SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
OBSERVATOR ob1särva3tor2 l. op1-, l. -sær- l. -ser-, äv. 1040, m.||(ig.); best. -n ((†) -en VDAkt. 1704, nr 453, StatutUniv. 1876, s. 55); pl. -er -vatω4rer l. 01—.
Etymologi
[jfr t. o. eng. observator; av lat. observator, iakttagare m. m., vbalsbst. till observare (se OBSERVERA)]
1) (†) i uttr. observator av ngt, person som (troget) följer ngt (en föreskrift l. en regel l. en ritual o. d.); jfr OBSERVERA 1. En noggran observator af religionsrituellen. HSH 7: 218 (c. 1800).
2) (numera nästan bl. i a slutet) eg.: person som iakttager l. observerar (ngt); jfr OBSERVERA 2; särsk.
a) (numera knappast br.; se dock slutet) person som gör (natur)vetenskapliga observationer l. iakttagelser l. medvärkar vid naturvetenskapliga undersökningar o. d.; förr äv.: forskare, upptäckare. Jag har redan flera observatorer på åtskilliga ställen i landet, som samla alt hvad de kunna och förmå. PKalm (1753) hos Linné Bref I. 8: 91. Murberg FörslSAOB Bih. (1791; om forskare). Dalin (1853). särsk. om person (i sht vetenskapsman l. universitetslärare o. d.) som gör l. har till uppgift att göra astronomiska l. likartade observationer; i fråga om svenska förh. numera nästan bl. (fullt br.) dels om tjänsteman vid astronomiskt observatorium med tjänsteställning närmast efter chefen o. med uppgift att bl. a. deltaga i de vetenskapliga arbetena o. att leda observationsövningar för studerande, dels om vissa tjänstemän vid rikets allmänna kartvärk. Rålamb 4: 37 (1690). I Philosophiska Faculteten (i Uppsala) äro .. 1 Observator, 1 Laborator. Schulzenheim PVetA 1799, Bih. s. 29. SFS 1923, s. 623 (vid kartvärket). Observator i astronomi. SvStatskal. 1948, s. 733. jfr ASTRONOMIE-OBSERVATOR. särsk. (†) i uttr. ngts observator, person som utför astronomiska observationer med avs. på ngt. De förste stjernornes observatorer. Melanderhjelm Astr. 1: V (1795).
b) (numera föga br.) observatör (se d. o. 3); förr äv.: kritisk iakttagare. En stræng .. observator. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). Hårds ädelmodiga och öfverseende stämning hade gjort honom till en dålig observator. Tavaststjerna Inföd. 206 (1887). (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 1: 440 (1915).
c) (†) närmande sig bet.: kunskapare, (hemlig) agent. Schönberg Bref 2: 232 (1778). Hemliga observatorer. VDAkt. 1779, nr 312.
d) (†) i uttr. observator på ngt, person som har till uppgift (l. är beordrad) att ge akt på l. övervaka ngt. Psilanderskiöld var medsänd som observator på de bägge nya skeppens manoeuvre. Tersmeden Mem. 4: 98 (1751).
3) (†) person som har till uppgift att granska räkenskaper o. dyl. l. som gör l. gjort anmärkningar vid dylik granskning; jfr OBSERVATION 3 slutet, OBSERVERA 6. VDAkt. 1704, nr 453.
Ssgr (till 2 a slutet): OBSERVATORS-BEFATTNING. NF 2: 290 (1877).
-TJÄNST.
Spoiler title