 3, LIK-RIKTA 2. Frey 1843, s. 509. Tysklands andliga värld är numera vådligt nivellerad, jämnstruken. VNorström (1909) hos Liljedahl Norström 2: 137. På senare tid ha också bondens särdrag nivellerats oerhört hastigt. Lo-Johansson StädAnsikt. 180 (1930). (Demokratiseringen i Engl.) har inneburit ett höjande och ej en nivellering av människotypen. Hellström RedKav. 117 (1933).
Ssgr (i allm. till 1): A: NIVELLER-INSTRUMENT. (i fackspr., numera föga br.) avvägningsinstrument. JernkA 1839, s. 278. Rothstein Byggn. 327 (1857).
B: NIVELLERINGS-INSTRUMENT. (i fackspr.) avvägningsinstrument. VetAH 1819, s. 12. Strömgren AstrMin. 2: 65 (1927).
(4) -LUSTA, r. l. f. Verd. 1885, s. 190. En senare tids tanklösa nivelleringslusta har tyvärr betydligt minskat fritrapphusens antal (i Borgholm). 3NF 3: 860 (1925).
-STÅNG. (i fackspr.) avvägningsstång. 2NF (1913).
Avledn. (till 1): NIVELLÖR, m.||ig. (förr äv. -eur) [av fr. niveleur] (i fackspr.) person som förrättar avvägningar, avvägare (se d. o. 2). Pfeiffer (1837). Nivellör vid S. Stambanan. MalmöKal. 1861, s. 117. Ymer 1936, s. 286.
Spoiler title