SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
OCKURRENTIER, sbst. pl.
Ordformer
(skrivet occ-. -ur- 16281634. -urr- 16271653)
Etymologi
[av mlat. occurrentia, till lat. occurrere (se OCKURRERA); jfr äv. t. okkurrenz, eng. o. fr. occurrence]
(†) händelser; tillfällen, fall; förhållanden, omständigheter. Gustaf II Adolf 304 (1627). Så försäkrar jagh migh stadeligen, att I uthi tillfallande occurentier, låte opåskine det godhe förtroende, som oss emellen altijdh varet hafver. OxBr. 10: 356 (1633). Hafwe Wij för nödigt erachtat och ansedt, ofwanbemälte Wår Ordning och Stadga .. effter som närwarande tijders occurrentier thet nu enkannerligen fordra, vthi sompt något lijtet förandra. Stiernman Com. 2: 712 (1653).
Spoiler title