SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NJUTNING njɯ3tniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[vbalsbst. till NJUTA]
1) (†) till NJUTA I 1: åtnjutande; besittning; i sht i uttr. komma l. vara i njutning av ngt. Björkegren (1786; under jouir). Innan han kom till en stadgad njutning af sin fulla lön. Franzén Minnest. 2: 47 (1822). Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 349 (1876).
2) (†) till NJUTA I 4: förtärande, förtäring. LBÄ 23—24: 24 (1799). Njutningen af en vargs hjerta skall redan i barndomen gjort .. (Ingjald Illråde) grym. Geijer SvFolkH 1: 28 (1832). Njutningen af god föda. Ahlman (1872).
3) till NJUTA I 5: njutande; ofta konkretare: känsla av lust l. välbehag. Kellgren 3: 227 (1793). Fåfängligheten af alla jordiska njutningar. Agardh ThSkr. 1: 3 (1842, 1855). (Atterboms Svenska siare och skalder) har skänkt mig en sällsynt njutning. BvBeskow (1844) i 3SAH XXXVII. 2: 148. Att .. känna kaffearomen .. var en okonstlad .. njutning. Wägner Norrt. 27 (1908). — jfr KONST-, KROPPS-, LEVNADS-, LIVS-, SJÄLS-NJUTNING m. fl. — särsk. konkret, om mat o. dryck; i uttr. bordets njutningar. Östergren 1: 611 (1917).
Ssgr (till 3): NJUTNINGS-BEGÄR. begär efter (sinnliga) njutningar. 2SAH 3: 64 (1802).
-FILOSOF. person som hyllar njutningsfilosofin; epikuré (se d. o. 1, 2 b). Tavaststjerna Inföd. 109 (1887).
-FILOSOFI. filosofisk åsikt enl. vilken njutning är det högsta goda; epikurism (se d. o. 1, 2). Levertin Diktare 269 (1898).
-FULL. (i vitter stil) full av njutning(ar). JournLTh. 1812, nr 137, s. 4. Besjungom våra njutningsfulla ungdomsdar. Runeberg (SVS) 2: 109 (c. 1827). Östergren (1933).
-FYLLD, p. adj. fylld av njutning(ar). 2NF 11: 264 (1909).
-FÖRMÅGA. förmåga att njuta. Geijer I. 5: 177 (1811). En bohemkonstnärs sorglösa njutningsförmåga. 2NF 16: 495 (1911).
-HUNGER. (i sht i vitter stil) jfr -begär. Atterbom Siare 5: 148 (1849).
-LIV. om en njutningsmänniskas liv. Snoilsky 3: 92 (1883). 3SAH LIV. 2: 228 (1943).
-LUST, äv. (numera knappast br.) -LUSTA. jfr -begär. Rogberg Pred. 2: 407 (1827).
-LYSTEN. som har (starkt) begär efter njutningar; äv. i utvidgad anv., om tid l. ort: som utmärkes av njutningslystnad. Crusenstolpe Mor. 5: 74 (1843). 3SAH 1: 10 (1886; om tid). Det under de polska konungarna så lefnadsglada, njutningslystna Dresden. Hahr ArkitH 431 (1902).
-LYSTNAD. jfr -begär. Palmblad Norige 259 (1846).
-MEDEL. ämne l. preparat o. d. vars användande innebär en njutning (bestående i t. ex. angenäm smak l. i en känsla av välbehag gm medlets bedövande l. upplivande värkan o. d.); ofta motsatt: näringsmedel. SC 1: 915 (1821). Rusdrycker, kaffe, tobak och andra vanliga njutningsmedel. SFS 1938, s. 1000.
-MÄNNISKA. person som hänger sig åt njutningar; äv.: person som hyllar njutningsfilosofin, njutningsfilosof; ofta motsatt: pliktmänniska. SD 1893, nr 14, s. 2. 3SAH 51: 65 (1940).
-RIK. (i sht i vitter stil) jfr -fylld. PoetK 1819, 2: 7. Njutningsrika timmar. Strindberg NRik. 82 (1882).
-TÖRST. (i sht i vitter stil) jfr -hunger. Wikner Vitt. 257 (1866). Castrén Schildt 135 (1927).
-TÖRSTANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) Östergren (1933).
-VÄXT. (i fackspr.) växt som innehåller narkotiska, berusande l. upplivande l. välsmakande ämnen (använda vid framställning av njutningsmedel). Njutningsväxter (kakao, te, kaffe, cikoria, sockerrör, tobak, vallmo, m. fl.). 2UB 4: 101 (1899).
Spoiler title