SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NYSTAN nys3tan2, n.; best. -et; pl. =; förr äv. NYSTA, n.; pl. nystan (Botin SvSpr. 79 (1777)) l. nyston (BoupptVäxjö 1790); förr äv. NYSTE, m. l. f. (FörtHertJohLösegend. 1563, s. 40; jfr Spegel (1712; genus ovisst)); pl. -er (BtÅboH I. 9: 33 (1637)).
Ordformer
(nyst- 1538 osv. nöst- 16701790. -a 16401907. -an 1538 osv. -e 15631637 (: vllgarns nyster))
Etymologi
[fsv. nysta, n.; jfr sv. dial. nysta, nösta, n. (Götal.), niästa, n. (Dal.), niausta, n. (Gotl.), nor. nøste (pl. -er), nor. dial. nysta (pl. nysto l. nystor) l. nyste (pl. =), n.; säkerligen besläktat med nor. noda, n., isl. hnoða, n., nystan; jfr NoB 1932, s. 233 ff. — Formen nystan (med slutljudande n) beror på en utvidgning av samma slag som i t. ex. HEMMAN, sbst.]
om det mer l. mindre klotrunda föremål som bildas, då garn (tråd osv.) lindas omkring en stomme av trä l. papp o. dyl. l. av garnet (osv.) självt; äv. ss. måttsord betecknande viss mängd nystat garn (osv.). VarRerV 34 (1538). En nyste guld och sölffuer passement. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 40. 75 nystan skogarn. TLev. 1912, nr 18, s. 1. — jfr BOMULLS-, GARN-, GULD-, HÅL-, SILKES-, TRÅD-NYSTAN m. fl. — särsk. (i sht i vitter stil) i mer l. mindre utförd bild l. bildl., om ngt som påminner om l. liknas vid ett nystan. Runeberg 5: 320 (1833). Han stod och rullade upp sitt livs nystan — ända till den tiden, då han var liten. Alving Chateaubriant Brière 348 (1924). jfr KÖRTEL-NYSTAN. särsk.
a) bot. om blomställning bestående av gyttrade knippen. NF 3: 688 (1879). jfr BLOM-NYSTAN.
b) (föga br.) med. i uttr. hysteriskt nystan, ett slags kramptillstånd varvid patienten har en känsla av att ett klotrunt föremål rör sig upp o. ned i matstrupen. Wretlind Läk. 5: 41 (1897). Nilsson PrimRel. 145 (1911).
Ssgr (tillf.; jfr nysta, v.1 ssgr): NYSTAN-FORMIG. nystformig. Svenson Sinnessj. 11 (1907).
-HÅLLARE, r. l. m. nysthållare. Hallstén o. Lilius (1896).
-KORG. nystkorg. NPress. 1894, nr 340, s. 4.
Spoiler title