SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NORMAL norma4l, adj. o. sbst.; ss. adj. -are; adv. -T; ss. sbst. r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. normal, adj., normale, sbst., eng. normal, adj. o. sbst., fr. normal, adj., normale, sbst.; av lat. normalis, om vinkel: rät, avledn. av norma (se NORM)]
I. adj.
1) (numera knappast br.) mat. vinkelrät; lodrät; jfr II 1. Sturtzenbecher (1805). Dalin (1853).
2) normgivande o. d.
a) (†) ss. självständigt ord: som tjänar (l. bör tjäna) till rättesnöre l. mönster o. d.; äv. i uttr. normalt anseende o. d., anseende ss. rättesnöre l. mönster. RARP 9: 217 (1664). (Augsburgska bekännelsen utgavs) i de såkallade corpora doctrinæ, som för särskilta tyska stater fingo normalt anseende. Reuterdahl InlTheol. 337 (1837). Det episka skaldeslagets normala skapelse, Iliaden. (Cavallin o.) Lysander 103 (1861).
b) ss. förled i ssgr för att beteckna att ngt användes l. bör användas ss. mönster l. förebild, att ngt tages till utgångspunkt vid beräkning l. fastställande av ngt annat, att ngt uppfyller vissa krav på kvalitet l. exakthet (o. användes ss. jämförelsematerial vid kontroll av ngt annat av samma slag), att ngt avser åstadkommande av enhetlighet l. fastställts ss. den (vissa fordringar uppfyllande) typ av ngt visst slag av konkreta l. abstrakta ting som (i visst fall) bör användas l. vara den allmänt brukliga; se NORMAL-ARBETSDAG, -BAROMETER, -BESTÄMMELSE, -BLÄCK, -FÖRTECKNING, -HÖJDPUNKT, -KOMPASS, -LJUS, -PAPPER, -RITNING, -SKOLA, -TERMOMETER, -UR m. fl.
3) regelrätt; som överensstämmer med naturens ordning; som icke skiljer sig från vad som är vanligt (l. från vad som rimligen kan begäras l. väntas); som representerar ett medelvärde l. en medelnivå; genomsnittlig, ordinär, vanlig. Han är normalt begåvad. Under normala förhållanden. VetAH 1818, s. 161. Man skall (vid användande av jämförande språkvetenskaplig metod) .. ofta finna, att hvad man förut inom ett språk ansåg för oregelbundet, tvärtom är fullkomligt normalt och regelrätt. Richert Ljudlag. 10 (1863). Värdet på ett meteorologiskt element .. kallas normalt, när det erhållits i medium af så lång tids observationer, att detsamma kan anses såsom ett definitivt medium. NF (1887). Subjektets normala plats är .. i början af satsen. 3SAH 6: 439 (1891). För ett normalt öga ligger fjärrpunkten på oändligt afstånd. Moll Fys. 4: 103 (1901). Statens järnvägar hava normal spårvidd (1,435 m.). Engström o. Carlson HlednTrafik. 16 (1917). Det skall .. betonas, att förlossningen är en normal process, och att den i det stora flertalet fall förlöper lyckligt för både mor och barn. Essen-Möller KvinnlUnderl. 90 (1932). — jfr IN-, O-, SUPER-, ÖVER-NORMAL. — särsk.: som icke har sjukliga dispositioner; som är vid sina sinnens fulla bruk; (fullt) frisk i andligt avseende; i sht i nekande o. därmed jämförliga satser. Han är visst inte riktigt l. fullt normal. NF (1887). 3SAH 14: 8 (1899).
II. sbst.
1) mat. rät linje som är vinkelrät mot en annan rät linje l. mot en kroklinje l. en yta i en viss punkt. VetAH 1744, s. 157. Hedström o. Rendahl Alg. 128 (1915). — särsk. fys. vid ljusbrytning i gränsytan mellan två brytande medier: linje som tänkes dragen från en ljusstråles träffpunkt vinkelrätt mot gränsytan. Fock 1Fys. 291 (1854). SvUppslB 17: 493 (1933).
2) (i fackspr.) om ngt som tjänar till rättesnöre l. lägges till grund för ngt samt i närstående anv.
a) om tekniskt l. vetenskapligt mät- l. observationsinstrument som framställts med största möjliga noggrannhet (för att kunna användas för kontroll av andra instrument av samma slag), prototyp. SFS 1908, nr 148, s. 2. På termometrarnes blivande skalor markeras två eller flera punkter svarande mot avläsningar av normalen t. ex. 10 och 30°. Carell o. Edelstam 11 (1916). jfr METER-NORMAL.
b) om viss (i fråga om mått, sammansättning, kvalitet) fastställd, för produktion i stor skala avsedd typ av en viss vara l. konstruktionsdetalj o. d. HeimdSmåskr. 9: 19 (1910).
c) (ngt vard.) i fråga om ett i flera exemplar framställt skriftalster som skall befordras till trycket: det manuskript l. korrektur som är avsett att (efter bearbetning) lämnas till tryckeriet, normalexemplar.
3) (†) i sg. best.: det (i visst fall) normala, normaltillståndet, medelnivån l. medelvärdet. SvLittFT 1838, sp. 344. Blodets från normalen så betydligt afvikande sammansättning. Huss Alcohol. 1: 1 (1849). Så snart som .. (kroppstemperaturen) sjunker något under normalen .., uppstår allarm i hela lägret. GWahlenberg (1850) i BL 19: 201.
Ssgr: (I 2 b) NORMAL-ARBETSDAG~002. för en viss befolkningsklass allmänt gällande arbetsdag med (gm lag) begränsat högsta antal timmar, maximalarbetsdag. Folkvilj. 1882, nr 24, s. 1. SvD(B) 1942, nr 325, s. 4.
(I 2 b) -AUKTOR. (†) Såsom normalauktorer, att företrädesvis imitera i tal och skrift, antagas i latinet Terentius, .. Cicero .. samt Virgilius. Hollander SvUndH 1: 339 (1884).
(I 3) -AVKASTNING~020. Uppskattning av prästlöneboställes normalavkastning m. m. RiksdP 1934, 1 K. nr 27, s. 109.
(I 3) -AVLÖNING~020. ordinär avlöning; motsatt: (tillfällig) löneförbättring. SFS 1920, s. 1312.
(I 2 b) -BAL; pl. -ar. om torvströbal o. d. av viss, för uppnående av enhetlighet fastställd storlek. Olbers Fleischer 102 (1891).
(I 2 b, II 2 a) -BAROMETER. med särskild omsorg framställd (felfri) barometer avsedd för kontroll av andra barometrar; jfr -instrument. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 63. Carell o. Edelstam 16 (1916).
(I 3) -BEGÅVAD. Friska, normalbegåvade och normalkonstituerade barn. Jundell Barn. 2: 182 (1927).
(I 3) -BESLAG. hovslag. ordinärt hovbeslag; motsatt: sjukbeslag. Wrangel HbHästv. 827 (1886).
(I 2 b) -BESTÄMMELSE. bestämmelse avseende enhetliga fordringar på vissa produkter l. arbeten o. d.; i sht i pl. TT 1890, s. 225. Normalbestämmelser angående fordringarna å diverse förbrukningsartiklar, vilka tillverkas och levereras för marinens behov. SFS 1922, s. 305 (rubrik).
(I 3) -BETYG. betyg (t. ex. sedebetyget A) som i ett visst fall är det normalt utdelade. PedT 1874, s. 172. Därs. 1902, s. 150.
(I 2 b) -BLÄCK. bläck som uppfyller vissa för användning i statens värk uppställda fordringar. SFS 1907, nr 55, s. 10.
(I 2 b) -BRANDPOST~02. brandpost av viss lagstadgad typ. 2NF 34: Suppl. 792 (1923).
(I 3) -BREDD. t. ex. hos vattendrag l. sjö. LbTopogr. 9 (1907).
(I 3) -DJUP, n. t. ex. i vattendrag l. sjö. LbTopogr. 9 (1907).
(I 2 b, II 2 a) -DROPPFLASKA~020. apot. jfr -droppräknare. 2NF 35: 392 (1923).
(I 2 b, II 2 a) -DROPPRÄKNARE~0200. apot. dropprör l. droppflaska som avger droppar av exakt samma storlek o. vikt. Ahlberg FarmT 323 (1899).
(I 2 b) -DRÄKT. [efter t. normalanzug] (förr) = jäger-dräkt. Normaldrägten såsom skydd för helsan. Jäger (1881; boktitel).
(I 2 b, II 2 a) -ELEMENT. el.-tekn. galvaniskt element av noga bestämd elektromotorisk kraft som i möjligaste mån är undandragen tillfälliga inflytelser. (Svanberg o.) Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 141. 2UB 2: 447 (1901).
(II 2 c) -EXEMPLAR.
(I 2 b, 3) -FILM. filmband med en bredd av 35 mm. 2NF 35: 797 (1923).
(I 2 b, 3) -FORM; pl. -er. form (särsk. i bet. I 1, 3, 9) som i ett visst fall är den grundläggande l. regelrätta l. normala; bestämd, regelbundet använd form (för ngt). Wikström ÅrsbVetA 1825, s. 539 (i fråga om växter). Först med Epaminondas och Filip af Macedonien synes falangen hafva erhållit en bestämd normalform. Tingsten AnvTakt. Bih. 2 (1887). Hedström o. Rendahl Alg. 76 (1915).
(I 2 b, 3) -FORMAT. format som i visst fall är det normala; standardformat. Till allt murverk af tegel ofvan den stora kordonlisten vid bottenvåningens tak har användts sådant af s. k. normal-format. TT 1899, Byggn. s. 5. NordBoktrK 1916, s. 27.
-FÄRG. särsk. till I 2 b: med omsorg framställd, obetingat pålitlig färg (se färg, sbst.1 2), särsk. för konstnärligt ändamål, färgtryck o. d. Ekenberg (o. Landin) 327 (1890). NordBoktrK 1909, nr 4, omsl. s. 2. Form 1945, omsl. s. 52.
(I 2 b) -FÖRTECKNING. om växtnamnsförteckning utarbetad i syfte att åstadkomma enhetlighet i de svenska benämningarna på landets viktigaste odlade o. vilda växter. Normalförteckning öfver svenska växtnamn. (1894; boktitel).
(I 3) -HASTIGHET~002 l. ~200. ngts normala hastighet. TT 1873, s. 62.
-HÖJD. särsk.
1) mus. till I 2 b; om tonhöjd som för åstadkommande av enhetlighet fastställts ss. den riktiga för en viss ton. Normalhöjden (av det ettstrukna a i musiken) .. fastställdes af franska akademien 1858 till 875 enkla eller 437,5 dubbla svängningar i sekunden. NF 11: 1407 (1887).
2) till I 3; om den i ett visst fall normala höjden över havsytan l. markytan o. d. Inom södra Sverige har högmossarnas normalhöjd inom olika trakter befunnits lagbundet motsvara nederbördsmängden. SydsvGeogrSÅb. 1926, s. 82.
(I 2 b) -HÖJDPLAN~02, n. den nivåyta som för ett lands höjduppgifter antagits till nollyta. SvUppslB (1934).
(I 2 b) -HÖJDPUNKT~02. om utgångspunkten för ett lands precisionsavvägning (i Sverige nollpunkten till en vertikal skala av silver, anbragt i fast bärg på Riddarholmen i Stockholm). KrigVAH 1887, s. 98. Ymer 1936, s. 292.
(I 3) -HÖRANDE, p. adj. utrustad med normal hörsel; äv. i substantivisk anv. LbKir. 2: 118 (1922).
(I 2 b, II 2 a) -INSTRUMENT. med stor omsorg förfärdigat mät- l. observationsinstrument avsett för kontroll av andra instrument av samma slag, prototyp. Rubenson Meteor. 60 (1880). SFS 1908, nr 148, s. 1.
(I 3) -KLASS. särsk. pedag. motsatt: hjälpklass. SvD(A) 1922, nr 36, s. 9.
(I 2 b, II 2 a) -KOMPASS. den av ett (större) fartygs kompasser med vars tillhjälp fartygets egentliga navigering försiggår (uppställd så att den röner minsta möjliga invärkan av fartygets järnmassor o. tjänande till kontroll av styrkompasserna vid ombord befintliga rattar). UB 7: 453 (1875). Hägg Flottan 72 (1904).
(I 1) -KRAFT. fys. kraft vinkelrät mot en viss yta l. kroklinje. SFS 1919, s. 351.
(I 2 b) -LJUS, n. måttsenhet för ljusstyrka (i Sv. numera uteslutande hefnerenhet, hefnerljus). UB 5: 307 (1874). SFS 1932, s. 294.
(I 2 b) -LYCEUM. (i Finl.) lyceum vid vilket lärarkandidater utbildas. SPF 1872, nr 26, s. 2. NordT 1931, s. 613.
(I 3) -LÄGE. (ngts) normala l. ordinära läge (i eg. l. bildl. bet.). Röstens normalläge. NordT 1896, s. 383.
(I 3) -LÖN. lön som normalt utgår till ngn l. som är den normala för en kategori av personer. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 1, Bil. nr 7 a, s. 21. HandInd. 854 (1927).
(I 2 b) -LÖSNING. fys. o. kem. lösning av viss normgivande koncentrationsgrad; numera bl.: lösning som på 1 liter innehåller en gramekvivalent av det lösta ämnet. Pasch ÅrsbVetA 1837, s. 70. 2NF 26: 627 (1917).
(I 2 b) -MERIDIAN. astr. meridian från vilken man utgår vid bestämmande av en för en viss zon gemensam normaltid. Bergstrand Astr. 64 (1925).
(I 3) -METOD. metod som i visst fall är den normalt använda. Nyström Kir. 2: 127 (1929).
(I 2 b, II 2 a) -MOTSTÅND~02 l. ~20. fys. motstånd av noggrant känt värde, motståndsetalong. Tallqvist SvFinOrdf. (1898). SvUppslB 19: 224 (1934).
(I 2 b) -MÅNAD. vid beräkning av tjänstgöringstid för personal vid postvärket: tid av 30 dagar, omfattande 26 vardagar o. 4 söndagar. TabBeräknTjTid Omsl. 2 (1946).
-MÅTT.
1) till I 2 b, II 2 a: likare, prototyp för måttvärktyg; jfr mått, sbst.4 1. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 58 (1854). Åtskilliga statens institutioner tillhöriga hufvudlikare och normalmått. Fyris 1894, nr 148, s. 2.
2) till I 2 b: visst för uppnående av enhetlighet fastställt mått för en viss kategori av föremål o. d.; jfr mått, sbst.4 3. Normalmått fastställdes för sjukbäddarnes längd och bredd (på johannithospitalen). Rydberg KultFörel. 6: 264 (1888). Bildmark Entrepr. 116 (1921).
3) till I 3: i ett land normalt använd måttsenhet; jfr mått, sbst.4 1. Att alnen (under 1400-talet) var normalmåttet för mindre längdbestämmelser. Hildebrand Medelt. 1: 738 (1894).
4) till I 3: mått (storlek) som i visst fall är det normala l. genomsnittliga; jfr mått, sbst.4 3. I behandlingen af gestaltens grundförhållanden, sådana de i skelettbyggnaden äro gifna, måste plastiken än mera, än naturen gör, hålla sig till normalmåttet. Ljunggren Est. 2: 289 (1860).
(I 3) -MÄNNISKA.
1) genomsnittsmänniska. Den ostraffliga, regelräta, af tidens både goda och onda drag oberörda normalmänniskan. NordT 1888, s. 248. SvNat. 1931, s. 10.
2) (tillf.) psykiskt sund människa. Det finns inget klokt folk. .. Normalmänniskan är en fiktion, ett teorem. Bergman Dröm. 245 (1904).
(I 2 b) -PAPPER. papper som uppfyller vissa för användning hos offentlig myndighet uppställda fordringar. SFS 1907, nr 55, s. 1.
(I 2 b) -PLAN, sbst.1, r. l. m. särsk. pedag. om allmän undervisningsplan för folk- o. småskolor, avsedd att tjäna till ledning vid uppgörande av läroplanerna för de särskilda skoldistrikten. Normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor. (1878; boktitel).
(I 1, II 1) -PLAN, sbst.2, n. mat. plan vari alla de linjer ligga som i en viss punkt gå vinkelrätt mot en rät linje (vanl. äv. en kroklinje) i rymden; godtyckligt plan genom en ytas normal. NF (1887).
(I 2 b) -PORTION. särsk. mil. sammanfattningen av de proviantartiklar som enligt fastställd utspisningsstat skola utgå per dygn för en man. TLev. 1899, nr 40, s. 1. SFS 1912, s. 650.
(I 3) -PRESTATION. normal arbetsprestation. LAHT 1927, s. 229.
(I 2 b, 3) -PRIS, n. om det pris som normalt betalas för en vara resp. som i reglerande syfte av myndighet fastställts för en vara (o. som i motsats till maximipris kan överskridas, om säljaren kan ge godtagbara skäl för det högre priset). UB 7: 264 (1874). Fastställande av normalpriser å vissa vedsortiment. SFS 1943, s. 1325.
(I 2 b, 3) -PRIS-LISTA. jfr -pris. Östergren (1933).
(I 3) -PROSA. av G. Cederschiöld införd benämning på den vanliga, sakligt betonade prosastilen utan (utpräglade) konstnärliga avsikter. Cederschiöld Skriftspr. 47 (1897).
(I 3) -PSYKOLOG. jfr -psykologi. Svenson FrödingDiktn. 9 (1916).
(I 3) -PSYKOLOGI. det normala själslivets psykologi; motsatt: abnormpsykologi. 2NF 22: 522 (1915).
(I 3) -PSYKOLOGISK. jfr -psykologi. Herrlin Minnet 178 (1909).
(I 2 b) -RITNING. särsk. byggn. ritning till ngn av de byggnadstyper som anses normalt böra komma till användning vid uppförande av vissa byggnader (särsk. folkskolebyggnader). LärovKomBet. 1884 85, III. 1: 245.
(I 2 b) -SAND. visst slags sand (ren kvartssand) som användes vid hållfasthetsprov på cement, vanl. på så sätt att dragprovstycken förfärdigas av en blandning av 1 viktsdel cement o. 3 viktsdelar sand. TT 1895, Allm. s. 96. Frosterus Min. 9 (1917).
(I 3) -SEENDE, p. adj. utrustad med normal syn; äv. i substantivisk anv. GHT 1921, nr 206, s. 3.
(I 2 b) -SKOLA. [jfr fr. école normale] eg.: mönsterskola; skola för utbildning av lärare (särsk. för högre skolor) l. där lärarkandidater få öva sig i att undervisa; övningsskola (vid seminarium); i fråga om sv. förh. numera bl. dels om en vid Statens högre lärarinneseminarium i Stockholm 1864 inrättad övningsskola (flickskola), dels om ett högre allmänt samlärovärk (Statens normalskola) vartill denna övningsskola gm riksdagsbeslut 1943 ombildats. Den stora Parisiska Normal-Scholan. LittT 1795, s. 252. Vexel-undervisnings-Sällskapets bemödanden, att af enskilda medel upprätta en Normal-Skola för Vexel-undervisningens fullkomnande och Lärares bildande. BetUnd. 1828, s. 19. SFS 1932, s. 465. Statskal. 1947, s. 865.
Ssg: normalskole-kompetens. behörighet som godkänt avgångsbetyg från högsta klassen vid den numera nedlagda Statens normalskola för flickor samt vissa därmed jämställda högre flickskolor medför att söka vissa underordnade befattningar vid statens värk o. att vinna inträde vid vissa kurser o. läroanstalter. 2NF 24: 673 (1916). SFS 1934, s. 706.
(I 2 b, 3) -SPÅR. järnv. (järnvägsspår med) normalspårvidd. TT 1893, M. s. 78. Järnvägstrallor för smal- och normalspår. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 34. —
-SPÅRIG. [avledn. av -spår] järnv. om järnväg: som har normalspårvidd; om rullande materiel: byggd för normalspårig järnväg. Normalspåriga jernvägar. TT 1880, s. 32. 2NF 38: 384 (1926).
Avledn.: normalspårighet, r. l. f. järnv.
(I 2 b, 3) -SPÅRVIDD~20 l. ~02. järnv. om spårvidd av 1,435 m mellan skenhuvudenas innerkanter. 2UB 9: 173 (1905). HandInd. 373 (1926).
(I 3) -SPÄNNING. särsk. el.-tekn. om normal l. vanlig spänning (vid belysningsanläggning o. d.). SFS 1904, nr 10, s. 8.
(I 2 b) -STAT, sbst.1 (föga br.) mönsterstat. Järta 2: 394 (1824). Sådana små eller blinda lidelser, som Platon ville utestänga ur sin normalstat. 3SAH 4: 79 (1889).
(I 3) -STAT, sbst.2 (i fråga om ä. förh.) adm. (fastställd) stat för ordinarie utgifter l. för användning av ordinarie inkomster. KrigVAT 1844, s. 101. Den af Kongl. Maj:t godkända normalstaten för de nya läroverken. Frey 1850, s. 7. Reuterskiöld Grundlag. 84 (1924).
(I 3) -STOR. Bäckenkanalen .. är under normala förhållanden så rymlig, att den icke utgör något hinder för ett normalstort fosters passerande. 2NF 9: 448 (1908).
(I 3) -STORLEK~02. jfr -stor. JernkA 1901, s. 102.
(I 3) -STYRKA. normal l. ordinär styrka (i olika bem.); särsk.
a) i fråga om truppförband. De tunga (cuirassier-)regementernes normalstyrka var 1000 man på 10 companier à 100 man. Mankell Fältsl. 51 (1857). Dens. Krigsm. 1: 81 (1865).
b) i fråga om alkoholhalt. SFS 1861, nr 32, s. 18. Med brännvin av normalstyrka förstås brännvin, som vid + 15° å Celsii termometer innehåller femtio volymprocent alkohol. Därs. 1934, s. 398.
(I 3) -SYNT, p. adj. utrustad med normal synförmåga; äv. i substantivisk anv.; jfr -seende. PedT 1904, s. 409. Texten bör av en normalsynt person ogenerat kunna läsas på full armslängd under normala belysningsförhållanden. Wirgin Häls. 4: 318 (1939).
Avledn.: normalsynthet, r. l. f. Östergren (1933).
(I 3) -TEMPERATUR. temperatur som är normal för ngt; särsk. meteor. om den medeltemperatur för en viss ort l. viss tid som erhålles ss. resultat av fleråriga observationsserier. Berzelius Kemi 5: 1032 (1828). NoK 60: 126 (1926).
(I 2 b, II 2 a) -TERMOMETER. med särskild omsorg förfärdigad termometer (använd för kontroll av vanliga termometrar). UB 2: 556 (1873). Carell o. Edelstam 11 (1916).
-TID.
1) till I 2 b: för ett land fastställd gemensam borgerlig tid; medelsoltiden för den meridian som går mitt igenom en viss zon. 2NF 26: 362 (1917). Globen 1926, s. 31.
2) till I 3: den normala l. ordinära tidslängden för ngt. Almqvist Amor. XXI (1839). (Studieplanerna) skola utgå från en normaltid av högst sex lästerminer för teologie kandidatexamen. SFS 1935, s. 202.
(I 3) -TILLSTÅND~02. (Själens) verksamhet beror af ett visst normaltillstånd hos kroppen. Ekman Jakob 104 (1822).
(I 2 b, II 2 a) -TOLK, r. l. m. tekn. precisionstolk. Cylindriska Normaltolkar. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 204. —
-TON ~tω2n.
1) mus. till I 2 b: ton (ettstrukna a) efter vilken musikinstruments tonhöjd regleras; jfr kammar-ton 2. Dalin (1871). Moll Fys. 4: 19 (1901).
2) språkv. till I 3: tonhöjd som för en viss person är den normala vid fullkomligt affektfritt tal. Noreen Pros. 14 (1897).
-TRYCK. fys. till I 2 b: tryck som motsvaras av en 760 mm lång pelare av kvicksilver med en temperatur av 0° C. o. underkastad värkan av normaltyngd. Moll Fys. 1: 48 (1897).
(I 2 b) -TYNGD. fys. tyngdkraftens storlek vid (i det närmaste) havsytans nivå på 45° latitud. Sthm 1: 49 (1897). NoK 60: 44 (1926).
(I 3) -TYP. normal typ; genomsnittstyp; standardtyp. Lundegård Prins. 216 (1889). Hissar av vanlig normaltyp. KatalInstallAsea 1931, s. 74.
(I 2 b) -UNDERVISNINGSPLAN~00102. pedag. jfr -plan, sbst.1 Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 316 (1900). Med ledning av normalundervisningsplaner, som på förslag av skolöverstyrelsen fastställas av Kungl. Maj:t, skall skolstyrelsen upprätta den särskilda undervisningsplan .., som skall intagas i (fortsättnings-)skolans reglemente. SFS 1918, s. 2736.
(I 2 b) -UPPLAGA~020. om mönsterupplaga, klassisk upplaga o. d. Luthers lilla katekes i sina olika upplagor, af hvilka den sista, .. som bär årtalet 1542, betraktas såsom normalupplaga, innehåller (osv.). Fehr Und. 35 (1894). särsk. om vissa av bibelkommissionen utgivna o. av Kungl. Maj:t auktoriserade upplagor av nya o. gamla testamentet. Nya Testamentet(.) Normalupplaga .. utgifven af Bibelkommissionen. (1884; boktitel).
(I 2 b, II 2 a) -UR, n. precisionsur efter vars gång andra ur ställas; efter astronomiska observationer reglerat ur som visar normaltid. Ericsson Ur. 336 (1897). SvUppslB (1934).
-VIKT.
1) till I 2 b, om likare l. prototyp för viktlod. Berzelius Kemi 3: 272 (1818). ASScF 11: 3 (1880).
2) till I 2 b: den i ett land lagligen fastställda viktsenheten. SPF 1846, s. 239. Smedman Kont. 7 (1874).
3) till I 2 b: lagligen fastställd vikt för ngt (t. ex. viktlod, mynt). Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse, angående normal- och passervigter för guldmynt. SFS 1874, nr 72, s. 1 (rubrik). Därs. 1913, nr 4, s. 3.
4) till I 3, om den i ett visst fall normala l. genomsnittliga vikten. Beträffande kroppsvikten märkes, att den finska gymnastens normalvikt är 70 kilogram. IdrFinl. 1: 125 (1904).
(I 3) -VÄRDE. värde som i visst fall är det normala; medelvärde, medeltal. Genom att utsträcka observationsnätet till alla delar af jorden, har man åtminstone för några af de meteorologiska elementerna lyckats förskaffa sig normalvärden från en stor mängd orter i alla verldsdelar. Rubenson Meteor. 104 (1880). SFS 1914, s. 542.
(I 2 b) -YTA. geodet. nollplan. SvUppslB (1934).
(I 3) -ÅLDER. den i visst fall normala l. genomsnittliga åldern. Lemke VisbyLärov. 27 (1875). Normalåldern efter en tvåårig folkskolekurs är i det närmaste 11 år. LärovKomBet. 1884—85, 1: 170. —
-ÅR.
1) (numera mindre br.) till I 2 b, om år som tages till utgångspunkt för vissa bestämningar. 2VittAH 27: 131 (1873, 1876). Icke utan svårighet gingo protestanterna (vid westfaliska freden) in på .. förslaget om 1624 som normalår med avseende på äganderätten till de indragna andliga godsen. Almquist VärldH 5: 152 (1933).
2) till I 3: år som är normalt (i fråga om inkomster, skörd o. d.). SkogsvT 1904, s. 85. SvGeogrÅb. 1932, s. 149.
Spoiler title