SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NYCKEL nyk3el2, r. l. m.; best. nyckeln (Lind (1738), osv.) l. (utom i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat, numera bl. ngn gg i poesi) nyckelen (Luk. 11: 52 (NT 1526), Östergren (1933)) ((†) nycklen SkrGbgJub. 6: 56 (1587), Berg Visingsö 176 (1885)); pl. nycklar ((†) nyckler OPetri Tb. 23 (1524: nøklene, pl. best.), G1R 24: 190 (1554), Schück Wivallius 1: 79 (i handl. fr. 1629); nyckiler BtÅboH I. 8: 47 (1636)).
Ordformer
(nijck- (-ch-) 15911699. nijk- 1591 (: nijkler, pl.). nyck- (-ch-, -kk-) 1526 osv. nyk- (nyc-) 1524 (: nÿklener, pl.), 1526c. 1755. nöck- 15561596 (: Nöcklepigor). nök- 1524 (: nøklene, pl.)c. 1540 (: nöklar, pl.). -el (-ell) 1526 osv. -il(l) 15261681. -l (i ssg) 1571 (: Nyckl kädior). -yl 16241678. nokle 1544. Anm. Formen lyckel hos Stiernhielm Vt. (1658, 1668) är sannol. upptagen från fornspråket)
Etymologi
[fsv. nykil, motsv. fd. nygel, nøgel (d. nøgle), nor. nøkkel; av omstritt urspr.; sannol. gm dissimilation utvecklat ur det med suffixet -ila- av svagstadiet av stammen i germ. lūkan (jfr LOCK, sbst.2) avledda ord som föreligger i fsv. lykil, sv. dial. lyckel, likil, fd. o. dan. dial. løgel, nor. dial. lykel, isl. lykill (se NordText. 9: 74 ff. (1936)); jfr med avs. på bet. o. bildningssätt t. schlüssel, nyckel, av germ. slutila-, i avljudsförh. till fht. sliozan, stänga (t. schliessen), o. SLUTA]
1) redskap (av metall) för öppnande o. stängande av lås, bestående av en efter låskonstruktionen särskilt avpassad del (jfr NYCKEL-AX) o. ett vanl. rundat (ofta mer l. mindre ringformigt) handtag, ofta förbundet med nyckelaxet gm en ihålig l. massiv del (jfr NYCKEL-SKAFT); jfr DYRK. Nyckeln sitter i dörren. Vrid om nyckeln två gånger! Passar nyckeln (till låset)? Öppna med falska nycklar. OPetri Tb. 23 (1524). Låås medh Nycklar. Roth Kägleh. 38 (i handl. fr. 1686). Jag har .. inrättat ett slags Låås på hvilkas nyckel man kan see om dören är tilläst eller eij. Polhem Invent. 48 (1729). När han kom dit upp (till tämplet), / var porten stängd, och nyckeln rostad fast deri. Tegnér (WB) 5: 158 (1822). Lägg nyckeln under tröskeln! Strindberg RödaR 85 (1879). Nycklar med ihåligt skaft kallas kvinliga eller tyska nycklar, de med massift skaft fulla eller franska nycklar. Adler Meyer 447 (1894). Då en nyckel ligger på bordet, bebådar detta osämja mellan makarna. Landsm. VIII. 3: 368 (c. 1900). Hvad jag njöt af att sätta nyckeln i eget lås! Wägner Norrt. 15 (1908). — jfr ANSATS-, BOJ-, BREVLÅDS-, DUBBLETT-, DÖRR-, GULD-, HUVUD-, KASSASKÅPS-, KIST-, KOFFERT-, KROK-, KYRK-, LÖNN-, PATENT-, PATENTLÅS-, PORT-, RÖR-, SKÅP(S)-, STUG-NYCKEL m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Alle Nycklar hengia icke widh itt bältte. SvOrds. A 2 b (1604); jfr 2 a. Hwadh hiälper haa Kistorna fulla, när dhen onde haar Nyckelen? Grubb 342 (1665). Ondt lijta på dhen låås, som hwar man haar nyckel til. Törning 122 (1677). Den nyckel, som ständigt är i bruk, är alltid blank. Wensell Ordspr. 15 (1863).
b) [jfr liknande uttr. i fsv.] (numera bl. ngn gg arkaiserande) i uttr. under l. inom lås och nyckel (nycklar), i utrymme som är tillslutet med lås o. nyckel, inom lås o. bom, inlåst o. d.; äv. i uttr. under ngns (lås och) nyckel (nycklar), förr äv. under ngns vård och nyckel l. under händer och nycklar, i ngns förvar (o. under dennes ansvar); förr äv. dels i uttr. till nyckel och förvar, till förvaring, dels i uttr. ha lås och nycklar l. nyckel och aktsamhet över ngt, ha ngt i förvar (o. ansvara därför). OPetri Tb. 178 (1527). Att tu haffver sielff låss och nyckler ther utöffver (dvs. över silvret). G1R 24: 190 (1554). CivInstr. 294 (1592: nyckell och achtsamheet). OxBr. 1: 2 (1612: under händer och nykler). Sina saaker .. betrodde hon Håkon j händer till nyckel och förvahr. VDAkt. 1694, nr 131. All den Spannemål, som .. under Tull-kammarens vård och nyckel uplägges. PH 6: 4350 (1756). CFDahlgren 5: 15 (1832: inom lås och nyckel). Han hölls så godt som under lås och nyckel i vestra slottsflygeln. Liljecrona RiksdKul. 330 (1840). De gamla klosterbrev, som .. blivit kvarliggande i Uppsala under antikvitetsarkivets nycklar. Schück VittA 2: 70 (1933).
c) [jfr motsv. anv. i fsv.] i uttr. som beteckna att ngn ss. husmoder handhar l. skall handha nycklarna till förvaringsrum o. d. i ett hem. Nycklarna äge du (dvs. den blivande hustrun) sjelf, hvad lås, dig lyster att öppna, / Öppne du fritt. Runeberg 1: 83 (1832). Det var icke en kvinna sådan som Signe hon skulle önskat giva nycklar och husmoderskap i det Falanderska huset. Knape EFal. 140 (1925).
d) [jfr motsv. anv. i d. samt av t. schlüssel] (förr) i uttr. som beteckna att ngn hänger nycklarna på en avliden anhörigs bår ss. symbolisk handling, då han (l. hon) gör sig urarva efter den avlidne (jfr BÅR-STÅNG a); förr äv. i uttr. sätta nyckel i dörr l. nycklarna i dörrarna o. d., ss. beteckning för att ngn (lämnar hus o. hem o.) avstår från sin egendom l. att man gör sig urarva efter en avliden. HSH 23: 3 (1524). Att meninge man wille sätte nycklerne i dörerne och öffwergiffwe hwss och heman. HH XIII. 1: 98 (1563). (Det) är .. oss allom .. witterligit, att hanns hustru satte nyckil i dör, och siidan schreftz op, huad tär war i förrådh eptir hans död. VadstÄTb. 14 (1578). En hustru hade utspritt det talet (vid vissa personers död) .., att de vore så mycket skyldiga, att nycklarne hängts på likbåren .. då de begravdes. Herdin Upps. 1: 135 (1926; efter handl. fr. 1659).
e) om nyckel använd ss. tecken l. symbol för makt l. höghet o. d.; särsk.
α) om den nyckel som ingår i riksregalierna. RARP 2: 107 (1634). I processionen (vid O. II:s kröning 1873) .. bars nyckeln av finansminister Wærn. Linder Tid. 315 (1924). jfr RIKS-NYCKEL.
β) om kammarherrenyckel; jfr f; särsk. i uttr. kammarherre med l. utan nyckel, se KAMMARHERRE 1 a slutet. Til gref Stenbock sade (G. III): .. jag har gifvit .. (er son) survivancen til Er nyckel. GJEhrensvärd Dagb. 1: 397 (1779). 3NF 11: 220 (1929).
f) om avbildning av nyckel; särsk. i fråga om det påvliga vapnet, som består av två korslagda nycklar (S:t Peters nycklar); jfr 2 a α. OPetri Clost. A 4 b (1528; nycklaherrarsmunkdräkt). KlädkamRSthm 1591 A, s. 5 a (i vattenstämpel). Påfven förer altid två Nycklar i kors under sin Sköld. Uggla Herald. 139 (1746). (På en av sköldarna synas) Rigas nycklar, de tvänne. Snoilsky 3: 22 (1883).
g) (i sht förr, vard.) pregnant, om nyckel till avträde; jfr DASS-NYCKEL. SvSkämtl. 71: 28 (1916).
h) oeg., i uttr. nyckeln till jungfruns skrin, äv. nyckeln till konungens trädgård l. lilla herrns skåp o. d., benämning på en (äldre) pantlek. Nyckeln till Konungens Trädgård. Stiernstolpe SällskL 23 (1817). Knorring Ståndsp. 2: 78 (1838: ”nyckeln till lilla herrn's skåp”). Nyckeln till jungfruns skrin. SvForns. 3: 387 (1842). Landsm. V. 5: 152 (1886).
2) mer l. mindre bildl. (jfr 3), om ngt som kan ge tillträde till ngt l. ge möjlighet att behärska l. kontrollera l. bli delaktig av ngt o. d.; i sht förr äv. om ngt som (oundgängligen) medför ngt; stundom närmande sig bet.: medel, sätt, metod; ofta i uttr. nyckel till, förr äv. för ngt (jfr c) l. ngts nyckel. Nyckeln till hennes hjärta. Nyckeln till rikedom. J haffuen fåt nyckelen till förstondit. Luk. 11: 52 (NT 1526). Bönen är den Rättferdiges Nyckel till Himmelen. Fernander Theatr. 378 (1695). Kättian är nyckelen till armodh. Hiärne 2Hdskr. 194 (c. 1715). Sången ädla känslor föder, / Hjertats nyckel heter sång. Jolin Barnhusb. 120 (1849). Den viktigaste nyckeln till öfvervinnandet af alla de svårigheter, med hvilka (den ryska) revolutionen har att kämpa. SvD(A) 1917, nr 216, s. 3. — jfr HJÄRTE-, KUNGS-NYCKEL. — särsk.
a) (ngt ålderdomligt) i bildl. uttr. som beteckna att ngn har l. får makt (att ge tillträde till l. utestänga från ngt) l. herravälde (över ngt) l. resurser (till att utföra ngt) o. d. Iach .. hafuer nyclanar til heluitet och dödhen. Upp. 1: 18 (NT 1526). Iagh (dvs. Gud) .. skal leggia Dauidz hwsz nykel vppå hans (dvs. Eljakims) axlar. Jes. 22: 22 (Bib. 1541). Efter thet vi (dvs. J. III) .. hafva väl sådana nycklar, at hvarken Nyköping, Gripsholm eller Örebro hade kunnat något stå theremot. SvMag. 1766, s. 711 (1587). Det var från denna tid (dvs. från mitten av 1600-talet) man började påstå, att nycklarna till Sundet (dvs. Öresund) lågo på Amsterdams börs. SvH 5: 396 (1906). — särsk.
α) (i sht i bibliskt l. religiöst spr.) i uttr. som beteckna att ngn har l. får makt att å Guds vägnar meddela l. förvägra syndernas förlåtelse, samt i anv. som närmast utgå från dylika uttr.; numera företrädesvis i uttr. himmelrikets nycklar; jfr BINDE-, LÖSE-NYCKEL. (Jesus sade till Petrus:) iach skal geffua tigh himmelrikis nyclar, och alt thet tw binder på iordhenne, thet skal wara bundit j himblomen, och alt thet tw löser på iordhenne, thet skal wara löst j himmelen. Mat. 16: 19 (NT 1526). At kyrkiones förmän eller ordinarii måge .. uppå församblingenes nyklar och läroembete noga inseande hafva. RA I. 3: 103 (1593). En församlingens tjenare, som rätt vill förvalta nycklarna, bör .. bruka lösande och bindande magten, allt som Guds ord fordrar. SynodA 1: 598 (1783). Ahnfelt Et. II. 1: 26 (1904). jfr (†): Hwadh är Predicanternes ämbete eller Nyckelen? Carl IX Cat. R 3 a (1604).
β) [specialfall av α] (numera bl. mera tillf.) i uttr. som beteckna l. ha avseende på påveämbetet l. påvevärdigheten; särsk. i uttr. Petri nycklar, förr äv. de påviska nycklarna; jfr 1 f. (Bonifacius IX) tilbödh hwarjom och enom Afflat för Penningar, hwar medh han kom the Påfweske Nycklarna på allsomstörsta Föracht. Schroderus Os. 2: 766 (1635). Ånyo hade en världshärskarnatur fattat Petri nycklar i sin hand. 3SAH 27: 33 (1915).
b) (numera bl. tillf.) i uttr. gyllene nyckel l. nycklar av guld o. d., om pängar (ss. medel att uppnå ngt). Så starckt är intet slott, at nycklar vtaf guld / Thet icke läsa vp. Kolmodin QvSp. 1: 297 (1732). Then gyllene nyckelen öpnar alla dörar. Scherping Cober 1: 227 (1734).
c) [jfr motsv. anv. i y. fsv. (HSH 13: 126)] om fästning l. ort o. d. som genom sitt strategiskt gynnsamma läge ger innehavaren tillträde till l. säker besittning av visst område (till lands l. sjöss). G1R 29: 603 (1559: för). Rikets nyklar voro .. (omkr. 1520) Stockholm, Åbo och Kalmar. Dalin Hist. III. 1: 53 (1761). Gibraltar .. utgör ”nyckeln till Medelhafvet”. Carlson 1Skolgeogr. 78 (1894). (Staden Danzig) var nyckeln till östra Tysklands viktigaste flod. SvD(A) 1934, nr 180, s. 6. — särsk. (numera bl. tillf.) i sht mil. om punkt i en militär ställning varifrån övriga delar av ställningen kunna behärskas o. som har avgörande betydelse för ställningens försvar; stundom äv. allmännare, om landområde vars innehav tillförsäkrar ägaren strategiska fördelar l. kontroll över större omkringliggande territorium. KrigVAH 1816, s. 137. Lefrén Förel. 3: 279 (1817). Kjellén Storm. 2: 114 (1905; allmännare).
d) om ngt som ger l. kan ge l. bidraga till en rätt förståelse l. avgörande lösning av ngt o. d.; stundom liktydigt med: (hjälp till) förklaring l. lösning; jfr KLAV, sbst.1 3. Nyckeln till hemligheten, intrigen, problemet. Bureus NordlLej. 63 (1644). Jag wil nu nycklen sielf til denna gåtan wisa. Runius (SVS) 1: 294 (1713). Bibeln har sin nyckel, sin förklaringsgrund i fyra årtusendens häfder. Tegnér (WB) 10: 48 (c. 1830). I skaldens bröst sin nyckel Dikten har. Därs. 7: 32 (1834). Man behöver inte gå längre tillbaka än till 1929 för att finna nyckeln till det nuvarande läget. SvD(A) 1934, nr 205, s. 4. — särsk.
α) konkretare, om skrift l. framställning avsedd ss. vägledning l. hjälpreda vid inträngande i en vetenskap l. ett kunskapsområde l. ss. orientering i ngts organisation o. d.; särsk. om kommentar l. sakregister till litterärt l. vetenskapligt värk o. d.; numera företrädesvis (jfr dock slutet) om (dylik kommentar med) uppgifter om vilka personer som åsyftas med de i en nyckelroman o. d. tecknade gestalterna. Nyckel til Then svenska Argus, eller Alphabetiskt-Register på de uti detta Värck förekommande märckvärdige Lärdomar, uti .. Betracktelser, Sagor .. Titlar, Rätta och Dicktade Namn med mera. Sahlstedt (1739; boktitel). Nyckel till Almanachan, eller Förklaring öfver tidräkningen. Wall (1842; boktitel). En för nybörjare afsedd ”nyckel” till Skandinaviens lafslägten. BotN 1885, s. 37. Den tryckta nyckel som gäller för alla tyska lasarettståg. Hedin Front. 263 (1915). jfr BIBEL-, ROMAN-NYCKEL. särsk. (i sht pedag., fullt br.): bok l. häfte innehållande lösningar på (övnings)uppgifter (i sht översättningar av texter l. exempel avsedda ss. översättningsövningar o. d.). Nyckel till Köpmans-Correspondance .. på Svenska, Tyska, Engelska och Fransyska språken. (1839; boktitel). Tiden 1944, nr 1, omsl. s. 4.
β) princip l. metod för tydning av hemligt l. svårförståeligt skriftsystem; äv. konkret, om bok l. tabell l. ord o. d. med vars hjälp hemlig skrift kan tydas. Ekeblad Bref 2: 10 (1656). Emedan nyckeln till den chiffer, hvari .. (orderna) voro skrifna, ej fans i lägret. Carlson Hist. 7: 493 (1885). (Man) finner (på Rökstenen) chiffer, som kräfver olika nycklar. 2VittAH XXXI. 6: 17 (1892). 3NF 4: 982 (1925).
e) (numera föga br.) mus. = KLAV, sbst.1 4. Londée Kellner 9 (1739). Valentin Musikh. 1: 121 (1900). — jfr C-NYCKEL.
3) (i sht i fackspr.) i oeg. anv., om ngt som med avs. på utseende l. funktion påminner om en nyckel (i bet. 1); särsk. om anordning l. värktyg varmed ngt (med utnyttjande av hävstångsvärkan) kan vridas (åtdragas l. lossas) l. upprullas o. dyl. l. varmed ngt kan regleras o. d. 1 .. Filkloff uthan Nyckell. BoupptSthm 26/10 1669 (om stång varmed skruvstycke kan åtdragas). De store Uren blifva med hvef och de små med nyckel updragne. Kiellberg KonstnHandtv. Urm. 3 (1753). Palmstedt Res. 75 (1779; om skruvnyckel). VetAH 1803, s. 40 (om krannyckel). Thon o. Kirsch 3 (1856; om pressbängel). En docka som kunde röra sig då man drog upp henne med en nyckel. Forssman Skolfl. 45 (1918). SDS 1945, nr 326, s. 6 (om konservöppnare varmed locket på en konservburk l. en bläckremsa kring detta kan rullas upp). — jfr HYLS-, KLO-, KRAN-, KROK-, MUTTER-, SKIFT-, SKRIDSKO-, SKRUV-, UR-NYCKEL m. fl. — särsk.
a) redskap l. anordning varmed en elektrisk ström kan slutas l. brytas l. omkastas; särsk. om i telegrafapparat befintlig hävstång varmed den elektriska strömmen vid telegrafering ömsevis slutes o. brytes, morsenyckel, telegrafnyckel. Fock 1Fys. 620 (1855; om morsenyckel). 2UB 3: 82 (1896; om strömvändare). jfr BATTERI-, MORSE-, TELEGRAF-NYCKEL.
b) mus. om de träpinnar (tangenter) med vilka melodisträngarna på vissa stränginstrument (i sht nyckelharpa) under spelningen kunna förkortas; jfr KNAVRE 3. Nycklarna (på nyckelharpan) behandlas med vänster hand. Uppl. 2: 438 (1908).
c) om ngt som tjänar till att sammanhålla l. fästa ihop två föremål l. delar av ett sådant o. d.; särsk. (förr) bärgv. om stark tvärslå (med huvud i den ena o. kilhål i den andra ändan) som går genom de båda stolparna (”standsulorna”) i en hammarställning o. håller dem tillsammans vid slagträet. Rinman (1789). särsk.
α) (†) om vissa bjälkar varmed en (fält- l. flott)bro hålles samman med land(fästet). VetAH 1743, s. 21. KrigVAH 1817, s. 86.
β) (†) sprint, ankarjärn. VetAH 1772, s. 145. JernkA 1828, 2: 97.
d) ss. benämning på växter som i ngt avseende likna en nyckel (l. en nyckelknippa); ss. enkelt ord bl. dels i pl., om växtsläktet Orchis Lin., dels i vissa uttr. (se α, β). Krok o. Almquist Fl. 1: 175 (1900). jfr HIMMELS-, MAJ-, PERS-NYCKEL m. fl., ävensom BLOD-, GÖK-, JOHANNES-, KÄRR-, MARIE-, ÄNGS-NYCKLAR. särsk. i vissa uttr.
α) (numera mindre br.) Johannes' nycklar, = JOHANNES-NYCKLAR 1. Linné Fl. nr 725 (1745; möjl. ssg). Kindberg SvFl. 308 (1877).
β) jungfru Marie (l. Maria) l. Sankt Peters l. Peders l. Pers nyckel l. nycklar, se JUNGFRU 3 a δ resp. SANKT.
Ssgr (i allm. till 1): A: NYCKEL-AX. (nyckel- 1738 osv. nyckle- 17451755) den med en l. flera inskärningar försedda del av en nyckel (ofta i form av en tillsats vid nyckelskaftets nedre del) som är avsedd att gripa in i låset. Lind (1738).
Ssg: nyckelax-fil. (i fackspr.) jfr fil, sbst.2 PriskatalSonesson 1895, s. 93.
-BAND. (numera bl. tillf.) band l. snöre o. d. varpå nycklar äro uppträdda l. vari en nyckel bäres. Serenius (1734; under key). särsk. [jfr d. vor frues nøglebaand, gullviva] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bildl., i uttr. jungfru Marie (l. Marias) nyckelband, om vissa växter vilkas blomställningar påminna om ett nyckelband med vidhängande nycklar.
a) Primula veris Lin., gullviva. Dybeck Runa 1850, s. 13 (fr. Bohusl.).
b) Anchusa officinalis Lin., oxtunga; jfr jungfru 3 a δ. Dybeck Runa 1847, s. 13 (fr. Bohusl.).
(2) -BEFATTNING. = -post. Nyckelbefattningar inom vårt försvarsväsen. SvD(B) 1943, nr 296, s. 8.
-BEN. [jfr d. nøgleben, t. schlüsselbein; efter mlat. clavicula, nyckelben, eg.: liten nyckel (se klavikel)] ben som förbinder bröstbenet med skulderbladet, klavikel; jfr klav-ben. VetAH 1768, s. 92. Nyckelbenen äro korta, lindrigt S-formigt krökta ben. Wretlind Läk. 2: 22 (1894).
Ssgr: nyckelbens-andning. (i fackspr.) klavikulär andning (se klavikulär). Setterblad Mackenzie 10 (1887).
-artär. anat. nyckelbenspulsåder. VerdS 130: 40 (1905).
-brott. jfr brott I 1. Bergman VSmSkr. 331 (c. 1850).
-grop. insänkning ovanför vardera nyckelbenet, ”saltkar”; äv. (anat.) om vardera av de båda gropar i bröstbenets övre sidohörn vari nyckelbenen äro fästa. Lundell (1893). Müller LbAnat. 26 (1905).
-muskel. anat. liten, spolformig muskel mellan nyckelbenet o. första revbenet. Sönnerberg Loder 154 (1799).
-pulsåder. anat. den bakom nyckelbenet liggande, bågformiga delen av den pulsåderstam som fortsätter ut i armen. TLäk. 1832, s. 98.
-ven. anat. den bakom nyckelbenet liggande delen av den blodåderstam som upptager blodet från armen. Thorell Zool. 1: 78 (1860).
-åder. (mindre br.) anat. nyckelbensven. Sönnerberg Loder 648 (1799).
-BESLAG. beslag (se d. o. I 1 b α) som anbringas omkring nyckelhål; jfr -skylt. UpplFmT 2: XXIV (1870).
-BETT. [jfr d. nøglebid] (förr) om smeds upptagning i gesällskapet, varvid han måste bita ett märke i en nyckel. SvFolket 4: 202 (1939; om ä. förh.).
-BITARE. (förr) jfr -bett. Ambrosiani SvSkråämb. 169 (i handl. fr. 1846).
(1, 3) -BLAD. [jfr t. schlüsselblatt] (i fackspr.) om den breda del av en urnyckel o. d. vari man fattar, då den skall kringvridas; äv.: nyckelax. Wikforss 2: 519 (1804; om nyckelax).
-BLOMMA, r. l. f. [jfr t. schlüsselblume (i bet. 1)]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Primula veris Lin., gullviva; äv. om Primula farinosa Lin., majviva; jfr nyckel 3 d β. Ahlich 66 (1744; om majviva). Hoppe (1892).
2) bot. = -blomster 2; bl. ss. förled i ssgr; jfr nyckel 3 d α.
Ssgr (till -blomma 2, bot.): nyckelblom-familj(en). växtfamiljen Orchideæ. Nathorst SvVäxtn. 70 (1905).
-släkte(t). bot. växtsläktet Orchis Lin. Nathorst SvVäxtn. 70 (1905).
-BLOMSTER.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -blomma 1. Linné Fl. nr 171 (1755; fr. Medelpad).
2) bot. (växt av) släktet Orchis Lin. Fries BotUtfl. 3: 232 (1864; om släktet). Fläckigt nyckelblomster. Krok o. Almquist Fl. 1: 130 (1883; om Orchis maculata Lin.). MosskT 1893, s. 17 (om Orchis incarnata Lin.). jfr blod-, brand-, kärr-, maj-nyckelblomster m. fl.
Ssgr (till -blomster 2, bot.): nyckelblomster-, förr äv. nyckelblomst-familj(en). (-blomst- 1884) växtfamiljen Orchideæ. Fries Växtr. 208 (1884).
-släkte(t). (-blomster-) växtsläktet Orchis Lin. ArkBot. II. 1: 69 (1904).
(2 d β) -BOKSTAV~02 l. ~20. (i fackspr.) om de i vissa arter av chifferskrift med (rörliga) intervall förekommande bokstäver som (i motsats till de övriga bokstäverna) ha innebörd vid tolkningen; äv. (i vissa arter av chiffer): var särskild av de bokstäver som ange vilken nyckel som skall användas för dechiffreringen. 2UB 10: 136 (1906). Sandler Chiff. 162 (1943).
-BRICKA, r. l. f.
1) vid nyckel (l. nyckelknippa) fäst bricka (av plåt, ben o. d.), ofta försedd med nummer, namn l. annan beteckning som anger vart nyckeln hör. BoupptVäxjö 1886.
2) bricka att lägga (l. hänga) nycklar på. Östergren (1933).
-BRÄDE. (numera knappast br.) vävn. i harneskrustning: bräde med nyckelhålsliknande öppningar varigm harnesksnörena löpa, harneskbräde; jfr nyckelhål 1 a slutet. Ekenmark Minnesb. 5 (1828).
-BÅGE. [sv. dial. nyckelbåge, motsv. ä. d. nøglebue] (†) = -ögla. BoupptSthm 26/10 1669.
-BÄRARE. (nyckel- 18451918. nyckle- 1652) [fsv. nyklabærore (CodUps. C 20 1: 116); jfr d. nøglebærer, ävensom mnt. sloteldreger, t. schlüsselträger, lat. claviger] (förr) person som hade nycklarna till o. uppsynen över ett hus; äv. om person som (eg.: medförande en nyckel) sändes för att på förhand meddela en konungs ankomst till en plats. Wollimhaus Ind. (1652). H. Majestät plägar helt enkelt, utan att förutskicka någon underrättande nyckelbärare, besöka föreläsningarne. SthmFig. 1845, s. 395. Rig 1942, s. 89 (om ä. förh.).
-BÖSSA. (nyckel- 1785 osv. nyckle- 1755) [jfr d. nøglebøsse, t. schlüsselbüchse] (i sht förr) leksaksgevär förfärdigat av en ihålig nyckel vars rör försetts med fänghål (nära handtaget) o. som ladda- (de)s med krut. Möller 1: 277 (1755). (Det är) en lek, ännu öfvad af djeknarne i Vexiö, att .. på dymmel-Onsdags qväll skjuta med .. nyckelbössor, för att skjuta ned påska-käringarne ur luften. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 354 (1864). Landsm. 1907, s. 92 (om ä. förh.).
-DORN. (-don 1688. -dorn 1682 osv.) (i sht förr) dorn använd vid uthamring av nyckelöglan till lämplig form, förr möjl. äv. vid formning av nyckelrör. BoupptSthm 26/11 1668. Eneberg Karmarsch 2: 747 (1862).
(2 d α) -DRAMA. jfr -roman. SD(L) 1904, nr 275, s. 5.
(2 d α) -FIGUR. om person i nyckelroman o. d. SvD(A) 1930, nr 321, s. 15.
-FODRAL. för förvaring av nycklar. Östergren (1933).
(3 b) -GIGA, r. l. f. (nyckel- 16431930. nyckle- 1605c. 1696) (numera knappast br.) nyckelharpa; förr äv. bildl., om ngt som anses dåligt l. mindervärdigt. AOxenstierna 1: 15 (1605; bildl., om J. III:s liturgi). Posten 1768, s. 22. jfr (†): (T.) Stroh-Fidel .. (sv.) nyckelgiga. Lind 1: 1498 (1749).
-GRÄS. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Melampyrum pratense Lin., vars blommor påminna om nycklar, ängskovall. Wahlenberg FlSv. 385 (1824; fr. Värml.).
-HAKE, förr äv. -HAKA. (nyckel- 1680 osv. nyckle- 1750) [jfr t. schlüsselhaken] (i sht förr) vid bälte o. d. fäst (karbin)hake l. krok vari nycklar kunna hängas l. vari krokar för upphängning av nycklar äro fästa. BoupptSthm 12/8 1680. 2 st: nyckle Hakar med 3ne Krokar på hwarthera. ÅgerupArk. Bouppt. 1750. Hon var så intagande i sin moderna rock .. med nyckelhaken vid skärpet. Carlén Skjutsg. 401 (1869). Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 69 (1918; om ä. förh.).
-HANDTAG~02 l. ~20. jfr -blad, -ögla. Ahlman (1872).
-HARPA, se d. o. —
-HYLSA. tekn.
1) till 1: i låshus fastsatt hylsa vari nyckeln inskjutes, inriktsrör. 2NF 17: 160 (1912).
2) till 3; särsk. tekn. till slussventil hörande hylsa vars ena ända är formad för att passa till en nyckel varmed ventilen kan stängas l. öppnas. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 109. —
-HÅL, se d. o. —
-HÄNGARE, r. l. m. hängare (se d. o. 1 a) för nycklar; förr äv. = -hake. Murberg FörslSAOB (1793). Björkman (1889; om karbinhake på bälte).
(1) -HÄNGE, förr äv. -HÄNG. (nyckel- 17721900. nyckla- 17601816. nyckle- 1755. -häng 17551880. -hänge 17601900) (numera föga br.) = -hängare. ÅgerupArk. Bouppt. 1755. BoupptVäxjö 1900.
(3 a) -HÄVSTÅNG~02 l. ~20. (i fackspr.) morsenyckel, telegrafnyckel. Nyström Telegr. 24 (1869).
(2) -INDUSTRI. [jfr t. schlüsselindustrie; efter eng. keyindustry] industri (som utgör förutsättning för andra industriers l. näringsgrenars värksamhet o. dyl. o. som därför är) av vital betydelse för ett lands försörjning (l. krigföring). 2NF 35: 717 (1923). Till nyckelindustrier räknades (i England under världskriget 1914—18) de, som voro absolut nödvändiga under krig. HandInd. 68 (1926). Byggnadsindustrin är .. en nyckelindustri som öppnar arbetstillfällen åt olika håll. NTid(A) 1938, nr 61, s. 3.
-KEDJA, förr äv. -KED, r. l. f. (nyckel- 1636 osv. nyckl- 1571. nyckla- 1549. nyckle- 15481659) kedja, i ena ändan försedd med en nyckelring l. dyl. TullbSthm 17/4 1548. VaruhbTulltaxa 1: 414 (1931).
-KNIPPA, r. l. f., l. (numera bl. tillf.) -KNIPPE. (nyckel- 1749 osv. nyckle- 1737) samling av nycklar fästa på ring l. band o. d. Scherping Cober 2: 273 (1737). Polismästaren .. skramlade med nyckelknippa och löspengar i byxfickorna. Hellström Malmros 256 (1931). särsk. [jfr -band a] i det bildl. uttr. (jungfru) Marie (l. Marias) nyckelknippa, se jungfru 3 a δ, Maria c γ. —
-KORG. [jfr t. schlüsselkorb] (i sht förr) korg för förvaring av (husets) nycklar. Knorring Skizz. I. 2: 106 (1841).
-KROK. jfr -hängare. Lind 1: 1359 (1749).
-KRONA. (†) (modell till) krona avsedd att ss. prydnad (gm lödning) fästas vid nyckelögla? GripshR 1591, s. 171.
-LYRA. [jfr t. schlüssellehre] (förr) provmått för mätning av nyckelax. Eneberg Karmarsch 2: 326 (1861).
-MAKARE. (nyckel- c. 1755. nyckle- 16401652) [jfr t. schlüsselmacher] (†) = -smed. Linc. (1640). Schultze Ordb. 2950 (c. 1755).
(2 a α) -MAKT. (nyckel- 1878 osv. nyckla- 17451898) [jfr lat. potestas clavium] teol. om (präst l. församling tillkommande) makt att giva l. förvägra absolution o. därigm å Guds vägnar meddela resp. förvägra syndernas förlåtelse; jfr -välde 2. KyrkohÅ 1917, s. 301 (1745).
-MUNK, r. l. m. (†) kok. munk (se d. o. 2 a) som formades med en nyckelögla. Valleria Hush. 45 (c. 1710). VetAH 1773, s. 153.
(2 (d)) -ORD. ord l. uttryck som ger tillträde till ngt l. ger möjlighet att behärska ngt l. ger l. bidrager till förståelse l. lösning av ngt o. d.; stundom liktydigt med: lösenord (se d. o. 3); äv. i utvidgad anv., om ord l. uttryck som betecknar det väsentligaste begreppet i en tankeföljd l. utgör kärnan l. kontentan i en framställning l. ett litterärt värk o. d. Cederschiöld Skriftspr. 61 (1897). 2UB 10: 136 (1906; om ord med vars hjälp viss chifferskrift kan tolkas). VeckoJ 1926, nr 21, s. 34 (om synonym avsedd ss. hjälp för lösning av ett ord i ordfläta). SvD(A) 1927, nr 116, s. 7 (om lösenord). Till och med styckets (dvs. Strindbergs Ett drömspels) nyckelord ”Det är synd om människorna” har en så familjär klang, att (osv.). 3SAH LIII. 2: 183 (1942). särsk. (i fackspr., mera tillf.) ord som i ngt avseende (t. ex. i fråga om uttal) är typiskt för (större l. mindre) grupp av ord, typord; förr äv. om ord som i ordlista l. ordbok o. d. utgör självständigt uppslagsord (som icke är uppfört ss. sammansättning l. avledning under ett annat ord). För -ng i värbalsubstantiv på -ing ock -ning är uttalet angivet blott när ett dylikt ord står som nyckelord. Lundell XXVI (1893). (Ordet) häl vore .. ett bra nyckelord för långt öppet ä. Wulff SvRim 25 (1898).
(1 f) -OST. [jfr holl. sleutelkaas] (i fackspr.) ett slags i staden Leyden i Holland tillvärkad kryddost med ett märke i form av två korslagda nycklar (Leydens vapen); äv om imitation av dylik ost från andra länder. 2UB 4: 354 (1899). LAHT 1930, s. 509 (om imitation från Norge).
-PIGA. (nyckel- 1656 osv. nyckle- 15561668) [fsv. nyklapika (2SthmTb. 3: 11 (1492: nycla pigar, pl.)); motsv. ä. d. nøglepige]
1) (om ä. förh.) tjänarinna som hade husets nycklar sig anförtrodda. Teitt Klag. 303 (1556). Rosenfeldt Vitt. 241 (c. 1700). Rig 1942, s. 89 (om medeltida förh.).
2) bildl.: skalbagge tillhörande släktet Coccinella Lin. (l. familjen Coccinellidæ), guldhöna; särsk. om arten Coccinella septempunctata Lin.; äv. i uttr. Maria l. jungfru Marie (l. Marias) nyckelpiga (jfr jungfru 3 a γ). Juslenius 183 (1745). Möller (1790; om arten). När den lilla nyckelpigan tröttnar (att krypa omkring på handen) .. och flyger bort, ger den unga tärnan grann akt uppå, hvad led hon flyger: ”derifrån skall hennes fästeman en gång komma”. Afzelius Sag. 3: 113 (1841). Hittar man en ’nyckelpiga', bör man räkna fläckarna på vingarna: så många fläckar, så många dagar tills regn kommer. AntT VII. 2: 99 (1883). Maria nyckelpiga .. lofvar ”solsken och vackert väder”, om hon flyger när man sjungande ber henne göra detta. SvFmT 10: 180 (1898). jfr argus-, maria-nyckelpiga.
Ssgr (till -piga 2, entomol.): nyckelpig- l. nyckelpige-art. art av skalbaggssläktet Coccinella Lin. (l. skalbaggsfamiljen Coccinellidæ). Östergren (1933).
-släkte. släkte tillhörande skalbaggsfamiljen Coccinellidæ; särsk. om skalbaggssläktet Coccinella Lin. LAHT 1907, s. 236.
-PIPA, r. l. f.
1) (i sht i fackspr.) ihåligt nyckelskaft; jfr -rör. BtÅboH I. 5: 42 (1681).
2) (tillf.) nyckelben. Strindberg NRik. 164 (1882).
-PISTOL. (förr) = -bössa. Engdahl Ord (1912).
(2 d α) -PJÄS. jfr -roman. DN(A) 1929, nr 235, s. 9.
(2 (c)) -POSITION. [jfr eng. key-position] ställning (inom en organisation o. d.) som ger möjlighet att behärska l. kontrollera ngt o. d.; äv. konkretare, om ort o. d. vars innehav ger möjlighet att behärska l. kontrollera ett område o. d. SvD(A) 1931, nr 78, s. 4. SvD(B) 1943, nr 197, s. 4 (konkretare).
(2) -POST. tjänst l. ämbete o. d. vars innehavare har bestämmande inflytande inom en organisation l. styrelse l. inom ett värksamhetsområde o. d. SocÅb. 1942, s. 8. Majoritetspartiet har besatt .. nyckelposterna inom regeringen. SvD(B) 1943, nr 69, s. 4.
-PUNG. (†) = -väska. Almqvist AmH 1: 97 (1840).
-PÅSE. i sht post. påse för förvaring av vissa nycklar; numera företrädesvis om dylik påse för förvaring av dubblettnycklar till kassaförvaringsrum. Döss o. Lannge (1908).
-REM. (nyckel- 1578 osv. nyckla- 1551) jfr -kedja. GripshR 1551.
-RING. (nyckel- 1637 osv. nyckle- 16371705)
1) ring (av metall) avsedd att fästa nycklar på. OxBr. 11: 699 (1637).
2) (i sht i fackspr.) = -ögla. Broocman Hush. 6: 15 (1736). särsk. (†) i utvidgad anv., om ringformigt dörrhandtag. VDAkt. 1705, nr 324.
Ssg (till -ring 2): nyckelrings-kors. [jfr t. schlüsselringkreuz] (†) heraldiskt kors mellan vars konturer sköldens grundfält framträder (påminnande om vissa äldre nyckelöglor). Wikforss 2: 520 (1804). Heinrich (1828).
(2 d α) -ROMAN. [jfr t. schlüsselroman, fr. roman à clef] roman vari författaren mer l. mindre värklighetstroget (stundom i förlöjligande l. skandaliserande syfte) under antagna namn skildrar (kända) personer, vilkas värkliga namn stundom finnas angivna i en nyckel (se d. o. 2 d α). Schück BibliogrAnt. 97 (1896).
-RÖR. (i sht i fackspr.)
1) till 1, = -pipa 1. Almroth Karmarsch 633 (1839).
2) till 3; särsk. om den ihåliga delen av en urnyckel. LdVBl. 1839, nr 29, s. 3.
-SINKA, r. l. f. (†) liten krampa använd att hålla samman olika delar av en nyckel (vid hoplödning)? BoupptSthm 26/11 1668.
-SKAFT. (i sht i fackspr.)
1) till 1: den mellan handtag o. ax befintliga (vanl. stångformiga) delen av en nyckel. JernkA 1868, s. 95.
2) till 3, = -rör 2. Schulthess (1885).
-SKRIN. (i sht förr) jfr -korg. BoupptSthm 1680, s. 94 b (1673).
-SKYLT. metallplatta som omger nyckelhål; äv. om vid nyckel fäst bricka med uppgift om vart nyckeln hör; i sht förr äv. om nyckelhålsklaff. Carlberg SthmArchitCont. F 2 a (1740). Dalin (1853; om nyckelhålsklaff). Östergren (1933; om nyckelbricka).
-SKÅP. (nyckel- 1674 osv. nyckla- 1784. nyckle- 17131795) litet (vägg)skåp för förvaring av nycklar (liggande l. hängande på krokar o. d.). BoupptSthm 1674, s. 598 b. —
-SKÄR, n. inskärning i nyckelax. WoJ (1891). Lagerlöf Top. 258 (1920).
-SKÖLD. [jfr d. nøgleskjold] (†) metallplatta som omger nyckelhål; jfr -skylt. VDAkt. 1781, nr 644. VGR 1800.
-SMED. (nyckel- 1824 osv. nyckle- 1700) (nästan bl. om ä. förh.) person som yrkesmässigt tillvärkar nycklar (o. lås); jfr lås-smed. Hamb. (1700). Östenson Räikkönen Svinhufv. 127 (1929; om förh. c. 1915).
(3 c) -STEN. [jfr eng. keystone] den översta, sammanhållande stenen i ett valv, slutsten. Palmblad Fornk. 2: 263 (1844). Siwertz ResK 85 (1929).
(3) -STÅNG. (i fackspr.) stång gm vars vridning ventil i brandpost kan öppnas. Ahlström Eldsl. 205 (1879).
(2 (c)) -STÄLLNING. jfr -position. SvD(A) 1932, nr 217, s. 20.
-SÄNKE. (†) med nyckelformig insänkning försett järnstycke som kan fästas vid städ o. varpå nycklar vid smidning uthamras till sin slutgiltiga form. Grundell UnderrArtill. 222 (1705).
-TEN. (†) i lås: tapp kring vilken nyckelröret vrides, rodertapp, spindel. Murberg FörslSAOB (1793).
(3) -UPPDRAG~02. (i sht i fackspr.) på ur o. d.: anordning för uppdragning medelst nyckel. SD(L) 1896, nr 4, s. 7.
(3) -UPPDRAGNING~020. (i sht i fackspr.) uppdragning (av ur o. d.) medelst nyckel; äv. konkret, = -uppdrag. Ericsson Ur. 251 (1897; konkret).
(3) -VIDD. [jfr t. schlüsselweite] tekn. om avståndet mellan en mutters mot varandra stående yttre sidor, vilka vid skruvning omfattas av skruvnyckelns gap. TT 1884, s. 151.
-VILL? l. -VILLE?, r. l. m., anträffat bl. i pl. -ar. (†) inrikte (se d. o. 2), villa. Polhem Test. 92 (c. 1745).
-VÄLDE. (nyckel- 1922 osv. nyckla- 15811597) [jfr t. schlüsselgewalt]
1) (tillf.) till 1; om husmoders handhavande av husets nycklar; jfr nyckel 1 c. Den gifta kvinnans nyckelvälde. FolklEtnSt. 3: 221 (1922).
2) (†) till 2 a α, = -makt. PJGothus Conf. I 5 b (1581). Dens. Post. 11 (1597).
-VÄSKA. (numera bl. tillf.) jfr -fodral. NJournD 1860, s. 71.
(2) -ÄMBETE~020. särsk. (i sht i fråga om ä. förh.) teol. till 2 a α; jfr -makt. 2NF (1913).
-ÄMNE. (i sht i fackspr.) stycke metall avsett att bearbetas till en nyckel. PT 1892, nr 111 A, s. 1.
(3 c) -ÖGA. (†) bärgv. kilhål i ”nyckel” (i bet. 3 c) i hammarställning. Rinman 2: 204 (1789).
-ÖGLA. ringformigt handtag på nyckel. BoupptVäxjö 1880.
B (†): (1 f) NYCKLA-HERRE. [efter t. schlüsselherr] medlem av en på 1400-talet i Württemberg stiftad andlig orden, på vars dräkt två korslagda nycklar av tyg voro fastsydda på bröstet. OPetri Clost. A 4 b (1528).
-HÄNGE, -KEDJA, se A.
-KVINNA. = -nyckel-piga 1. Rääf Ydre 3: 393 (i handl. fr. 1594).
-MAKT, se A.
-PEN. = nyckel-ten. HammarkDomb. 30/4 1604.
-REM, -SKÅP, -VÄLDE, se A.
C (†): NYCKLE-AX, -BÄRARE, -BÖSSA, se A.
-FLÅ, r. l. m. l. f. vid nyckel fäst träskiva med beteckning som anger vart nyckeln hör; jfr flå, sbst. 3, o. nyckel-bricka. VGR 1729, Verif. s. 116. —
-GIGA, -HAKE, se A.
-HÅL, se nyckelhål.
-HÄNGE, -KEDJA, se A.
-KLOVE. klove (se d. o. 2) använd att hålla fast nyckelämne vid bearbetning l. nyckel vid reparation o. d. GripshR 1585, s. 182.
-KNIPPA, -MAKARE, -PIGA, se A.
-PINNE. [jfr sv. dial. nyckelpinna, nöckelspinne] = nyckel-ten. GripshR 1573, s. 137.
-RING, -SKÅP, -SMED, se A.
-SNÖRE. = -band. KlädKamRSthm 1565 C, s. 29 b.
Spoiler title