SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
OAS ωa4s l. (numera bl. i bet. 2) OASIS ωa4sis, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 1) oaser.
Ordformer
(oas 1827 osv. oase 1819, 1911 (: oasegetskinn). oaser, pl. 1814 osv. oasis i bet. 1 18141839, i bet. 2 1923 (: ”Oasis”-skinn), 1934 osv.)
Etymologi
[jfr t. oase, eng. o. fr. oasis; av senlat. oasis, av gr. Ὄασις, av egyptiskt urspr. (jfr koptiska ouahe, boplats, oas)]
1) i öken beläget område med ständig vattentillgång o. riklig växtlighet, ofta äv. med fast bebyggelse. Under resan (med karavaner) träffas så kallade Oaser eller fruktbara trakter. AJourn. 1814, nr 278, s. 3. Konstbevattnade oaser. SydsvGeogrSÅb. 1926, s. 182. jfr PALM-OAS. särsk. oeg. l. bildl.; särsk. dels om område o. d. som gm sin rikare (o. friskare) växtlighet skiljer sig från omgivningen, dels (bildl.) om ngt uppfriskande l. vederkvickande o. d. i ngt som för övrigt gör ett enformigt l. tråkigt intryck. 2SAH 12: 471 (1827; i bild). Man finner .. (i Atterboms Lycksalighetens ö) poetiska oaser med den yppigaste fägring. Sturzen-Becker 1: 15 (1845, 1861). Ett kärr, i hvars sanka fuktighet små oaser, bevuxna med vide, här och der bjödo ett vådligt fotfäste. Topelius Fält. 2: 145 (1856). Brunnsparken(.) En skön oas, en sval och skuggrik plats, / då sommarsolen stadens gator bränner. Dahllöf Göteb. 11 (1924).
2) (oasis, vard. äv. oas) [elliptiskt för ssgr; ytterst efter eng. oasis morocco, oasisgetskinn] i sht bokb. tunt, smidigt, färgat, på narvsidan småkrusigt l. nästan slätt läder berett av afrikanska getskinn (från oaser), i sht använt för bokband; äv. om efterbildningar av dylikt läder. Form 1934, s. 150. Psalmbok bunden .. i rödbrun oasis. BokbIdk. 1940, s. 47. jfr Key Amatörbokb. 17 (1916: Oasis Marocko).
Ssgr: A (till 1): OAS-ARTAD, p. adj. särsk. bildl. SvD(A) 1926, nr 121, s. 4 (bildl.).
-DISTRIKT. (i fackspr.) jfr -grupp. 3NF 3: 625 (1925).
-GRUPP. (i sht i fackspr.) grupp av (i närheten av varandra liggande) oaser. Hildebrand Hellwald 2: 62 (1877).
-INVÅNARE~0200 l. -INNEVÅNARE~00200. person som bor i en oas; i sht i pl. Verd. 1891, s. 28. —
-KULTUR. (i fackspr.) jfr kultur 1 (b). Ymer 1932, s. 81. —
-KÄLLA. (i fackspr.) källa i en oas. 2NF 24: 342 (1916).
-LANDSKAP~02 l. ~20. jfr landskap 1 b, 5. Hildebrand Hellwald 2: 87 (1877). 3NF 17: 166 (1932).
-STAD. stad i en oas. 3NF 4: 874 (1925).
B (†): OASE-GETSKINN, se C.
C (jfr 2; bokb.): OASIS-GETSKINN~02, äv. ~20. (oase- 1911. oasis- 1940 osv.) [jfr d. oaseged, oaseskind] SvBokbTidn. 1911, nr 2, s. 8 (i annons).
-SKINN. NoK 20: 42 (1923).
Avledn.: OASISK, adj. (tillf.) till 1: som liknar l. påminner om en oas l. oaser; äv. bildl. BL 8: 273 (1842; bildl.). ViDam. 1946, nr 7, s. 82 (skämts.).
Spoiler title