SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NU 4, adv. o. konj.
Ordformer
(nu (nv) 1521 osv. ny c. 1669)
Etymologi
[fsv. nu; motsv. dan. o. nor. nu (jfr nor. dial. no, nå), isl. nú, got. o. mnt. nŭ, fht. (t. nu, jfr t. nun), feng. (eng. now), lat. nu- i nudius (tertius), (det är) nu (tredje) dagen (jfr lat. nunc), gr. νύ, sanskr. ; möjl. besläktat med NY, sbst. o. adj.]
I. adv.
1) ss. temporalt adv., syftande på det ögonblick l. den stund då ordet uttalas (nedskrives) l. på detta ögonblick osv. jämte de mer l. mindre vidsträckt tänkta delar av tiden som föregå o. efterfölja det: i innevarande ögonblick l. stund l. dag l. tidsskede o. d.; särsk. i motsats dels till: förr, tidigare (ofta liktydigt med: numera), dels till: sedan, senare, i framtiden (ofta liktydigt med: än); ofta i förb. med bestämning preciserande vilken tid som tänkes ss. den innevarande; äv. (i sht i vissa uttr.) med syftning på en viss tidpunkt i den (närmast) förflutna tiden l. i (den närmaste) framtiden. Den nu härskande meningen. Klockan är nu en minut i sex. Nu och framdeles, äv. (numera i sht ngt ålderdomligt) nu och alltid; jfr ALLTID 1 a β. Nu som förr. Både nu och då. Jag kunde inte komma förrän nu. Först nu. Nu eller aldrig (jfr c). Det hände för nu ett år sedan. Nu i dag. Nu på söndag. Nu snart. Nu i höstas. Nu för en tid sedan. Huad nw är, och huad som här effter skee skall. Upp. 1: 19 (NT 1526). Hust[rv] Anna .. skal haffua nyclana .. nw om fardaga. OPetri Tb. 187 (1527). Ther som fordom draks miödh och wijn ther liggia nu både hunder och suin. SvOrds. C 5 b (1604). Musæ suethizantes, Thet är Sång-Gudinnor, Nu först lärande Dichta och Spela på Swenska. Stiernhielm (1668; boktitel). Nu komma snart qvällens timmar. Geijer Skald. 152 (1815, 1835). På Helgonabacken vid Lund, der nu / Mamsell och Fru / spatsera i doftande lunder. Tegnér (WB) 5: 163 (c. 1825). Moberg Sedebetyg 65 (1935). — särsk.
a) i vissa stående uttr. o. förb.
α) just nu, just i innevarande ögonblick l. tid; äv.: alldeles nyss, för ett ögonblick sedan. StModSpråkv. 4: 246 (1908).
β) rätt nu, se RÄTT-NU, adv.
γ) nu för tiden (ofta hopskrivet nuförtiden, i sht förr äv. nu förtiden), i våra dagar, i denna l. närvarande tid; äv.: numera; förr äv.: för närvarande, för tillfället; den här gången; tillsvidare. Bolinus Dagb. 17 (1666). Effter här nu förtiden ingenstedes är någon fiende mera till finnandes. Carl XII Bref 277 (1706). (I min beskrivning av svåra hemsökelser) Förblifwer (jag) altså nu för tiden wid the pestilentier som i Swerige huserat hafwa. Swedberg Dödst. 541 (1711). Vad diskuterar ni i skolan nuförtiden? Hellström Malmros 188 (1931). jfr (†): Nu för tiden i begynnelsen af Marsmånad 1707. Block MotalaStr. 10 (1708).
δ) (numera nästan bl. i Finl., föga br.) nu vid lag (äv. helt l. delvis hopskrivet), förr äv. nu vid laget, ungefär nu, nu vid pass; äv.: nu (sedan den l. den tiden förflutit o. d.); vid det här laget. Ekeblad Bref 1: 427 (1655). Kellgren (SVS) 3: 298 (1788: nu vid laget). Jag väntar min hustru tilbaka nu vid lag. Envallsson Tosorden 6 (1798). Calonius, som nu vidlag lär vara hemma. JZDuncker (1809) hos Cygnæus 2: 220. Zettervall SBlad 71 (1905).
ε) nu om dagarna, se DAG I 5 a α δ'.
ζ) (numera bl. mera tillf.) nu på stunden o. d. (förr äv. nu på denna stund), just nu; äv.: strax, genast; förr äv.: nyligen, nyss, för ett ögonblick sedan. Han berättade sig vara nu på stunden resfärdig. RP 8: 279 (1640). ÅgerupArk. Brev 12/3 1754 (: nu på denna stund). Fick jag sådan flicka, / Gifte jag mig .. / Just på stunden nu. Bellman (BellmS) 2: 79 (c. 1766, 1791). Et rygte sade mig nu på stunden, att Eder M:t skulle ärna i morgon till Sig upkalla Bonde-Ståndet. HT 1919, s. 29 (1789). Sundén (1887).
η) nu strax, på ögonblicket, om en stund; förr äv.: alldeles nyss. Han kommer nu strax. Herre min dotter är nw strax bliffwen dödh. Mat. 9: 18 (NT 1526). Det nu straxt skiedde på gatan. BrölBesw. 366 (c. 1670).
ϑ) (mera tillf., vard.) nu så länge, tillsvidare; äv.: än så länge (jfr LÄNGE 1 c β). Leopold 4: 264 (c. 1820). Nå, hvad är det för folk (i föreningen)? — Det är revisorskan Homan och hennes nåd Rehnhjelm nu så länge. Strindberg RödaR 122 (1879). Högberg Vred. 3: 80 (1906).
ι) i vissa uttr. (särsk. nu igen) med bet.: nu på nytt, nu än en gång o. d.; särsk. i förbleknad anv., i sådana frågeformuleringar som vad var det han hette nu igen? (jfr IGEN II 7 a slutet), äv. vad var det han hette nu? Stiernhielm Fred. 17 (1649). Äro vi inne på filologien nu igen. Heidenstam Alienus 1: 59 (1892). Han, du vet, / hvad var det nu han hette, din bekante? Melin Breitenf. 3 (1893, 1900).
κ) (†) nu så tids, äv. nu så dags, i denna stund l. tid, nu för tiden; (just) nu. Nordforss (1805).
λ) nu till dags, se NUTILLDAGS.
μ) än nu, se ÄNNU.
b) i uttr. som ange att ett (för tillfället rådande) förhållande förelegat sedan viss tid. Nu i några år. Nu i snart sex veckor. Hwadh Skade .. thenne try rike .. hafth hafwa nw j nogor næsth förlidne aar. G1R 1: 52 (1523). Som Professor Liljevalch .. varit sängliggande nu snart en månad. Florman BrRetzius 16 (1826). Hallström Skepn. 106 (1910).
c) med särsk. tanke på den föreliggande situationen l. det som plötsligt inträffar l. just skett l. skall ske l. just sagts o. d. (jfr a); ofta med tanke på att ngt tar (l. tagit) sin början l. når (nått) sin höjdpunkt l. avsluta(t)s l. på att ngt påkallar l. förorsakar en viss handling l. en viss reaktion o. d.; stundom närmande sig bet.: i och med detta. Pass på, nu smäller det. Nu orkar jag inte höra på dig längre, utan nu går jag. Nej, nu (ngt vard. äv. nu så) kan det vara nog. Nu ljuger (ljög) du allt. Nu tycker du förstås att du har gjort det bra. Nej, nu skall du få se på annat. Nw begabbar tu migh. FormPuerColl. A 8 b (1559). Nu till annat! BrefNSkolH 96 (1810; jfr 6). Nu, herr genral, gör ej min konst er hinder. Runeberg 2: 112 (1846). Nej, adjö nu, Bergklint, sade han. Siwertz Varuh. 276 (1926). — särsk.
α) (vard.) ofta med stark emfas, i sådana uttr. som nu vet jag, för att beteckna att den talande plötsligt kommit till visshet l. blivit på det klara med ngt o. d. Andersson Kal. 17 (1906).
β) (vard.) betonat, i den stående förb. vad nu, vad nu då o. d., ss. uttr. för överraskning l. otålighet l. indignation o. d.; äv. (numera föga br.) i uttr. hur nu (då). AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 114. Serenius (1741: Hur' nu). Hvad nu? Hvad fattas den der gråtlipen? Envallsson Herreg. 15 (1784). Men hvad nu, din lilla fjolla! / Gråter du? Kellgren (SVS) 3: 286 (1788). Hvad nu då .., få vi inte ha reseffekterna i korridoren? LD 1910, nr 156, s. 2. Huru nu då? Föll du, Kebbe? Högberg Frib. 5 (1910).
γ) ss. bestämning till en imperativ; ofta starkt förbleknat, använt närmast ss. uttr. för en vädjan. Kom hit nu och säg tack! Läth thet nw så skee. Mat. 3: 15 (NT 1526). Lätt see, Amate, war nu snar! Asteropherus 33 (1609). Hör på nu, alla valmän och ni som gjort politiken .. till ett yrke! Hedin 1Varn. 16 (1912). särsk. hör nu, (icke artig) formel för att påkalla ngns uppmärksamhet l. för att börja en fråga l. tilltalsfras l. dyl.; äv. för att uttrycka att man anser ngt alltför överdrivet l. oförskämt o. d. Nej hör nu, låt bli det där. Hör nu fader Clas, kom nu och tagh vitne på det jag sade. VRP 23/5 1722. Hör nu, jag sa visst inte mitt namn? Janson Gast. 61 (1902). Hör nu, elden utbröt klockan half elfva ..; var porten stängd då? Strindberg Kamm. 2: 6 (1907). Du ger mig bara stöd för min åsikt att du är spritt galen .. — Nej, hör nu! Hammarling Wodehouse Åska 81 (1936).
d) [jfr motsv. anv. i eng.] (†) övergående i adjektivisk anv. ss. attribut, särsk. till yrkes- l. ståndsbeteckning l. titel o. d.: nuvarande; äv.: som nu är (det l. det); äv.: nyligen l. nu åstadkommen l. gjord o. d. Så wartt wpläsitt all drengzens förre och nw berettilser. DombRisinge 7/9 1604. Wår nu kÿrkioherde. VDAkt. 1653, nr 296. Qvæstionen .. emillan nu klandraren Gudmund och då kiöparen Johan. Därs. 1699, nr 307.
e) styrt av prep. o. stundom närmande sig substantivisk anv. Från och med nu (i sht förr äv. från nu) får du stå på egna ben. G1R 1: 122 (1523: till nw). Loffuat ware Herren .. jfrå nu alt in til ewigheet. Psalt. 41: 14 (Bib. 1541). Tegnér (WB) 2: 198 (1815: från nu). Det är stor skillnad på nu och då. WoH (1904). Skillnaden .. mellan förr och nu. Lagerlöf Holg. 2: 417 (1907). — särsk.
α) (numera knappast br.) i uttr. för nu och alltid, för nu och efterkommande tider o. d. Et rättesnöre för nu oc andra efterkommande tider. Pfeif DeHabitu 172 (1713). Ridderskapet och Adeln innesluter sig för nu och altid i Tit. Ståndets vanliga vänskap. AdP 1786, s. 40.
β) (†) i uttr. i nu, nu, på ögonblicket. Att jag ej i nu expressive kan forma mina känslor. OMStålhammar (1840) hos Nordmann BorgåBarn 122.
2) (i sht i skriftspr.) i berättande framställning, utan direkt relation till det (den) för den talande (l. skrivande) innevarande ögonblicket (tiden) o. syftande på den tidpunkt då ngt som omtalas o. d. skett l. då ett visst förhållande rått o. d.; ofta använt för att göra en skildring livligare l. åskådligare; stundom liktydigt med: då; äv.: så, sedan. UpplDomb. 7: 77 (1554). Hercules, öfwertalt, .. / .. steg til, och wille nu föllia Fru Lusta. Stiernhielm Herc. 274 (1658, 1668). Nu han sväfvade kring på det ödsliga haf. Tegnér (WB) 5: 111 (1825). Nu var det en söndagsmorgon, och pojkens föräldrar höllo på att göra sig i ordning för att gå i kyrkan. Lagerlöf Holg. 1: 9 (1906).
3) [jfr d. nu og da, eng. now and then] (utom i vissa trakter i sht i skriftspr.) i uttr. nu och då, då o. då, emellanåt, esomoftast; jfr DÅ, adv. o. konj. I 4 b. Kreaturen trifdes bra, om de nu och då fingo tiggarebröd. Wigström Folkd. 2: 129 (1881). Vi .. vilja möta eder .. med ett nu och då påkalladt ord. Wåhlin Skoltal 129 (c. 1890). Svärmiska Wetterau- och Herrnhaag-bröder ankommo nu och då. KyrkohÅ 1930, s. 225.
4) [jfr d. nu — nu, eng. now — now] (numera i sht arkaiserande, mera tillf.) i uttr. nu — nu (förr äv. nu — snart, ibland (l. nu) — nu åter) än — än, ibland — ibland, i ena stunden — i andra stunden; i uttr. nu — nu förr äv.: först — sedan, nyss — nu(mera); stundom med mer l. mindre markerad syftning på bestämda ögonblick l. tillfällen o. d., då det som omtalas skett (jfr 2). (Konung Gustav har) befrågat sich nw medh then ena parten, och nw medh then andra (huru osv.). OPetri PGalle A 1 b (1527). Ostadight .. wädher, thet nu kåldt och snart warmt .. är. Berchelt PestOrs. B 1 a (1589). Ändteligen bröt det vt til en röd fläck, hvilken nu var liten, som ett nålshufvud, nu blef stor som en ärt. Lagerström Westph. 61 (1737). Hvad har jag dock fådt skåda? / Nu stod de bägge här, nu ligga de der båda. Dalin Vitt. II. 5: 199 (1738). (Vargarna som) ibland vppehålla sig .. på thet ena, nu åter på ett annat ställe. Aken Reseap. 330 (1746). Rein Psyk. 2: 44 (1891). Östergren (1933).
5) [jfr fsv. nu qvæþer han ne viþ (osv.)] (numera bl. ngn gg arkaiserande i lagspr. o. d.) med konditional innebörd, inledande en (bi)sats vari ett hypotetiskt (rätts)fall beskrives l. omtalas o. mer l. mindre liktydigt med: om, om det inträffar att, antaget att, i det fall att; jfr 6. HB 10: 12 (Lag 1734). Nu vil Smedsdräng Mästersven blifva, anmäle sig (osv.). Bergv. 3: 246 (1766). Nu hembjudes elektrisk anläggning (osv.). SFS 1927, s. 486. Östergren (1933).
6) i allm. obetonat o. med mer l. mindre utpräglad stilistisk funktion, förmedlande l. markerande en övergång mellan olika led l. moment o. d. i en framställning (jfr 5); särsk. dels i narrativ huvudsats placerat i satsens början o. markerande l. understrykande att ett nytt förhållande l. faktum omtalas (stundom inledande andra ledet i en syllogism), dels inuti satsen, förmedlande en övergång till ett moment som återupptager ngt redan behandlat; stundom liktydigt med: emellertid. Nu är det så, att (osv.). Nu förhåller det sig emellertid på följande sätt. För att nu återkomma till vad som tidigare sagts, så (osv.). Vad nu den sista invändningen beträffar, så (osv.). Om det nu inträffar, att (osv.). OPetri MenFall H 7 a (1526). Nu war på then tijdhen en Templens Fogte, som heet Simon. 2Mack. 3: 4 (Bib. 1541). Hwadh nu thet förste stycket j Catechismo anlanger (så osv.). OMartini Pred. D 1 b (1606). Nu var det så, att alla målarskråna / om stilens renhet voro mycket måna. Fröding Guit. 138 (1891). Nu märks olikheten mellan urkristendomen och Marcion .. mest i det, som (osv.). SvTeolKv. 1936, s. 323. jfr (†) närmande sig bet.: men. Nu at löpa til Konungen om sådant vtan säker wiszhet, war icke rådeligit. Swedberg Lefv. 128 (1686, 1729). — särsk. i satser vari omtalas en ur det föregående sammanhanget följande konsekvens l. slutsats o. dyl. l. i satser som utgöra l. innehålla en sammanfattning l. avrundning o. d. av ngt föregående; särsk. i bisats efter temporal l. kausal konj.; ofta liktydigt med: alltså, som sagt; äv.: ss. nyss skildrats. Eftersom han nu hade slutfört sitt uppdrag, ville han vila ut. Så warer nw nöctere och wakandes till ath bidhia. 1Petr. 4: 7 (NT 1526). Så wardt nu himmel och iord fulkompnat. 1Mos. 2: 1 (Bib. 1541). När nu så skedt war att the wore bortförde för fongar (så osv.). Svart G1 6 (1561). Då han (dvs. K. XI:s livhäst) nu var en hufvudfigur, / .. i eld och brand, / ”Brandklipparen” nämndes det trogna djur. Snoilsky 2: 72 (1881). Men nog är det väl sorgligt att det ska reklameras så mycket för svenska snapsar i utlandet, att nu dessa journalister ska behöva bli besvikna. SvD(B) 1943, nr 121, s. 8 (jfr 7).
7) i allm. obetonat o. mer l. mindre modalt, antydande l. understrykande den talandes l. skrivandes inställning l. uppfattning l. allmänt nyanserande ett yttrande l. ett omdöme o. d.; stundom övergående i rent pleonastisk anv.; särsk.
a) i sammanhang där man lämnar därhän hur ngt förhåller sig l. anser ngt vara av mindre vikt l. antyder att man icke tar hänsyn till vilka konsekvenser ngt kan leda till l. att man finner ngt egendomligt l. tvivelaktigt o. d. Han sade att han hade sett en maskros eller vad det nu var. Det må nu vara som det kan med det. Jag gör det, han må nu säga vad han vill. Han lyckades, hur det nu gick till. Hur det nu var, så kom jag fram till slut. Thet må nu wara som thet kan. FörsprMal. (Bib. 1541). Orden äro Christeliga, man må nu ha mening dermed eller intet. Dalin Arg. 1: 21 (1733, 1754). Den af vilden dyrkade stenen, träklossen eller hvad det nu månde vara. Svensén Jord. 125 (1884). Jag ger mig själf detta betyg (det må nu gälla för hvad det kan). AQuennerstedt i SthmBl. 1901, nr 185, s. 1. Man (tog) dem för tvillingar, antingen de nu voro så eller ej. Hallström NNov. 119 (1912). SvD(B) 1943, nr 126, s. 10.
b) i (parentetiska) (fråge)satser som om nu det är en brist, där man antyder att den fråga o. d. man uppställer bör l. kan o. d. besvaras nekande l. att man är tveksam om den bör (osv.) besvaras jakande (jfr a); äv. i liknande satser där lämpligheten o. d. av vad man själv l. ngn annan gör l. av ngt som sker o. d. (äv. på ett mer l. mindre nedlåtande l. nonchalant sätt) ifrågasättes (jfr c). Det finns sockerdricka för den som nu vill ha det. Böfwelsämbetet kan hwar och een uthi Rysslandh bekomma, den som har nu lust der till. Barckhusen Cotossichin 118 (1669). Det skall bli härligt att bli af med henne (dvs. jungfrun). Om hon nu verkligen går. Söderberg Främl. 12 (1903). En Tor Hedbergspjäs ”Rembrandts son”, om någon nu minns den. UNT 1943, nr 79, s. 8.
c) i sådana satser som (vi få godkänna det) sådant det nu är, där man antyder att det man talar (osv.) om är l. kan vara behäftat med mer l. mindre svåra brister l. fel l. kan (visa sig) vara ineffektivt o. d. Användandet af vårt arbete, sådant det nu kunnat blifva. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. V (1885). Emellertid tillerkänner språkbruket .. flertalet människor en karaktär, sådan den nu är. Quennerstedt KristKarakt. 8 (1911).
d) i sammanhang som innebära ett (mer l. mindre resignerat) konstaterande l. medgivande o. d. av att ngt på grund av människornas l. världens skapnad l. omständigheternas l. sakens natur o. d. (olyckligtvis) icke kan l. får ändras l. måste accepteras l. erkännas o. d. Det är nu en gång så, att (osv.). Så är nu Werdens Öde. Lucidor (SVS) 199 (1672). Mina epistlar kunna nu en gång ej bli annorlunda. Geijer Brev 162 (1813). Men han var nu professor och riddare och det kunde icke hjelpas. Strindberg RödaR 133 (1879; jfr e). BygdFolk 1: 207 (1927).
e) antydande l. understrykande att ngt är den talandes (osv.) mer l. mindre bestämda övertygelse l. tro l. inställning l. att den talande (osv.) anser l. fastslår ngt vara ett faktum o. d.; äv. nyanserande l. modifierande, för att mildra en motsättning till vad ngn annan yttrat o. d.; ofta närmande sig bet.: (än)då, dock, en gång, i alla fall; förstås; trots allt; faktiskt; äv.: minsann. Något snille är han nu inte. VDAkt. 1683, nr 122. Pilten. Förlåt, men det (att tala blankvers) är nu den minsta konsten. Fahlcrantz 2: 10 (1825, 1864). Detta kan nu icke disputeras, och tyckes böra förstås af sig sjelf. Tegnér (WB) 8: 622 (1839). Ville han mörda mig med ett vådaskott? Det tror jag nu inte, ty det hade varit för omodernt. Strindberg TrOtr. 2: 66 (1890). Ja, någon spis var det nu inte, utan bara en stor häll. TurÅ 1914, s. 2. Per var nu inte den som glömde ta reglementsenlig kvittens. Nilsson HistFärs 57 (1940).
f) i satser som innehålla ett gm l. i en följande sats l. satsförkortning o. d. till sin räckvidd o. d. inskränkt medgivande o. d. av att ngt förhåller sig l. kan förhålla sig så l. så; äv. i andra anv. som ansluta sig till denna bet.; ofta närmande sig bet.: visserligen; äv.: ”för all del”, förstås, ju, utan tvivel. Ryktet var nu inte sant, men det kunde ha varit det. Om then Tull är någett stiffuere än then gamble Tull, som the Danske tilforenne äre wane wtgiffue thett vett man nw icke. G1R 11: 362 (1537; möjl. till e). Om nu än dessa fragmenter icke äro äkta .., så återgifva de dock skrifsättet i acta diurna. Lysander RomLittH 92 (1858). Detta låter nu mycket pompöst, men är i sjelfva verket icke så förunderligt storartadt. Nyblom Bild. 201 (1864). (Hund) det hade hon nu inte, men en kanariefågel. Beskow SvBarn 95 (1896). Ottelin BSorl. 9 (1904).
g) i sådana parentetiska satser som för att nu ta några exempel, för att nu överdriva något; förr äv. utan för. Vti Oxfurt blef jag bekant med Biskopen D. Fell, .. Jemvel ock med Professorn Bernhardi, at nu andra förtiga. Swedberg Lefv. 70 (1729). (Liberalismens) genombrott betecknas af de reformer, som .. renderade oss frihandel (osv.) .. för att nu endast nämna det viktigaste. Kjellén NatSaml. 24 (1906).
8) (†) i mer l. mindre utpräglad interjektionell anv., föregående l. inledande en sats, utan att vara syntaktiskt inordnad i denna.
a) mer l. mindre tydligt uttryckande en känsla l. sinnesstämning l. rent apostroferande; ofta fördubblat; ofta liktydigt med: nå, minsann, hör nu. Asteropherus 22 (1609). Her Samuel haf(ver) i Quisten, stöt wälb(or)ne Junkaren på bröstet och sagt. Nu Nu min Herre, i hafue nogh länge stulit H. Sacramentet. VDP 1664, s. 577. Nu, kamrat, för en dag, som denna, betalar man pengar. Runeberg 1: 27 (1832). Därs. 204 (1836). särsk. i uttr. nu väl (stundom hopskrivet) o. nu välan (jfr b). Nw wel, haffua the någhot beslutat, wij wilie see til om thz är rätt. OPetri 1Post. 100 a (1528). Therföre, nu wälan, ehoo tu ock wara kan, haff godt Hopp. Schroderus Comenius 13 (1639). Wikner Tidsex. 167 (1888).
b) markerande början av ett nytt led l. moment i en framställning l. inledande ett yttrande som innebär en avslutning l. avrundning o. d. av det föregående; stundom svårt att skilja från a o. 7. Nu, så hören Herrans ord j quarrbleffne aff Iuda. Jer. 42: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: välan, hören då Herrens ord). Nu, jag är, som sades föruth, lijka nögd. VDAkt. 1736, nr 281. Nu, jag lefver här så länge ad interim på Guds Försyn. Atterbom Minn. 532 (1818). Rudin 2Evigh. 2: 529 (1889).
II. (numera bl. arkaiserande l. bygdemålsfärgat) ss. temporal konj.: då, sedan, nu då, nu sedan; äv. med kausal (bi)betydelse: (nu) eftersom. G1R 3: 89 (1526). (Han) berätter att nu han var i Hamborg kom en H. F. N:des tiänare dijtt. AOxenstierna 2: 494 (1622). Nu vij af begges våre concept sij, huad I för aftaalltt eller ännu tvistigt holle, kunne vij deste bettre judicere om saken. Därs. 708 (1624). Blomma, älskade, hvarför dignar mitt hjärta nu jag ser / dig lysa därinne på dunkel plan. Ekelund InCand. 22 (1905). Wägner ÅsaH 41 (1918).
Ssgr (till I 1. Anm. 1:o Vissa av dessa ssgr kunna äv. föras till nu, sbst. 2:o Åtskilliga ssgr av mera tillf. karaktär ha här utelämnats): NU-ANSKAFFNINGS-VÄRDE. handel. vid uppgörande av kostnadskalkyler o. d.: värde som en vara representerar l. pris som den betingar vid nyanskaffning vid tidpunkten för kalkyleringen. SvTeknUppslB 1: 25 (1937).
-BEMÄLT. (†) nyssnämnd. Brask Pufendorf Hist. 349 (1680).
-FLÖDE.
1) filos. i Henri Bergsons filosofi: livet ss. en kontinuerlig rörelse vari det förflutna, det närvarande o. det framtida genomtränga varandra. Intuition är upplevande av nuflödet. Ruhe Bergson Intuition 17 (1911; fr. orig.: durée).
2) (i vitter stil, tillf.) om den i nuet försvinnande tiden. GHT 1934, nr 67, s. 12.
-KOSTNADS-KALKYL. handel. till grund för prissättning på en vara liggande kalkyl som uppgöres med hänsyn till (teoretiska) tillvärknings- o. materialkostnader vid tidpunkten för varans försäljning; jfr -pris. HandHantv. Hantv. 2: 125 (1935).
-LEVANDE, p. adj. [jfr d. nulevende] (mera tillf.) nu levande. De förnämsta bland äldre nulefvande danska romanförfattare. Sturzen-Becker HinsidSund. 2: 244 (1846). Hirn Dimnet Brontë 5 (1927).
-LÄGE. nuvarande läge; jfr läge 6; jfr nutids-läge. En bergfast förtröstan på framtiden, medan nuläget ständigt försämrats. SvD(B) 1943, nr 1, s. 4.
-MERA, se d. o. —
-NORDISK. som finns i l. är utmärkande för o. d. de nutida nordiska språken l. (ngt i) det nutida norden. Studier i jämförande nunordisk syntax. Hulthén (1944; boktitel).
-PRIS, n. handel. pris som det i en färdig vara ingående materialet betingar vid tidpunkten för varans försäljning o. som kan läggas till grund för prissättningen av varan. EnhetlPrincSjälvkostn. 17 (1937).
-SPRÅK. (mera tillf.) om ett språk sådant det är nu. Lilie NomAg. 13 (1921).
-SPRÅKLIG. jfr -språk. ANF 37: 178 (1921).
-SVENSK, adj. i sht språkv. som finns i l. är utmärkande för l. avser nusvenskan. Nusvensk ordbok. Östergren (1915; boktitel). Dubbelteckning av nusvensk lång vokal. AntT XX. 7: 85 (1919).
-SVENSKA, r. l. f. i sht språkv. nutida svenskt språk; särsk. i sg. best.: vår tids svenska; särsk.: det svenska riksspråket sådant det talas o. skrives nu. PedT 1900, s. 287. Någon ur fornsvenskt legendarium hämtad och till nusvenska översatt legend. Rig 1918, s. 92.
-TID, -VARANDE, se d. o. —
-VÄRDE. (i sht i fackspr.) värde (som ngt har) nu (i motsats till dess (beräknade) värde ss. nytt l. vid tillkomsten l. vid ngn tidpunkt i framtiden); särsk. om (i progression växande) pänningsumma l. skuld o. d.; äv. i utvidgad anv., om värdet av löften o. d. Hedström o. Rendahl Alg. 150 (1915). Skogens nuvärde är mycket beroende av de under närmaste framtiden inflytande inkomsterna. SFS 1930, s. 647. Nuvärdet av .. försäkringar om Tysklands fredliga avsikter. SvD(A) 1933, nr 184, s. 4.
-VÄRLD(EN). (numera bl. tillf.) nutidens värld, världen sådan den är nu. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 174. Nuvärldens beryktade Babylon. Wallin Bref 253 (1849; om London).
Spoiler title