SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
OBSERVANS ob1särvaŋ4s l. op1-, l. -sær- l. -ser-, l. -an4s, r. l. f. ((†) n. RARP 8: 220 (1660)); best. -en; pl. -er; förr äv. OBSERVANTIE, sbst.
Ordformer
(-vance 16381825. -vans 1664 osv. -vantie 1655. -vants (-tz) 1635 (: Observantz Minoriter)1675. -vantze 1621. -vanz 18101837. -vence 16791765)
Etymologi
[jfr t. observanz, eng. o. fr. observance; ytterst av lat. observantia, iakttagande, vördnad, åtlydande (av religiösa föreskrifter), till observans, p. pr. av observare (se OBSERVERA)]
1) (strängt) iakttagande l. åtlydande l. åtföljande (av en regel l. av föreskrifter o. d. i sht för personlig livsföring o. d.); särsk. i fråga om regler (rörande den enskildes handlande l. yttre kultbruk o. d.) inom klosterordnar l. kyrkosamfund; ofta inskränktare: (fordran på) efterlevnad av regler om försakelse l. späkning l. mer l. mindre betungande (kult)handlingar o. d.; stundom med tanke på att efterlevandet av dylika påbud l. av konventionell sed kan vara en yttre o. mer l. mindre värdelös form; stundom närmande sig bet.: (fariseisk) asketism. Andersson (1845). Lundström LPGothus 1—2: 267 (1893). Kalvinismens stränga observans. Sylwan (o. Bing) 1: 194 (1910; jfr 3). Rigorös observans mot anständighetens krav. Rig 1922, s. 140. (G. II A.) iakttog .. med glad observans alla förekommande andäktiga övningar. Ahnlund GA 152 (1932; jfr e). Observansens fariseer. GHT 1945, nr 50, s. 9. — särsk.
a) om iakttagande av ett enstaka, bestämt kyrkligt kultbruk. (I klostren inskränkte sig) den vanliga observansen (av kommunionen) till den årligen återkommande påskkommunionen. Brilioth Nattv. 378 (1926).
b) (mera tillf.) om offentlig myndighets o. d. åtlydnad av reglementen l. föreskrifter; jfr c. (Ett reskript) till alla Hof-Rätterna om .. Revisions Stadgarnes noga observance. HC11H 15: 89 (1697). Wedberg 1HD 263 (1922).
c) (†) i sådana uttr. som hålla (taga, hava) ngt i (noga, stadig) observans, (strikt) iakttaga l. följa l. rätta sig efter en regel l. föreskrift l. stadga o. d. (jfr b, ävensom 5). Een resolution, som obligerar så väl höge som låge att hålla uti observantz. RP 8: 553 (1641). At I .. wederbörande .. tilhållen then samma (förordningen) i noga observence at taga. Bergv. 1: 393 (1689). LandtmFörordn. 60 (1765; efter handl. fr. 1690). jfr: Wij .. hålle Satan Observantze. Forsius Fosz 141 (1621; nt. orig.: dem D{uᵉ}vel holde wy Observantze).
d) (†) i uttr. göra ngt med den observans att (osv.), göra ngt under iakttagande av att (osv.). Bergv. 1: 304 (1682). Så att (vinerna) .. afskrefne blifwa måge, med den observance, att Winen anteknas, enär (osv.). Stiernman Com. 5: 576 (1696).
e) (tillf.) närmande sig bet.: stränghet l. noggrannhet (i iakttagande av regler l. föreskrifter o. d.). (Vi) hade .. förmodat thenne .. Stadga medh mehra observance skulle .. effterkommas. Stiernman Com. 2: 169 (1638).
f) (tillf.) i fråga om strikt personligt uppträdande. På predikstolen iakttar den svenske prästen .. en strängare observans .. än .. sin danske kollega. SDS 1948, nr 282, s. 16.
2) (†) närmande sig bet.: iakttagande av vederbörlig respekt l. lydnad (för ngn); lydnad l. (ödmjuk l. underdånig) hörsamhet l. uppmärksamhet (som ngn ägnar l. visar en annan); äv.: vördnad (för ngn). (Konungen av Siam) till een skyldig Observantz öfwerskickar .. (till kinesiske kejsaren) åhrlig Tribut. Schouten Siam 1675, s. 57. Iag .. med ödmiukst observance lefwer .. Cancellie Collegij Aldra ödmiuckaste tienare. KKD 9: 305 (1715). Swedberg Schibb. 286 (1716).
3) (i sht med prägel av fackspr.) ngt som bör l. skall iakttagas l. åtlydas; regel l. föreskrift för personlig livsföring l. yttre sedvänjor l. kultbruk o. d.; särsk. om klosterregel; ofta om dylika regler l. påbud o. d. ss. orsak till en yttre o. mer l. mindre värdelös form; ofta i pl.; i sht förr särsk. om konventionella umgängesformer o. d.; äv. om riktning som följer dylika regler o. d. (se a—c). Polyfem IV. 44: 2 (1811). Sällskapliga observanser. Feilitzen Mariakult. 128 (1874). Asketiska observanser av tabuart. Söderblom UrRelH 238 (1915). — särsk.
a) i sådana uttr. som vara av den l. den observansen, vara av så l. så beskaffad observans, följa den l. den (kloster)regeln; ha den l. den åsikten l. höra till den l. den falangen l. gruppen l. riktningen (i fråga om kyrklig sed l. trosfrågor l. regler för uppförande o. d.); särsk. i uttr. av den strängare (striktare, gamla, mildare) observansen, tillhörande den (i trosfrågor o. d.) strängare (osv.) riktningen. Carmeliterne .. af den strängare observansen (Observanter ..). Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 238 (1835). Bring var högkyrkligheten personifierad fast av den mildare observansen. Aurelius Männ. 31 (1935). särsk. i fråga om åsikter l. riktningar o. d. i konstnärliga l. litterära l. politiska frågor o. d.; äv. i fråga om regler för litterärt skapande o. d. Stylister af den stränga observanzen. Phosph. 1810, s. 109. Pjecer af en mera sträng dramatisk observans. Hammarsköld SvVitt. 1: 135 (1818). Flertalet Stockholmskritiker .. iakttar .. den modernistiska observansen. SvD(A) 1946, nr 162, s. 9. Amerikanska marxister av kommunistisk observans. Arbetet 1947, nr 94, s. 4.
b) hist. o. kyrkohist. inom franciskanorden (i sht under medeltiden): (kloster)ordning med särskilt stränga krav på askes o. fattigdom o. d.; riktning som ivrar för denna ordning. Inom det gamla Sverige anslöt sig intet kloster till observansen. Hildebrand Medelt. 3: 1004 (1903).
c) (†) i uttr. den strikta observansen, om (sträng lydnad gentemot förmän som var stadgad i) en viss gren av frimurarorden. Logerna af den strikta Observansen. Lindner Mac-Benac 33 (1825).
4) (†; se dock b) närmande sig bet.: vad som länge l. sedan gammalt varit påbjudet l. vanligt; sedvana, hävd. Stiernman Riksd. 1244 (1655). Gammal observans. 2RA 3: 767 (1734). — särsk.
a) i uttr. efter (gamla) observansen, i enlighet med vad som är l. varit vanligt, efter sedvanan. At .. (kompanicheferna) nu .. efter observancen måtte blifwa dispenserade ifrån .. recrutpenningarne. LMil. 4: 1242 (1700). MoB 10: 213 (1829).
b) (föga br.) jur. rätt l. rättsnorm som tillkommit gm hävd. Observansnormerna kunna .. själfva betecknas som observanser och bilda ett slags partikulär sedvanerätt. 2NF 20: 425 (1913).
5) (†) handlingen att med uppmärksamhet granska l. överväga ett förslag o. dyl. l. följa l. undersöka ett ärende o. d.; särsk. i sådana uttr. som taga (hålla, hava) ngt i (vederbörlig) observans; jfr 1 c. CivInstr. 72 (1655). (Adeln har) tagit .. (regeringens) Propositions contenta uti wederböhrligit observants och eftertänkiande. RARP 8: 220 (1660). Blef upläsinn Mallmöesche recessen .. at man widh dätta möttet kan taga dhen i noga observance. 1BorgP 306 (1669; möjl. till 1 c).
Ssgr: (3 b) OBSERVANS-BRODER. (om förh. under medeltiden) franciskanmunk tillhörande den strängare riktningen inom orden. Hildebrand Medelt. 3: 1004 (1903).
(3 b) -MINORIT. (om förh. under medeltiden) = -broder. Schroderus Os. III. 2: 141 (1635).
(1, 3) -RELIGION. rel.-vet. religion som särskilt kännetecknas av yttre renhetsföreskrifter o. tabuartade förbud o. d. IllRelH 349 (1924).
(1, 3) -RÖRELSE. kyrkohist. o. hist. rörelse inom klosterorden som syftar till strängare observans; särsk. om en dylik rörelse inom franciskanorden (i sht under medeltiden); jfr observans 3 b. Hildebrand Medelt. 3: 1004 (1903). 3NF 11: 806 (1929; inom klarisseorden).
Spoiler title