SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NOA 3a2 l. 4a, oböjl. predikativt adj. o. sbst.2 n.
Etymologi
[av polynesiskt urspr. o. eg. betecknande: (sak) som man utan risk kan använda]
språkv. om namn l. ord: som användes i st. för ett namn osv. som på grund av övertro ansetts farligt l. skadligt att nämna (”tabu”); ss. sbst.: noanamn, noaord. Söderblom ÖversRelH 166 (1912). Östergren (1933). jfr JSahlgren i NoB 1915, s. 132.
Ssgr (språkv.): NOA-NAMN. namn l. benämning som ersatt ett namn l. en benämning som ansetts farlig(t) att nämna. NoB 1915, s. 135. Då, såsom fallet var på Gotland förr, säljägarna själva sade fisk om säl, var detta ett noa-namn: det var farligt att kalla honom säl, då fick man ingenting. 2SvKulturb. 1—2: 278 (1934).
-ORD. jfr -namn. Gullfot och Den grå .. äro typiska noa-ord (för varg). NoB 1915, s. 133. Hellquist EtymOrdb. 1154 (1922).
Spoiler title