publicerad: 1947
NYTER ny4ter, adj. -tre, -tra; -trare. adv. -T; förr äv. NYT, adj. -are; n. nytt; ss. senare led i ssgr förr äv. -NYTT, adj.; n. o. adv. =.
Ordformer
(nyt (-yy-) 1540 (: nytte, n. best.), 1678—1900. nyter (-yy-) 1678 osv. nytr 1712. -nytt 1552 (: mat nytte, pl.)— 1734 (: matnytt, n.))
Etymologi
[fsv. nyter, brukbar, nyttig, tjänlig, lämplig, duktig, hurtig; jfr isl. nýtr, nyttig; av ett germ. neutia-, avledn. till stammen i NJUTA. — Jfr NYTTA, sbst. — Formen nyter är eg. nom. sg. m., vars ändelse -er uppfattats ss. hörande till stammen; formen -nytt torde bero på vokalförkortning i (relativ) svagton]
1) (†) nyttig, duglig; ss. enkelt ord anträffat bl. substantiverat i n. sg., i uttr. det meniga nytte, allmänt väl, det allmänna bästa (se BÄTTRE 3 i α α'). Ther egenom cronon, frelsit och thet menige nytte udi framtiden stor schada och nachdel affölie motte. RA I. 1: 272 (1540). — jfr MAT-, O-NYTT.
2) glad, förnöjd; glättig; gladlynt; ofta särsk. med tanke på de yttre tecken (i sht minspel) som antyda ngns glädje: glad o. vänlig (i sitt uppträdande), fryntlig; äv. om min o. d.: som ger uttryck åt l. visar glädje l. fryntlighet; äv. (mera tillf.) i uttr. nyter mot ngn, glad o. vänlig mot ngn; förr äv. i uttr. nyter över ngt, glad över ngt. Pigg och nyter. Columbus Ordesk. 21 (1678: nyyter; i uppräkn. av talspråksord som borde upptagas i skriftspråket). Denne var .. sielf så nyt deröfver (dvs. över ett brev), at han i glädien läste det up för mig. Bark Bref 2: 13 (1705). Gubben blef nyt i ögonen som en midsommarsdag. Nyrén Charakt. 113 (1780). Våra moderna furstebilder, alla så ledsamt nyta och glatta. Atterbom Minn. 262 (1817). Jag tyckte om henne och hon var också rasande nyter mot mej. Braun Calle 174 (1843). Med .. nyter uppsyn. Strindberg TrOtr. 2: 21 (1883, 1890). Heerberger Dag 55 (1939). — jfr MORGON-NYTER.
Avledn.: NYTERHET, r. l. f. till 2: glättighet; fryntlighet. Nordforss (1805; fam.). Almqvist TreFr. 2: 125 (1842). Östergren (1933).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content