SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NY ny4, adj. -are; n. nytt nyt4; best. o. pl. nya l. nye (SthmSkotteb. 3: 242 (1524) osv.), äv. (numera knappast br.) ny (GripshR 1556, s. 53, Östergren Dikt. 109 (1871; rimmande med sky)) ((†) n. sg. ny(y)t Mat. 9: 16 (1526), Spegel Dagb. 145 (1680); superl. -est Hallenberg Hist. 2: 871 (cit. fr. 1613), Broman Glys. 2: 136 (c. 1730)). adv. NYTT nyt4.
Ordformer
(ni(j) 1537 (: nijfundne)1633. ny (nyy, nyi-, nyj-) 1521 osv. nyg 1628. — i förb. med prep. (se 12 nedan) gen. sg. n. nyes 16021931. nys 15321716. dat. sg. n. nyo 15291892; se äv. ÅNYO. ny 15581790. nya 15431706. nye 15601712. nöijo 1652. nyone (se 12 g nedan) 16711758. nyonde (se 12 g nedan) 1727, 1731. nyende (se 12 h nedan) 1680)
Etymologi
[fsv. nyr, motsv. dan. o. nor. ny, isl. nýr, got. niujis, fht. niuwi (t. neu), feng. nēowe, nīwe (eng. new); av ett germ. neuja, besläktat med lat. novus, gr. νέος. Jfr NYSS, adv. o. konj. Formen nyone (nyonde, nyende) är bildad analogt med FÖRSTONE (se under FÖRSTE, adj.)]
1) om ngt sakligt: som för icke länge sedan uppkommit l. framträtt l. skett l. gjorts; som förut icke existerat; förut okänd; som tillkommit o. d. i senare tid än ngt annat (vartill det tänkes ss. motsats); ofta med tanke på att det nya ersätter ngt tidigare; äv. i n. sg., substantiverat. Splitt l. splitter l. spritt l. spritter ny, förr äv. spillerst l. splitterst ny, se SPILLERST, SPLITT(ER), SPRITT(ER). Nya testamentet, se TESTAMENTE. Nya stilen, i fråga om tideräkning, se STIL. Ny födelse, se FÖDELSE 2 c. Mit nyia nampn. Upp. 3: 12 (NT 1526). (De katolska biskoparnas) gamble och nye svenske legender eller historier. RA I. 1: 364 (1544). Nya tijdender hörer man giärna. Grubb 572 (1665). Sadel-knappen, som var gjord .. på nya viset. Dalin Vitt. II. 6: 111 (1740). Allt nytt har uti sig .. en större kraft än det gamla. Agardh BlSkr. 1: 342 (1836). Den nyare geometrin. Lindelöf AnGeom. Förord (1864). Anslag till nya ändamål eller behov. SFS 1924, s. 572. — särsk.
a) om byggnad l. redskap l. klädesplagg l. materiellt föremål överhuvudtaget; särsk.: som för icke länge sedan byggts l. förfärdigats l. anskaffats o. d.; ofta med tanke på att föremålet ersätter ett äldre l. tidigare. Th[et] runda nÿa tornit. OPetri Tb. 84 (1525). Ingen insömar någhon klwt aff nyt och owalkat clädhe, in vthi gammalt clädhe. Mat. 9: 16 (NT 1526). Barn glädz widh nya kläder. SvOrds. A 3 a (1604). När gammal Gijga får nya strängiar, så knarrar hon medh. Grubb 584 (1665). När spetsar på detta sätt tvättas, så se de ut som nya. Warg 715 (1755); jfr α. 1572 års eldsvåda, efter hvilken .. (Uppsala domkyrka) fick nya tornspiror och nytt tak. Schück o. Lundahl Lb. 1: 109 (1901). — jfr NAGEL-, SPLITT-, SPLITTER-NY. — särsk.
α) övergående i bet.: oanvänd, obegagnad. En något begagnad herrcykel, nästan som ny, är till salu. Bägarne har jag ej rört med läppen. Jag gömmer dem nya. Adlerbeth Buc. 18 (1807). Billiga böcker .. i nya exemplar. KatalBjörckBörjesson 361: omsl. 1 (1942).
β) som är av (det innevarande) årets skörd (motsatt: gammal, av fjolårets skörd); äv.: som utgör förstlingen av årets skörd; jfr FÄRSK 1 a. Skilnaden på gammal och ny råg til utsäde .. är (osv.). Brauner Åker 53 (1752). Smeds Malaxb. 246 (i handl. fr. 1866). Nya .. ärter, potatis. Klint (1906). särsk. (†) i n. sg., substantiverat, i uttr. nytt av l. på året, koll., om ”primörer”. Juslenius 405 (1745: av). Björkegren 1361 (1784: ). Hafva på sitt bord nytt af året. Murberg FörslSAOB (1793; i dagligt tal). Meurman (1847). Schulthess (1885: ).
γ) (mera tillf.) i utvidgad anv., om person: försedd med ny utrustning o. dyl. l. iklädd nya kläder. Om et Fruntimmer har satt sig före, at til någon Festivitet vara så til sägandes, ny ifrån topp och til tå, så (osv.). Posten 1769, s. 788. Runeberg 1: 148 (1836). Gun .. är .. påfallande ny och elegant just nu. Husmodern 1947, nr 21, s. 65.
b) astr. i uttr. ny stjärna, stjärna som plötsligt flammar upp på himmeln o. efter ngn tid försvagas o. försvinner l. kvarstår ss. en ljussvag stjärna; jfr NOVA. Vassenius Alm. 1743, s. 21. De s. k. nya eller temporära stjärnorna (novæ). Bergstrand Astr. 655 (1925).
c) om månen: befinnande sig i nytändning; numera bl. ngn gg i uttr. månen är ny o. d. Skogekär Bärgbo Wen. 12 (c. 1635). RelCur. 11 (1682). jfr: (†) Nytt Mayskeen (dvs. nytändning i maj månad). Eichstadius Alm. 1643, s. 12.
d) förut icke upptäckt l. använd o. d.
α) om land o. d. Kort Berättelse om Wäst Indien eller America, Som elliest kallas Nya Werlden. (1675; boktitel). Den nye vägen till Ostindien. Murberg FörslSAOB (1793). Wulff Leopardi 113 (1913).
β) om växt l. djurart l. mineral l. ämne o. d.: som först för icke länge sedan upptäckts l. beskrivits l. införts l. tagits i bruk o. d. VetAH 1740, s. 222. De Insecter, som jag beskrifvit, äro så vida mig veterligt är, nya. Därs. 1787, s. 182. Professor Sefström .. (har) i Tabergs-malmen upptäckt en alldeles spritt ny metall i verlden. Almqvist TreFr. 1: 103 (1842). För Europas del är jute en relativt ny fiber. HantvB I. 8. 1: 76 (1939).
e) förut icke odlad; särsk. mer l. mindre pleonastiskt, i sådana uttr. som bryta l. upptaga ny åker l. ny uppodling o. d. HTSkån. 2: 374 (1759). Upgift, at genom försiktigt svediande uprödia ny åker och äng. Gadd Landtsk. 1: 342 (1773; rubrik). Omkring 100 tunnland ny åker har på de sista åren blifvit uptagne. Femårsber. 1822, SthmL s. 29. Röstångabygd. 45 (1947).
f) om lära, tro o. dyl. l. om lag, bestämmelse o. d.: icke förut antagen l. införd; som införts l. antagits o. d. för icke länge sedan. Måghom wij icke weta hwad thenne nyia lärdhomen är som tw lärer? Apg. 17: 19 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Förslag till en ny grundlag för Svea rikes styrelse. Järta 1: 43 (1809). En ny sjölag. De Geer Minn. 1: 234 (1892).
g) i n. sg., substantiverat, om händelse l. företeelse o. d. som icke skett resp. funnits tidigare. Och skeer intet nyytt vnder solenne. Pred. 1: 9 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Nytt är .. den subjektivism, som här träder fram. Schück Shaksp. 1: 52 (1916).
h) (†) om händelse: som inträffat för endast kort tid sedan, färsk; särsk. i uttr. (allt)för ny, som ligger alltför nära i tiden. Händelserna voro .. för nya att offentligen till sitt hela sammanhang uppdagas. Rosenstein 1: 269 (1800). Hagberg Shaksp. 6: 44 (1849).
i) i n. sg., substantiverat: händelse o. d. som skett för icke länge sedan (o. ännu icke är känd av vederbörande); äv. övergående i bet.: berättelse l. upplysning om dylik händelse; nyhet(er). The aff Athenis .. actadhe på intitt annat vtan till ath säya eller höra någhot nytt. Apg. 17: 21 (NT 1526; Bib. 1917: något nytt för dagen). Hvad nytt i stora verlden vet Hr. Magistren redan. 2Saml. 17: 15 (1769). Hvad Nytt? Hvad Nytt? (1772; titel på tidning). Intet nytt är bästa nytt. Weste 2: 1970 (1807); jfr β nedan. På västfronten intet nytt. Berg Remarque (1929; boktitel; efter t. Im Westen nichts Neues). Vad nytt från Afrika? Holm BevO 179 (1939). (†) Hvad är at veta nytt? det är ju föga ro, / Om man ej har en vän sin kunskap at förtro. GFGyllenborg Vitt. 1: 108 (1759, 1795). — jfr IDROTTS-, RIKSDAGS-, SMÅ-NYTT. — särsk.
α) i uttr. skriva nytt, skriftligt framföra nyheter; förr äv. båda l. föra nytt, meddela l. framföra nyheter; numera nästan bl. (mera tillf.) med bestämning bestående av interrogativt l. indefinit pron. o. d. Vad skriver han för nytt i dag? Föra nytt. Rudbeckius KonReg. 433 (1619). Hwadh nytt man migh doch bodha weet? Forsius Fosz 308 (1621). En Kanik .. (hade) skrifvit nytt hem til Biskop Knut. Dalin Hist. 2: 624 (1750).
β) föregånget av adj., förr äv. av obestämd artikel l. pron. detta. Har du något trevligt nytt att berätta? Det där är ju gammalt nytt. Är thetta nytt mäd sidsta Posten skriwi, / At (osv.). Lucidor (SVS) 213 (1672); jfr α. Han .. / .. frågad hvad jag förde / För lustigt nytt til Sveriges Land, / Som Ryske Cronan rörde? Odel Sincl. 44 (1739); jfr α. Ett nytt så sällsamt / Att maken aldrig fans! Hagberg Shaksp. 7: 3 (1849).
2) om person: som icke länge (l. icke alls) förut vistats på en plats l. gjort sig känd på ngt sätt l. som nyligen blivit ngt l. framträtt l. blivit bekant l. inträtt i ett ämbete o. d.; äv.: som ersätter l. efterträder en tidigare befattningshavare o. d. Han är ny på platsen. SthmSkotteb. 3: 242 (1524). Tå wardt en ny Konung offuer Egypten. 2Mos. 1: 8 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). De så kallade nye Läsares oordningar. PrestP 1823, 1: 126. Nahum tog farväl af sina nya vänner. CFDahlgren 4: 124 (1831). Hellström Malmros 11 (1931). jfr: Thet synes som han wille förkunna någhra nyia gudhar. Apg. 17: 18 (NT 1526; Bib. 1917: främmande). — särsk.
a) som nyligen inträtt i ett ämbete l. kommit in i vissa förhållanden o. därför ännu är oerfaren o. osäker; förr äv. allmännare: oprövad, oövad, ”grön”. Ath thu (Johan) ästh ähnnu fast ny och ung till sådanne vichtige handlinger (som förhandlingarna med livländarna). G1R 28: 498 (1558). Jag .. var för ny i ämbetet för att finna mig i ögonblicket. Berzelius Själfbiogr. 159 (c. 1845). särsk. (ngt vard.) i uttr. vara ny i kläderna; jfr KLÄDE III d β. Jag var ännu för ny i kläderna, man ville icke gifva med sig, och jag måste sänka betyget för sex af gossarne. Nodermann Profår. 7 (1902).
b) [jfr motsv. anv. av lat. novus] som icke tillhör en gammal (förnäm) släkt. Möller 1: 1035 (1745). Denna söndring inom Riddarhuset befrämjades vid revolutionen, .. (till en del) genom en mängd nya män, att nyttja en Romersk benämning. Franzén Minnest. 1: 191 (1816) [efter lat. novus homo]. 2SAH 51: 136 (1875). särsk. (†) i uttr. ny av adel, nyligen adlad; som tillhör en nyligen adlad släkt. RARP 2: 12 (1633).
c) om person: som man icke råkat förr. Hvilket nöje erfor jag ej att ha en ny människa att tala vid. Dahlgren Jephson 35 (1891).
3) som utgör ett tillägg till ngt som redan förut förekommit l. gjorts l. skett o. d., ytterligare en (l. flera), ännu en (l. flera); äv.: som inträffar, sedan ngt annat av samma art avslutats; numera bl. attributivt. G1R 1: 27 (1521). (Vi) akthe .. ecke gerne legge eder nw nogen nyy twnge vppa. Därs. 197 (1524). Herre, Gör nyy tekn och nyy Vnder. Syr. 36: 6 (Bib. 1541). Therföre syntes honom icke rådeligit wara taga någet nytt krig före, för än alt sådant redelige betalat wore. Svart G1 79 (1561). Icke förr, än en föreskrifven curs är genomgången i modersmålet, får något nytt språk läras. BerRevElLärov. 1824, s. 47. Då mitt första förordnande (i Svea hovrätt) gått till ända, (föreslogs) jag enhälligt .. till ett nytt förlängdt. De Geer Minn. 1: 121 (1892). Lagerlöf Troll 2: 81 (1921). — särsk. (†) i uttr. bli ny, upprepas, börja om igen. I dag, ett slaget, blir striden ny, / Det skall gälla vid Wirta bro. Runeberg 2: 74 (1848). Oscar ii I. 1: 55 (1858, 1885).
4) om tid, i motsats till tidigare, mer l. mindre avlägsen tid: senare; som avlöser en föregående tid; ofta om tidsperiod i vilken nutiden inräknas: närvarande. I nyare tider och än i dag, se vi äfven (osv.). Dalin Arg. 1: 3 (1732, 1754). En ny tid kommer. — Hans (dvs. den gamle kämpens) tider förgå. Geijer Skald. 20 (1811, 1835). Nya tider, nya seder! Carlén Köpm. 1: 70 (1860). Den nya tidens statskonst har .. (kungen) genast antagit. Strindberg NRik. 4 (1882). Schück o. Lundahl Lb. 1: 33 (1901). — särsk.
a) i uttr. (den) nya l. nyare tiden o. d., om det tidevarv i historien som följer efter medeltiden. Hufvuddragen af Nyare tidens geografi och historia. Pütz (1850; boktitel). Ljunggren Est. 1: 11 (1856). Den nyare tiden. Schück o. Lundahl Lb. 1: 11 (1901). Nilsson FestdVard. 61 (1925). jfr: Det nya tidehvarf, som här begyns i vår Svenska Historia under K. Gustaf I. Dalin Hist. III. 1: Föret. 7 (1761). Anm. till a. Till uttr. nyare tiden förekomma i fackspr. vissa ssgr: nyaretids-gravkammare. Fornv. 1928, s. 5. nyaretids-stat. Ymer 1921, s. 192.
b) (†) i uttr. nya världen, = a. Linné MusReg. XII (1754). Carl XII blef utsedd att .. soffra .. (den svenske soldaten) till nya verldens yppersta stridsman. Rääf Ydre 1: 26 (1856).
c) i utvidgad anv.: som tillhör l. har avseende på nyare l. senare tid l. nutiden. (Den) nya l. nyare historien o. d., nyare tidens historia (jfr a). At man then nyia Historien så platt lembnar tilbaka, är ett stoort förseende och oförstånd. Brask Pufendorf Hist. Föret. 2 a (1680). Jag har mig någorlunda bekant, hvad de gamle härom skrifvit; i de nyare skrifter finner man ock åtskilligt sådant anmärkt. Lagerbring 1Hist. 1: 22 (1769). Lärobok i Nyare Historien. Palmblad (1832; boktitel). Försök till Lärobok i Nya Allmänna Historien. Ekelund (1833; boktitel). Percy fortsatte att köpa ny konst. Siwertz Sel. 2: 63 (1920). särsk.
α) om person; i sht i komp.; ofta motsatt: antik (se ANTIK, adj. 1). Serenius Mm 4 a (1734). Man har mycket tvistat om äldre och nyare författares företræde för hvarandra. Murberg FörslSAOB (1793). Antithesen, djupsinnighetens foster hos Tacitus, hos vissa nyare en slösad, ofta misslyckad utväg att göra verkan. Rosenstein 1: 339 (1809). De gamle bibelöfversättarne bröto hjeltemodigt med danskan; må våra nye icke bryta med det nordiska i svenskan! SvTidskr. 1873, s. 529.
β) ss. bestämning till ord betecknande land o. d.: den nya l. senare tidens; sådan som landet osv. ter sig i senare tid. Det nyare Italiens berömdaste Skald. Geijer Häfd. 44 (1825). Nya Stockholm. Lundin (1890; boktitel). Det nya Island. SkrSamfSvIsl. 2: III (1932).
d) (†) i superl. ss. adv.: alldeles nyss, helt nyligen; äv.: senast, sist. Hallenberg Hist. 2: 871 (i handl. fr. 1613). Hon hade kringflätat sitt hvitnande hår med de nyast utspruckna blomster. Leopold 3: 489 (1794, 1816).
5) om år l. annat regelbundet återkommande tidsskede: som just l. snart börjar l. nyss börjat; särsk. i uttr. gott nytt år! o. d., använt ss. lyckönskningsformel vid årsskifte. SynodA 2: 49 (1586). Gudh förläne H:r Krigz Rådet ett frögdefult godt nytt åhr. Schück VittA 2: 198 (i handl. fr. 1682). Wäl had' då wid åhret nytt / Jord och himmel gåfwor bytt. Runius (SVS) 2: 140 (1713). Helsa det nya året. Sundén (1887). Gott Nytt År tillönskas ärade kunder. SDS 1946, nr 355, s. 1 (i annons).
6) ss. attribut till egennamn för att beteckna att en person l. en plats o. d. i senare tid framkommit l. uppträtt ss. en motsvarighet till l. en upprepning av ngn l. ngt tidigare; jfr ANNAN XII 1. Högbarmad, smärt, gullhårig, / en ny Aurora kom. Tegnér (WB) 3: 67 (1818). Sten Sture for till Dalarna och hotade med en ny Engelbrekt. Geijer SvFolkH 1: 267 (1832). Schück SvLitt. 2: 265 (1935). — särsk. i uttr. det nya Jerusalem, se under JERUSALEM 1 a, b.
7) för att utmärka en förändring (till det bättre): annorlunda (o. bättre) beskaffad än tidigare; jfr ANNAN VIII. Så skolom och wij wandra j itt nyt leffuerne. Rom. 6: 4 (NT 1526). (O Gud!) gör j mich andan nyy och rett. OPetri Hb. F 4 b (1529). Strindberg RödaR 51 (1879). (Bönens makt) slog henne (dvs. den tvivlande kvinnan) till jorden och uppreste henne ny. Topelius Planet. 3: 249 (1889). — särsk. i sådana uttr. som vara l. bliva en ny människa l. som en ny människa o. d., vara osv. (som) en annan l. bättre l. fullkomligare människa än förut; jfr MÄNNISKA 3 b, 4. Hwar nw någhor är j Christo, så är han itt nytt creatwr, thet gambla är förgånghit. 2Kor. 5: 17 (NT 1526; Bib. 1917: en ny skapelse). Han är en ny människa, sedan han kommit ut på landet. Murberg FörslSAOB (1793). Sergeanten blef som en ny menniska, sedan denna sten fallit ifrån hans bröst. Almqvist Går an 34 (1839). Blif ny till sinnes. VLitt. 1: 56 (1875). Den Helige Ande .. gör henne (dvs. människan) till en ny menniska. Kat. 1878, nr 150.
8) (numera bl. i ålderdomligt, i sht religiöst spr.) övergående i bet.: lika god l. härlig l. kraftig o. d. som tidigare; förnyad. Herrans .. barmhertigheet haffuer än nu icke enda, vthan hon är hwar morghon nyy, och tijn trohet är stoor. Klag. 3: 23 (Bib. 1541). Låt mig nöjd din kärlek skåda, / Lik din sol, hvar morgon ny. Ps. 1819, 8: 5. Rundgren Minn. 2: 216 (1870, 1883).
9) övergående i bet.: ovanlig; förvånande, överraskande, egendomlig; sällsam; som ngn icke är van vid; nästan bl. i predikativ ställning.
a) om ngt sakligt; i sht i n. sg.; särsk. med prep. för, förr äv. med indirekt obj., för att angiva den för vilken ngt ter sig ovanligt o. d. RA I. 3: 171 (1593). Vthi Tydskland är och intet nytt, at Ständerne plägha tilsamman komma emoot Keysarens wilie. Chesnecopherus Skäl Pp 4 b (i handl. fr. 1596). Allt är mig nytt, så nytt att jag ej mer / Mig känner sjelf och dig och hvad oss omger. Oscar ii 2: 65 (1861, 1887). Nytt och ovant var det också för mig att mottaga uppvaktningar af landshöfdingeämbete, borgmästare och magistrat. De Geer Minn. 1: 145 (1892). Sylwan (o. Bing) 1: 423 (1910).
b) (numera knappast br.) om person: som är (l. vill visa sig) avvikande från det vanliga, originell; i sht i fråga om framställningssätt o. d. Et epitaphium öfver Franciscus I, der Poëten at synas ny, frågar (osv.). Celsius PVetA 1768, s. 42. Han egde förmågan att alltid vara ny och underhållande. Strindberg Hafsb. 150 (1890).
10) bildl., i uttr. på ny räkning, vard. äv. på ny kula, åter igen (från början), på nytt. Mennisko-fyllbultar, som sällan äro sjuke af et rus längre än dygnet om, och kunna sedan supa på ny räkning. Sahlstedt SagTupp. 35 (1758). Jag kunde gifta mig ännu engång, jag, och börja på ny kula, så rask är jag (sade den gamla pastorskan). Lange Luba 123 (1889). Karlgren BolsjevRyssl. 149 (1925: på ny kula).
11) betecknande att ngt gjorts l. skett helt nyligen l. alldeles nyss.
a) (†) i ställning vid p. pf. ss. adv. l. övergående i bet. av ett adv.; stundom med bibegrepp av att den ifrågavarande handlingen innebär tillskapande av ngt som förut icke funnits l. genomförande av ngt som förut icke skett o. d. Dalekarlshyttan .. är ny uptagen. Johansson Noraskog 3: 3 (i handl. fr. 1541); möjl. ssg. Han är ännu wåter baak Öran .. (dvs.) Ny vthflugen. Grubb 81 (1665); möjl. ssg. Som wid et sådant nytt inrättadt werck, man intet så säker stat göra kunde (osv.). HC11H 13: 112 (1697).
b) ss. förled i ssgr för att beteckna att ngt gjorts l. skett helt nyligen l. alldeles nyss; jfr NY-BAKAD m. fl.
12) i vissa särskilda adverbiella uttr. med prep.
a) [fsv. af nyio] (†) av, äv. utav nyo l. ny l. nya l. nye l. nyes l. nytt.
α) för att angiva att ngt göres l. skapas utan användande av ngt redan förefintligt av samma slag o. d.; äv.: från början l. från grunden l. ss. nytt; jfr 1. G1R 6: 254 (1529: aff nyo). Svart Ähr. 76 (1560: aff Nye). KlädkamRSthm 1587 B, s. 14 a (: aff ny). Ett Paulunn som giordes af Nÿies. Därs. 1602 A, s. 85 b. Edher skal byggias Huus aff ny. Prytz OS H 2 a (1620). Framstugu hugges (i Saltvik) af nya nu tillkommande åhr .. (1658), medh lijka wijd medh bagarstugun. Murenius AV 362 (1657). (Domstols)-Målet behandlas då helt och hållet af nyo. NordT 1892, s. 400.
β) åter, om igen, på nytt; jfr b β, 3. Tegel G1 2: 144 (i handl. fr. 1541: aff nyt). AOxenstierna 1: 96 (1614: aff nye). Ehwilket om thet sin tilbörlige fortgång aff nya winna kunde, wore förmodelig (osv.). Widekindi G2A 72 (c. 1676; efter handl. fr. 1612). I thet samma begyntes then striden af nyo. Peringskiöld Hkr. 1: 801 (1697).
b) [fsv. (up)pa nyt l. nyia (i bet. β)] på nytt, förr äv. på ny l. nya l. nye l. nyo l. nys.
α) (†) = a α. Tinne alzmectiga hand .. war icke omögeligit at senda offuer them en hoop biörnar, eller stoormodugh leyon, eller ock på nytt skapa grym och obekend diwr. SalWijsh. 11: 19 (öv. 1536; Apokr. 1921: nyskapade ilskna odjur). En .. Sadell, som han giordde på Nÿÿtt. HovlönSthm 1552 A, s. 80 a.
β) åter, för andra (resp. tredje osv.) gången, om igen; jfr a β. G1R 1: 190 (1524). (De) frågadhe .. honom på nytt om samma ärende. Mark. 10: 10 (NT 1526). BtFinlH 3: 14 (1532: på nys). (Gud) sägher ighen på nÿo: Thet är ickie gott, att menniskian bliffuer allena. LPetri Œc. 14 (1559). D(omi)n(us) Ionas blef barnn på nytt. UppsDP 21/3 1599. RP 6: 718 (1636: på nye). Hiärne 2Anl. 243 (1706: på nya). KKD 3: 212 (1711: på nyo). Movitz i fönstret skådar på ny. Bellman (BellmS) 1: 219 (c. 1771, 1790). Schück VittA 1: 174 (1932: på nytt).
c) (†) från nyo, = a α. BL 12: 290 (1846).
d) (†) för nye, ss. nytt (se 1 i). För nije gifuer Jagh min bror wänligen tilkenne adt på thenn 18 dagh Januarij ankom Nils olson mz tuenne Kon. M:tz bref. UrkFinlÖ I. 2: 68 (1597).
e) (numera bl. ålderdomligt l. bygdemålsfärgat) till nyes, förr äv. till nyo l. nys.
α) = a α. Fatab. 1918, s. 64 (c. 1675: til nyo). Kyrkan .. kommer .. snart, .. såsom trång och förfallen, at til nyes byggas. Hülphers Norrl. 1: 79 (1771). Därs. V. 1: 244 (1789: til nyo). Flodström SvFolk 268 (1918).
β) (†) för icke länge sedan, helt nyligen. Ungdomen som nu för tiden i thetta Gymnasio är til nys transfererad, och mechta unge piltar. VDAkt. 1716, nr 39.
γ) = b β. På Kafvelstens egor blef en uråldrig Hälso-brunn til nyes uptagen 1739, som ännu nyttjas. Hülphers SvStäd. 1: 44 (1778). Svedelius Lif 357 (1887). Fatab. 1931, s. 212.
f) å nyo, se ÅNYO.
g) (†) av nyone, äv. nyonde.
α) = a α. VDAkt. 1711, nr 375. En dräng tilhålles om året af nyone at giöra: 1 par kiälckar (m. m.) .., hvilket är til vintertyg. Salander Gårdsf. 397 (1758; uppl. 1727, 1731: af nyonde).
β) i uttr. komma av nyone (till en plats), komma ny l. ss. ersättare för ngn (till en plats); jfr 2. Widekindi G2A 344 (c. 1676; efter handl. fr. 1616).
γ) = b β. Widekindi KrijgH 928 (1671).
h) (†) till nyende, i fråga om reparation: så att ngt blir ss. nytt; från grunden; jfr a α. (Hyttan) reparera(de)s till nyende a:o 1670. Johansson Noraskog 3: 275 (i handl. fr. 1680).
Ssgr (jfr neo- ssgr, nyss, adv. o. konj., ssgr): A: (12 a α) NY-ADLA, -ing. adla (ngn) som icke förut tillhört adelsståndet; nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ande o. -ing. Dhe Nyadlade. RARP 4: 75 (1647). Nyadlandets begränsning (under 1800-talet). Rosman BjärkSäb. 3: 197 (1927). Nyadling av bankirer, storhandlande, läkare, hovmästare o. d. Almquist VärldH 6: 203 (1929). 3SAH LII. 2: 92 (1941).
(2 b) -ADLIG. (mindre br.) nyadlad. Crusenstolpe Mor. 4: 131 (1841). Strindberg NRik. 41 (1882).
-ALSTRA, -ing.
1) alstra (ngt) på nytt; jfr ny, adj. 12 a β; i sht ss. vbalsbst. -ing. Phenomenerna af regeneration eller nyalstring af organdelar .. efter tillfälliga skador. Levertin Eschricht 1: 62 (1858). Sundberg Mikroorg. 236 (1896).
2) i p. pf., till 11 b. Murberg FörslSAOB (1793). TT 1872, s. 253.
(11 b) -ANKOMMEN~020, p. adj. som nyss ankommit. Atterbom Minn. 347 (1818). Den nyankomna skaran. Bring Dante 163 (1905).
-ANLÄGGA~020, -ning. anlägga (ngt) från början l. från grunden; i sht i p. pf. (jfr ny, adj. 12 a α) o. ss. vbalsbst. -ning; i p. pf. äv.: helt nyss anlagd (jfr ny, adj. 11 b). Tessin Skr. 19 (1761). Vid en vik af Saimen: S:t Michel, ny anlaggd stad. Palmblad LbGeogr. 146 (1840). En väg skall förbättras eller nyanläggas. VästerbK 1927, nr 159, s. 3. särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkret. HforsD 1875, nr 223, s. 2.
(11 b) -ANLÄND~02, p. adj. = -ankommen. Johansson HomOd. 12: 43 (1844).
(1, 12 a α) -ANSKAFFA~020, -ning. anskaffa (ngt) ss. nytt, i sht ss. ersättning för ngt förslitet l. förbrukat o. d.; ofta i p. pf. (jfr ny, adj. 11 b), samt ss. vbalsbst. -ning. EldhandvSkjutsk. 2: 126 (1877). Fullständig maskinattiralj har nyanskaffats. SD(L) 1895, nr 163, s. 8. Nordstaterna måste .. nyorganisera och nyanskaffa hvad till krigsväsendet hör. VFl. 1912, s. 35. Ssg: nyanskaffnings-kostnad. RiksdRevRiksgäldsk. 1902, s. 265. —
-ANSTÄLLA~020, -ning. anställa (ngn) i tjänst från början l. ss. ny; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning; jfr ny, adj. 12 a α. Möller SöderhSynd. 133 (1932). Statlig myndighet .. må ej nyanställa arbetskraft .. utan att (osv.). SFS 1941, s. 391. —
-ANTAGA~020, -ning. antaga (ngn l. ngt) från början l. ss. ny (l. nytt); i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning; jfr ny, adj. 12 a α; i p. pf. äv.: som nyss antagits; jfr ny, adj. 11 b.
1) (†) motsv. antaga II 1 a β. Önschandes vår unge och uttvalde Konungh mykin lycko och framgongh udi sitt nyantagne regemente och förehaffvandhe. OxBr. 5: 11 (1612).
2) motsv. antaga II 2.
a) motsv. antaga II 2 b. Nyantagna under året äro 5 manliga (elever) .. i målarskolan. DN 1895, nr 9250 A, s. 2.
b) (†) i p. pf.: nyss tagen till äkta. 11 weckor effter wijgzlan haffuer dhenne hanss nÿ ahntagne hustru honom födt en son. VDAkt. 1662, nr 291.
3) motsv. antaga II 3 b. Nyantagne knecter. VaruhusR 1540. Under året ha 2 konduktörer nyantagits och 2 ha afgått. GHT 1898, nr 7, s. 2. Nyantagning af sjökadetter. SFS 1911, nr 59, s. 38.
4) motsv. antaga II 4 a, c. En svensk flagga, ritad .. i de nyantagna ljusa nyanserna. 3SAH LIII. 2: 121 (1942).
(4 c) -ANTIK, r. l. f. (i fackspr.) stilriktning inom konst o. litteratur i slutet av 1700-talet o. början av 1800-talet vilken sökte efterbilda de antika grekiska originalen, novantik, nyklassicism. Nordensvan KonstH 40 (1899). SvFolket 7: 291 (1938).
(4 c) -ANTIK, adj. jfr -antik, sbst. Möbler i den s. k. nyantika stil, som går under Ludvig XVI:s namn. Framtiden 1877, s. 99. Laurin Milles 16 (1930).
(1) -ARTAD, p. adj. (†) som är av nytt slag. Triewald Bij 83 (1728). (Ehrensvärds) ny-artade Skärgårds-Fartyg. Arbin ÅmVetA 1774, s. 49. —
-AVSAGD, p. adj. (†) om dom: som avkunnats på nytt; jfr ny, adj. 12 a β. RA II. 2: 191 (1617).
(11 b) -BADAD, p. adj. som nyss badat l. badats. Landsm. XVIII. 10: 13 (1901). En nybadad, tre dar gammal pojke. Martinson OsynlÄlsk. 200 (1943).
-BAKA. (tillf., †) bildl.: göra (ngn) till ny innehavare av en värdighet o. d.; jfr -bakad 2 a. Den, hvilken nybakar grefvar, friherrar och adelsmän, alldeles som bagaren gräddar skorpor. Topelius Planet. 3: 136 (1889).
(11 b) -BAKAD, i bet. 1 äv. -BAKT, p. adj. [fsv. nybakadher]
1) om bröd. BOlavi 23 b (1578). särsk. (i folkligt spr.) i n. sg. i substantivisk anv. Jag skulle .. be .. kommissarien .. komma och dricka kaffe hos oss .., för vi har nybakadt. Hedenstierna Svenssons 108 (1903).
2) i bildl. anv. av 1.
a) (vard.) om person: som helt nyss erhållit en syssla l. utmärkelse o. dyl. l. genomgått ngn examen o. d., nybliven, ”nykläckt”; ”grön”. Een hoper med nybakade poëter. Hiärne 1Hdskr. 27 (c. 1715). Lindor kommer i sällskap med en hop nybakade Studenter. NorrkpgT 1776, nr 48, s. 4. Tsarens nybakade diplomater. Hjärne K12 101 (1902).
b) (†) om ngt sakligt: som helt nyss gjorts l. åstadkommits o. d. Ehuru nybakad denna Historien (om Jason o. gyllene skinnet) är, (så osv.). Lagerbring HistLit. 186 (1748). Den nybakade republiken. Fahlcrantz Schiller Fiesko 61 (1821). Almqvist Herm. 140 (1833).
-BAKAR- l. -BAKARE-STUT. (förr) vid vissa skolor: stryk som en nykommen elev fick av sina äldre kamrater; jfr -bakad 2 a. Laurin KultHBilderb. 16 (1905). OoB 1932, s. 211.
(11 b) -BANAD, p. adj. om väg l. stig o. d. Murberg FörslSAOB (1793).
(11 b) -BARKAD, p. adj.
1) jfr barka, v.1 I 1. Murberg FörslSAOB (1793).
2) jfr barka, v.1 II. ConsAcAboP 4: 7 (1671; om hud).
-BEGYNNA.
1) (†) tr.: börja (ngt) från första början; påbörja, begynna; jfr ny, adj. 12 a α; i p. pf. äv.: helt nyss påbörjad; jfr ny, adj. 11 b. The nybegynte Landz och Häredzfläcker (dvs. lands- o. häradsköpingar). Stiernman Com. 1: 782 (1621). Sven Ribbingh .. (har) nybegynt een annor sätegård af bondagårdar, som ligga i then andre sochnen. OxBr. 12: 590 (1637). Nybegynna lifvets bana. Franzén Skald. 1: 306 (1805, 1824).
2) (numera mindre br.) intr., i p. pr.: som börjar från första början; som börjar ägna sig åt ngt; jfr ny, adj. 12 a α. Atterbom PhilH 419 (1835). Fiskredskapen erfordra ett stort förlag, hvarföre den nybegynnande fiskaren måste sätta sig i skuld. Palmblad Norige 114 (1846). En nybegynnande europeisk gemensamhetskänsla. Stavenow Minnest. 14 (1894). PT 1904, nr 252, s. 3.
3) (†) i p. pf., om person: som helt nyss börjat sysselsätta sig med ngt, som är nybörjare i ngt; jfr ny, adj. 11 b. (Latinska övningsuppgifter som man ger) ett nybegynt barn. 3SAH 43: 102 (cit. fr. c. 1665).
-BEGYNNARE. person som helt nyss börjat sysselsätta sig med ngt, nybörjare; jfr ny, adj. 11 b. Nybegynnare i christendomen. Bælter Christen 313 (1743, 1748). Den trägna (latin-)skrifningen, som ålägges nybegynnare. FörslSkolordn. 1817, s. 109. En nybegynnare i vitterleken. Mjöberg Stilstud. 25 (1911). Avledn.: nybegynnarinna, f. (†) kvinnlig nybörjare. Knös Elfv. 29 (1852). Carlén Klein V (1861). nybegynnerska, f. (tillf.) kvinnlig nybörjare. JournLTh. 1811, s. 1175. Östergren (1933).
-BEGYNNELSE. (numera föga br.) begynnelse, början; jfr ny, adj. 12 a α; äv.: upprepad l. förnyad början; jfr ny, adj. 3 slutet, 12 a β. Det spädare ljuset (dvs. Phosphoros), nybegynnelsens sinnbild. Phosph. 1811, s. 581 (i bild). De hade utan tvivel alla räknat på en annan upplösning, på nya förhoppningar, kanske hade de hoppats på en nybegynnelse. Kihlman Estaunié LevHus. 336 (1926).
-BEGÄR. [jfr t. neubegier] (†) begär efter att få se l. uppleva ngt nytt; jfr ny, adj. 1 i. Mit alsmägtiga nybegär. Wallenberg (SVS) 1: 93 (1769).
(1) -BEGÄRIG. (†) som gärna inför nya anordningar. Cavallin Herdam. 2: 335 (cit. fr. 1729).
-BEGÄRIGHET. (†) nyfikenhet; jfr ny, adj. 1 i. Rudbeck Atl. 4: 81 (1702). Kolmodin QvSp. 1: 480 (1732).
-BEREDA. (i fackspr.) bereda (ngt) som nytt; nästan bl. i pass.; jfr ny, adj. 12 a α; i p. pf. äv.: helt nyss beredd; jfr ny, adj. 11 b. Nybereddt skinn. Murberg FörslSAOB (1793). Kalkmjölken .. bör omedelbart före användningen nyberedas. Helsov. 1893, s. 311. Törner Glasskyltar 42 (1916).
-BESKRIVA. (i fackspr.) beskriva (ngt) för första gången; jfr ny, adj. 1 d β. VetAÅb. 1905, s. 168. De många hundrade (växt)-arter, som Kindberg nybeskrifvit. BotN 1912, s. 122.
(11 b) -BESLAGEN, p. adj. jfr beslå I 1 a. 2 st. (arbetshästar) är .. nybeslagna. InventFornby 1683.
(1, 12 a β) -BESÄTTA, -ning. besätta (en syssla, en roll i en teaterpjäs, förr äv. en gård o. d.) med ny innehavare; särsk. i p. pf., samt ss. vbalsbst. -ning. Resätz hoff nybesatt. Almquist CivLokalförv. 3: 318 (i handl. fr. 1630). En adjunktur .. i geografi .. och historia har vid nybesättning fått sig tillagt modersmålet som tredje ämne. SvGeogrÅb. 1930, s. 215. —
-BILDA, -ning.
1) bilda (ngt) nytt; bilda (ngt) från början l. ss. nytt; nyskapa; ofta i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning (se d. o.); jfr ny, adj. 12 a α; i p. pf. äv.: helt nyss bildad l. alstrad; jfr ny, adj. 11 b. Lyceum 2: 142 (1811). En nyfödd stat, der allt var nybildadt. Palmblad Norige 404 (1846). En armée, som .. borde nybildas. Mankell Fältsl. 28 (1857). Den nybildade studentföreningen. 3SAH 4: 59 (1889). Både floden och glaciären verka i övre delen av sin bädd förstörande .. men i den nedre delen av loppet avlagrande eller nybildande. SvGeogrÅb. 1927, s. 145. särsk.
a) (†) refl.: nybildas. Hvad som under den förste Gustaf begynt nybilda sig, hämmades i sin utveckling genom hans söners olyckliga throntvister. Frey 1845, s. 277. Strinnholm Hist. 5: 10 (1854).
b) biol. o. med. om bildning av nya vävnader l. celler l. skott o. dyl. l. om bildning av ämnen i en organism. Thorell Zool. 1: 130 (1860). Växterna nybilda .. äggvita, fett och kolhydrat, djuren kunna endast omdana redan färdiga sådana kroppar, så att de bli lämpliga för deras behov. Jundell Barn. 1: 88 (1927).
c) språkv. med avs. på ord l. uttryck l. form o. d.: bilda (ett ord osv.) ss. nytt. Ordet million hafva vi .. lånat från de romaniska språken, som själfva nybildat uttrycket. UVTF 26: 83 (1880). Holm Rydbg 112 (1918).
2) (mindre br.) bilda (ngt) om igen; ombilda; jfr ny, adj. 3, 12 a β. Phosph. 1810, s. 199. (Cortes i Portugal ha begärt) att Ministèren måtte nybildas. SC 2: 212 (1821). De dristiga arkitekter, hvilka på lika många decennier nybilda städernas yttre, som detta varit sig likt i århundraden. OoB 1893, s. 563. Avledn.: nybildare, m.||ig. till -bilda 1 c: person som skapar nya ord l. uttr. Wrangel Dikten 108 (1912).
-BILDNING. vbalsbst. till -bilda 1; äv. konkret. Tidsenliga nybildningar i vårt inre statsskick. 2SAH 19: 224 (1837). Åren 1822—25, då ångbåtsflottan ännu var i sin nybildning. (Agardh o.) Ljungberg 4: 344 (1863). Nybildning af kapitalförmögenhet. EkonS 1: 296 (1893). särsk.
a) biol. o. med. bildning av nya celler l. vävnader l. skott o. d.; äv.: svulstbildning; äv. konkret. Wikström ÅrsbVetA 1850, s. 414. De elakartade nybildningarnes etiologi. Hygiea 1897, 2: 311. All egentlig nybildning hos växten .. äger rum i ljuset. Abelin TrInomh. 20 (1904). Dahlberg SjSamh. 2: 49 (1937). jfr ben-nybildning.
b) språkv. bildning av nya ord l. former; äv. konkret. Blomberg Omlj. 16 (1865; konkret). Uppström GotBidr. 14 (1868). På inhemska nybildningar ställer man alltid större anspråk än på de inlånade motsvarigheterna. Holm Rydbg 109 (1918).
(11 b) -BLIVEN, p. adj. Rudbeck Atl. 1: 280 (1679). Den nyblivne gesällen. Ambrosiani SvSkråämb. 8 (1920).
-BODA, adj. oböjl. [jfr ny-bola o. bod, sbst.1] (†) som nyss bosatt sig; jfr ny, adj. 11 b. Hanss egendom bestodh vti nogot ringa hussgerådh, effter han är nybooda. AvvittrSthm 14/3 1655.
(11 b) -BODD, p. adj. om fisknät; jfr bo, v.2 1 b. En Nybodd schiöta. ÅngermDomb. 1648, s. 95.
(4 c) -BOKSTAVERING. (†) nystavning. AGSilverstolpe Bokst. 89 (1811).
(1) -BOL. (†) lantbruk som nyligen anlagts, nybygge. Spegel (1712).
-BOLA, adj. oböjl., l. -BOLAD, p. adj. (-bola 16271687. -bolad (-bolat, -bolet) 15921793. -borda 1648) [y. fsv. (HSH 17: 169 (1523)) nyboole; jfr sv. dial. nybolad, nybola; till bol] (†) som nyss bosatt sig; som nyss satt bo; jfr ny, adj. 11 b. NorrlS 1—6: 305 (1592). Han är nybolad, och behöfver husgerådssaker. Murberg FörslSAOB (1793). särsk. bildl. Afunden är ingen nybolad gäst i Sverige. Fernow Värmel. 467 (1779).
(11 b) -BOLAGD, p. adj. [utvecklat ur -bola] (†) = -bola. Lindschöld Gen. D 2 b (1669).
(11 b) -BOLEN, adj. [sv. dial. nybolen; till -bol] (†) = -bola. BtFinlH 3: 128 (1541).
-BOLIG, adj. [utvecklat ur -bola] (†) = -bola; jfr ny, adj. 11 b. Cavallin Herdam. 4: 345 (cit. fr. 1706).
(11 b) -BONAD, p. adj.1 jfr bona, v.1 Nybonadt bord. Murberg FörslSAOB (1793). TT 1887, s. 154.
(11 b) -BONAD, p. adj.2 (föga br.) helt nyss iordningställd l. inredd; jfr bona, v.2 2. (Thunman) fick ensam draga in i det nybonade .. hemmet. Hagström Herdam. 1: 495 (1897).
(2) -BONDE. (i vissa trakter) nybyggare. NorrlS 1—6: 302 (1546). Forsslund Djur 93 (1900).
-BORDA, se -bola.
-BOREN, se -buren.
(11 b) -BORSTAD, p. adj.
(1 e, 11 b) -BROTT. (i fackspr.) mark som helt nyligen brutits l. som odlats för första gången. NoraskogArk. 5: 466 (1776). LB 2: 326 (1900).
(1) -BRUK. (i vissa trakter) jordområde som helt nyligen odlats för första gången, nyodling; jfr ny, adj. 1 e, 11 b, bruk 8 a ε. PH 2: 1186 (1734). Tar bonden skörden på nybruk långt från gården, bär han skylarna in i den där befintliga ladan. TurÅ 1905, s. 95.
(1 e) -BRUKNING. (†) konkret, = -bruk. Thulin Mant. 1: 95 (i handl. fr. 1582).
-BRYTA, -ning. [jfr fsv. nybrutin, p. pf.]
1) med avs. på mark o. d.: odla (mark osv.) för första gången; nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning; jfr 12 a α, bryta 10; äv. bildl. Ny-bruten åker. Spegel 324 (1712). SvGeogrÅb. 1932, s. 221 (: nybrytning). Av anteckningar i kyrkböckerna finner man, att .. (Bryngelsönerna) nybrutit och varit grundläggare av följande byar: Storlögda, Baksjöliden (m. fl.). Västerb. 1932, s. 11. särsk. (föga br.) ss. vbalsbst. -ning, konkret: nyodling. VetAH 1750, s. 51. Så rog på nybrytningen. Murberg FörslSAOB (1793). Cavallin (1876).
2) i p. pf., till 11 b: helt nyss bruten; särsk.
a) nyss knäckt l. bräckt l. krossad; jfr bryta 2. Nybruten gren(,) qvist. Murberg FörslSAOB (1793). Bara slät is och nybruten. 2SvKulturb. 1—2: 269 (1927).
b) om malm l. kol o. d.; jfr bryta 9. Murberg FörslSAOB (1793). PT 1906, nr 69 A, s. 3.
c) om väg: nyss banad; jfr bryta 11; äv. bildl. Valerius 2: 181 (1848; bildl.). En .. nybruten, jämn och god landsväg. TurHb. 1: 159 (1894). Avledn.: nybrytare, m.||(ig.) (tillf.) till -bryta 1: person som odlar mark för första gången. Nybrytarens kamp vid plogen. SD 1895, nr 76, s. 4. Kléen Jasm. 27 (1898).
(11 b) -BRÄND, p. adj. [fsv. nybränder] jfr bränna, v. I 3. Stiernman Com. 3: 336 (1665; om tjära). Rinman 1: 927 (1788; om kalk). Nybrändt kaffe. Hedenstierna FruW 149 (1890). TT 1900, K. s. 74 (om tegel).
(11 b) -BUREN, äv. (numera bl. i bet. 1) -BOREN, p. adj.
1) nyfödd; dels (i vitter stil) om människa, dels (mera tillf.) om djur; stundom bildl. Palmchron SundhSp. 169 (1642). Sveriges .. nyborne handel. 2RA 3: 646 (1734; bildl.). Ju mera den nyborne furstesonens hjerta blir hans ättefäders likt, desto mera skall han blifva fäderneslandets älskling. Bergman GotlSkildr. 381 (1859, 1882). Buffelkons nyburna kalv. 4Brehm 1: 431 (1920). 2NF 32: 1292 (1921; bildl.).
2) (i vissa trakter) om ko: som helt nyss kalvat; stundom om tacka: som nyss lammat. Rålamb 13: 93 (1690). Weste (1807; om kor o. tackor). Norrl. 14: 54 (1926). jfr (†): Nyburen komiölk. VetAH 1746, s. 81.
(1) -BY. (mindre br.) nyanlagd by. Afgärda by. .. ähr (i nysv.) Nyby, som bygs af gamblom, och afgärdar, det är, afstenger sigh ifrå gambla Odhilbyn. Stiernhielm Fateb. B 1 a (1643). Ymer 1923, s. 105. —
-BYGD, r. l. f. (mera tillf.)
1) trakt som bebyggts l. uppodlats först i sen tid; jfr ny, adj. 12 a α, -bygge 2. Topelius Fält. 1: 276 (1853). SvFolkH I. 1: 298 (1914).
2) = koloni 2; jfr ny, adj. 12 a α, -bygge 3. Norrmännen och deras nybygd, Island. 2VittAH 26: 323 (1869). Nordenstreng EurMänRas. 72 (1917).
-BYGGA. (ny- 1528 osv. nyebygde, p. pf. pl. 1542) [fsv. nybygdher, p. pf.]
1) bygga (hus, fartyg, väg o. d.) från början l. från grunden l. som nytt; ofta ss. ersättning för ett tidigare hus osv.; jfr bygga 9, ny, adj. 12 a α; i p. pf. äv.: helt nyss byggd; jfr ny, adj. 11 b. OPetri Tb. 221 (1528). Nÿbÿgde Norlandz städer. 3SthmTb. 1: 203 (1594). Collecter til Kyrkors nybyggande. PH 7: 4883 (1759). (Romarna) beslöto .., att tvåhundradetjugu skepp skulle .. nybyggas. Emanuelsson Polyb. 1: 73 (1833). (Herodes Antipas) hade nybyggt ett palats af marmor. Mellin Nov. 1: 36 (1865). SFS 1935, s. 1076. särsk. bildl. Läran om rättigheter .. är oförmögen att nybygga samhället på varaktiga grunder. Samtiden 1874, s. 227. Nordenstreng EurMänRas. 12 (1917).
2) uppodla o. bebygga ett förut icke uppodlat land l. område, kolonisera; jfr ny, adj. 12 a α, bygga 2. Adlerbeth Æn. 101 (1804). Nordenstreng EurMänRas. 110 (1917). särsk. (†) i p. pf., om person: som helt nyss slagit sig ned på förut icke odlad mark; jfr ny, adj. 11 b. Her Majorens nybygde Torpare. VDAkt. 1661, nr 243.
3) (bygdemålsfärgat) till 11 b; motsv. bygga 6 b; jfr -bodd. Abborrgarn, nybygda och hvita som de finaste slädnät. Strindberg Hems. 10 (1887).
-BYGGARE. jfr ny, adj. 12 a α.
1) person som bosätter sig på o. uppodlar ett förut icke bebyggt o. uppodlat område; i fråga om sv. förh. särsk. (förr): person som bosatte sig på o. uppodlade ett område som på vissa villkor upplåtits av Kronan; jfr -bygge 2. G1R 23: 142 (1552). Högström Lapm. 252 (1747). Nybyggare, som under den äldre medeltiden för egen räkning bröt mark å kronans allmänningsmark. Rig 1937, s. 14. jfr krono-nybyggare.
2) om person som anlägger l. anlagt ett nybygge i ett främmande land, kolonist. Reorus Torkillus, O. Gothus, anlände med de förste Svenske nybyggare til America 1637. Wallquist EcclSaml. 1—4: 390 (1790). SvFolket 4: 63 (1939). särsk. bildl.; särsk.
a) om växt l. djurart som inkommer l. utbreder sig på en plats där den icke förut funnits. Linné DelNat. 11 (1773). De första nybyggarne på de bara hällarne (på Ölands alvar) äro .. isht Sedumarterna (m. m.). BotN 1895, s. 189. Lagerlöf Holg. 2: 173 (1907).
b) (enst., †) om person som för första gången besöker en plats. Bellman (BellmS) 1: 58 (c. 1770, 1790). Ssgr: nybyggar(e)-befolkning. särsk. till -byggare 1. Læstadius 2Journ. 242 (1833). IllSv. 2: 152 (1882). -familj. -folk. jfr folk 3. Djurberg GeogrSmndr. 2: 453 (1778). -land. till -byggare 2, bebott av nybyggare. Det norska nybyggarlandet Island. Framtiden 1877, s. 420. SvFolkH I. 1: 299 (1914). -lapp, m. till -byggare 1: lapp som slagit sig ned som nybyggare. IllSv. 2: XVIII (1882). -liv. -samhälle. bebott av nybyggare; särsk. till -byggare 2. De svåra konflikter, som uppstått mellan infödingsstaterna och boernas löst sammanslutna nybyggarsamhällen. 2NF 27: 1355 (1918). -skatt. (förr) till -byggare 1, erlagd av nybyggare i Lappland. Hülphers Norrl. V. 3: 34 (1797). -stad. till -byggare 2; jfr -samhälle. Punta Arenas, .. typen för nybyggarstad och uppkomlingssamhälle. Skottsberg Båtf. 39 (1909).
-BYGGE. (ny- 1538 osv. nyebyggie, pl. 1542)
1) till 1: byggande av nytt hus l. nytt fartyg o. d.; vanl. konkret: hus, fartyg o. d. som nyligen är byggt l. som håller på att byggas; jfr bygga 9. Konung Carl den XI. lät göra et nytt och ordenteligt utkast til nybygge. Tessin Bref 2: 306 (1755; i fråga om Sthms slott). Grävningar för moderna nybyggen. Hellström Malmros 263 (1931). Norska Amerikalinjens beslutade nybygge torde .. bli ett fartyg, som (osv.). GHT 1935, nr 282, s. 16. särsk. bildl. SvMerc. V. 3: 7 (1760).
2) jordbrukslägenhet som upptagits på förut icke odlad mark; jfr ny, adj. 12 a α, bygga 2, 3; särsk. (förr) i fråga om sv. förh.: jordbrukslägenhet på kronomark som väl åsatts mantal, men som skulle ingå i mantalet o. överföras till hemman först sedan ett visst antal frihetsår gått till ända. Flere stadz i Smålandh vpbyggis fast monge nybyggie, jn opå Croneness bärende Eke och bökeskoger. G1R 12: 22 (1538). Grimstahamns Nybygge. Almqvist (1839; boktitel). På 1840- och 1850-talen .. pågick (i Norrland) .. en ohejdad spekulation i nybyggen .. för skogens skull. SkogsvT 1903, s. 320. Thulin Mant. 2: 132 (1935). jfr krono-nybygge.
3) = koloni 2; jfr ny, adj. 12 a α. SColumbus Vitt. 102 (c. 1670; i bild). Linné DelNat. 11 (1773; bildl.). Et Portugisiskt Factorie var det första Europeiska Nybygge vid (floden Gambia). Ödmann MPark 24 (1800). Almquist VärldH 9: 211 (1934). jfr handels-nybygge. särsk.
a) (†) om invånarna i en koloni; äv. om samling av personer som avresa l. utsändas för att grundlägga en koloni. Föra et nybygge til en ort. Lind (1749). (En av de lärdas senare upptäckter är) at Chineserne äro et nybygge af de fordne Egyptier. SvMerc. 1765, s. 247. Carlstedt Her. 2: 125 (1833).
b) (†) bildl. Cygnæus 6: 102 (1867). (Musikaliska akademien) var ett nybygge af sällskapet Utile dulci. Odhner G3 1: 604 (1885).
4) (†) = koloni 3; jfr ny, adj. 12 a α. För ej många år sedan, hade Academien i Greifswald så när blifvit et Svenskt Nybygge (gm svenskarna som studerade där). SvMerc. 1765, s. 259. Rydberg Frib. 429 (1877). jfr (†): Ett .. nybygge Indianer .. bortstulo 6 dricksfat. Cook 2Resa 148 (1783). Ssgr (i allm. till -bygge 2; i sht förr): nybygges-, ngn gg -bygge- l. -byggs-anläggande, n. En gång börjat fortskred nybyggesanläggandet tämligen raskt. VerdS 82: 4 (1899). -anläggning. anläggande av nybygge; äv. konkret. SPF 1817, s. 110 (konkret). Hellström NorrlJordbr. 100 (1917). -ansökning. (mera tillf.) ansökning om rätt att anlägga nybygge. Bonsdorff Kam. 166 (1833). -by. bestående av nybyggen. NorrlS 1—6: 108 (1799). FolklEtnSt. 5: 2 (1934). -försök. (-byggs-) (tillf.) till -bygge 3: försök till kolonisering. Den svenska nationens .. mångfaldiga nybyggsförsök i fremmande land. Strindberg SvFolk. 1: 20 (1881). -hemman. SPF 1817, s. 110. HeimdFolkskr. 24: 4 (1895). -lägenhet. jfr lägenhet 9. SamlBrefStorskiftNLän 16 (1820). 2NF 37: 890 (1925). -plats. (-bygge-) plats där nybygge finnes. Munsterhjelm FarlUppdr. 164 (1934). -rätt, r. sammanfattningen av rättsregler rörande nybyggen; äv.: den rätt varmed en nybyggare besitter sitt nybygge. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 8, Bil. s. 151. Rig 1937, s. 14. -skog. belägen på ett nybygges område. LAHT 1894, s. 133. -ställe. (-byggs-) = ny-bygge 2. Læstadius 2Journ. 176 (1833). -syn. syneförrättning för upplåtelse av mark till nybygge. Læstadius 2Journ. 278 (1833). -sökande, m.||(ig.). person som ansöker om tillstånd att anlägga nybygge. SamlBrefStorskiftNLän 15 (1820). Modin GTåsjö 125 (1916). -utsyning. jfr -byggessyn. VetAH 1803, s. 261. SPF 1858, s. 242. -väg. väg till nybygge l. mellan nybyggen. SvD(A) 1928, nr 269, s. 4. -åbo. innehavare av nybygge. SamlBrefStorskiftNLän 202 (1817).
-BYGGNAD. jfr ny, adj. 1, 12 a α.
a) byggande av nytt hus, fartyg, ny väg o. d.; ofta ss. ersättning för ett äldre hus osv.; äv.: ombyggnad; äv. i uttr. nybyggnad av ngt; jfr byggnad 2. The hus, med mera, hvilka betarfva någon nödvändig nybygnad eller förbättringar. Förkl. 5/4 1739, § 5. De af Staden gjorde nybyggnader af uthus och stängsel. PH 5: 3172 (1751). PT 1791, nr 4, s. 4. Flottans nybyggnad. Carlson Hist. 3: 171 (1874). (När) det blifvit fråga om att vid gårdens öfvertagande .. å denna utföra .. nybyggnader, (så osv.). Hellström NorrlJordbr. 241 (1917).
b) konkret: nytt hus l. fartyg o. d.; äv. om hus osv. som är under byggnad l. som planeras; jfr byggnad 3. 3SAH 2: 63 (1887). Ahrenberg Männ. 5: 167 (1910). särsk. bildl. Den tråkiga och öde nybyggnad i Berlinerstil, som heter det Tyska Riket. Hansson FörlLand. 60 (1906). Ssgr (i allm. till -byggnad a): nybyggnads-anslag. jfr anslag 17. Gynther Förf. 6: 60 (1859). -arbete. SvTrädgK 2: 130 (i handl. fr. 1786). -företag. Strindberg TjqvS 5: 80 (1886, 1909; bildl.). TT 1895, Byggn. s. 62. -hjälp. ekonomiskt understöd för uppförande av ny(a) byggnad(er). Stiernstolpe Arndt 1: 149 (1807). -kostnad. Nybyggnadskostnaden för en fregatt. KrigVAT 1844, s. 626. SFS 1925, s. 1072. -skyldighet. NF 2: 1401 (1878). Arrendators nybyggnadsskyldighet. SFS 1918, s. 3082. -tonnage. om den sammanlagda (i ton beräknade) storleken av (under viss tid) nybyggda fartyg. Det svenska nybyggnadstonnaget för år 1908 .. (belöper sig) till 12,755 ton, motsvarande inalles 70 fartyg. VFl. 1909, s. 84.
(11 b) -BÄRGAD, p. adj. jfr bärga 5. Nybergad Sæd. Murberg FörslSAOB (1793).
-BÖLIG. (†) = -bola; jfr ny, adj. 11 b. VDAkt. 1777, nr 191. —
-BÖRD, adj., l. -BÖRDA, adj. oböjl. (-börde, pl.) [till börd, sbst.1 (se d. o. 6); jfr äv. börda, v.1] (†) om ko, = -buren 2; jfr ny, adj. 11 b. Twå Nybörde köör. UpplDomb. 3: 149 (1593).
-BÖRDIG. (†) som icke är av gammal, förnäm släkt; jfr ny, adj. 2 b. Dalin Arg. 1: 230 (1733, 1754). Därs. 2: 112 (1734, 1754).
(11 b) -BÖRJAD, p. adj. [fsv. nybyriadher] (numera knappast br.) helt nyss påbörjad; som nyss börjat. Nybörjadt arbete. Murberg FörslSAOB (1793). Detta nybörjade år. 3SAH XXXVII. 2: 1 (1841). NF 3: 1307 (1880).
-BÖRJANDE, p. adj. som nyss börjat (med ngt); som just börjar sysselsätta sig med ngt från första början; jfr ny, adj. 11 b, 12 a α. Nybörjande Lärgåssar vid Handtverkerierna. VetAH 1809, s. 79. KalSvFolkskV 1912, s. 198. —
-BÖRJARE. person som nyss börjat sysselsätta sig med ngt (från första början); jfr ny, adj. 11 b, 12 a α. Nybörjare i konsten. Murberg FörslSAOB (1793). Moberg Sedebetyg 313 (1935). särsk. om elev i en skola. TLär. 1846—47, s. 51. Nilsson HistFärs 122 (1940). Ssgr (i allm. till -börjare slutet): nybörjar(e)-bok. lärobok avsedd för nybörjare i ett ämne. Engelsk nybörjarbok. Afzelius (1907; boktitel). -klass. i skola. Verd. 1891, s. 121. -kurs. -stadium. Undervisning på nybörjarstadiet. SFS 1906, nr 10, s. 13. —
-BÖRJARINNA10020. (föga br.) nybörjerska. Lundell (1893). Östergren (1933).
-BÖRJERSKA. kvinnlig nybörjare. Lundell (1893).
-DANA, -else (föga br., 2SAH 19: 149 (1838), Ergo 1924, s. 209), -ing. (i skriftspr., numera i sht ngt ålderdomligt) dana l. bilda (ngt) nytt, dana l. bilda (ngt) från början l. ss. nytt, nybilda, nyskapa; ofta i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing, stundom -else; jfr ny, adj. 12 a α; ss. vbalsbst. äv. konkret; äv.: (delvis) bilda (ngt) åter igen från grunden, ombilda (jfr ny, adj. 3, 12 a β). 2SAH 1: 225 (1801). Nydanade ord. Moberg Gr. 67 (1815). 2SAH 19: 149 (1838). Den nydanande kraften. Rydberg Faust 280 (1878). (Berzelius) omskapade den analytiska och nydanade djurkemien. IllSvH 6: 218 (1881). Allt vad realismen betytt av nydanelse för själva diktionen och stilen. Ergo 1924, s. 209. Den under Gustav Adolf nydanade svenska diplomatin. Ahnlund GA 215 (1932). Ssgr (i skriftspr., numera i sht ngt ålderdomligt): nydanings-arbete. Svensén Jord. 329 (1886). -man, m. (tillf.) nydanare. En af landskapskonstens nydaningsmän. NordT 1895, s. 504. -process. Östergren (1933). -tid. Hedin Tal 1: 290 (1902).
-DANARE. (i skriftspr., numera i sht i högre stil l. ngt ålderdomligt) person som nydanar, nyskapare; ombildare. Eichhorn Stud. 2: 156 (1869, 1872). Geijer var i skaldekonsten nydanare. 3SAH 14: 133 (1899). GHT 1946, nr 218, s. 6. —
-DANERSKA. kvinnlig nydanare. Idun 1932, s. 70.
(4 c) -DANSK, adj. särsk. språkv. jfr -danska. Rydqvist SSL 4: 22 (1868).
(4 c) -DANSKA, r. l. f. benämning på det danska språket i nyare tiden (räknat efter omkr. 1550). Rydqvist SSL 2: 2 (1857).
-DIKTA, -ning.
1) dikta (ngt) som nytt; jfr dikta, v.1 3, ny, adj. 12 a α; i sht dels i p. pf., dels ss. vbalsbst. -ning, äv. konkret. (Verserna i vissa isländska sagor) äro nydiktningar, skrifna samtidigt med själfva sagorna. Schück SvLitH 19 (1885). 3SAH 2: 184 (1887). Nydiktade kväden. Janzon Prop. 1: 49 (1903).
2) till 11 b, i p. pf.: helt nyss uppdiktad; jfr dikta, v.1 4. Widekindi KrijgH 290 (1671).
(11 b) -DRÄPEN, p. adj. (†) helt nyss dödad. Bullernæsius Lögn. 277 (1619).
(11 b) -DÖPT, p. adj. jfr döpa 2. LPetri Kyrkiost. 85 b (1566).
(3) -EDITION. (tillf.) abstr. o. konkret; jfr edition 2.
(4 c) -EGYPTISKA, r. l. f. om det egyptiska språket i senare tider. Nyegyptiskan — eller, såsom den ock kallas, koptiskan. Piehl Egypt. 45 (1896).
(3) -EMISSION. handel. jfr emission 2; äv. konkretare. Auerbach 1535 (1916). Vid nästa nyemission var det vilda strider om teckningsrätterna. Olson JanP 119 (1918).
(3) -EMITTERA, -ing. handel. utsläppa i marknaden (nya aktier o. d.); äv. utan obj.: göra nyemission; jfr emittera 3. Kalmar verkstads-a.-b. nyemitterar. SvD(A) 1918, nr 265 B, s. 2. —
-ENGELSK.
1) [till uttr. Nya England] (mindre br.) som har avseende på Nya England i Nordamerika; jfr ny, adj. 1 d α. Den Ny-Engelska befolkningen. Frey 1850, s. 344.
2) språkv. till 4 c; jfr -engelska. Blomberg Omlj. 13 (1865). Den nyengelska språkperioden. NordT 1925, s. 408.
(4 c) -ENGELSKA, r. l. f. språkv. benämning på det engelska språket i nyare tiden (efter omkr. 1500). Rydqvist SSL 1: 385 (1852).
-ENGLÄNDARE~0200, m.||ig. [till uttr. Nya England] (mindre br.) invånare i Nya England i Nordamerika; jfr ny, adj. 1 d α. PT 1897, nr 267 A, s. 3.
(11 b) -ERÖVRAD~020, p. adj. Schybergson FinlH 2: 21 (1889).
(11 b) -ERÖVRING~020. äv. konkret. —
(4 c) -EUROPEISK. som har avseende på l. tillhör Europa i den nyare tiden. Nicander Minn. 1: 190 (1831). Nyeuropeisk linguistik. SvStatskal. 1892, s. 315.
(4 c) -EVANGELISK. jfr evangelisk 2.
1) (†) i fråga om reformationstidens evangeliska predikanter. Nyevangeliske lärare. Afzelius Sag. 6: 137 (1851).
2) som har avseende på l. tillhör nyevangelismen; äv. substantiverat, om anhängare av denna riktning. EvangKyrkovän 1855, s. 30. Den så kallade nyevangeliska riktningen. Samtiden 1874, s. 742. 2NF 23: 903 (1915).
(4 c) -EVANGELISM. benämning på en i Sv. under 1800-talet uppträdande fromhetsriktning; jfr evangelism slutet. Samtiden 1873, s. 749. Termen nyevangelism synes ha kommit i bruk först på 1850-talet och då som gemensam beteckning för det norrländska nyläseriet och de av F. G. Hedberg och C. O. Rosenius representerade fromhetsriktningarna. Newman NordskVäck. 1: 70 (1925).
(4 c) -EVANGELIST. (mindre br.) person som ansluter sig till nyevangelismen; jfr evangelist 4. De ville hålla sig till kyrkan ... det ville ju alla nyevangelister, innan Waldenström fick ledningen. Månsson Rättf. 2: 47 (1916).
(11 b) -EXAMINERAD, p. adj.
(11 b) -FALLEN, p. adj. [fsv. nyfallin] om snö: som nyss fallit. Rudbeck Atl. 3: 86 (1698).
(4 c) -FAMN. äldre vedmått med 2,5 m bredd o. 1,6 m höjd; jfr famn II 4 a. 75 nyfamnar björkved. TLev. 1892, nr 25, s. 1. Rig 1932, s. 139.
(11 b) -FATTIG. [jfr -rik] (nytt ord) om person: som helt nyss blivit fattig (efter att förut ha varit välbärgad). SvD(A) 1932, nr 211, s. 7. —
-FERNISSA, v. fernissa (ngt) från första början l. åter igen (jfr ny, adj. 3, 12 a α, β); i sht i p. pf.; i p. pf. äv.: helt nyss fernissad (jfr ny, adj. 11 b). Fallström VDikt. 1: 33 (1892, 1899). Trädgårdsmöbler .., som han själv nyfernissat. Hellström Storm 367 (1935).
-FIKEN, se d. o.
(4 c) -FILOLOG. person som ägnar sig åt studiet av de nyare språken. Auerbach (1913). jfr (tillf.) nyfilolog-dag. om (dag för) sammankomst av nyfilologer. PedT 1896, s. 276.
(4 c) -FILOLOGI. vetenskap(en) om de nyare språken. PedT 1899, s. 89.
(4 c) -FILOLOGISK. jfr -filologi. Nyfilologiska sällskapet i Stockholm, stiftat 1896. Studier i modern språkvetenskap utgifna af Nyfilologiska Sällskapet i Stockholm. (1898; boktitel).
(11 b) -FISKAD, p. adj.
(11 b) -FJÄDRAD, p. adj. om fågelunge: som helt nyss fått fjädrar. Murberg FörslSAOB (1793). särsk. (†) bildl., om person: ”nybakad”. Nyfiädrade Köpmän och Krämare. Dalin Arg. 1: 144 (1733, 1754). Nyfjädrad student. Murberg FörslSAOB (1793).
(4 c) -FRANSK. Brunius Metr. 244 (1836). Den nyfranska (arkitektur-)skolans renaissance och den engelska skolans gotik. TT 1871, s. 26.
(4 c) -FRANSYSK. (†) = -fransk. SvLittFT 1837, sp. 686. Ridderstad Samv. 2: 414 (1851).
(1) -FRESTARE. [jfr mång-frestare] person som gärna prövar på nya saker l. idéer l. uppslag o. d. Österling Tidsst. 113 (1916). Jesaia, som i mycket tyckes hava varit en nyfrestare. Schück AllmLittH 1: 32 (1919).
(11 b) -FRÄLST, p. adj. jfr frälsa 2.
1) jfr frälsa 2 a. Upsala(A) 1919, nr 31, s. 3. Den friska, glättiga tonen hos en nyfrälst metodist. Laurin 4Minn. 492 (1932).
2) bildl.; jfr frälsa 2 b. Mina tonårs nyfrälsta ateism. Posse BrokFrih. 50 (1932). Med den nyfrälstes iver förkunnar förf., att ”vårt parti” nu nått det mål (som osv.). SvD(A) 1945, nr 253, s. 4.
(1) -FUND. (ny- 17551862. nye- 15381604) (†) nytt påfund l. påhitt; jfr fund, sbst.1 3, 5; anträffat bl. i pl. G1R 12: 28 (1538). Ibland andra vår tids nyfund, är den skilnad som göres emellan Närande och Tärande lemmar i et land. Tessin Bref 2: 318 (1755). LFRääf (1862) hos Ahnfelt Rääf 167.
(11 b) -FUNNEN, p. adj. G1R 11: 249 (1537).
-FYLLA, v.
1) (tillf.) fylla (ngt) åter igen; jfr ny, adj. 3, 12 a β. Det vatten .., hvarmed Ali .. låtit nyfylla våra tunnor. Kræmer Orient. 359 (1866).
2) till 11 b, i p. pf.: helt nyss fylld. Nyfylld tunna. Murberg FörslSAOB (1793). jfr (tillf.): En liten piga på nyfyllda femton år. Nordström PatrFörl. 41 (1933).
-FYLLNAD. (†) fullmåne; jfr ny, adj. 1 c, ny, sbst. 1 e. Dalin Hist. 1: 172 (1747).
(1) -FYND. (i fackspr.) nytt fynd. SvTidskr. 1927, s. 113.
(11 b) -FÅNGAD, p. adj. Nyfångad .. fisk. Murberg FörslSAOB (1793).
(11 b) -FÅNGEN. [fsv. nyfangin] (†)
1) helt nyss fångad. Nyfången fisk. Broman Glys. 3: 605 (c. 1740).
2) helt nyss mottagen l. erhållen; jfr , v. 6. LBÄ 44—50: 67 (1801).
3) helt nyss tillfångatagen; jfr fången 1. Dryselius Måne 509 (1694).
(11 b) -FÄLLD, p. adj. helt nyss fälld. Nyfælld skog. Murberg FörslSAOB (1793). Det nyfällda djurets blod. Ekman NorrlJakt 51 (1910). (†) Hvi prisas Gerdas kinder så, / en nyfälld snö med norrsken på? Tegnér (WB) 5: 8 (1822).
(11 b) -FÄRGAD, p. adj. BoupptSthm 4/12 1678.
-FÖDA, v. [fsv. nyfödhas, pass.]
1) (†) i uttr. hava nyfött, helt nyss ha fött (barn) till världen; jfr ny, adj. 11 b. Haffuande quinnor, och them som nyfödt haffua. Jer. 31: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: barnaföderskor). SthmTb. 3/3 1589.
2) återuppliva, återuppväcka; pånyttföda; ge nytt liv o. ny kraft åt (ngn l. ngt); i pass.: återupplivas; pånyttfödas; få nytt liv o. ny kraft; jfr ny, adj. 3, 12 a β. Leopold 3: 238 (1799, 1816). Saknaden nyföder .. (den värnlöses) önskningar. Elgström (o. Ingelgren) 258 (1802). Sverige står nu på punkten att nyfödas i industrielt hänseende. ObjGästen 1829, nr 35, s. 2. Det tysta arbetet, som .. / .. Nyföder folk, omskapar tidehvarf. Topelius Ljung 86 (1884, 1889). Kihlman Deledda RegT 113 (1922: nyfödas). särsk.
a) (†) refl. Geijer I. 3: 402 (1817). Flensburg KyrklT 102 (c. 1875).
b) skänka nytt liv åt (ngn) i religiöst avseende; i pass.: få nytt liv i religiöst avseende. Österling Lärops. 9 (1724). Det lif i Gud, hvartill .. (barnen) nyföddes genom Dopet. Wallin 1Pred. 1: 153 (c. 1830). Guds Ande .. gick med Jesus och hans apostlar ut att nyföda världen. Topelius EvBarn. 183 (1893). Göransson UndersRel. 1: 198 (1904).
-FÖDD, p. adj. [fsv. nyfödder]
1) till 11 b, om barn (l. unge): helt nyss född. The barn som nyfödde äro. 1Petr. 2: 2 (NT 1526). Et nyfödt Lamb. Alströmer Får. 20 (1727). Jag (är) uti hela denna händelsen .. så oskyldig, som et nyfödt barn. Eurén Kotzebue Erem. 94 (1797). Jundell Barn. 1: 211 (1927). särsk.
a) (i fackspr.) Nyfött kallas barnet från det ögonblick det födes och till dess navelsåret är fullständigt läkt. Jundell Barn. 2: 19 (1927).
b) i utvidgad anv., om ngt sakligt: som nyss framkommit l. alstrats o. d. En nyfödd glosa af hans egen hierna. Schück VittA 3: 135 (i handl. fr. 1682). Den nyfödda gräsbrodden. Rydberg Vap. 296 (1891). Bring Dante 159 (1905).
2) bildl.: som väckts till nytt liv o. ny kraft, pånyttfödd, återuppväckt, återuppstånden; jfr ny, adj. 3, 12 a β. Lind (1738). Upsala Akademi kan anses nyfödd genom .. (Johan Skyttes) åtgärd. Franzén Minnest. 1: 110 (1813). Ps. 1937, 355: 1. särsk. (i religiöst spr.): som väckts till nytt liv i religiöst avseende. The ther nyfödde äro, genom gudz leffuandes och ewogha oord. Förspr1Petr. (NT 1526). En rettsinnad menniskia, samt trogen och nyfödd Christen. Sahlstedt Hoffart. 4 (1720). Thomander 1: 284 (1863).
-FÖDELSE.
1) statist. särsk. om folkmängdsökning gm födelse (o. icke gm inflyttning); jfr ny, adj. 11 b. Östergren (1933).
2) förhållande(t) att födas på nytt, pånyttfödelse; i sht bildl.: förhållande(t) att få nytt liv o. ny kraft; jfr ny, adj. 3, 12 a β. Lind (1738). Greklands nyfödelse till politiskt sjelfbestånd. Atterbom Minnest. 2: 8 (1840). Den litterära nyfödelsen (vid 1800-talets början). Böök SvStud. 109 (1913). jfr konst-nyfödelse. särsk. om uppkomsten av nytt liv i religiöst avseende. PErici Musæus 2: 138 b (1582). KyrkohÅ 1938, s. 162. —
-FÖDING. (†)
1) nyfött barn; jfr -född 1. Düben Lappl. 203 (1873). särsk. bildl.; jfr -född 1 b. Tessin PVetA 1746, s. 6 (om nybildade ord). Fischerström Mäl. 259 (1785; om trädplantor).
(11 b) -FÖRFÄRDIGAD, p. adj. HovförtärSthm 1691 A, s. 1366. —
-FÖRGYLLA, -ning. förgylla (ngt) återigen; jfr ny, adj. 3, 12 a β; äv. i p. pf.: helt nyss förgylld; jfr ny, adj. 11 b. 1 Spegel medh Nyförgylt Ram. Roth Kägleh. 27 (i handl. fr. 1686). Nyförgyllningen af (drottningens vagn). UpsP 1860, nr 37, s. 3.
(11 b) -FÖRLOVAD, p. adj. som helt nyss ingått förlovning. AnderssonBrevväxl. 2: 198 (1855).
(11 b) -FÖRMÄLD, p. adj. (i högre stil, tillf.) nygift; jfr förmäla, v.2 Johansson HomOd. 7: 65 (1844).
(1) -FÖRVÄRV. i sht konkret: nytt förvärv; jfr förvärv 3 a. MeddSlöjdF 1898, 1: 39. VerdS 163: 3 (1909). Samverkan med Nordiska museet vid gåvoerbjudanden och andra nyförvärv. SvD(A) 1919, nr 281 A, s. 3. Hellström Storm 175 (1935).
-FÖRVÄRVA.
1) (föga br.) förvärva (ngt) åter igen; jfr ny, adj. 3, 12 a β. Grekland (sågs) uppresa sig, att .. ärofullt nyförvärfva sin fordna sjelfständighet. Atterbom Minnest. 2: 276 (1842).
2) i p. pf., till 11 b. PoetK 1819, 3: 40.
(1) -GAMMAL. [jfr d. nygammel] (†) som är både gammal o. ny, som innehåller både gammalt o. nytt. Det närvarande uti Frankrike (var) för allsmäktigt, att det ej skulle draga den nya, eller nygamla tendensen in i sin hvirfvel. SvLittFT 1836, sp. 422.
(7) -GESTALTA, -ning. ge ny gestalt åt (ngt), grundligt förändra (ngt). Den militära makten öfvertog ensam uppgiften att efter independentismens idéer nygestalta det engelska samhället. Stavenow EngRev. 153 (1895). Frosterus Jord. 33 (1930). särsk. ss. vbalsbst. -ning. Bolin Statsl. 1: 346 (1870). Lamm Oxenst. 77 (1911).
(11 b) -GIFT, p. adj. [fsv. nygipter] som nyss ingått äktenskap. De nygifta, bruden o. brudgummen. Ett nygift par. Svart G1 169 (1561). Nygifta hustrur. SynodA 1: 163 (1688). KyrkohÅ 1938, s. 176. —
-GIRIG, se d. o. —
-GJORD, se -göra.
(11 b) -GJUTEN, p. adj. Nygottna Cåpparskytth till Store archelydh (dvs. arkliet). ArkliR 1558, avd. 8 (1560).
(11 b) -GLÖDGAD, p. adj. Den nyglödgade Järntråen. Rinman JärnH 44 (1782).
(4 c) -GOTIK. konst. stilriktning under 1800-talets förra hälft o. mitt, som hämtade sina förebilder från den medeltida gotiken. TurÅ 1919, s. 162. HantvB I. 1: 404 (1934).
(4 c) -GOTISK. konst. jfr -gotik. Ett storartadt .. resultat af denna nygotiska riktning blef .. Parlamentshuset i London. Laurin Konsth. 466 (1900).
(4 c) -GRAD. (i fackspr.) varje särskild av de 400 delar i vilka en cirkelperiferi delas enligt nyare indelning; jfr grad, sbst.1 3 d. SFS 1920, s. 2541.
(2) -GRANNE. (†) ny granne. (Då) skall hon borgat dricka hoos Nygrannen. BoupptSthm 24/5 1687. Därs. 3/10 1688.
-GRAVEN, se -grävd.
(4 c) -GREK. manlig individ tillhörande det folk som bebor det nuvarande Grekland o. vissa andra områden; i pl. äv. utan avs. på kön. Porthan BrSamt. 266 (1802). PedT 1900, s. 425.
(4 c) -GREKISK. som har avseende på l. tillhör nygrekerna l. Grekland i nyare tid. Nygrekiska språket. En samling af Nygrekiska folksånger. Atterbom Minn. 138 (1817). Byzantinsk o. nygrekisk filologi. SvStatskal. 1921, s. 578. Därs. 1939, s. 705.
(4 c) -GREKISKA, r. l. f. benämning på de språkvarianter i vilka grekiskan uppträder från omkr. 1600. Murberg FörslSAOB (1793). PedT 1900, s. 425. —
-GRUNDA, -ning. grunda (se grunda, v.1 III) ngt nytt; grunda (ngt) från början l. ss. nytt; ofta i p. pf.; jfr ny, adj. 12 a α; i p. pf. äv.: helt nyss grundad (jfr ny, adj. 11 b). Murberg FörslSAOB (1793). Sveriges nygrundade Östersjövälde. Schybergson FinlH 1: 483 (1887). I tiden efter Alexander den store nygrundades Mykene. NordT 1925, s. 304. —
-GRUSA. med avs. på väg o. d.: grusa (se grusa, v.1 1 a) åter igen; jfr ny, adj. 3, 12 a β; i p. pf. äv.: helt nyss grusad; jfr ny, adj. 11 b. Nygrusad væg. Murberg FörslSAOB (1793). Man var sysselsatt med att nygrusa vägarna. Östergren (1933).
(1) -GRUVA, f. (†) ny gruva. Johansson Noraskog 2: 306 (i handl. fr. 1545). Ssg: nygruve-malm. (†) malm från ny gruva. NoraskogArk. 6: 169 (c. 1855).
(11 b) -GRÄDDAD, p. adj. jfr grädda, v.2 1.
(1) -GRÄS. (i vissa trakter) nyligen uppvuxet gräs. Om våren, då Creaturen slæppes ut på Nygræset. AArgillander (1753) hos Linné Bref I. 3: 91. Modin GTåsjö 250 (1916).
(11 b) -GRÄVD, förr äv. -GRÄVEN l. -GRAVEN, p. adj.
1) helt nyss grävd; jfr gräva, v. II 1 a, b slutet. GullbgDomb. 19/6 1647 (om dike). Nygräft trädgårdsland. Strindberg Kamm. 5: 61 (1909).
2) helt nyss uppgrävd; jfr gräva, v. II 1 c α. Nygrävd mask lämpar sig ej för mete. Hammarström Sportfiske 213 (1925).
(1) -GRÖNT, n. visst grönt färgämne, kejsargrönt; äv. om färgnyansen. SFS 1876, nr 8, s. 6. AllmogHemsl. 42 (1915).
(1) -GULT, n. benämning på vissa gula färgämnen; äv. om färgnyansen. Almström Handelsv. 177 (1845; om schyttgälb). Åstrand (1855). AllmogHemsl. 42 (1915).
(11 b) -GÅNGEN, p. adj. jäg. om spår efter djur: helt nyss uppgången. Nygångna elgspår. Schröder MinnSkog. 136 (1888). Frisendahl Björn. 90 (1921).
(1) -GÅRD. (ny- 19161917. nye- 1521) (om ä. förh.) ny gård, nyare gård. SthmSkotteb. 3: 167 (1521). Den ena nygården (har) uppförts efter den andra inom de gamla gårdarnas inägoområde. SvNat. 1917, s. 4.
(11 b) -GÖDD, p. adj. (numera föga br.) nyss gödslad; jfr göda 2 a. Nygödder Åker. IErici Colerus 1: 97 (c. 1645). Abelin MTr. 88 (1902).
-GÖDE, n.; best. -et. [till göda] (†) mark som helt nyss gödslats; jfr ny, adj. 11 b. HTSkån. 2: 373 (1759).
-GÖDNING. (†) jfr gödning 2.
1) abstr.: gödsling som skett helt nyss; jfr ny, adj. 11 b. QLm. 1: 21 (1833). Lundström Trädg. 49 (1852).
2) konkret: åker som helt nyss gödslats. Bäst är .., at icke så hvetet strax på nygödning. Gadd Landtsk. 3: 365 (1777); möjl. till 1. Murberg FörslSAOB (1793).
-GÖDSEL. (†)
1) nygödsling; jfr ny, adj. 11 b, gödsel 2. Lundequist Landtbr. 285 (1845).
2) gödsel (se d. o. 3) som helt nyss utbretts på marken; jfr ny, adj. 11 b. IErici Colerus 1: 87 (c. 1645). Salander Gårdzf. 101 (1727).
(11 b) -GÖDSLAD, p. adj. HbTrädg. 1: 43 (1872). Abelin MTr. 87 (1902).
-GÖDSLING. gödsling som skett helt nyss; jfr ny, adj. 11 b. Arrhenius Jordbr. 1: 229 (1859). LB 1: 408 (1901).
-GÖRA, -ing. (ny- 1587 osv. nytt- 1672 (: nytt-giort, p. pf. n.)) göra l. framställa ngt nytt, göra osv. (ngt) från början l. ss. nytt; nybilda, nyskapa; jfr ny, adj. 12 a α; äv.: göra osv. (ngt) ss. ersättning för ngt tidigare; jfr ny, adj. 3; numera nästan bl. i p. pf.; i p. pf. äv.: helt nyss gjord; jfr ny, adj. 11 b. Helsingius (1587; med hänv. till förnyia). En nygiord .. quast. Balck Es. 161 (1603). Dicktade och nygiorde ord. DA 1768, nr 48, s. 1. Han tillbytte sig .. gamla och förslitna vapen, och nygjorde sålunda hela krigshären på ett fördelaktigt sätt. Emanuelsson Polyb. 1: 356 (1833). SvSlöjdFT 1917, s. 16. (†) Denna nygiorda tvisten. VDAkt. 1789, nr 15. särsk. (†) i p. pf., bildl., om person: nybliven, ”nybakad”. OxBr. 12: 163 (1613). Ny giorder Präst. Verelius 197 (1681).
(4 c) -GÖTISK. (†) som har avseende på det ”götiska” i senare tid.
1) motsv. götisk, adj.1 3, 4. Crusenstolpe 1720 309 (1837).
2) motsv. götisk, adj.1 7 a, c; om byggnadsstil. Brunius Metr. 11 (1836). Dalin (1853).
(11 b) -HARVAD, p. adj. IErici Colerus 1: 96 (c. 1645).
(4 c) -HEBREISK. som har avseende på l. sammanhänger med l. tillhör det hebreiska språket i senare tid; jfr -hebreiska. Almqvist Törnr. 1: 151 (1839). JudLittSSkr. 1: V (1920).
(4 c) -HEBREISKA, r. l. f. om det hebreiska språket i senare tid (i motsats till den bibliska hebreiskan l. gammalhebreiskan). Annerstedt UUH II. 2: 290 (1909). Zetterstéen SemSpr. 97 (1914).
(4 c) -HEDENDOM~200 l. ~002. om vissa kristendomsfientliga strömningar i nyaste tiden. Påven berörde i sitt anförande även nyhedendomen i Tyskland. DN(A) 1935, nr 141, s. 4.
(1) -HEMMAN. (mindre br.) nyanlagt hemman. Calonius 5: 277 (1800). På 1840- och 1850-talen .. pågick (i Norrland) som bäst en ohejdad spekulation i nybyggen och nyhemman för skogens skull. SkogsvT 1903, s. 320. Thulin Mant. 2: 96 (1935).
(1) -HITTIG. (†) uppfinningsrik. Rydelius Förn. 104 (1720, 1737).
-HOLLÄNDSK~02 l. ~20, äv. 032. [till uttr. Nya Holland] som har avseende på l. härstammar från Australien (förr kallat Nya Holland); jfr ny, adj. 1 d α. En liten grupp af Nyholländska foglar. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 173. Nyholländska växter. Holzhausen VäxtInomh. 596 (1924).
-HUGGA.
1) hugga (ngt) ss. nytt; jfr ny, adj. 12
α. Modet fordrade numera, att muröppningar skulle hafva spetsbågig betäckning. Man nyhögg därför en sådan. Fornv. 1913, s. 123.
2) i p. pf.: helt nyss huggen; jfr ny, adj. 11 b. ÅngermDomb. 5/8 1646, fol. 18. Hedin Pol 2: 287 (1911).
(4 c) -HUMANISM. benämning på en riktning inom språkforskning o. historia under senare hälften av 1700-talet som värkade för en djupare förståelse för antiken; jfr humanism 1. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 251 (1899).
(4 c) -HUMANIST. anhängare av nyhumanismen. Heikel Filol. 233 (1894). (Schück o.) Warburg 2LittH 3: 58 (1913).
(4 c) -HUMANISTISK. adj. till -humanism o. -humanist. Finland 241 (1893).
(11 b) -HÄND, p. adj. (†) som hänt helt nyss. Schroderus Liv. 528 (1626).
(4 c) -HÖGTYSK~02. språkv. jfr -högtyska. Rydqvist SSL 1: 275 (1850).
(4 c) -HÖGTYSKA~020. språkv. om det högtyska språket i nyare tid (från omkr. 1500). Rydqvist SSL 1: 244 (1850).
(11 b) -HÖRD, p. adj. (†) som ngn hört helt nyss. Jag är en Främling här, det (dvs. att en flicka skall offras) är mig nyhört Under (dvs. en märklig nyhet). Dahlstierna (SVS) 213 (c. 1696).
(11 b) -INFLYTTAD~020, p. adj. Ahrenberg Hem. 140 (1887).
(11 b) -INFÖRD~02, p. adj. som helt nyss införts. Murberg FörslSAOB (1793). Bergman Patr. 32 (1928).
(11 b) -INGÅNGEN~020, p. adj. som nyss ingått l. ingåtts; helt nyligen ingången. Nyingånget år. Murberg FörslSAOB (1793). Nyingångna giftermål. EkonS 2: 15 (1894).
(11 b) -INKOMMEN~020, p. adj. i sht handel. Murberg FörslSAOB (1793). Nyinkomna Hattar. SvD(A) 1930, nr 295, s. 6 (i annons).
(1) -INKÖP~02. inköp av ngt nytt. Nyinköp af ångare. Upsala 1915, nr 281, s. 4.
(11 b) -INKÖPT~02, p. adj. Murberg FörslSAOB (1793).
(11 b) -INPLANTAD, p. adj. (†) helt nyss inkommen l. inflyttad; jfr in-planta 3. Annerstedt UUH Bih. 2: 220 (i handl. fr. 1681).
-INREDA~020, -ning. inreda (en byggnad l. ett rum o. d.) åter igen; jfr ny, adj. 3, 12 a β; äv.: inreda (ngt) från första början; jfr ny, adj. 12 a α; ofta i p. pf.; i p. pf. äv.: helt nyss inredd; jfr ny, adj. 11 b. Murberg FörslSAOB (1793). Nyinredning af postlokal. SFS 1892, nr 99, s. 5. Den vackra gamla byggnad, som nu restaureras och helt nyinredes. Bolinder FolkEur. 222 (1928).
(11 b) -INRÄTTAD~020, p. adj. helt nyss inrättad.
1) motsv. inrätta, v.2 1. En nyinrättad sysla. GJEhrensvärd Dagb. 2: 165 (1780). De nyinrättade landstingen. Strindberg NRik. 18 (1882). 3SAH LIV. 2: 191 (1943). särsk. (†) motsv. inrätta, v.2 1 c. De nyinrättade kabinettskammarherrarna. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 42 (1814). Den nyinrättade brandvaktens reglementerade rop. (Lundin o.) Strindberg GSthm 1 (1880; om förh. på 1730-talet).
2) motsv. inrätta, v.2 3 b. (Skolorna) inhystes i .. nyinrättade hus. Lundin (o. Strindberg) GSthm 321 (1881).
(11 b) -INSKRIVEN~020, p. adj. jfr inskriva 2 d. Nyinskrifna lärjungar. AnderssonBrevväxl. 1: 329 (1863).
(11 b) -INSKÄNKT, p. adj. (†) om dryck: nyss iskänkt. Grubb 721 (1665).
-INSTUDERING~0020. ny instudering av en roll l. ett teaterstycke; jfr ny, adj. 3, 12 a β, in-studera 1 a; äv. konkretare. NutMusL 1921, s. 99.
(11 b) -INTAGEN~020, p. adj. Murberg FörslSAOB (1793). Nyintagna elever. DN 1894, nr 8911 A, s. 2. En frisk doft av nyintagna syrener. Oterdahl Borgarh. 6 (1913).
(11 b) -INVEVAD, p. adj. (†) vari ngn helt nyss blivit inblandad; jfr inveva 2 a. (Ständerna uppmanades) hielpa till att vnderstödia H: K: Mt. vthj detta ny inwefwade Krigett. RARP 1: 127 (1630).
-INVIGD~02, p. adj.
1) helt nyss invigd; jfr ny, adj. 11 b. Tegnér (WB) 3: 91 (1820).
2) invigd åter igen; jfr ny, adj. 3, 12 a β. Stadens katedral .., hvars krypta 1723 hade blifvit .. nyinvigd. 3SAH 5: 73 (1890).
(1) -IS. (i vissa trakter o. i fackspr.) nybildad is. PT 1904, nr 301, s. 2. TurÅ 1942, s. 323.
(4 c) -ISLÄNDSK~02. språkv. jfr -isländska. Rydqvist SSL 1: 197 (1850).
(4 c) -ISLÄNDSKA~020, r. l. f. språkv. om det isländska språket i nyare tid (från omkr. 1530). Rydqvist SSL 1: 306 (1852).
-JORD. nyligen odlad l. upptagen jord; jfr ny, adj. 11 b. ÅngermDombRenov. 1642, fol. 79. Klöfvern .. frodades här på nyjorden särdeles väl. LfF 1894, s. 316.
(11 b) -JÄST, p. adj. Det nyjästa vinet. NF 1: 841 (1876).
(11 b) -KALVAD, p. adj. lant. om ko: som nyss kalvat. Murberg FörslSAOB (1793). SDS 1929, nr 74, s. 3.
(11 b) -KAMMAD, p. adj. om person (l. djur) l. hår; jfr kamma, v. 1. Murberg FörslSAOB (1793).
-KATALOGISERA, -ing. omkatalogisera; jfr ny, adj. 3, 12 a β; i p. pf. äv.: helt nyss katalogiserad; jfr ny, adj. 11 b. HSchück (1904) hos Tegnér VSkr. 1: XIX. BibliotHb. 2: 215 (1931).
(11 b) -KLASSAD, p. pf. sjöt. SvD(A) 1918, nr 49 B, s. 1.
(4 c) -KLASSICISM. smakriktning inom konst o. litteratur under 1700-talets senare o. 1800-talets förra del vilken strävade att efterlikna antikens litterära mönster o. bildande konst; jfr klassicism 1, -antik, sbst., ävensom empir-stil. DiskussTeknMötSthm 1886, s. 27. Nilsson ArkeolUppt. 25 (1933).
(4 c) -KLASSICITET. jfr klassicitet 3, -klassicism. 3SAH 7: 88 (1892). Hedvall RunebgStil 289 (1915).
(4 c) -KLASSIKER. person som hyllar nyklassicismen. SD(L) 1900, nr 528, s. 5.
(4 c) -KLASSISK. jfr -klassicism. 2SAH 56: 112 (1879). Den nyklassiska domkyrkan (i Härnösand). Brilioth SvKyrkKunsk. 21 (1933).
(11 b) -KLIPPT, p. adj. helt nyss klippt; jfr klippa, v. 1 d. Rudbeck Atl. 2: 560 (1689). Nyklippta får. SFS 1908, Bih. nr 89, s. 5.
(4 c) -KLOK. (†) klok på sådant sätt som överensstämmer med den nya tiden; jfr klok 1 c, d. The gamlas exempel, them the nykloke ofta förachta. Isogæus Segersk. 47 (c. 1700). Geijer Skald. 165 (1818, 1835).
(11 b) -KLÄCKT, p. adj.
1) om fågelunge l. fiskyngel l. insektlarv o. d.: helt nyss kläckt; jfr kläcka, v.3 1 a. IErici Colerus 2: 170 (c. 1645). Nykläckta tjäderungar. Skogvakt. 1890, s. 46. Den nykläckta ungen af norska vårsillen. Stuxberg Fisk. 572 (1895). särsk. i bild (jfr 2). LHammarsköld (1803) hos Hjärne DagDrabbn. 22.
2) (vard.) i bildl. anv. av 1: nyligen åstadkommen, nyskapad. Det var vårt Tidehvarf förbehållit .. at höra .. nykläckte ord .. satte i stället för förståndets rena och enkla uttryck. DA 1793, nr 261, s. 1. Martinson Kap 152 (1933). särsk. om person: ”nybakad”. ÖB 45 (1712). Nöt ej ut din hand med helsningar / På hvarje nykläckt ungtupp till kamrat. Hagberg Shaksp. 1: 293 (1847). Den nykläckte professorn. SvD(A) 1932, nr 293, s. 10.
(11 b) -KOKAD l. -KOKT, p. adj. [fsv. nykokadher] Murberg FörslSAOB (1793).
(2) -KOMLING.
1) person som helt nyss ankommit till ngn plats o. dyl. l. inträtt i en tjänst o. dyl. l. börjat ss. lärjunge i en undervisningsanstalt o. d. Brask Pufendorf Hist. 399 (1680). Fatab. 1942, s. 143. särsk.
a) om ett nyligen fött barn. Tegnér (WB) 8: 381 (1839).
b) person som nyligen inträtt l. intagits i en högre krets o. d. än den han förut tillhört, uppkomling; jfr ny, adj. 2 b. Kolmodin Liv. 3: 261 (1832). Fahlbeck Ad. 2: 204 (1902).
2) bildl., om ngt sakligt. Kalm VgBah. 10 (1746; om senare insatt stör i en redan förefintlig gärdsgård). Silfvergranen (är) en nykomling i landets skogar. Björkman Skogssk. 34 (1868). Varenda dag finns det nykomlingar i boklådans fönster. SvD(A) 1933, nr 296, s. 10.
(2) -KOMMANDE, p. adj. som kommer ss. ny. Adlerbeth Ov. 96 (1818). Fahlbeck Ad. 1: 506 (1898).
(11 b) -KOMMEN, p. adj. [fsv. nykomin]
1) som helt nyss ankommit till ngn plats o. dyl. l. kommit till ngn värdighet l. ngt ämbete o. d.; stundom om ngt sakligt: som först helt nyss anlänt l. tillkommit. Karlen hade warit offu[er] drucken och nyko[m]men j byn såå at han ey wiste huad th[et] for jtt hws war. OPetri Tb. 202 (1528). Nykomna fakta i målet. Hellström Malmros 53 (1931). (†) När som han war Nykommen hem ifrån härnösandh. ÅngermDomb. 1648, s. 120. särsk.
a) i ordspr. Nykommen är menigt wälkommen. Brahe Oec. 31 (1581; uppl. 1920). Nykommen är icke alltid kärkommen. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (föga br.) övergående i bet.: som är nybörjare i ngt, oerfaren, ovan; främmande. Wallenberg (SVS) 1: 162 (1771). Almqvist AmH 1: 8 (1840).
2) (föga br.) övergående i bet.: ny, som icke förekommit förr; äv.: ovanlig, oväntad. (De som söka omvända syndare hånas) Hwilket är ey nykommit ty så haffua the giordt then helga Paulo. Bullernæsius Lögn. 370 (1619). Brenner Dikt. 1: Dedik. 2 (1713). särsk. (i vissa trakter) övergående i bet.: som har nyhetens behag; ny o. angenäm. Det är nykommet för mig, att få en sådan skänk. Murberg FörslSAOB (1793). Avledn.: nykommenhet, r. l. f. (†) egenskapen att vara nykommen. Wollimhaus Ind. (1652).
(2) -KOMNING. (†) = -komling 1. SvMag. 1766, s. 553.
(11 b) -KONFIRMERAD, p. adj. jfr konfirmera 3. Oterdahl Skolfl. 23 (1924).
(11 b) -KONSTRUERAD, p. adj. En nykonstruerad landtbruksmaskin. TT 1887, s. 32.
(1) -KONSTRUKTION. helt ny konstruktion (av ngt); äv. konkretare. KrigVAH 1883, s. 182. HandInd. 845 (1927).
(1) -KOR. (†) nytt kor (se kor, sbst.2 1). (30 aug. begrovs) Tyni Anders af Fägatan in i nychoren in i kyrckian. BtÅboH I. 11—12: 124 (1634).
(2) -KRIGSMAN. (†) ny krigsman, rekryt. VarRerV 13 (1538).
-KRISTEN.
1) helt nyss omvänd till kristendomen; jfr ny, adj. 11 b; i sht substantiverat. Så skall nw en biscop, wara .. icke nychristen, på thet ath han icke skall vpbläsas och falla j lastarens doom. 1Tim. 3: 6 (NT 1526; Bib. 1917: nyomvänd). 2NF 1: 1377 (1904).
2) substantiverat: person tillhörande ngt nyare frireligiöst samfund; jfr ny, adj. 4 c. Pastor Hedin, som bättre gillades av de ”nykristna”. Modin Ringström ProstMinn. 28 (1930).
(11 b) -KRISTNAD, p. adj. [fsv. nykristnaþer, nydöpt]
1) (†) nydöpt. VDBötB 1619, s. 531. Stiernstolpe Bouilly 18 (1824).
2) som helt nyss blivit omvänd till kristendomen. Det nychristnade Sverige. Reuterdahl SKH 1: 488 (1838).
(11 b) -KRÖNT, p. adj.
1) om furstlig person; jfr kröna 2. Murberg FörslSAOB (1793). Lönnberg Kåre 106 (1887).
2) om mått, målkärl l. vikt l. våg; jfr kröna 3 slutet. Murberg FörslSAOB (1793). Nykrönta vikter. Östergren (1933).
-KUNG. (i vissa trakter, förr) benämning på den första nymånen på nyåret; jfr ny, sbst. Den första nymånen efter nyåret hälsades vördnadsfullt, det heter att hälsa på Nykung. Nilsson FolklFest. 273 (1915).
-KUNNIG. (†) (först) helt nyss känd l. bekant; jfr ny, adj. 11 b. Uppå .. (kartbladet synes) heela den nykunnoge (världen), .. America och Nova Guinea. Rålamb 4: 51 (1690).
(1) -KYRKA. (†) ny kyrka l. nytt kapell; äv.: tillbyggnad vid äldre kyrka. Bolinus Dagb. 54 (1670). VDAkt. 1731, nr 78.
(4 c) -KYRKLIG.
1) som har avs. på den svedenborgska ”Nya kyrkan”. NDA 1875, nr 276, s. 2. SvD(A) 1921, nr 250, s. 13.
2) frikyrklig. Geijer I. 5: 401 (1847).
(11 b) -KÄRNAD, p. adj. om smör (l. margarin). VetAH 1741, s. 30. —
-KÖPA.
1) (†) i uttr. ha nyköpt ngt, ha köpt ngt ss. nytt; jfr ny, adj. 12 a α. När .. Philippus nu hade nyköpt then stora .. Hästen Bucephalum (så osv.). Rudbeckius Starcke D 2 a (1624).
2) i p. pf.: helt nyss (in)köpt; jfr ny 11 b. Oldendorp 1: 344 (1786).
(11 b) -KÖRD, p. adj. jfr köra, v. 11 b. Nykördh Jord. IErici Colerus 1: 89 (c. 1645).
(11 b) -LAGAD, p. adj.
1) motsv. laga, v. 9 b. Auerbach (1913). Gröten var nylagad. Östergren (1933).
2) motsv. laga, v. 10. Murberg FörslSAOB (1793). Nylagade skor. Östergren (1933).
(11 b) -LAMMAD, p. adj. lant. om tacka: som nyss lammat; förr äv. om lamm: nyfödd. VästeråsDArk. 1592, F II.
(1) -LAND.
1) jordområde som odlas (l. är avsett att odlas) för första gången; jfr ny, adj. 12 a α. ÅngermDomb. 29/4 1644, fol. 29. Bonden .. är benägen att uppodla nyland. Palmblad Norige 82 (1846). Persson Björnh. 26 (1918).
2) (först) nyligen upptäckt land. Rosberg LoF 1: 397 (1904). Västerns stora nyland. Östergren (1933). jfr: Tjugufyra timmar färdas man genom detta politiska nyland. SvD(A) 1926, nr 24, s. 9 (om Jugoslavien).
3) nybildat landområde. (Floden) har uppslammat ett betydligt nyland. Centerwall Hellas 295 (1888).
(1) -LAPP, r. l. m. (i fackspr.) lapp av nytt tyg som skäres bort vid tillvärkning av kläder o. d. (o. som betraktas ss. lump); äv. koll. Nylapp, Lump, Stickylle m. m. köpas. Upsala(A) 1919, nr 40, s. 6. Ull, stickylle, nylappar .. köpes. SDS 1928, nr 271, s. 15.
(4 c) -LATIN, n. om det latinska språket under nyare tiden, vilket mer l. mindre efterbildar det klassiska latinet o. in på 1800-talet var vetenskapligt (tidigare äv. diplomatiskt) fackspråk. Östergren (cit. fr. 1924).
(4 c) -LATINARE. person som i skrift (l. tal) använder (l. kan använda) det nylatinska språket; jfr -latin, ävensom latinare 2. Schück SvLitH 634 (1890). Warburg Lenngren 96 (1917).
(4 c) -LATINSK.
1) som har avseende på l. tillhör nylatinet; jfr -latin. Schück SvLitH 639 (1890). Renässansens ”nylatinska” litteraturspråk. Noreen VS 1: 66 (1903). Svecia latina. Valda prov på svensk medeltidslatinsk och nylatinsk litteratur. Bergman (1918; boktitel).
2) (enst.) romansk. Sköld Fichte 96 (1914).
(11 b) -LEJD, p. adj. (förr) om båtsman l. knekt: helt nyligen anställd; jfr leja, v.2 3 a. De nylegde Knecktar. LMil. 1: 292 (1683). BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. nr 4, s. 3.
(4 c) -LIBERAL, adj. o. sbst. m.||ig.
I. adj.; i fråga om politiska förhållanden: som är anhängare av l. (om sak) som tillhör l. har avseende på nyare frisinnade strävanden; i pl. i substantiverad anv. särsk. (förr) dels i fråga om ett parti av Andra kammarens liberala o. radikala representanter som bildades 1868 o. upplöstes ngra år därefter, dels i fråga om ett politiskt parti som existerade 19231934, vanl. kallat ”Sveriges liberala parti”. Hvad vilja de nyliberala? Hultgren (1868; boktitel). Nyliberal medborgaranda. SvD(A) 1927, nr 343, s. 17. SvRiksd. II. 17: 46 (1935).
II. sbst.: person som är anhängare av ett nyliberalt parti l. hyser åsikter som sammanfalla med ett sådant partis. Våra nyliberaler. SvD(A) 1930, nr 237, s. 4.
(11 b) -LIMMAD, p. adj. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr limma, v. 5. Linné Diet. 2: 70 (c. 1750). (Spisen) var nylimmad. BygdFolk 1: 19 (1927).
(4) -LINDA, sbst. [senare ssgsleden av ovisst urspr.] (†) i uttr. i nylinda, nyligen. (Isl.) Nylunda, (lat.) Novum & insperatum, (sv.) Nyligen, i nylinda. Verelius 183 (1681).
-LIVA. (†) ge nytt liv åt (ngn l. ngt), återuppliva; jfr ny, adj. 3, 12 a β. Ett nylifvadt sinne för erfarenheten. Geijer I. 5: 250 (1820). Atterbom Minnest. 1: 6 (1847; inf.). Medan jorden bevaras och förbättras genom verksam och nylifvande odling (så osv.). Bergstedt Clément PolEkon. 410 (1868). IllSvH 3: 469 (1878).
(4 c) -LUTERAN. anhängare av nyluteranismen. Claëson 2: 16 (1857).
(4 c) -LUTERANISM. benämning på en teologisk riktning i mitten av 1800-talet som ville i motsättning till samtidens kyrkoupplösande tendenser stärka kyrkomedvetandet gm anslutning till Luthers kyrkouppfattning. Den katholicerande uppfattning af sakramenten, som hyllas af den s. k. nylutheranismen. Claëson 2: 213 (c. 1859).
(4 c) -LUTERDOM. (föga br.) nyluteranism. Claëson 2: 16 (1857). Den med katholicismen så närbeslägtade ny-lutherdomen. Klockhoff ESkr. 143 (1865). Nilsson SvRom. 475 (1916).
(4 c) -LUTERSK. som tillhör l. har avseende på l. överensstämmer med nyluteranismen; äv.: som har avseende på nyare luterforskning. Vår statskyrkas nylutherske försvarare. Claëson 2: 23 (1857). Wieselgren Bild. 393 (1874, 1889). KyrkohÅ 1926, s. 66.
(4 c) -LÅGTYSK~02. språkv. jfr -lågtyska. Östergren (1933).
(4 c) -LÅGTYSKA~020. språkv. om det lågtyska språket i nyare tid (från omkr. 1500); jfr platt-tyska. BtRiksdP 1903, 8Hufvudtit. s. 19.
(1) -LÅN. (i fackspr.) nytt lån; lån av ngt nytt. Tiden 1917, s. 120 (om lånord). Nylån av melodier (har) försiggått under alla tidsepoker. FoF 1937, s. 52. —
-LÄGGA, -ning. lägga (ngt) ss. nytt l. från första början; jfr ny, adj. 12 a α; äv.: lägga (ngt) åter igen l. lägga om (ngt); jfr ny, adj. 3, 12 a β; i p. pf. äv.: helt nyss lagd l., om is: som nyligen lagt sig; jfr ny, adj. 11 b. November. .. Skäres Röör (dvs. vass) strax Ijsen är nylagder till at täckia medh. Brahe Oec. 99 (1581; uppl. 1920); jfr lägga, v. II 3, III 5. Rååmärckien både dem som gamble och elliest Nylagde ähro. ÅngermDomb. 1647, s. 64. Å Dramatiska teatern .. har hela scengolfvet blifvit nylagdt. SD(L) 1895, nr 212, s. 16. AB(B) 1931, nr 163, s. 9. —
-LÄND, adj. [jfr -lände] (†) om jord: som odlats för första gången; jfr ny, adj. 12 a α. I veten ju det, att på nyländ jord växer säden bäst, en jord som icke förr har burit. Murbeck CatArb. 1: 246 (c. 1750).
(1) -LÄNDE, n. (-lände 1664 (: nyländes åker)1786. -länne 17941800) [sv. dial. nylända, f., nylände, n.; jfr isl. nýlenda, f.] (†) = -land 1. (D. 6:te) upkördes nyländet. Sjögren Journ. 6/9 1784. BoupptVäxjö 1800. Ssg: nyländes-åker. (†) nyodlad åker. VDP 1664, s. 611. —
-LÄNDSK(A), -LÄNNING, se d. o.
(1) -LÄRA, r. l. f. (†) ny lära. Sjelfsvåldige nyläror. Polyfem I. 40: 1 (1810). Wieselgren SvSkL 1: 558 (1847).
(1) -LÄRARE. (†) person som framkommer med nya läror. Wulf Köppen 2: XLVIII (1799). Almqvist Urn. 25 (1838).
(11 b) -LÄRD, p. adj. [fsv. nylärdher] (†) som helt nyss blivit lärd l. upplärd (i ngt). Ekelund Fielding 491 (1765). Thomander Pred. 2: 181 (1849).
(1) -LÄRIG. (†) som innehåller en ny lära; neologisk (se d. o. 2). SC 2: 228 (1821). Samtiden 1873, s. 567. —
-LÄRING, m.||ig.
1) (numera bl. bygdemålsfärgat) till 2: person som nyss börjat lära ngt; nybörjare i ett yrke l. en konst o. d. Porath Pal. 1: O 2 b (1693). En nyläring i Läkare konsten. Wrede PVetA 1743, s. 20. SvKulturb. 7—8: 139 (1931). (†) De enfaldige nyläringar af Evangelii sanning. Celsius G1 1: 242 (1746).
2) (†) till 1: person som framkommer med nya läror. SvMerc. 1764, s. 292.
(2) -LÄRLING, förr äv. -LÄRLINGE. (-ing 1856 osv. -inge 1759) (numera föga br.) = -läring 1. Hvar och en nylärlinge i vetenskapen. SvMerc. V. 2: 222 (1759). Östergren (1933).
(1, 4 c) -LÄSARE. kyrkohist. anhängare av den nyevangeliska riktningen bland läsarna; i sht i Norrl. BL 11: 180 (1845). De s. k. nyläsarne äro antinomistiskt och herrnhutiskt sinnade. Thomander 2: 368 (1853). NorrbHembSkr. 1: 471 (1928). Avledn.: nyläserska, f. kyrkohist. kvinnlig nyläsare. Wägner ÅsaH 24 (1918).
(1, 4 c) -LÄSERI. kyrkohist. det fromhetsliv o. den religiösa åskådning som kännetecknar nyläsarna; religiös rörelse som framkallas av nyläsare. Edquist LäsSkellefteb. 14 (1917). NorrbHembSkr. 1: 470 (1928; om förh. 1819). KyrkohÅ 1938, s. 164.
(1) -LÄST ~läs2t. (förr) viktsenhet, särsk. använd vid angivande av fartygs dräktighet, motsv. 100 centner (= c. 4250 kg); jfr läst, sbst.2 SFS 1855, nr 16, s. 6. Nilsson Skeppsb. 202 (1932).
(1) -LÖK. bot. groddknopp utvecklad inom en lök, lökknopp. Lindman LbBot. 31 (1904).
(1) -LÖPE. (†) gräs som växer upp på marken efter skörden l. slåttern; äv.: blad som växer ut nere på stjälken, sedan de övre bladen redan bildats. Salander Gårdzf. 177 (1727). (Gödoxarna) äta up alla efterlemnade Blad och nylöpen i Kåhl-Täppan. Därs. 104 (1731).
(11 b) -LÖVAD, p. adj.
1) motsv. löva, v.2 1. TurÅ 1920, s. 228.
2) motsv. löva, v.2 3, 5. Böttiger 6: 260 (1836). Nylöfvade lunder. 2SAH 26: 164 (1851). Nilsson FestdVard. 112 (1925).
(11 b) -MALEN l. -MALD, p. adj. PH 6: 3660 (1755). Ribbing BarnFostr. 103 (1892).
(4 c) -MALTHUSIAN. anhängare av nymalthusianismen. Fahlbeck Ad. 2: 264 (1902).
(4 c) -MALTHUSIANISM socialpolitisk rörelse som avser att minska folkökningen gm användande av medel som förebygga befruktning. Wicksell Svar 95 (1880).
(11 b) -MANGLAD, p. adj. jfr mangla, v.2 1.
(4 c) -MIL. längdmått motsv. 10 km; jfr mil, sbst.1 Alm(Sthm) 1877, s. 39.
(4 c) -MINUT. (i fackspr.) en hundradedel av en nygrad; jfr minut, sbst.1 1. SFS 1920, s. 2541.
(1) -MJÖL. (i vissa trakter) nytt mjöl; mjöl av årets skörd. Modin Ringström ProstMinn. 40 (1930).
(1) -MJÖLK. (mindre br.) nymjölkad mjölk. GHT 1896, nr 72, s. 4. Östergren (1933).
(11 b) -MJÖLKAD, p. adj.
1) om mjölk. BOlavi 171 a (1578).
2) om ko. Murberg FörslSAOB (1793). Korna stå nymjölkade i sina bås. Östergren (1933).
-MJÖLKANDE, p. adj. (föga br. utom i Finl.) om ko: som helt nyss börjat giva mjölk; jfr ny, adj. 11 b, mjölka, v.2 2. LAHT 1884, s. 45. AHB 128: 45 (1887).
(4 c) -MODERN. [jfr d. nymoderne] (numera bl. i mindre vårdat spr.) modern (se d. o. 3); jfr -modig. Det nymoderna bildspråket. Carlén Klein 74 (1861; uppl. 1838: nymodiga). Gaffeln, som på 1800-talet blev ”nymodern”. SvFolket 9: 249 (1939).
(4 c) -MODIG. [jfr d. nymodig; efter t. neumodisch; till mod, sbst.3] som överensstämmer med det nya modet; modern (se d. o. 2, 3); förr äv. om person: som (i sht i sitt yttre uppträdande) följer l. strävar efter att följa det nya modet l. nya sedvänjor o. d.; numera stundom med klandrande bibet. En Ny-modig Cavailler. Dalin Arg. 1: 205 (1733, 1754). Den Spegelen, som köptes förledet år, var väl då nymodig; men (osv.). Stagnell Banquer. 53 (1753). Vår tids förbannelse är den der nymodiga nivelleringsprincipen. Sundblad LandStrand 149 (1891). SvD(A) 1935, nr 317, s. 4. särsk. (†) övergående i bet.: nyligen upptäckt, ny. Den nymodige uträknings konsten, som .. kallas calculus differentialis. VetAH 1742, s. 158. Det nymodiga Silket på tallar, som spinnes af ett slags flugor. JJBjörnståhl (1770) hos Linné Bref I. 3: 238. Avledn.: nymodighet, r. l. f. egenskap(en) l. förhållande(t) att vara nymodig; äv. konkretare: ngt som är nymodigt. Nordforss (1805). Nymodigheter voro (under 1600-talet) .. te och choklad. SvFolket 5: 289 (1939).
(4 c) -MODISK. [jfr t. neumodisch] (†) nymodig. Lagerström Jean 42 (1744). Lagerbring 1Hist. 2: 73 (1773).
(11 b) -MOGNAD, p. adj. som nyss mognat. Söderhjelm Brytn. 174 (1901).
(11 b) -MORNAD, p. adj. nyss mornad; äv. bildl.; jfr morna, v.1 4. Böttiger 5: 236 (1871, 1874). De gamle kommo in, nymornade, och man drack kaffe under tystnad. Benedictsson Peng. 74 (1885). Ett något nymornat historiskt intresse. 2SvKulturb. 1—2: 119 (1934).
(11 b) -MUNDERAD, p. adj. (†) jfr mundera, v.1 b. (August II:s av Polen) armée af 30000 man var nymonderad. ÄSvBiogr. 1—6: 117 (1776).
-MURA. mura (ngt) från första början l. från grunden; jfr ny, adj. 12 a α; i p. pf. äv.: helt nyss murad; jfr ny, adj. 11 b. Kosmus Murmester .. som .. har hoss Anders nymuret en kellarhwalf. BtÅboH I. 6: 187 (1634). Nymurade Huus. IErici Colerus 1: 139 (c. 1645).
-MYNDIG. (mera tillf.) som nyss blivit myndig; jfr ny, adj. 11 b. Dalin Arg. 2: 233 (1734, 1754). SvKulturb. 3—4: 266 (1930).
(11 b) -MYNTAD, p. adj. Tu nymyntade runstycker. RP 3: 181 (1633).
-MÅLA, -ning. måla (ngt) från början l. på nytt; jfr ny, adj. 12 a α, β; äv. i p. pf.: helt nyss målad (ofta med tanke på att färgen ännu icke torkat); jfr ny, adj. 11 b. Nymålat, vanlig text på varningsskylt som användes på nymålade föremål, tills färgen torkat. En nymålad ljusgrön .. Vagn .. är til salu. PT 1758, nr 62, s. 4. Nymålning af alldeles felande partier (av målningen). Eichhorn Stud. 3: 100 (1881). (Hon) lät .. rusta upp, reparera och nymåla .. en stor sal i flygeln. Stiernstedt Sneck. 96 (1924).
(2 a) -MÅLARE. (†) oövad målare, nybörjare i målarkonsten. SvMerc. IV. 3: 36 (1759).
-MÅNAD. [om växlingen mellan -månad o. -måne jfr KGLjunggren i SkrVSocLd 28: 46 ff. (1944)]
1) (numera föga br.) tid då månen framträder på nytt efter nedanet; äv. om tiden under den första av månens huvudfaser, första kvarteret; jfr ny, adj. 12 a β, ny, sbst., ny-måne, -tändning. Månadher, Såsom Nymånat, Fulmånat etc. Gl1Mos. 1: 14 (Bib. 1541). (Lat.) Luna intermestris vel Nouilunium, (sv.) Nymånet. VarRerV A 2 b (1579). Uthi Nymånadt så är Sool och Måne tilsammans uthi ett Himmels-Teckn. Rosenfeldt Nav. 68 (1693). Vid gödselens utförande på åkern bör i akt tagas, at det hälst sker i nymånaden. PH 6: 4793 (1758). Hansson NVis. 113 (1907). särsk.
a) (†) i uttr. nymånad tändes, nytändning äger rum. Bruno Gumm. 50 (1762).
b) (†) bildl., om människans tidigare (omyndiga) ålder. Riddermarck Alm. 1695, s. 9.
2) (i sht i bibliskt spr.) om den första dagen i månmånaden enl. den judiska kalendern; fest som då firades av judarna. När wil tå then Nyymånadhen haffua en enda, at wij måghe korn sälia. Am. 8: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: nymånadsdagen). Kol. 2: 16 (Bib. 1917). Ssgr (i allm. till -månad 2; i sht i bibliskt spr.): nymånads-brännoffer. förrättat på nymånadsdagen. 4Mos. 28: 14 (öv. 1839). -dag. 1) (†) till -månad 1: dag då nytändning inträffar. Rosenfeldt Nav. 60 (1693). 2) (i sht i bibliskt spr.) = ny-månad 2. Aurén Tidr. 62 (1800). Bib. 1917, Ordförkl. s. 431. -helg. jfr ny-månad 2. Kol. 2: 16 (NT 1526; Bib. 1917: nymånad). -högtid. jfr ny-månad 2. Judit 8: 6 (Bib. 1541). Weste (1807). -offer. förrättat på nymånadsdagen. Bælter JesuH 5: 267 (1759).
-MÅNE. [jfr d. nymaane, t. neumond] om månen, då den på nytt framträder efter nedanet; tid då månen på nytt framträder efter nedanet; jfr ny, adj. 12 a β; äv. (i fackspr.) om månen, då den är i konjunktion med solen resp. om tiden då månens konjunktion med solen äger rum; jfr ny, sbst., ny-månad 1, ny-tändning. Ps. 1549, Kal. s. 14 b. När .. Månen kommer till Solen kallas han Nymåne, men när han aldralängst från henne affwijker kallas han Fullmåne. Riddermarck Alm. 1693, s. 31. En liten blänkande nymåne spred ett skönt, grönblått ljus. Lagerlöf KristLeg. 27 (1904). ArkMat. VII. 23: 1 (1912). särsk. övergående i bet.: (den) första av månens huvudfaser, första kvarteret. Ty skiönt Nymånan man för lycklig hålla plär, / At gifftas, som ock (osv.). Brobergen 40 (1694, 1708). Hembygden(Hfors) 1910, s. 113. Ssgr: nymån- l. -måne- l. -månes- l. -måns-dag. (-måne- 1933. -månes- 1911) dag då nymånen framträder Nilsson PrimRel. 153 (1911). -formig. (-mån-) Hildebrand Medelt. 2: 515 (1896). -mörker. (-måns-) mörker som råder under nätterna omkring tiden för nymåne. Adlerbeth HorOd. 39 (1817). -natt. (-måne-) natt då det är nymåne. Rydberg Myt. 2: 54 (1889). -sken. (-mån-) Kræmer Orient. 94 (1866). -skära, r. l. f. (-mån- 19241933. -måne- 19111933. -måns- 18911933) (i vitter stil) om nymånen (som har form av en skära). Fint glänste nymånsskäran. Gellerstedt Efters. 107 (1891).
(1) -MÄLE. (numera bl. ngn gg arkaiserande) = -märe 1. Hiärne 1Hdskr. 28 (c. 1715). Hasselblad BergslVärml. 146 (1929).
(1) -MÄRE. (-mare 1569. -mehre 1550. -mär 1621 (rimmande med här). -mära 15261598. -märe (-mähre) 15261898) [fsv. nymäre, sv. dial. nymäre; jfr isl. nýmǽri; jfr äv. mht. niumære. Ordets senare ssgsled åtm. delvis trol. av mnt. mere, berättelse; jfr t. märe; till got. mērs, berömd]
1) (numera bl. ngn gg arkaiserande) underrättelse om ngt som nyligen hänt, nyhet. Euangelium (är) it grekiskt oord, lydhandes så mykit som it gott budhscap, godh nymäre (o. d.). FörsprNT 2 a (1526). Prosten .. väntade in / i tidig otta kaplanen sin / att höra nymären, sällsamma, stora. Fredin Dan. 4 (1888). Berg Clerck 8 (1898). jfr: Jagh will edher seije nye mere. Visb. 1: 16 (1572).
2) (†) berättelse, historia; fabel, dikt. AAAngermannus (1598) i KyrkohÅ 1909, MoA. s. 98. Theras taal iagh håller för itt Nymäre. Forsius Fosz 527 (1621). Sahlstedt Tank. 271 (1756).
3) (†) ngt nytt l. oväntat l. sällsamt. BtFinlH 4: 383 (1569). Jag weet Copernicus een Hoop ny-Märe schrifwer. Spegel GW 55 (1685). Nyfikenheten dref somlige (av infödingarna på Tahiti) att begära smaka detta nymäre (dvs. salt). Cook 2Resa 93 (1783).
4) (†) allmänt tal; äv. övergående i bet.: föremål för allmänt tal. Nu är iagh theras strengia spell worden, och moste wara theras nymäre. Job 30: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: de hava mig till ämne för sitt tal). Ssgr (†): nymäre-, äv. nymäres-mat. (-märes-) till -märe 3: ovanlig mat. Tu giorde tino folke gott och bereedde them en nyymäres mat, nemligh, åker höns til en kost. SalWijsh. 16: 2 (öv. 1536; Apokr. 1921: en ovanlig kost). jfr: Nymäresmat kallades den mat, man åt första gången det året. Afzelius Sag. 5: 280 (1843). -spanare. (-märe-) till -märe 1: person med uppgift att söka få reda på nyheter. Afzelius Sag. 5: 280 (1843). -visa, r. l. f. (-märe-) visa som handlar om nya l. sällsamma ting; jfr -märe 3. Nymäre Wijsor. Bureus (1637; titel).
(11 b) -MÄRGLAD, p. adj. MosskT 1887, s. 38.
(1) -MÄRLIG, adj. [sv. dial. nymärlit, n. sg.] (i vissa trakter) ovanlig, sällsam; jfr -märe 3. SvFolks. 298 (1849). Lidforss DQ 1: 643 (1891).
(1) -MÄRT, adj. n. sg. [sv. dial. nymärt] (i vissa trakter) ovanligt, sällsamt; jfr -märe 3. Det var så ovant och nymärt (för fabriksarbetarna) att gå i stan mitt på vardagen. Oljelund NyJord 171 (1920).
-MÄTA, -ning. mäta (ngt) från första början l. på nytt; jfr ny, adj. 12 a α, β; i p. pf. äv.: helt nyss mätt; jfr ny, adj. 11 b. Till undvikande af onödiga ny-mätningar (av åkerarealen). SPF 1848, s. 230. Det område, som skall nymätas. Fennia VI. 1: 94 (1892). Stora delar af landet, hvilka numera äro för de officiella kartverken nymätta. Ymer 1916, s. 1. —
-MÖBLERA, -ing. möblera (en bostad o. d.) från första början l. på nytt; förse (en bostad o. d.) med nya möbler; jfr ny, adj. 12 a α, β. En .. nymöblerad våning. 3SAH 14: 105 (1853). (Jag) ämnade .. putsa upp och nymöblera hela den af mig bebodda, nedre våningen. Ramsay Barnaår 4: 20 (1905).
(4 c) -NORDISK. Atterbom PhilH 295 (1835). Ola Hansson .. prisar Garborg därför att denne avslöjat den nynordiska bonderomantikens oäkthet. Hedén 4: 193 (1922).
(4 c) -NORSK. särsk. språkv.; jfr -norska. Blomberg Omlj. 68 (1865). Nynorska munarter. AntT 5: 256 (1878).
(4 c) -NORSKA, r. l. f. språkv. om det norska språket i nyare tiden; äv. om det norska landsmålet (se landsmål 3). Blomberg Omlj. 69 (1865). SvUppslB (1934).
(11 b) -NÄMND, p. adj. (†) helt nyss utnämnd l. antagen. Schroderus Dict. 202 (c. 1635). Nynämda Kneckter sammanblandas medh the Gamble. Dens. Comenius 698 (1639).
-ODLA. odla (mark) från första början, odla (mark) som icke förut varit odlad; jfr ny, adj. 12 a α. (Tavastland) är ganska litet bebodt och kunde mycket nyodlas. BtVLand 2: 124 (1760). Potates växer på nyodlad Mosse. EconA 1807, apr. s. 94, Bil. —
-ODLARE, m.||(ig.). person som nyodlar mark. BEMalmström 7: 215 (1856). SvD(A) 1929, nr 350, s. 20. —
-ODLING. vbalsbst. till -odla; ofta konkret: mark som odlats för första gången; äv. bildl. Ett tunnland nyodling (ger) 70 tunnor Potates. EconA 1807, apr. s. 94, Bil. Studium af ryska språket och litteraturen utgjorde ännu på denna tid en nyodling vid vårt universitet. ASScF 10: Minnestal 1: 7 (1872, 1875). Nyodling må endast ske på de områden .., som i arrendekontraktet .. bestämmas. SFS 1882, nr 59, s. 7. Ssgr: nyodlings-arbete. LAHT 1887, s. 283. -bidrag. av staten lämnat pänningbidrag för nyodling. BtRiksdP 1927, 10: nr 61, s. 10. -fond. om vissa av statsmakterna bildade fonder för utlämnande av lån för att främja nyodling. Norrländska nyodlingsfonden, bildad 1906 för Norrland o. Dalarna; allmänna nyodlingsfonden, bildad 1914 för övriga delar av riket. SFS 1906, nr 58, s. 8. Därs. 1914, s. 816. -lån. utlämnat för främjande av nyodling. Schybergson FinlH 2: 287 (1889; om förh. i Finl. c. 1800). SFS 1926, s. 312.
(11 b) -OMVÄND~02, p. adj. helt nyss omvänd (till kristendomen). Lagerbring 1Hist. 1: 539 (1769). Nilsson FestdVard. 162 (1925).
(1) -ORD. språkv. nybildat ord. PHolm i SvStCederschiöld 379 (1914).
-ORDNA, -ing (se avledn.). ordna (ngt) från början l. på nytt l. på nytt sätt; jfr ny, adj. 3, 12 a α, β. Emedan .. (stiftarna av våra grundlagar) icke hade någon stat att grunda, intet samhälle att å nyo bilda .., förbättrade och nyordnade de blott så mycket tidsomständigheterna .. det tilläto. 2SAH 19: 198 (1838). Den i läroverket i Gävle inrymda föremålssamlingen .. har under året (1930) nyordnats. Fatab. 1931, s. 208. Avledn.: nyordnare, m.||(ig.). Winckelmann var på sitt område nyordnare. 3SAH 11: 318 (1896). GHT 1943, nr 22, s. 3. nyordning, r. l. f. vbalsbst. till -ordna; äv. konkretare; särsk. om ändring av staters organisation, statsskick o. förhållande till andra stater m. m. Utrikesdepartementets reformering. Nyordningen träder i kraft 1 oktober. SvD(A) 1919, nr 238, s. 7. Nazismens europeiska ”nyordning”. Därs. 1945, nr 93, s. 4. —
-ORGANISATION. jfr -organisera. Nyorganisation av Gymnastiska centralinstitutet. SvD(A) 1931, nr 127, s. 4. —
-ORGANISERA, -ing. organisera (ngt) från början l. på nytt l. på nytt sätt; jfr ny, adj. 3, 12 a α, β. Nyorganiserandet af Kyrkoinrättningarne i flere länder. SvLittFT 1838, sp. 276. Det nyorganiserade kustartilleriet. SFS 1902, Bih. nr 10, s. 16. Marius hade begagnat tiden till att förstärka och nyorganisera sin armé. Grimberg VärldH 4: 51 (1930).
-ORIENTERA. orientera (ngn l. ngt) på nytt l. åt nytt håll; nästan bl. i p. pf.; jfr ny, adj. 12 a α, β.
a) i eg. bet., med avs. på väg o. d. Ännu en väg har nyorienterats mot Silkeborg, nämligen vägen Skanderborg-Viborg. SvGeogrÅb. 1931, s. 143.
b) i p. pf., bildl.; särsk. om persons strävande l. intresse l. värksamhet o. d.: riktad l. inriktad åt nytt håll. Vaknande, nyorienterade kristliga och kyrkliga intressen bland den studerande ungdomen. 2NF 34: Suppl. 948 (1923). Jeanson (o. Rabe) 2: 62 (1931).
-ORIENTERING. vbalsbst. till -orientera; särsk. bildl.; jfr -orientera b. Fehrman OrientK 75 (1920). Hur är det för resten ställt med den mycket omtalade nyorienteringen bland socialdemokraterna? DN(A) 1934, nr 93, s. 3. I högerns nya program har man sett ett löfte om en andlig nyorientering, som väckt glädje och förhoppningar. SvD(B) 1946, nr 259, s. 4.
(4 c) -PERSISK. som har avseende på l. tillhör Persien i senare tid; särsk. språkv. som tillhör nypersiskan. De .. nypersiska orden. Svea 2: 26 (1819). Det s. k. Nypersiska riket. 2NF 21: 553 (1914).
(4 c) -PERSISKA, r. l. f. språkv. om det persiska språket i senare tid (alltifrån 900-talet). SvLitTidn. 1820, sp. 716. Noreen VS 1: 59 (1903).
(11 b) -PLANTAD, p. adj. [fsv. nyplantadher] helt nyss planterad; äv. bildl. Swedberg Lefv. 286 (i handl. fr. 1714). Lehnberg Pred. 2: 57 (c. 1800; bildl.). En nyplantad trädgård. Ossiannilsson Slätt. 194 (1909).
-PLANTERA, -ing. plantera (träd o. d.) från första början l. på nytt; jfr ny, adj. 12 a α, β; i p. pf. äv.: helt nyss planterad; jfr ny, adj. 11 b; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret. Phrygius MRosengren A 7 a (1608). Den misshandlade skogen .. skall .. nyplanteras. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 325 (1857). Nyplanteringar må ännu (i oktober) utföras. HbTrädg. 8: 179 (1884). Ett nyplanteradt träds tillväxt. LAHT 1900, s. 334.
(4 c) -PLATONIKER. filos. anhängare av nyplatonismen. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 35 (1898).
(4 c) -PLATONISERANDE, p. adj. filos. som mer l. mindre ansluter sig till nyplatonismens åskådningar o. uttryckssätt. Rein Psyk. 1: 133 (1876).
(4 c) -PLATONISM. filos. filosofisk skola, grundad i Alexandria på 200-talet e. Kr., som upptog Platons tankar, vilka den sökte sammansmälta med aristoteliska, stoiska, judisk-alexandrinska o. orientaliska element. SvLittFT 1833, sp. 723.
(4 c) -PLATONSK l. -PLATONISK. (-platonisk 1847. -platonsk 18961942) jfr -platonism. Frey 1847, s. 321. Viktor Rydberg .. var .. en efterboren platonsk eller nyplatonsk poet. Vetterlund StDikt. 137 (1896, 1901). 3SAH LIII. 2: 20 (1942).
(11 b) -PLOCKAD, p. adj. —
-PLOG. (numera föga br.) mark (betesmark l. äng o. d.) som plöjts för första gången; jfr ny, adj. 12 a α. Salander Gårdzf. 87 (1727). (Bovete) Växer långt frodigare på ny-plog än gammal åker. ProjOecHLex. 22 (1788). Vid dessa värderingar (av egendom för vinnande av inteckning) få .. nya åkeruppodlingar, så kallad nyplog, sveder .. (o. d. icke) såsom åker beräknas. SPF 1840, s. 173. Nyblom Minn. 2—3: 12 (1904).
-PLÖJA, r. l. f., l. -PLÖJE, n. (-plöja 17361807. -plöge 1749. -plöje 18601893) (numera knappast br.) = -plog; äv.: jord som legat i trädesvall och därefter blivit plöjd; jfr ny, adj. 12 a α, β. (Bovetet) kan sås .. på ny-plöjor. Broocman Hush. 2: 70 (1736). (Ekenberg o.) Landin 582 (1893).
-PLÖJD, p. adj. om mark: plöjd för första gången; jfr ny, adj. 12 a α; äv.: helt nyss plöjd; jfr ny, adj. 11 b. Murberg FörslSAOB (1793). Man vill påstå att .. (spärgeln) icke älskar nyplöjd botten. QLm. 4: 45 (1833). Nyplöjda fält. Östergren (1933).
-PLÖJNING. plöjning av mark som tidigare icke varit odlad; jfr ny, adj. 12 a α. Möller (1790). Juhlin-Dannfelt 278 (1886). särsk. konkret: mark som plöjts för första gången; äv.: mark som helt nyss plöjts; jfr ny, adj. 11 b. ProjOecHLex. 22 (1788). På ängar och nyplöjningar träffades traktens storkfamiljer. Rosenius Naturst. 54 (1897). Norlind Akvam. 102 (1928).
-POTATIS. (i sht i vissa trakter) färsk potatis, ny potatis; jfr ny, adj. 1 a β. Zilliacus UtvandrH 121 (1892).
(11 b) -PRESSAD, p. adj. Palmchron SundhSp. 121 (1642). Fracken (var) nypressad. NSvSkämtl. 113: 12 (1919).
(11 b) -PRÄGLAD, p. adj.
1) om mynt o. d. Den nypräglade Riksdalern. EP 1792, nr 23, s. 1. NoK 7: 56 (1922).
2) bildl.; särsk. om ord l. uttryck: nyskapad. Samtiden 1874, s. 237.
(11 b) -PRÄSTAD, p. adj. (†) som helt nyss blivit prästvigd. BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 115. —
-PRÖVNING. jur. förnyad prövning (av ngt); äv.: prövning (av ngt) från första början l. från grunden; jfr ny, adj. 3, 12 a α, β. SFS 1918, s. 1137. Minnesskr1734Lag 1: 277 (1934).
(11 b) -PÅLAGD~02, p. adj. som helt nyss pålagts. G1R 26: 822 (1556). Denn nypålagde accijsen. OxBr. 11: 386 (1646). Tak af nästan nypålagd spån. PT 1911, nr 275 B, s. 3.
(11 b) -PÅSTIGEN~020, p. adj. Nypåstigna resande.
(11 b) -RAKAD, p. adj. [fsv. nyrakadher] Murberg FörslSAOB (1793).
(11 b) -RAPPAD, p. adj. —
-REGLERA, -ing. reglera (ngt) från början l. på nytt; jfr ny, adj. 3, 12 a α, β; i p. pf. äv.: helt nyss reglerad; jfr ny, adj. 11 b. Finland 27 (1893). Nyreglering av skadeståndsfrågan. SvD(A) 1931, nr 308, s. 3. särsk. i fråga om avlöning. Befattningshavare, vilkens löneförmåner vid 1915 års riksdag undergått ny- eller omreglering. SFS 1915, s. 637. Kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat. Därs. 1920, s. 1232. —
-REKRYTERA, -ing. jfr ny, adj. 12.
-REN, adj. (i vissa trakter) helt nyss rengjord; jfr ny, adj. 11 b; äv. i n. sg. i substantivisk anv., om klädesplagg. Allt ser så nyrent och prydligt ut! MLalin (1837) hos Dahlgren 2Ransäter 13. Kläd dig på kroppen i nyrent. Lagerlöf HomOd. 52 (1908).
(4 c) -RENÄSSANS. konst. stilrörelse som tar renässansen till mönster. Den gustavianska tidens tämligen nyktra och torra nyrenaissance. Eichhorn Stud. 2: 48 (1869, 1872). HantvB I. 8. 2: 421 (1940).
(12 h) -RESTAURERA, -ing. särsk. i p. pf.; jfr ny, adj. 11 b. Wieselgren Bild. 210 (1882, 1889). Den nyrestaurerade kyrkan. KyrkohÅ 1936, s. 323.
(11 b) -RIK. [jfr fr. nouveau riche] person som helt nyss blivit rik; i allm. med klandrande bibet. Järta 1: 128 (1816). Grimberg VärldH 10: 120 (1941).
-RIKEDOM~002. (mindre br.) jfr -rik. Ingenstädes syntes ett spår av nyrikedom, det hela var hemtrevligt, avmätt, lugnt. Simberg Broberg 89 (1926). Fatab. 1931, s. 127. —
-RIST l. -RISTA, r. l. f. (-rist 1771. -rista 17701921) [sv. dial. (Västerb.) nyrist] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -plog; jfr ny, adj. 12 a α. PH 9: 277 (1770). LAHT 1921, s. 22. —
-RISTNING. (†) plöjning av äng o. d. som förut icke varit odlad; jfr ny, adj. 12 a α. NorrlS 1—6: 49 (c. 1770). särsk. konkret, = -plog. VetAH 1749, s. 204. Hülphers Norrl. 1: 54 (1771).
(4 c) -ROMANTIK. riktning inom litteratur, konst, vetenskap m. m. som framträdde i slutet av 1700-talet o. början av 1800-talet ss. en reaktion mot 1700-talets ensidiga förnuftsodling. NF 1: 1297 (1876). Grimberg SvH 569 (1909). Nyromantikens trängtan efter en återgång till nationella källsprång. SvH IX. 1: 275 (1910).
(4 c) -ROMANTIKER. anhängare av nyromantiken. Snellman Tyskl. 339 (1842). 3SAH 16: 164 (1901).
(4 c) -ROMANTISK. [jfr t. neuromantisch] jfr -romantik. Den Ny-Romantiska Skolan i Frankrike. Lénström Hugo Lucr. XIV (1835; rubrik). SthmFig. 1845, s. 370. SvH IX. 1: 272 (1910).
(11 b) -ROSTAD, p. adj. Hagdahl Fråga 168 (1883; om kaffe).
(1) -ROTE. (förr) mil. i fråga om indelningsvärket, eg.: nyligen l. sent inrättad rote; rote som tillkom vid den efter 1825 upprättade nya ordinarie roteringen på dittills oroterad jord som befunnits skyldig att utgöra sådant besvär. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, 1AnfLandtförsv. s. 67. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 25 (1879).
(11 b) -ROTERAD, p. adj. (förr) mil. i fråga om indelningsvärket, om jord l. gård: som nyligen roterats; jfr -rote. Den vakansafgift, som till fullo måste utgöras af öfriga nyroterade hemman. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, 1AnfLandtförsv. s. 68. SFS 1893, nr 35, s. 4. —
-RUSTA.
1) med avs. på krigsfartyg l. flotta: utrusta (fartyg) från början l. på nytt; jfr ny, adj. 12 a α, β. Man förmådde ej nyrusta flottan, knappt en del deraf. Fryxell Ber. 7: 278 (1838).
2) i p. pf.: helt nyss utrustad; jfr ny, adj. 11 b. särsk.
a) om krigsfartyg (stundom om fartyg av annat slag). Fryxell Ber. 7: 299 (1838). En nyrustad ångslup. SD 1892, nr 283, s. 2 (i annons). VFl. 1927, s. 43.
b) om person: helt nyss rustad; särsk. bildl. Statskyrkans sålunda nyrustade kämpar. Claëson 2: 21 (1857).
c) (knappast br.) om byggnad: helt nyss iordningställd. Bostad, nyrustad, bestående af 2 stora och ljusa rum med kök jämte nödiga uthus. PT 1904, nr 178, s. 1. —
-RYMMA. (†) bärgv. från första början borttaga (jord o. d.) för att blotta malm; jfr ny, adj. 12 a α. Johansson Noraskog 3: 262 (i handl. fr. 1673).
(1 a β) -RÅG.
1) (i vissa trakter) råg av årets gröda. Broman Glys. 1: 398 (1725). FLNyberg (1808) i BrefKrigFinl. 14. MeddStatMeteorHydrA II. 1: 20 (1923).
2) (†) rågbrodd. Gamle Jösse, bå'd snål och skygg, / Mumsar nyråg och skjuter rygg. Wadman Saml. 1: 151 (1830). Ssgr (i allm. till -råg 1; i vissa trakter): nyrågs-bröd. bakat av ”nyråg”. Ahlman (1872). -gröt. gröt av ”nyråg”. Juslenius 405 (1745). Weman Stämn. 145 (1925). -land. (†) till -råg 2: land bevuxet med rågbrodd. Ännu mumsar Jöns (dvs. haren) på späda nyrågslanden. Wadman Saml. 1: 113 (1830). -mjöl. av ”nyråg”. FinlSvFolkd. VII. 2: 165 (1925).
-RÖDJA, r. l. f. (†) mark som röjes till åker o. d. för första gången; jfr ny, adj. 12 a α. Se efter, om drängarne hafva plöjt nyrödjan färdig än! Mellin Nov. 1: 423 (1829, 1865).
-RÖJA l. (numera bl. ålderdomligt) -RÖDJA, v. [fsv. nyrydhning, vbalsbst.] röja (åker) l. bryta (väg) för första gången o. d.; jfr ny, adj. 12 a α; nästan bl. i p. pf.; i p. pf. äv.: helt nyss röjd; jfr ny, adj. 11 b. Then weghen .. som är ny rydder emellan ider oc Norgie. G1R 6: 55 (1529). Thet nyrödde engie stycke. Därs. 13: 179 (1540). Bildningens nyröjda fält. Munthe Nap. 111 (1885; i bild).
-RÖJARE l. (numera bl. ålderdomligt) -RÖDJARE, m.||(ig.). vbalsbst. till -röja; ofta bildl. Diderot var en nyrödjare på många af andens områden. GHT 1898, nr 84, s. 2. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 13. Ssgr: nyröjar(e)-arbete. Ännu fortsätter pioniär- och nyröjarearbetet i Canada och Alaska. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 15. -tid. SvD 1912, nr 248, s. 6 (bildl.).
-RÖJNING. [fsv. nyrydhning] vbalsbst. till -röja; särsk. konkret; jfr ny, adj. 12 a α. Jag reser .. till Fijholm, och besij hwsed och mina Nyrödningar. AOxenstierna Bref 4: 405 (1647). Smeds Malaxb. 397 (1935).
(11 b) -RÖKT, p. adj. om kött o. d. G1R 17: 74 (1545). Nyrökt ål. SvD(A) 1920, nr 88 A, s. 11.
(11 b) -SALTAD, p. adj. [fsv. nysaltadher] Thenn nysalthede ströming thijtt komenn ähr. G1R 20: 239 (1549).
(4 c) -SEKUND. (i fackspr.) jfr -minut. En nyminut (utgör) 100 nysekunder. SFS 1920, s. 2541. —
-SENED, se -sinad.
(11 b) -SILAD, p. adj. om mjölk. Murberg FörslSAOB (1793).
(1) -SILVER. [jfr d. nysølv, t. neusilber]
1) legering av koppar, zink o. nickel i växlande proportioner, använd till beslag m. m. samt till prydnadssaker, matbestick o. d. (i senare fallet vanl. försilvrad på galvanisk väg); jfr argentan. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 142. HantvB I. 2: 85 (1934).
2) (†) om platinametallen palladium. Synnerberg (1815). Ssgr (till -silver 1): nysilver-, äv. -silvers-arbetare. PT 1905, nr 152, s. 4. -arbete. särsk. konkret. SydsvD 1870, nr 1, s. 3. -bricka. Björkman (1889). -fabrik. JernkA 1876, s. 116. -gaffel. -pjäs. JernkA 1876, s. 124. -sked. BoupptVäxjö 1842. -skål. -tallrik. BoupptVäxjö 1871. -tesked. BoupptVäxjö 1877. -tråd. Fock 1Fys. 602 (1855). -vara, r. l. f. i sht i pl. Form 1934, s. 2.
(11 b) -SINAD, p. adj. (-sened) (†) om ko: som helt nyss avsinat. UpplDomb. 3: 149 (1593).
(4 c) -SKANDINAVISM. (förr) om en nyare form av skandinavism. Lidforss UtrikVyer 20 (1901). SvD(A) 1931, nr 120, s. 13. —
-SKAPA, -ning (se avledn.). [fsv. nyskapadher, p. pf.] skapa (ngt) som nytt l. från första början; äv.: skapa (ngt) på nytt; jfr ny, adj. 12 a α, β; i p. pf. äv.: helt nyss skapad; jfr ny, adj. 11 b. Runius (SVS) 1: 292 (1713). Det (såg) ut som jorden hade .. framalstrat nyskapade släkten. Dalin Montesquieu 142 (1755). En sådan vigtig tid, då en nation nyskapar sina öden. Geijer I. 7: 43 (1818). Den lefvande ande, som Gud enligt Moses inblåste i den nyskapade menniskan. 3SAH 4: 151 (1889). Därs. LIII. 1: 11 (1942). särsk. (†) i p. pf., om person: nybliven, ”nybakad”. Een nyskapad Präst. VDAkt. 1702, nr 222. Avledn.: nyskapare, m.||ig. JournLTh. 1812, nr 291, s. 3. K. F. Becker, nyskaparen af den allmänna språkläran. Claëson 1: 217 (1858). 3SAH 51: 101 (1940). nyskapelse, r. l. f. i sht konkret. 2SAH 9: VII (1819). Brådstörtande förändringar eller nyskapelser. Lagerbjelke ANEdelcrantz 15 (1821). Den forna ornamentiken bör inspirera konstnären i vår tid till nyskapelser, som harmoniskt ena forntid och nutid. SvSlöjdFT 1910, s. 21. 3SAH LIV. 2: 135 (1943). nyskaperska, f. (tillf.) kvinnlig nyskapare. SvD(A) 1936, nr 90, s. 17. nyskapning, r. l. f. förr äv. konkret. Det löjliga, som gerna vill vidhäfta en nyskapning (på det språkliga området). AGSilverstolpe Språkl. 69 (1814). Hastig nyskapning af ord. NordT 1892, s. 233. Cederschiöld Ordlek. 214 (1910).
-SKIFTA. skifta (ngt) på nytt; jfr ny, adj. 12 a β. Ett visst jordområde, som hvart tredje .. år nyskiftas mellan rättsinnehafvarne. Langlet Ryssl. 145 (1898).
-SKIFTE. (i Finl.) jur. skifte som äger rum, sedan skifte förut värkställts; jfr ny, adj. 12 a β. FFS 1916, nr 82, s. 12. Minnesskr1734Lag 1: 449 (1934). Smeds Malaxb. 326 (1935).
(11 b) -SKILD, p. adj. (mera tillf.) vars äktenskap helt nyss upplösts. Nyskildt ektapar. Murberg FörslSAOB (1793). Han var nyskild och något bitter. Siwertz Varuh. 131 (1926).
(11 b) -SKJUTEN, p. adj. Murberg FörslSAOB (1793). Nyskjutna Morkullor. SvD(A) 1931, nr 149, s. 10.
(11 b) -SKODD, p. adj. När Hästen är nyskodder, rijdes hastigt, blijr (osv.). Rålamb 13: 137 (1690). Sjöstedt Husdj. 1: 159 (1859).
(1) -SKOG. (i vissa trakter) ny, uppväxande skog. TurÅ 1916, s. 306. Olzon Nevinson Vittn. 256 (1936).
(1) -SKOTT. bot. nyligen framvuxet skott. Hartman Fl. 284 (1832). Högstammiga enar pläga få stammen besatt med små nyskott i mängd. VetAÅb. 1914, s. 246. —
-SKRIVA, -ning. (ny- 1617 osv. nytt- 1622 (: det nyttskrifne krigzfolket)) [fsv. nyskrivadher, p. pf.]
1) (†) i p. pf., om soldat: helt nyss utskriven; jfr ny, adj. 11 b. RA II. 2: 149 (1617). Mankell Krigsm. 1: 160 (1865).
2) skriva (ngt) från första början l. ss. nytt; jfr ny, adj. 12 a α; nästan bl. i p. pf.; i p. pf. äv.: helt nyss skriven; jfr ny, adj. 11 b. Murberg FörslSAOB (1793). 5 korrektur, hvaraf ännu det sista innehåller mera nyskrifvet, än tryckt. 3SAH XLVII. 2: 9 (1836). Vid de flesta psalmer, äfven de af samtida författare nyskrifna, har .. (Wallin) lagt handen. 2SAH 21: 38 (1841). Nilsson FestdVard. 7 (1925). Avledn.: nyskrivare, m. (†) soldat som nyligen utskrivits; jfr ny-skriva 1. VDAkt. 1743, nr 603. Sparre Sjökad. 69 (1850). särsk. oeg., om nyantagen järnvägsarbetare. MalmöT 1898, nr 617, s. 3.
(11 b) -SKURAD, p. adj. Kellgren (SVS) 6: 217 (1789). Nyskurade mässingsstakar. Wägner Norrt. 85 (1908).
(11 b) -SKUREN, p. adj. Murberg FörslSAOB (1793). särsk. (†) om klädesplagg: helt nyss tillskuren. 2 Nyskurna Myssor. BoupptSthm 15/12 1688. Fryxell Ber. 2: 46 (1826).
(11 b) -SKÖRDAD, p. adj. Murberg FörslSAOB (1793). LAHT 1913, s. 409.
(1) -SKÖT. (-skötha) (†) ny sköt (fisknät). OrdnLilleTull. 1638, s. C 1 a. —
-SLAGEN, p. adj.
1) till 11 b. Rinman 2: 973 (1789). HufvudkatalSonesson 1920, 7: 31. (†) Een nyslagen rååk på Hielmaren. Dahlberg Dagb. 231 (1681; uppl. 1912). särsk.
a) om mynt: nyss präglad. G1R 10: 55 (1535). Fem nyslagna guldmynt. Lundegård Tit. 281 (1892).
b) om äng l. gräs l. hö: nyss avmejad. LBÄ 44—50: 278 (1801). Nyslaget hö. Jensen Mickiewicz Tad. 40 (1898).
c) om person: nyss slagen till riddare. Den nyslagne riddaren. Fryxell Ber. 2: 118 (1828). Lidforss DQ 1: 12 (1888).
2) (†) till 11 b, om rättighet l. förmån: helt nyss tillerkänd l. beviljad. Stiernman Riksd. 1330 (1660).
3) om mynt: präglad ss. ny; jfr ny, adj. 12 a α. 2VittAH 24: 412 (1864).
(11 b) -SLIPAD, p. adj. 2Saml. 35: 221 (1662).
(1) -SLÅTT, f. (†) ny slåtteräng. Teitt Klag. 234 (1555).
(11 b) -SLÄCKT, p. adj. om kalk. Östergren (1933).
(11 b) -SMIDD, p. adj. Murberg FörslSAOB (1793). särsk. (mera tillf.) bildl. Nysmidde svenske ord. Hernlund Laurel 21 (i handl. fr. 1748). Nysmidda Tyska termer. SvMag. 1766, s. 506. —
-SNÖ. ny snö, nyfallen snö; jfr ny, adj. 1, 11 b. Collan Kalev. 2: 295 (1868). Alla fjällen stodo med kritvit nysnö på topparna. Didring Malm 1: 212 (1914).
(11 b) -SNÖA.
1) [eg. avledn. av -snö] (†) i uttr. det har nysnöat, det har fallit ny snö. Det hafuer Ny snögat om natan. ÅngermDomb. 21/7 1638, fol. 137.
2) (tillf.) i p. pf., om snö: nyfallen. Emanuelsson Polyb. 1: 364 (1833).
-SPIRANDE, p. adj. som helt nyss börjat spira upp; jfr ny, adj. 11 b. Lagerlöf HomOd. 119 (1908). Det nyspirande gräset. Otter Officer 439 (1930).
(11 b) -SPOLAD, p. adj. helt nyss spolad. Halka på det nyspolade däcket. Skridskobanan var nyspolad och fin. Hallström GHist. 35 (1895).
(11 b) -SPRUCKEN, p. adj. om blomma l. blad: helt nyss utsprucken. CFDahlgren 2: 186 (1842; i bild). De nyspruckna lövena. Lagerlöf Liljecr. 267 (1911).
(11 b) -SPRUNGEN, p. adj. [fsv. nysprungen] = -sprucken. Snoilsky 5: 74 (1897).
(4 c) -SPRÅK. (föga br.) nutidens språk; levande språk; särsk. i motsats till fornspråken. Rydqvist SSL 5: 59 (1874). Noreen VS 1: 25 (1903).
(4 c) -SPRÅKIG. nyspråklig. Undervisningsförsöken med nyspråkig linje. PedT 1916, s. 410.
(4 c) -SPRÅKLIG. om läroanstalt l. särskild linje vid läroanstalt: som meddelar mera omfattande undervisning i de levande språken. PedT 1900, s. 358. Nyspråkligt lyceum. SFS 1928, s. 1318.
(11 b) -SPUNNEN, p. adj. Nyspunnet Garn. IErici Colerus 2: 300 (c. 1645).
(11 b) -SPÄNT, p. adj. (†) om tak l. byggnad: helt nyss täckt med spån. Taken äro öfveralt .. nyspänte. VDAkt. 1760, nr 257.
(1) -STAD.
1) (†) om nyare del av stad. Heela Stadhen (Magdeburg) är vthi tree Deelar åtskild: Then ene Deelen .. kallas Nystaden. Schroderus Os. III. 1: 377 (1635). (Agardh o.) Ljungberg 4: 247 (1863).
2) (knappast br.) nyligen tillkommen stad; stad under landsrätt. SvFolket 13: 184 (1940).
(11 b) -STADD, p. adj. (-städd 1742) (numera bl. tillf.) = -städslad. ÅgerupArk. Brev 12/10 1742.
(11 b) -STADGAD, p. adj. (†) helt nyss stadgad l. påbjuden. RA I. 3: 190 (1593).
-STADISK, -STADSK, se nystadisk.
(11 b) -STARTAD, p. adj. som helt nyss startat l. startats l. grundlagts. En nystartad firma. Ett par år 1897 nystartade glasbruk. SLorS 17: 12 (1899). Den nystartade landsortsupplagan. Siwertz JoDr. 324 (1928).
(1) -STAVA. skriva l. stava (ord) på nytt sätt, mera ljudenligt än förut; oftast i p. pf. l. p. pr. Nystafvade ord. AGSilverstolpe Bokst. 62 (1811). Denne maktägare (dvs. allmänna bruket) är .. af den senaste tidens nystafvande ideologer förklarad afsatt. 3SAH 4: 348 (1889). Östergren (1933).
(1) -STAVARE. person som ivrar för l. tillämpar en förändrad, ljudenligare stavning. Rydqvist SSL 4: 475 (1870). Nystavaren. Tidskrift för rättskrivningsfrågor. (1886; titel). 2NF 27: 1057 (1918).
(1) -STAVERSKA. (tillf.) kvinnlig nystavare. Sundbeck Elsa 16 (1897).
(1) -STAVNING. jfr -stava; äv. konkret: nystavad text. 2SAH 1: 7 (1801). När Ni har läst tio sidor nystafning (så osv.). Lundell Rättstafn. 82 (1886). KyrkohÅ 1937, s. 283. Ssg: nystavnings-fråga, r. l. f. De Geer Minn. 2: 287 (1892).
(11 b) -STEKT, p. adj. Murberg FörslSAOB (1793).
-STIFTA. instifta (ngt) från början; jfr ny, adj. 12 a α; i p. pf. äv.: helt nyss instiftad; jfr ny, adj. 11 b. Nystiftad Lag. Murberg FörslSAOB (1793). Frey 1848, s. 24. Den nystiftade svenska akademien. Tegnér Armfelt 1: 185 (1883).
-STIL. nyare stil.
1) (†) till 1, om den gregorianska tideräkningen, nya stilen. Den 30 (juni) (iag räknar nu efter ny-stylen). 2SAH 59: 261 (1739).
2) konst. till 4 c, om nyare stilart. SvSlöjdFT 1908, s. 53.
(11 b) -STOCKAD, p. adj.1 om blod: som helt nyss stockat sig. Murberg FörslSAOB (1793). TT 1872, s. 291. —
-STOCKAD, p. adj.2 om bössa: försedd med ny stock; jfr ny, adj. 12 a β. Murberg FörslSAOB (1793). Svederus Jagt 25 (1831).
(11 b) -STOFFERAD, p. adj. särsk. (†) om soldat: helt nyss utrustad. Nystoferade af ofuerstens Comp. — .. 35. Mönsterrulla 1632, s. 78 b.
(11 b) -STRUKEN, p. adj. Nystruken .. lie. Murberg FörslSAOB (1793). särsk. om tyg: nyss slätad l. glättad medelst strykjärn o. d. Gardinerna i förmaket hängde nystrukna och jungfruligt hvita. Hedenstierna FruW 119 (1890).
(1) -STUGA. (ny- 1640 osv. nye- 1694) [ordet torde urspr. betyda ’senare tillkommen stuga'] (i vissa trakter, i sht förr) benämning på gäststugan i en gård. Murenius AV 42 (1640). GotlLT 1852, nr 52, s. 3. FrGästrBygd. 6: 117 (1925).
-STÄDD, se -stadd.
-STÄDSK, se nystadisk.
(11 b) -STÄDSLAD, p. adj. (förr) En nystädslad tjänarinna. Qvarnström Flem. 6 (1926).
(11 b) -STÄRKT, p. adj. om tyg o. d. Murberg FörslSAOB (1793). Nystärkta gardiner. Lundgren GHusen 65 (1922).
(11 b) -STÖPT, p. adj. (numera knappast br.) helt nyss stöpt l. gjuten. Tuå stoora, nystöpte klockor. Gyllenius Diar. 321 (c. 1670). särsk. (†) bildl., om ord: nybildad. Ny-stöpte ord. Serenius (1741).
(11 b) -SULAD, p. adj. Nysålade skor. Murberg FörslSAOB (1793).
(11 b) -SVARVAD, p. adj. helt nyss svarvad; särsk. (tillf.) bildl. För all ting inga nysvarfvade och obrukeliga ord (i poesien). Dalin Vitt. II. 6: 196 (1754).
(4 c) -SVENSK, adj.
1) som tillhör l. har avseende på den nyare l. senare tiden i Sverige. Den i Rysk anda, men med ny-Svenskt haffs expedierade Förordningen .. om Gesällvandringen. Crusenstolpe Ställn. 9: 97 (1844). Den nysvenska lyriken. Söderhjelm Tavaststj. 321 (1900).
2) språkv. som tillhör l. har avseende på det svenska språket under den nyare tiden (se -svenska). AntT 5: 216 (1878). Det nysvenska riksspråket. Därs. XX. 7: 1 (1919). Nysvenska studier. Tidskrift för svensk stil- och språkforskning. (1921; titel).
(4 c) -SVENSKA, r. l. f. språkv. benämning på det svenska språket under nyare tiden (räknat från omkr. 1526). Äldre nysvenska, om perioden från omkr. 1526 till omkr. 1733; yngre nysvenska, om perioden från omkr. 1733 till nuvarande tid. Murberg FörslSAOB (1793). SvFolket 13: 68 (1940). särsk. (mindre br.) i inskränktare anv., om den yngre nysvenskan. 2SAH 59: 170 (1882). Dalins Argus (inleder) en ny tid för svenska språket, vilken man kallar för nysvenskan. Grimberg SvH 394 (1908).
-SY. sy (ngt) ss. nytt, sy (ngt) nytt; jfr ny, adj. 12 a α; i p. pf. äv.: nyss sydd; jfr ny, adj. 11 b. Murberg FörslSAOB (1793). I skrädderi hafva 6 gossar erhållit undervisning och .. nysytt 5 blusar. RedSthmArbStug. 1894—95, s. 21. Ett plagg, som .. inte är nysytt. Sömnadsb. 431 (1915).
-SÅ, v.
1) beså (mark o. d.) för första gången l. från början; jfr ny, adj. 12 a α; äv.: beså (mark o. d.) på nytt, så om; jfr ny, adj. 12 a β. MosskT 1891, s. 257. (Gräs)-mattan måste årligen nysås. HantvB I. 3. 1: 335 (1935).
2) i p. pf., till 11 b, om mark l. säd o. d.: helt nyss besådd resp. utsådd. En nysådd åker. Botin Hist. 1: 124 (1789). Abelin VTr. 45 (1903).
-SÅDD, r. l. f. jfr -så 1. När karlarna plöjde upp åkern för nysådd (så osv.). Geijerstam FattFolk 1: 37 (1884). Söderberg Idyll. 7 (1923). särsk. skogsv. konkret, om mark l. område som besåtts för första gången l. på nytt; äv. om plantor uppkomna efter de utsådda fröna. District-förvaltaren .. (skall) besigtiga Skogs- och Jägeri-Stats-Boställen, plantskolor, årshyggen och nysådder. SFS 1838, nr 12, s. 15. Skogvakt. 1894, s. 289.
(11 b) -SÅGAD, p. adj. Murberg FörslSAOB (1793). Nysågad spån. JernkA 1867, s. 1.
(1 a β) -SÄDE. (i Finl.) säd av årets skörd. UrFinlH 561 (1758). Viborg 1857, nr 63, s. 1. —
-SÄTTA.
1) sätta (ngt) på nytt, sätta om; jfr ny, adj. 12 a β. Man har nödgats i det närmaste nysätta hela sockeln. PT 1904, nr 186, s. 2.
2) i p. pf., till 11 b: nyss satt. Grannfruar fara att betrakta / I nysatt bo den unga frun. Nyberg 3: 123 (1842). SvGeogrÅb. 1933, s. 80. särsk.
a) om träd l. växt: helt nyss planterad. HbTrädg. 6: 5 (1884). Abelin Frukt 110 (1902).
b) (†) om ämbetsman: helt nyss tillsatt. The nysatte fougders fullmachter. RA I. 4: 557 (1598).
-SÖMNAD. sömnad av nytt klädesplagg o. d. (i motsats till reparation l. ändring); jfr ny, adj. 12 a α. Hierta-Retzius ArbStug. 110 (1897). Bergman JoH 132 (1926).
(11 b) -TAGA. [jfr fsv. nytakin, p. pf.]
1) i p. pf.: nyss tagen. Ett nytaget fotografi. Färska och nytagna fiskar. Broman Glys. 3: 299 (c. 1730).
2) (†) i uttr. hava nytagit vid ngt, helt nyss ha antagit ngt. Thesse två Konungar som nu .. nytagit hadhe vidh Christen troo. LPetri Kr. 57 (1559).
(1) -TAK. (†) nytt tak. BtÅboH I. 6: 42 (1633).
-TAPETSERA, -ing. tapetsera (ett rum o. d.) på nytt; jfr ny, adj. 12 a β; i p. pf. äv.: helt nyss tapetserad; jfr ny, adj. 11 b. Murberg FörslSAOB (1793). Anastasia .. hade nytapetserat matsalen. Nerman Service Bluffm. 241 (1925).
-TECKNA, -ing. i sht handel. teckna ny(a) aktie(r) l. obligation(er); jfr ny, adj. 3. Inbetalning af nytecknadt belopp. SFS 1907, Bih. nr 31, s. 16. Nyteckning av aktier. Hultman Banktekn. 185 (1909). Avledn.: nytecknare, m.||ig. (mera tillf.) SvD(A) 1931, nr 43, s. 12.
(1, 4 c) -TEOLOG. modern, radikal l. liberal teolog. Ytterlund Upsalaber. 131 (1913). Bolander ManNas. 254 (1925).
(1, 4 c) -TEOLOGI. jfr -teolog. KyrkohÅ 1925, s. 177.
(1) -TESTAMENTARISK. (enst., †) = -testamentlig. Levertin Gest. 273 (1903).
(1) -TESTAMENTISK. (numera knappast br.) = -testamentlig. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 16 (1834).
(1) -TESTAMENTLIG. [till uttr. nya testamentet] som tillhör l. utmärker l. påminner om det nya testamentet l. dess tid. Arvedson Tholuck UtläggnBrRom. 51 (1832; klandrat ss. osvenskt i SvLittFT 1833, sp. 12). Melin JesuL 1: 143 (1842). De nytestamentliga skrifterna. Ahnfelt o. Bergqvist 4 (1895).
(4) -TID. (föga br.) nyare l. senare tid. Den kainozoiska tiden eller jordens nytid. Holmström Geol. 99 (1877). särsk.
a) om den nyare tiden i historien (se ny, adj. 4 a). Bolin Statsl. 1: 136 (1868).
b) om den närvarande tiden, nutiden. Strindberg Fagerv. 257 (1902). Borelius ForntLev. 198 (1936).
c) (enst.) om kommande tid, framtid. Strindberg TrOtr. 4: 125 (1897).
(4) -TIDA, adj. (föga br.)
1) som tillhör den nyare tiden (se ny, adj. 4 a). Landsm. B 20: 11 (1918).
2) som tillhör nutiden. Borelius ForntLev. 16 (1936).
(1) -TIDING. (†) underrättelse om ngt nytt, nyhet. BtFinlH 4: 361 (1568).
(11 b) -TILDAD, p. adj. (†) om rum: vari nytt golv helt nyss lagts. Innuti Byggningen kiöket nytilldat. ÅgerupArk. Brev 8/7 1754.
-TILLFÖRSEL~020. förnyad tillförsel; jfr ny, adj. 3. Holzhausen VäxtInomh. 486 (1924). Konsumtionsbehovet är kontinuerligt, men nytillförseln kan endast ske periodiskt. HandInd. 425 (1926).
-TILLKOMMANDE~0200, p. adj. som tillkommer utöver vad som förut funnits; jfr ny, adj. 3. Fahlbeck Ad. 1: 23 (1898). Förslag till, huru nytillkommande pansarfartyg skulle byggas. VFl. 1911, s. 27. —
-TILLKOMMEN~020, p. adj. som tillkommit utöver vad som förut funnits; jfr ny, adj. 3. (Agardh o.) Ljungberg III. 2: 67 (1857). Nilsson FestdVard. 7 (1925).
-TILLSATS~02. tillsats av ngt nytt; jfr ny, adj. 3; särsk. konkret. Brunius NSthm 72 (1926). Fatab. 1941, s. 171.
(11 b) -TILLSATT~02, p. adj. helt nyss tillsatt. Fornv. 1907, s. 56. Den nytillsatte dansmästaren. Annerstedt UUH II. 2: 349 (1909).
-TILLSKOTT~02. tillskott av ngt nytt; jfr ny, adj. 3; särsk. konkret. RedNordM 1929, s. 7. FoFl. 1939, s. 203. —
-TILLTRÄDANDE~0200, p. adj. om person: som tillträder en befattning o. dyl. ss. ny; jfr ny, adj. 2. 2NF 2: 417 (1904). En nytillträdande präst. Cederlöf FinlPrästEkon. 281 (1934).
-TILLVÄRKA~020, -ning. tillvärka (ngt) ss. nytt; jfr ny, adj. 12 a α; i p. pf. äv.: helt nyss tillvärkad; jfr ny, adj. 11 b. Ett nytillverkadt krut. Hazelius Artill. 72 (1833). Nytillverkning .. af Whiteheadska torpeder. BtRiksdP 1878, I. 1: nr 1, Bil. nr 4 a, s. 21. Form 1933, s. 101. —
-TIMRAD, p. adj. helt nyss timrad; jfr ny, adj. 11 b; äv.: upptimrad på nytt; jfr ny, adj. 12 a β. Murberg FörslSAOB (1793). Fatab. 1931, s. 208.
(11 b) -TJÄRAD, p. adj. Rinman 2: 667 (1789).
-TRIANGULERING. (i fackspr.) triangulering som värkställes, sedan sådan redan förut skett; jfr ny, adj. 12 a β. TSjöv. 1905, s. 500. Globen 1923, s. 5. —
-TRYCK. (i fackspr.) tryckning på nytt av förut tryckt skrift o. d., omtryckning; jfr ny, adj. 12 a β; i sht konkret: omtryck. SD 1900, nr 100, s. 1. Professor Schücks nytryck av Messenii komedi. UpplFmT 44: Bil. 17 (1930). SFS 1937, s. 1204. —
-TRYCKA, -ning. trycka (en skrift o. d.) på nytt; jfr ny, adj. 12 a β; i p. pf. äv.: helt nyss tryckt; jfr ny, adj. 11 b. Effter nytryckta Handbokens innehåldh. VDBötB 1615, s. 511. Nytryckta .. kartor. SFS 1912, s. 943. Arbeten som med vissa mellanrum nytryckas. HantvB I. 5: 187 (1937).
-TRÄDA, v. (†) i uttr. nyträda till ngt, för första gången tillträda ngt; jfr ny, adj. 12 a α. Vnga .. Prestmän, som nyträdha til thet helgha Predicoämbetet. PLGothus 1Utl. A 2 b (1609).
(11 b) -TRÖSKAD, p. adj. Calonius 4: 154 (1796). Den nytröskade säden. LB 2: 119 (1900).
(11 b) -TVÅDD l. -TVAGEN, p. adj. (i vitter stil) = -tvättad. Atterbom 2: 383 (1827). En nytvådd mantel. Johansson HomOd. 8: 425 (1844). Lagerkvist Osynl. 84 (1923).
(11 b) -TVÄTTAD, p. adj. Nytwättade och hwijta klädher. LPetri 2Post. 283 a (1555). Moberg Sedebetyg 417 (1935).
(4 c) -TYSK, adj. som har avseende på l. tillhör Tyskland l. tyskarna l. tyska förhållanden under nyare tid. De ny-tyska katholikerne. Crusenstolpe Ställn. 12: Bih. 46 (1848). Denna nytyska politik. Lidforss UtrikVyer 51 (1905).
(4 c) -TYSKA, r. l. f. (numera knappast br.) om det tyska språket i nyare tid. Rydqvist SSL 1: 154 (1850).
(11 b) -TÄMD, p. adj. Murberg FörslSAOB (1793). Granlund Ordspr. (c. 1880).
-TÄMING, m. l. r. [sv. dial. (Uppl.) nytäming, häst l. oxe som tämjes] (†) nyligen inkörd oxe; jfr ny, adj. 11 b. Brauner Bosk. 38 (1756).
-TÄNDA. [jfr fsv. nytändilse, nytändning] tända (ngt) från första början l. på nytt; jfr ny, adj. 12 a α, β; nästan bl. i p. pf., särsk. om eld l. ljuskälla o. d.; i p. pf. äv.: helt nyss tänd; jfr ny, adj. 11 b. Nytänd .. kolmila. Murberg FörslSAOB (1793). Jag ser ett altar tillredt nyss, och nytänd eld. Runeberg 5: 157 (1863). Lundegård Prins. 152 (1889; i bild). särsk.
a) (numera icke i fackspr.) i p. pf., om månen: som nyss visat sig efter nedanets slut, som befinner sig i nytändning. Vti Pannan hade .. (Isis) Horn som een nytänd Måna. Rudbeck Atl. 2: 498 (1679). Rydberg Sing. 54 (1894). jfr: Månens skära, nytänd och skir. Törnell AnLöft. 84 (1919). jfr äv.: (†) Thet nytände Martz Nyet. Herlicius Alm. 1641, s. 1 b.
b) (numera icke i fackspr.) i p. pf., om solen l. ngn stjärna: som nyss visat sig. En nytänd sol gaf sken åt den undrande jorden. Adlerbeth Buc. 32 (1807). Åkerlund BlancoFombona Guldm. 247 (1930; i bild). jfr: Hvad helst den nytända dagen må bära i sitt sköte. Castrén Res. 1: 128 (1842).
c) bildl. Wallin Vitt. 1: 7 (1805). Slut vare nytändt agg och gammal strid. Börjesson E14 14 (1846). De nytändande idéerna. Athena 151 (1917).
-TÄNDAN, r. l. f. (-tänden 1687) (†) nytändning. Spole Alm. 1685, s. B 1 b. Därs. 1687, s. B 2 a. —
-TÄNDANDE, n. (†) nytändning. Broman Glys. 3: 213 (c. 1730).
-TÄNDE, n. (-tännen, pl. 1895) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) nytändning. Lundell (1893; från västsv. förf.). GHT 1895, nr 232 B, s. 2. —
-TÄNDNING. (-tennige, sg. 1675. -tänding 16131710. -tändning (-tendning, -tenning, -tänning) 1578 osv. -täning(h) 1584c. 1740) [möjl. eg. bildat till uttr. nyet tändes o. d.; se ny, sbst. 1 a] motsv. ny-tända a: månens framträdande vid nedanets slut; äv. konkret; äv. om månens konjunktion med solen; jfr ny, sbst., ny-måne. BOlavi 180 b (1578). (Under vissa förutsättningar) sker förmörkelsze .. i Soolen när Nÿtäning är. Luth Astr. 42 (1584). I medeltal räknas tiden mellan två nytändningar eller två fullmånar till 29 1/2 dygn. Berlin Lsb. 405 (1852). Wägner Genomskåd. 5 (1937). särsk.
a) i uttr. månens nytändning. Kulturen 1941, s. 10. jfr: (†) På hvarje nytäning af månans omskiftning. Broman Glys. 3: 622 (c. 1740).
b) (mindre br.) i jämförelser. (Han mår) som en nytänning, han ser frisker ut. Schröderheim Opt. 99 (1794). Moss såg ut som en nytändning. Carlén Köpm. 1: 291 (1860).
c) mer l. mindre bildl. Uti Rikets financer är natt; en höstnatt och månen uti djupaste nedan. Få äro de som våga hoppas på nytändning. Palmstjerna Snapph. 2: 12 (1831). De första (dvs. morgonrodnadens män) bära inom sig nytändningen af kommande verldsåldrar. Geijer I. 2: 191 (1836). Bremer Brev 3: 475 (1856). Ssgr: nytändnings-dag. då nytändning äger rum. Rosenfeldt Nav. 61 (1693). Fatab. 1932, s. 134. -termin. om tiden mellan två nytändningar. Polhem Invent. 6 (1729).
-UPPBYGGD~02, p. adj. uppbyggd på nytt l. ss. ny; jfr ny, adj. 12 a β. BEMalmström 4: 58 (c. 1860; bildl.). Staden blef ju så godt som nyuppbyggd efter jordbäfningen. Hahr ArkitH 124 (1902).
(11 b) -UPPDAGAD~020, p. adj. helt nyss uppdagad. SvD(A) 1917, nr 337 B, s. 3.
(11 b) -UPPFUNNEN~020, p. adj.
1) helt nyss uppfunnen. Stiernhielm Arch. B 1 b (1644). (John Ericssons) nyuppfunna propeller. Wieselgren Bild. 559 (1886, 1889).
2) (†) helt nyss upptäckt. Ett nyupfunnit bärgzbruk. G1R 27: 262 (1557). Herlicius Alm. 1641, s. 40. —
-UPPFÖRA~020.
1) uppföra (ngt) ss. nytt l. från början; i sht med avs. på byggnad; jfr ny, adj. 12 a α. De hotell, som nyuppföras vid våra stationssamhällen. Holmström ResHoll. 147 (1915).
2) i p. pf., till 11 b: helt nyss uppförd. Nyuppförda hus. VLS 202 (1888).
(1) -UPPGÅENDE~0200, p. adj. (i vitter stil) som uppgår som ny. Morgonjublet från en nyuppgående jordisk tid. 2SAH 39: 243 (1864). Den nyuppgående stjärnan inom prästeståndet. Warburg Richert 2: 294 (1905; i bild).
-UPPGÖRA.
1) (†) bearbeta l. förfärdiga (ngt) som nytt l. från början(?); jfr ny, adj. 12 a α. Oluff .. Hafuer Nÿopgiort Någet tenn som Brukes på Matsalen. HovförtärSthm 1619—20 A, s. 335.
2) i p. pf., om plan o. d.: helt nyss uppgjord; jfr ny, adj. 11 b. AnderssonBrevväxl. 1: 380 (1839).
(11 b) -UPPKOMMEN~020, p. adj. som helt nyss uppkommit. LPetri Kyrkiost. 58 b (1566).
-UPPLAGA~020. (mera tillf.) ny upplaga av en bok o. d.; jfr ny, adj. 12 a β. Norlind AMusH 234 (1920).
-UPPLIVANDE~0200, n. (mindre br.) återupplivande; jfr ny, adj. 12 a β. Atterbom PoesH 3: 156 (1848). Vetenskapernas nyupplifvande. Claëson 1: 283 (1858).
-UPPLÄGGA~020.
1) i p. pf., till 11 b: helt nyss upplagd. Cederström Minn. 198 (1913).
2) (numera knappast br.) låta trycka o. utgiva (en bok o. d.) på nytt; jfr ny, adj. 12 a β; särsk. i p. pf. Swedberg Amer. 85 (i handl. fr. 1714). Ett exemplar af min ny-upplagda Lycksalighets-Ö. 3SAH XXXVIII. 2: 272 (1854).
-UPPRÄTTA~020. upprätta (ngt) på nytt; jfr ny, adj. 12 a β; i p. pf. äv.: helt nyss upprättad; jfr ny, adj. 11 b. Gästen, ättlägg / Af fordna Konungar, vill nyupprätta / .. deras thron. Atterbom 2: 315 (1854). 2NF 37: 612 (1925).
-UPPSTÅNDEN~020, p. adj. som uppstått på nytt; jfr ny adj. 12 a β. GHT 1871, nr 161, s. 2. Snoilsky 3: 104 (1883).
-UPPSÄTTA~020. uppsätta (ngt) på nytt; jfr ny, adj. 12 a β; äv.: uppsätta (ngt) som nytt; jfr ny, adj. 12 a α; i p. pf. äv.: helt nyss uppsatt; jfr ny, adj. 11 b. LösingDomb. 10/5 1599. Nyuppsatta stora tidningar. 2NF 38: 852 (1926). särsk.
a) med avs. på truppförband. Mankell Fältsl. 480 (1858). År 1709 måste .. hela adelsfanan nyuppsättas. HT 1924, s. 244.
b) (†) med avs. på byggnad: nyuppföra. Dedh ny uppsatte huuss. AOxenstierna 2: 662 (1624). Avledn.: nyuppsättning, r. l. f. särsk. till -uppsätta a; äv. konkretare. Nyuppsättning af en .. Blekinge bataljon. KrigVAH 1887, s. 9.
(11 b) -UPPTAGEN~020, p. adj. 2 tompter era ny wptagne. SkaraStiftJordeb. 23 (1540). Nyupptagen potatis. TurÅ 1935, s. 358.
(11 b) -UPPTIMRAD~020, p. adj. Nyupptimrade väggar. Melin Huml. 84 (1882).
-UPPTÄCKT~02, r. helt ny l. på nytt gjord upptäckt; jfr ny, adj. 11 b, 12 a β. Eichhorn Stud. 2: 102 (1872). Nyupptäckten av de mendelska ärftlighetslagarna vid sekelskiftet. Ymer 1933, s. 103.
(11 b) -UPPTÄCKT~02, p. adj. Californiens .. nyupptäckta guldlager. (Agardh o.) Ljungberg I. 3: 43 (1853).
(11 b) -UPPVUXEN~020, p. adj. som nyss vuxit upp, nyss uppvuxen. Rudbeck Atl. 3: 88 (1698). Den nyuppvuxna staden Kitale. Granvik Centralafr. 34 (1927).
(11 b) -UTFLUGEN~020, p. adj.
1) om fågelunge: helt nyss utflugen ur boet. SvD 5/5 1929, Söndagsbil. s. 9.
2) bildl., om person. Nyutflugen ur hemmet. Hamarinus Bielke A 4 a (1647).
(11 b) -UTFÄRDAD~020, p. adj. Nyutfärdat pass.
(11 b) -UTGIVEN~020, p. adj. helt nyss utgiven l. utfärdad. De nyutgifne lagarne. Rydqvist SSL 1: 467 (1852).
(11 b) -UTKOMMEN~020, p. adj. särsk. om bok l. skrift. Den nyutkomna skönlitteraturen. 2SAH 58: 28 (1882).
(11 b) -UTKORAD ~020, p. adj. helt nyss utkorad. Then Nyvthkorade Fursten. Widekindi KrijgH 271 (1671).
(11 b) -UTNÄMND~02, p. adj. Mönsterrulla 1621, s. 5 a. Ekstrand Karlbg 36 (1937).
(11 b) -UTSKRIVEN~020. om soldat: helt nyss utskriven. RA II. 2: 174 (1617).
(11 b) -UTSLAGEN~020, p. adj. om blad l. blomma: som nyss slagit ut; äv. bildl. Rudbeck Atl. 3: 96 (1698). Den nyutslagna kärlekens .. doft af lycka. 2SAH 57: 83 (1880).
(11 b) -UTSPRUCKEN~020. = -utsprungen. Palmchron SundhSp. 54 (1642). En nyutsprucken ros. Wetterbergh Altart. 6 (1848).
(11 b) -UTSPRUNGEN~020. om blomma, blad, växt o. d.: helt nyss utsprungen. Fröding NDikt. 92 (1894).
(11 b) -UTVECKLAD~020. som nyss utvecklats. Järta 2: 10 (1823). Andersson Austr. 134 (1915).
-VAKEN. (mindre br.) som nyss vaknat; äv. bildl.; jfr ny, adj. 11 b. En nyvaken vindflägt slår i ett nu ner och gör oordning i dimman. Tavaststjerna Barnd. 9 (1886). Hedenvind-Eriksson Hjul. 68 (1928).
-VAKNA. (i vitter stil) vakna på nytt; jfr ny, adj. 12 a β; särsk. bildl. Kärleken till fädernesbygden .. måste nyvakna. Mnemosyne 1822, s. 51.
(11 b) -VAKNAD, p. adj. som nyss vaknat; äv. bildl. Ett nyvaknadt barn. PoetK 1814, 1: 37. Samtidens nyvaknade .. individualism. SvTeolKv. 1932, s. 298. —
-VAL, n. förnyat val till riksdag l. liknande församling, nytt val; jfr ny, adj. 12 a β. LdVBl. 1887, nr 28, s. 2. Almquist VärldH 8: 512 (1938).
-VALL.
1) (†) till 1: gm uppgrundning l. på annat sätt uppkommen jordvall. Möller (1790). Dalin (1853).
2) lant. mark som för första gången l. på nytt besåtts med foderväxter; jfr ny, adj. 12 a α, β. SD(L) 1896, nr 570, s. 4. I nyvallen dominera de insådda gräsen och klöverslagen. LAHT 1930, s. 93.
(11 b, 12 a β) -VEDERKÄND, p. adj. (†) nyss l. ånyo tillerkänd. HC11H 13: 212 (c. 1615).
(1) -VETE. (i vissa trakter) vete av årets skörd. Gadd Landtsk. 3: 366 (1777).
(11 b) -VIGD, p. adj. helt nyss vigd; helt nyss invigd. Nyvigde Präster. Wallquist EcclSaml. 5—8: 146 (1791). Lycklig, som en nyvigd brud. Nybom SDikt. 2: 359 (1854, 1880).
(11 b) -VINGAD. (tillf.) som nyss fått vingar; vars vingar nyss vuxit ut. En nyvingad svan. MarkallN 1: 70 (1820).
-VINNA, -ing.
1) vinna (ngt) som nytt, vinna ngt nytt; jfr ny, adj. 12 a α; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret. Psykologiens förhoppningar om nyvinningar. Schéele Själsl. 13 (1894; konkret). (Man) anser .. sig ha nyvunnit förut oanvändbara .. betesmarker om tillsammans 1,7 mill. har. Andersson Austr. 139 (1915).
2) till 11 b, i p. pf.: helt nyss vunnen. En nywunnen Fredh. Stiernman Riksd. 1122 (1649). De .. nyvunna områdena. NordT 1888, s. 552.
(11 b) -VORDEN, p. adj. [fsv. nyvordhin] (numera bl. i vitter stil) nybliven. Nywordne Frelssesmän. RARP 1: 194 (1632). En nyvorden drottning. Rig 1938, s. 140. —
-VURPEN, se -värpt.
(11 b) -VUXEN, äv. -VÄXT, p. adj. om träd, planta, frukt o. d.: som helt nyss vuxit upp l. fram. Risingh LandB 54 (1671). Planteringen (av smultronplantor) sker medels utsättandet af (skolade eller oskolade) nyvuxna, väl rotade refplantor. Abelin MTr. 74 (1902).
-VÄCKELSE. bildl., om förhållandet att ngt väckes till nytt (andligt) liv; jfr ny, adj. 12 a β. Ödman VårD 1: 49 (1884, 1887). Den nationella och religiösa nyväckelsen. Strömberg ModFrLitt. 77 (1928). 3SAH LIII. 2: 60 (1942).
(11 b) -VÄCKT, p. adj. helt nyss väckt. TIdr. 1882, s. 18. Berg Sjöf. 109 (1910). särsk. bildl.
a) om person: nyss omvänd i religiöst hänseende. Modin Ringström ProstMinn. 27 (1930).
b) om ngt abstrakt: nyss uppkommen l. framförd l. väckt till liv. Nyväckt fråga. Murberg FörslSAOB (1793). Nyväckta idéer. 3SAH 4: 51 (1889). Det med romantiken nyväckta intresset för folkvisan. NoK 29: 85 (1924).
(11 b) -VÄLBEGYNT, p. adj. (†) helt nyss o. väl påbörjad. Detta Nywälbegyntte werk (dvs. riksdagen). RARP 1: 12 (1627).
-VÄLJA. [jfr fsv. nyvalder, p. pf.] välja (ngn) ss. ny; jfr ny, adj. 12 a α; i p. pf. äv.: nyss vald; jfr ny, adj. 11 b. Den (i August II:s ställe) ny-valde skulle hafva en oöfvervinnelig svårighet, at bibehålla Cronan. Nordberg C12 1: 283 (1740; efter handl. fr. 1702). För socialdemokraterna nyvaldes .. (N. N.) och (N. N.). NDA(A) 1934, nr 242, s. 1. särsk. i fråga om representation o. d. (Bataljonschefen) är ledamot af den nyvalda andra kammaren. Strindberg NRik. 16 (1882). Den stora staden (London) tvangs att nyvälja sin styrelse. Stavenow EngRev. 139 (1895).
(12 a β) -VÄLLE, n., l. -VÄLL, r. l. m. (-väll 1891. -välle 17981947) [sv. dial. (Uppl.) nyvälle, återväxt på gräsvall efter slåttern; senare ssgsleden sannol. avledn. av vall] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gräs som växer upp på ängarna efter slåttern. NorrlS 1—6: 104 (1798). Johansson Frostv. 142 (1947).
(11 b) -VÄND, p. adj. [fsv. nyvänder] helt nyss vänd. Murberg FörslSAOB (1793). Trädornas nyvända mull. Folcke FörlSon. 23 (1920).
-VÄRDERA, -ing. värdera (ngt) på nytt, omvärdera; jfr ny, adj. 12 a β; nästan bl. ss. vbalsbst. -ing. Strindberg GötR 109 (1904). Karlén FinNov. 8 (1930).
-VÄRKE. (†) arbete som helt nyss blivit gjort; jfr ny, adj. 11 b. Verelius 183 (1681).
(11 b) -VÄRPT, förr äv. -VURPEN, p. adj. (-vurpen 1679c. 1795. -värpt 1793 osv.) Nywurpne Egg. Hiärne Suurbr. 62 (1679). särsk. (vard.) bildl., om person: ”nybakad”. En morsk, nyvärpt underlöjtnant. Pereswetoff-Morath Kadettm. 168 (1889).
-VÄRVA, -ning. i sht med avs. på krigsman l. trupp l. anhängare: värva (ngn) ss. ny; jfr ny, adj. 12 a α; nästan bl. i pass., i sht i p. pf.; i p. pf. äv.: helt nyss värvad; jfr ny, adj. 11 b. Nyvärvade anhängare till partiet. Vårt nyverfde krijgsfolck. RP 1: 148 (1629). Dee regimenter, som här i Tysklandh nyverfves. OxBr. 8: 39 (1631). Forssell G2A 79 (1894).
(1) -VÄXANDE, p. adj. (föga br.) om träd l. skog o. d.: uppväxande. Nywäxande Wijnträd. Forsius Min. 12 (c. 1613). Nyväxande barrskog. Samtiden 1873, s. 114. —
-VÄXT, r. (numera bl. i vissa trakter) om träd l. plantor o. d. som uppkommit på nytt efter avvärkning av träd l. avmejning; jfr ny, adj. 12 a β. Ström Skogsh. 146 (1822). Molin FrÅdal 58 (c. 1895).
-VÄXT, p. adj., se -vuxen.
-ÅKER. relativt nyligen uppodlad åker; jfr ny, adj. 11 b, 12 a α; särsk. = intaga, sbst. 3. ÅngermDomb. 9/12 1635, fol. 99. Rääf Ydre 1: 18 (1856). Bolin Åkerogräs. 116 (1926).
-ÅR, se d. o.
(11 b) -ÖPPNAD, p. adj. nyss öppnad. Tegnér FilosEstetSkr. 188 (1808). Den nyöppnade jernvägen emellan Frövi och Lindesberg. SFS 1872, nr 3, s. 32. Siwertz JoDr. 223 (1928).
B (†): NYE-BYGGA, -BYGGE, -FUND, -GÅRD, -STUGA, se A.
C (†): NYTT-GÖRA, -SKRIVA, se A.
-ÄLSKANDE, p. adj. som älskar det nya, som önskar ngt nytt; jfr ny, adj. 1 g. KyrkohÅ 1914, s. 427 (1631).
Avledn.: NYA, v., äv. NYAS, v. dep. [fsv. nyia] (†) göra ny, förnya. Linc. (1640). Serenius (1734; under innovate). särsk.
a) dep.: börja på nytt; jfr ny, adj. 3 slutet. Ach! Då nyas Plågan först / När som de tyckt den wahrat längst och störst. Lucidor (SVS) 68 (c. 1670); jfr Ps. 1695, 407: 5.
b) refl., i förb. nya opp sig, omdana l. omskapa sig; jfr ny, adj. 7. Strindberg Bjälb. 67 (1909).
NYAKTIG, adj. (†) om person: som är l. vill synas vara modern; jfr ny, adj. 4 c α. 2SAH 10: 264 (1822).
NYDOM, r. l. m. [sv. dial. (Smål.) nydom (i uttr. l. å nydom)] (†)
1) i uttr. av nydom.
a) från början; såsom ny; jfr ny, adj. 12 a α. Wästre-sätesstugan .. befinnes intet wara täckt sedan af Nydom (dvs. sedan den var ny). VDAkt. 1693, nr 926.
b) åter igen, på nytt; jfr ny, adj. 12 a β. Huru som iag .. bland andre beswäär legdt 2. knechter, och aff nijdom upbygdt 2. knechte torp. VDAkt. 1698, nr 72; möjl. till a. Fatab. 1913, s. 171 (1714).
2) i uttr. å nydom, = 1 b; jfr ny, adj. 12 b β. Som min .. Kyrckioherde .. söker till att stängia mig ifrån kyrckiones friheter tijd effter annan, har iag å nydom måst sökia werldzlig Rätt. VDAkt. 1703, nr 79. —
NYHET, NYLIG(EN), se d. o.
Spoiler title